Föregående avsnitt: Utkast till katekespredikningar, Första predikan
Följande avsnitt: Utkast till katekespredikningar, Tredje predikan
Andra predikan.
Förberedelse.
§. 1. Blotta förnuftet visar oss, at denna verlden ej kan begripas hafva varit af evighet: §. 19.1
§. 2. Vi känne icke heller af förnuftet något synbart i verlden, som kunde vara någon värkande orsak til dess varelse; se §. 9.2
§. 3. Derföre hafva ock de verldslige vise i denna delen famlat i mörker och med alla sina fina och djupsinniga påfund ej varit i stånd at utom uppenbarelsen beskrifva verldens uphof.
§. 4. Men den Heliga Skrift gifver oss et kort och tydeligt begrep härom, och gör den til en värkan af den osynliga Gudens visdom, allmakt och godhet, och at den underhålles och styres af samma Mästare. Ingen annan bok har varit i stånd at göra det. Se §. 20.3243
§. 5. Vi äre ock hans händers värk och lefve af hans försorg, som derföre böre känna hans värkningar til befrämjande af vår egen lycksalighet och vår välgörares Lof.
Föreställning.
Lät oss då betrakta i dag Skapelsens Välgärningar 1:o Hvilka de äro? 2:o Hvad de förbinda oss till?
I. Delen.
§. 6. Hit räknar Lutherus 4 välgärningar §. 18.4 bland hvilka Skapelsen är den Första, som definieras och bevises vara förrättad af Gud §. 19.5
§. 7. Bevisar, at Gud skapat af intet §. 20.6
§. 8. Förklarar tiden när Gud skapade, och huru länge, samt i hvad ordning. §. 20.
§. 9. Hvad Gud skapat? Synliga och osynliga ting, kroppar och andar. §. 20.
§. 10. Om människans skapelse i synnerhet. §. 21.7
§. 11. Om det medskapade Guds beläte. §. 22.8
§. 12. Om Guds ändamål med verldenes skapelse, neml. Sit Namns ära genom Creaturens Lycksalighets befrämjande. §. 23.9
§. 13. Den andra Skapelsens välgärning är uppehållelsen. Den är et Guds vishets, godhets och allmakts värk, hvarigenom de Skapade tingen fortsätta sin varelse. Matth. 6:26–24432. Coll. 6:17. §. 24.10 icke allenast igemen, utan ock i synnerhet. Ap. G. 17:28.
§. 14. Den Tredje Skapelsens välgärning är Guds Försyn eller Faderliga försorg för sina Creatur, hvilken bevises så väl af förnuftet, som uppenbarelsen. §. 25.11
§. 15. Definierar Guds Försyn. §. 26.12
§. 16. Förklarar huru den ratione objectorum är Generalis, Specialis & Specialissima.13 §. 27.14
§. 17. Utreder vidare huru Försynen förhåller sig vid det onda. §. 28.15
§. 18. Hit hörer ock den Fjerde Skapelsens välgärning, som består uti Guds nådiga beskärm16 öfver de trogna, som särskilt kan Guds barn til tröst förklaras. §. 29.17
II. Delen.
§. 19. Vår första skyldighet är at lofva och beprisa dessa Guds under, 1:o genom et flitigt betraktande af dem, 2:o at af Guds värk göra slutsatser til hans äre-rika och nådiga regering 3:o at äfven med vördnad förkunna Herrans under för andra människor. §. 33.18
§. 20. Det andra, som Gud tilkommer är en hjertelig tacksäjelse, se §. 34.19
§. 21. Den tredje skyldigheten är at tjena och lyda honom, se §. 35.20
§. 22. Denna lydnad bör 1:o vara hjertelig, 2:o villig, 3:o oinskränkt til alla Guds bud. 4:o Beständig. §. 35.245
Tillämpning.
§. 23. Åhörarena ärindras, huru många och stora Skapelsens välgärningar vi åtnjutit i gemen och hvar och en af oss i synnerhet.
§. 24. Anställer pröfning, huru hvar och en däremot efterkommit sina förbindelser emot Gud.
§. 25. Beklagar den känslolöshet, som finnes hos de flästa; emedan de gjordt sig andra Gudar.
§. 26. Söker at förmå Åhörarena til mera ärkänsla, vördnad och lydnad.
§. 27. Upmuntrar de trogna til frimodighet och tröst, genom Guds Försyn under alla slags vidrigheter.
