Föregående avsnitt: Utkast till katekespredikningar, Andra predikan
Följande avsnitt: Utkast till katekespredikningar, Fjärde predikan
Tredje predikan.
Förberedelsen.
§. 1. Alla Guds värkningar, som ske utom honom (opera ad extra) tilkomma alla tre Personerna i Guddomen gemensamt; så är det ock med återlösnings värket.
§. 2. Icke desto mindre ligger uti återlösningens Natur någon större åtskilnad emellan de Heliga Personernas värkningar, än i något annat Guds värk, utom honom. Ty hvarken kan det sägas at Första eller Tredje Person antagit mandom och lidit.
§. 3. Ingen större välgärning kan uptänkas emot oss, än Försoningen genom den Andra Personen. Skriften säger: at Fadren har gif246vit honom oss til frälsning; Joh. 3:16. derföre bör denna hans gåfva vist få rum bland hans välgärningar, och höra til 1:sta Artikelen.
Föreställning.
Gud Faders största välgärning emot Människo-Slägtet, som bestod i det, at han utgaf sin enda Son. 1:o Hvad som kunnat förmå honom därtil. 2:o Sjelfva gåfvan, och 3:o Nyttan som deraf oss tilflyter.
I. Delen.
§. 4. Bevisar af vårt synda förderf, at på vår sida ingalunda var någon orsak, som kunde förmå Gud därtil, ty hvarken viste eller ville eller kunde vi söka hjelp hos Gud. §. 30.1
§. 5. Icke heller kunde något annat Creatur förmå Gud til denna gåfvan; ty oskäliga djur och döda ting, hvarken viste eller kunde bidraga dertil: Satan ville icke, Änglarne, de gode förstodo det icke, eller kunde något värka på Gud. §. 30.
§. 6. Bevisar, at det var endast Guds eviga godhet, som i afseende på oss heter et förbarmande §. 30.
§. 7. Förenar Guds egenskaper, och visar huru Rättfärdigheten fordrade full betalning, Visheten uptänkte detta råd och Godheten antog det. §. 30.247
II. Delen.
§. 8. Sjelfva gåfvan var Guds Son, som bevises af Joh. 3:16. Gall. 4:4. med flera.
§. 9. Denna gåfva var ganska hög och dyrbar Ebr. 1:3. han var Gud sjelf och Guds Son, h. e. öfver all jämförelse med andra gåfvor. §. 31.2
§. 10. Han var det aldra käraste Gud hade Matth. 3:17. Gåfvan får ofta sit värde af gifvaren; vide ibidem.3
§. 11. Denna gåfvan var oss högst nödig i vårt elände; vide ibidem.
§. 12. Genom den samma vinne vi högsta Lycksalighet. Ibidem.
III. Delen.
§. 13. Han gaf honom oss 1:o til en medlare, som med sit lidande skulle betala hela verldenes synder Es. 53:6. och i vårt ställe fullborda Lagen. Gal. 4:4,5. §. 32.4
§. 14. 2:o Til ledare och vägvisare Joh. 3:2.
§. 15. 3:o Til Herde och Konung. Joh. 10:11.
Tillämpning.
§. 16. Lät oss häraf lära, huru högt Gud älskat oss. Joh: 3:16. Tit. 3:5. och därföre innerligen tacka honom.
§. 17. Men pröfver Eder, om I emottagit denna gåfva med helig vördnad, som en Gud och Guds Son, såsom den ömmaste kärleks pant af Gud, såsom oumgängeligen nödig, såsom högst salig för Eder, eller med förakt.248 Ärfarenheten vitnar, at han hos de flästa är satt långt under en fåfäng ära, förgängeliga ägodelar, och en flygtig, ofta syndig vällust; tänk hvad et sådant förakt ådrager Eder för en faselig hämd! Joh. 3:18.
§. 18. Upmuntrar Åhörarena at antaga honom, såsom sin Öfversta-Präst, Lärare och Konung; så skal han, som en Herde föra sina får i sit himmelska fårahus.
