Föregående avsnitt: Utkast till katekespredikningar, Titelbladet och Imprimatur
Följande avsnitt: Utkast till katekespredikningar, Andra predikan
[239]
Första Predikan.
Förberedelse.
§. 1. Ingen sanning borde ibland Christna vara mera bekant än Läran om Gud.
§. 2. Både förnuft, alla hyfsade folkslags exempel, och uppenbarelsen öfvertyga oss därom at en Gud måste gifvas.
§. 3. Ingen sanning kan efter sin natur hafva mera inflytande på oss än denna.
§. 4. Dock talar ärfarenheten därom, at föga någon vigtig sanning mera föraktas och vårdslösas än denna.
§. 5. Upgifver orsakerna dertil, såsom 1:o at Läran om Gud icke föreställes rätt tydeligen. 2:o at den ej beledsagas med bevis af förnuft och uppenbarelse. 3:o at den ifrån barndomen mäst bindes på minnet, men ej på hjertat. 4:o at et allmänt förakt för Gud, och hela verldens tilbedjande af äran, vällusten och gullkalfven leda människorna ifrån barna åren in uti sådant afguderi.
§. 6. Bevisar deraf nödvändigheten at föreställa Läran om Gud tydeligen, beledsaga den med bevis, och binda den på hjertat; ej allenast genom rörande föreställningar, utan i synnerhet förmedelst upbyggeliga efterdömen.240
Föreställning.
Läran om Gud igemen. 1:o at det är en Gud til. 2:o Hans egenskaper. 3:o Huru uti en Gud äro tre Personer.
I. Delen.
§. 7. Omtalar de tvenne källor, förnuft och uppenbarelse, hvarifrån kunskap om Guds varelse skal hemtas. Se §. 8. 1:sta predikan1 *).
§. 8. Bevisar af förnuftet, at en Gud är til. Se §. 9.2
§. 9. Förklarar äfven de flästa Guds egenskaper af förnuftet. Se samma §.
§. 10. Åberopar sig visa hedningars vitnesbörder, och en allmän Guds dyrkan bland nästan alla folkslag i verlden; se samma §, med dess noter.
§. 11. Bevisar det samma af den Heliga Skrift, se §. 10.3
§. 12. Samlar dessa bevisen och gör slutsatsen däraf, at en Gud måste vara, och inskärper den emot Guds föraktare.
II. Delen.
§. 13. Bevisar hans Sjelfständighet: Es. 45:5,6. Upp. B. 22:13. Evighet Es. 41:4. 1 Tim. 1:17. Oombytelighet Ps. 102:25,28.
§. 14. Hans Allvetenhet och allestädes närvarelse. Ps. 139. Hans Vishet Jobs 12:13, och241 hans noga agtgifvande på alla människornas gärningar. Jer. 32:18,19.
§. 15. Hans Helighet och Rättfärdighet, som i anseende til honom sjelf kallas helighet, men i anseende til andra förnuftiga varelser godhet och rättfärdighet. Es. 6:3. Ps. 119:137. Ps. 11:5,6,7.
§. 16. Hans Allmakt. 1 Mos. B. 17:1. Jobs 42:2. Upp. B. 15:3.
§. 17. Hans Sanfärdighet: Ps. 86:5. Jon. 4:2. 5 Mos. B. 32:4. Tit. 1:2. Se §. 11.4
§. 18. Bevisar häraf, at han äger alla fullkomligheter i högsta grad.
III. Delen.
§. 19. Bevisar och intrycker denna sanning så väl af förnuftet, emedan hela verldens stora sammanhang och öfverensstämmelse vitnar, at de äro en Mästares arbete, som af uppenbarelsen, at Gud är allenast En, och icke Flere.
§. 20. At i denna Guddomen äro flere varelser, ses redan af gamla Testamentets Skrifter, äfven at de äro tre; se §. 14.5
§. 21. Denna sanning bevises af 1 Joh. 5:7. §. 13. och sidsta momentet af § 14.6
§. 22. Visar orsakerna, hvarföre Gud uppenbarat denna hemligheten §. 15.7
§. 23. Förklarar huruvida namnet Person kan här rätteligen brukas. §. 16.8
§. 24. Huru Treenighetens värkningar äro 2:ne slags: Neml. opera ad extra och opera ad intra9 och hvardera beskrifvas. Se §. 17.10242
Tillämpning.
§. 25. Lät oss tacka Gud, som uppenbarat oss dessa sanningar, som äro de aldra vigtigaste och nyttigaste för oss. Se §. 12.11
§. 26. Pröfver Eder flit at lära känna honom.
§. 27. Pröfver Eder tro, at antaga honom med full öfvertygelse.
§. 28. Pröfver denna Lärans värkan på viljan, at lyda hans bud och befallningar.
*) Läsaren hänvises til de af Hr. Doctorn öfver Andra Hufvudstycket utarbetade Predikningar, hvaraf den Första är införd uti 2:dra Stycket af VI:te Volumen.12
