Anders Chydenius föddes den 26 februari 1729 i Sotkamo som kaplan Jakob Chydenius och Hedwig Hornæus andra barn. När Jakob Chydenius utnämndes till kyrkoherde i Kuusamo 1734 flyttade familjen dit. Anders Chydenius fick sin första undervisning i hemmet, varefter han och hans äldre broder Samuel gick i trivialskolan i Uleåborg 1739–1741. De fortsatte sedan sin skolgång i Torneå där de fick privatundervisning av pedagogiens rektor Johan Wegelius 1744. Samma år inledde bröderna sina studier vid akademin i Åbo.
Det finns knapphändig information om Chydenius skriftliga verksamhet under de första åren. I den självbiografi han författade 1780 inleder han presentationen av sitt skriftställarskap med det tal han höll i Gamlakarleby i juli 1750 om ”Finnars Flor under Sweriges Crona”. Redan tidigare samma sommar hade han lämnat in ett förslag till Kungl. Vetenskapsakademien om hur man kunde använda björksav som råvara vid sirapsframställning.1 Ingetdera alstret från studietiden har bevarats. Den tidigaste bevarade skriften av Chydenius hand är den finska dikten Giöstä kulda som publicerades i Lärda Tidningar den 17 januari 1751.
Anders Chydenius studietid (1744–1753) infaller när idéerna om ”nyttans tidevarv” fick sitt genombrott vid akademin i Åbo. Hans viktigaste lärare (Johan Browallius, Carl Fredrik Mennander och Pehr Kalm) hörde till utilismens och de tillämpade naturvetenskapernas främsta befrämjare, och medan Chydenius studerade i Uppsala 1750–1751 befann han sig i tidevarvets mest centrala gestalt Carl von Linnés inflytelsesfär. Stor betydelse hade uppenbarligen också brodern Samuel som var mångsidigt beläst i den naturvetenskapliga litteraturen. Anders delade Samuels intresse för att utveckla insjötrafiken i landet. I arbetet med Americanska näfwerbåtar (1753), Chydenius avhandling pro gradu, handleddes han av Kalm. Avhandlingens syfte var att bidra till lösningen av transportproblemen i det glesbebyggda landet.
År 1753 avslutade Chydenius sina studier, prästvigdes och förordnades till predikant i Nedervetil kapellförsamling i Gamlakarleby socken. Han blev därmed underställd sin far, eftersom Jakob Chydenius var kyrkoherde i Gamlakarleby sedan 1746. Det finns inga uppgifter om Chydenius eventuella skriftliga verksamhet 1754–1761. Det är sannolikt att arbetet som präst och vid sidan av detta det omfattande agrara utvecklingsarbete han gjorde på prästbolets marker tog upp all hans tid. Lantbruket garanterade honom en inkomst samtidigt som han genom att införa nya odlingsmetoder och växtslag i sann utilistisk anda blev en förebild för sina församlingsbor. De här åren var Chydenius aktiv också inom hälsovården och han befrämjade bland annat vaccinationsarbetet, den så kallade koppympningen, mot smittkoppor. År 1755 gifte han sig med Beata Magdalena Mellberg som var dotter till en handelsman och skeppsredare i Jakobstad.
De första skrifterna som utkom i början av 1760-talet, Mosslupna ängar (1762) och Kärrors förbättring (1764), hade sin grund i Chydenius egna erfarenheter, men de ger samtidigt prov på hans intresse för kemi och mekanik. De båda skrifterna skickades in som bidrag till uppsatstävlingar arrangerade av den 1739 grundade Kungl. Vetenskapsakademien. Chydenius verksamhet i det här sammanhanget2 tyder på att han var välbekant med akademins verksamhetskultur och att han gärna såg sig som delaktig i den av de europeiska tankeströmningarna starkt präglade gemenskap som Vetenskapskademien representerade.
Enligt egen utsago var politiken ett helt främmande område för Chydenius ända tills hans intresse väcktes under 1756 års riksdag när han läste den då för första gången utgivna Riksdags-Tidningar. Någon egentlig dagspress existerade inte vid den här tiden. Det är sannolikt att han följde samma tidning även under den följande riksdagen 1760–1762. Litteraturpresentationerna i Lärda Tidningar belyste också den politiska diskussion som fördes. Enligt självbiografin blev bekantskapen med kommerserådet3 Anders Nordencrantz skrifter, som under ifrågavarande riksdag väckte stor uppmärksamhet, helt avgörande. Den hetlevrade före detta industimannen Nordencrantz kritiserade skarpt bland annat penningpolitiken, censuren av tryckalster, ämbetsmannaväldet och ständernas privilegier.
Man vet ytterst lite om vilka böcker Chydenius ägde, men han använde med säkerhet sin fars bibliotek, som innehöll ett flertal verk om Sveriges näringsliv och samhälleliga förhållanden.
Chydenius första kända politiska skrift Tre politiskt-ekonomiska frågor tillkom 1761 eller 1762, inspirerad av den pågående riksdagsdebatten och under starkt inflytande av Nordencrantz idéer. Skriften förblev opublicerad, men Chydenius återvände upprepade gånger i sin senare produktion till de teman den behandlar, d.v.s. finanspolitiken och tjänstehjonens ställning.
Bakgrunden till Chydenius politiska engagemang finner vi, vid sidan av de aktuella idéströmningar som påverkade honom, i hans österbottniska livsmiljö. Skeppsredarna och handelsmännen i området hade redan länge kämpat för rättigheten för de österbottniska kuststäderna att bedriva utrikeshandel, och under riksdagen 1760–1762 skärptes striden mot stapeltvånget. Tack vare kontakten med sin svärfar var Chydenius väl insatt i handelsmännens och skeppsredarnas problem. Rådmannen Per (Petter) Stenhagen som representerade Gamlakarleby under den här riksdagen och som hade publicerat några memorial i stapelstadsfrågan hade dessutom gedigen fackkunskap. På ett mera allmänt plan påverkades Chydenius politiska inriktning bland annat av hans kontakter till bröderna Mathesius som hörde till en respekterad österbottnisk prästsläkt. De främsta av dem var kyrkoherden i Pyhäjoki, Petter Niclas Mathesius, som varit riksdagsman 1760–1762 och Johan Mathesius som var landssekreterare i Österbottens län. Båda var hårt prövade anhängare av mösspartiet.
Landsmötet i Österbotten i februari 1763, eller ”allmänna landtdagen” som Chydenius kallar det, blev en vändpunkt i hans politiska karriär. Sammankomsten i Gamlakarleby arrangerades på initiativ av Johan Mathesius som då var som vice landshövding. Chydenius höll där ett anförande om stapelrättigheternas utvidgande – en första version av Vederläggning. Han gav prov på sin förmåga att skriva och tala och blev nu känd i vidare kretsar i Österbotten.
Snart efter mötet, i mars 1763, utlyste Vetenskapsakademien en uppsatstävling om orsakerna till utflyttningen. Även om frågan, i efterhand sett, formulerades med felaktig information om den svenska befolkningsutvecklingen och utflyttningen som grund, erbjöd tävlingen det oaktat en möjlighet att på bred front granska den ekonomiska, samhälleliga och politiska situationen i riket. Chydenius skarpt kritiska och mycket ambitiöst upplagda svar (Utflyttning) var hans första försök i att delta i den politiska debatten i landet. I det här skedet misslyckades försöket, eftersom Vetenskapsakademien i april 1764 beslöt att inte publicera ett enda tävlingsbidrag.
Det svenska riket befann sig i allvarliga ekonomiska svårigheter under första hälften av 1760-talet. Det pommerska kriget som tog slut 1762 hade blivit mycket dyrt och regeringen tvingades öka den redan rätt ansenliga statsskulden. För att täcka skulden lät ständernas bank trycka upp nya sedlar. Sedelvalutans växelkurs hade redan tidigare rasat. Den höga inhemska inflationen väckte allt större missnöje bland undersåtarna. Regeringen tvingades skicka ut en riksdagskallelse i början av september 1764.
Riksdagen blev en av de mest intensiva under frihetstiden. Hattpartiets långa period vid makten kom till vägs ände, och mössorna som fick majoritet i de ofrälse stånden kunde nu döma ut den tidigare förda politiken och dess företrädare. Partiets radikala falang, de så kallade yngre mössorna, steg fram kraftigare än tidigare och motsatte sig aristokratins, ämbetsmännens och storborgarnas Stockholmscentrerade maktställning, försökte driva periferins intressen och förhöll sig delvis kritiskt till det merkantilistiska systemet.
Enligt det rådande synsättet berodde rikets ekonomiska problem dels på underskottet i handelsbalansen, dels på att en viss grupp affärsmän hade ägnat sig åt spekulation – det sistnämnda var ett av Anders Nordencrantz huvudargument. Främst fäste man uppmärksamhet vid hattregeringens misslyckade försök att korrigera valutakursen med hjälp av det så kallade växelkontoret och vid den långivning Jernkontoret bedrev. De nya makthavarna – bland dem även den unga och ivriga Anders Chydenius – utnyttjade situationen för sina politiska syften och angrep skarpt de enligt deras mening skyldiga personerna.
Mössorna kunde inte enbart ägna sig åt att bestraffa sina företrädare: de var tvungna att hitta lösningar på problemen . Redan i början av 1760-talet hade man tvistat om på vilken nivå man skulle försöka stabilisera rikets mynt. Mössorna beslöt att fortsätta på den linje hattarna slagit in på, att stegvis höja myntets värde. Den här strategin var politiskt sett mera fördelaktig, eftersom den föreföll förbättra bland annat ämbetsmännens och långivarnas ställning. De varningar om deflationens skadliga verkningar som bland annat den ekonomiskt lärde Pehr Niclas Christiernin i Uppsala utfärdade ville man inte lyssna på. Under den tidsperiod som det här bandet omfattar följde Chydenius rätt troget Nordencrantz och mösspartiets linje i de här frågorna, vilket framgår både ur hans inlägg i riksdagsdebatterna och i hans första skrifter. Hösten 1765 gled han emellertid allt mera in på Christiernins linje, vilket gjorde att han kom på kollisionskurs med ledarna för mösspartiet följande år.
Valet av riksdagsmän i Österbotten dominerades framför allt av stapelstadsfrågan. Städerna skickade fler representanter än tidigare och inom prästeståndet ville man ha en så stark representation som möjligt för att driva frågan. Det förefaller klart att de inflytelserika österbottniska mössorna, framför allt kontraktsprosten P.N. Mathesius, såg till att Chydenius uttryckligen i det här syftet blev kaplanernas riksdagsman, även om det var diskutabelt om kaplanerna som grupp över huvud hade rätt att välja en egen representant.
Riksdagen inleddes den 15 januari 1765. Bara tio dagar senare fick prästeståndet emotta Chydenius Memorial om valet av ledamöter till utskotten vars syfte var att kännbart skärpa reglerna för jäv i utskottsvalen. Förslaget, som är skrivet i Nordencrantz ämbetsmanna- och aristokratifientliga anda, visar att Chydenius från första stund var rätt oberoende av partiernas taktikerande, även om han räknades till mössorna.
I det här skedet valdes Chydenius till ledamot i fiskerideputationen och i allmänna besvärsdeputationen. Som prästeståndets riksdagsman fick han dessutom automatiskt plats i stora deputationen.
För Chydenius erbjöd vistelsen vid riksdagen i Stockholm en enastående chans att skaffa sig information, utbyta åsikter och föra fram sina synpunkter. Under de ca 18 månader som riksdagen varade gav han ut nio tryckta skrifter vid sidan av de riksdagsmemorial han författade. I Herdakväde, som han skrev efter att riksdagen hade avslutats, berättar Chydenius att skrivarbetet ägde rum främst nattetid: ”Sysslan var mitt rätta tidsfördrif. När slöjde-slammer och buller upphörde, gaf midnattens lugn de roligaste arbetsstunder.”
Så fort Chydenius hade kommit till Stockholm vidtog han åtgärder för att trycka två färdiga manuskript. Vederläggning kom ut i mitten av februari och tryckningen bekostades av Gamlakarleby stad. Den unga riksdagsledamoten hade uppenbarligen fått i uppdrag att ombesörja tryckningen av den här skriften redan före resan till Stockholm. Det här var Chydenius första politiska skrift som nådde den läsande allmänheten – även om det skedde under signaturen A.C. Det andra manuskriptet som han tog med sig från Nedervetil hade han åtminstone i princip rätt god tid att bearbeta i Stockholm; Utflyttning kom ut i början av april. Det är inte känt om Chydenius hade planerat att ge ut skriften ända sedan tryckningen hade avvisats av Vetenskapsakademien i april 1764. Att tre av de andra tävlingsbidragen redan hade tryckts kan ha ökat motivationen att publicera skriften. Det är nu första gången Chydenius träder fram i offentligheten under eget namn.
Senast i samband med att riksdagen inleddes kom Chydenius i kontakt med boktryckaren och utgivaren av Lärda Tidningar, Lars Salvius. I dennes lånebibliotek kunde Chydenius bekanta sig med ett brett spektrum inhemsk och utländsk samhällslitteratur. Salvius var själv politisk författare och övertalade Chydenius att skriva om produktplakatet, ett ämne som enligt Chydenius själv var helt obekant för honom då. Precis som i stapelstadsfrågan handlade det om handelsrestriktioner som föreföll gynna vissa privilegierade kretsar, och Chydenius gjorde snart saken till sin. Källan til rikets wan-magt utkom i mitten av april 1765 och ledde till en debattstorm mot den anonyme författaren. Salvius var förläggare till alla de skrifter Chydenius härefter gav ut under riksdagen och som uppmuntrande mentor påverkade han i hög grad utformningen av Chydenius författarbana.
Om Salvius bibliotek blev en viktig informationskälla att ösa ur kan det samma sägas om handlingarna i kommerskollegiets arkiv, som Chydenius i egenskap av ledamot i fiskerideputationen fick tillgång till. Med hjälp av historiska dokument försökte han såväl i Källan som i några andra skrifter påvisa den negativa effekt som gruppintressen hade på lagberedning och lagstiftningsarbete. Fiskerideputationen blev på sätt och vis ett ekonomiskt-politiskt laboratorium för Chydenius, eftersom han där mycket konkret och på nära håll kunde se hur den merkantilistiska regleringspolitiken fungerade. Många av hans inlägg i fiskerideputationen och hans oinlämnade Reservation mot fiskerideputationens beslut innehåller tankar som han vidareutvecklade i Den nationella vinsten från ungefär samma tid. Chydenius uppträder här under eget namn och betalade också själv för tryckningen. Hans mål i den sistnämnda skriften är att sammanfatta ett politiskt program grundat på fullständig näringsfrihet. Han hade blivit allt mer övertygad om näringsfrihetens stora och avgörande betydelse. Den nationella vinsten, som utkom i mitten av juli 1765, är den enda av Chydenius politiska skrifter som inte uttryckligen kommit till för att främja stiftandet av en viss lag eller som svar på någon annans skrift.
Krav på tryckfrihet och en växande opinion mot censur gjorde sig gällande under 1700-talet. I Sverige togs steget fullt ut med kravet på frihet för alla och envar att genom trycket sprida information och opinion utan att förhindras eller på förhand kontrolleras av någon myndighet. Därtill fogades det radikala kravet att statliga myndigheters handlingar inte skulle kunna hållas hemliga för medborgarna. I bakgrunden fanns de europeiska tankeströmmarnas allt starkare inflytande och offentlighetens nya former, men också det rådande politiska systemet ökade kraven på en större öppenhet. Också i den här frågan var Nordencrantz en tidig förebild för Chydenius, eftersom han redan i början av 1760-talet synligt propagerade för tryckfriheten. Redan i Utflyttning hade Chydenius föreslagit att besluten om nationens linje borde grunda sig på medborgarnas ömsesidiga meningsutbyte. När mössorna tog makten 1765 verkade en ökad tryckfrihet möjlig och Chydenius skrev Koncept till tryckfrihetsmemorial. Memorialets slutgiltiga version lämnades in till ständerna i mitten av juni. Eftersom två andra riksdagsmemorial lämnades in i samma fråga, beslöt stora deputationen i slutet av augusti att tillsätta ett särskilt utskott för att bereda ärendet. Chydenius valdes till ledamot i detta, det så kallade tredje utskottet.
Hösten 1765 förefaller ha varit en något mera stillsam period i Chydenius offentliga verksamhet. Men, veterligen under hösten, utkom den anonyma skriften Välment svar som troligen är författad av Chydenius även om den till sitt ämne – prästernas tjänstetillsättningar – avviker från hans andra skrifter vid den här tiden. Under hösten koncentrerade sig Chydenius på lagberedningsarbetet i tryckfrihetsutskottet och i fiskerideputationen och använde den övriga tiden till att skriva Omständligt svar, hans andra svar på den kritik Källan til rikets wan-magt hade gett anledning till.
Maren Jonasson och Pertti Hyttinen