Föregående avsnitt: Lanthandel, § 9
Följande avsnitt: Lanthandel, § 11
§. 10.
Landthandeln har ock på et utmärkt sätt visat sin verkan til Rikets nytta, uti sielfva Bruks-rörelserna, hvarpå jag allenast vil anföra et, men tillika märkeligt1 och öfvertygande exempel. Oaktadt flere Handels-Ordinantier, nyttjade Svenska Bergslagen den frihet, at in- och utländske handels-expediter foro omkring i landet, och idkade handel, med allehanda Rikets afkastningar, alt til år 1699, då Högstsal. Konung Carl XII:te, med skenfagra2 skäl blef förmådd, at med eftertryck förbiuda denna handel, hvarigenom expedi41terne utstängdes,3 och jern-priset föll inom några veckor ifrån 31 à 32 dal. til 22 dal. skeppundet, och var Bergslagen ändock ej i stånd at få afsättning på sit jern. Häraf förorsakades en så stor alteration4 i bruks-rörelserna, at Kongl. Collegierne gemensamt, måste gå til Thronen, med en alvarlig remonstration,5 om Bergslagens oundvikeliga undergång, om ej handelen der blefve stäld i sin förra frihet, hvilket ock, til Bergslagens räddning, denna gången lyckades, och gick jern-priset åter up til sit naturliga värde.
Men vid 1723 års Riksdag, giordes et nytt anspråk, på expediternes förjagande utur Bergslagen, hvilket väl med mycket eftertryck emotsades, i synnerhet af Herr Assessor Svedenborg,6 som igenom et alvarsamt Memorial af den 13 April 1723,7 i högsta måtto deremot protesterade, och42 spådde alt det som sedan verkeligen hände. Men detta oaktadt, blefvo expediterne utdömde, utan at mera någonsin få inblanda sig i denna rörelse, och det med den olyckeliga verkan, at jern-priset 1725 strax började at falla, och på fem års tid gick neder, hela 10 dal. på skeppundet, och stod vid detta underpris, à 36 eller 40 dal. hela 20 åren, utan at man ville höra någon föreställning, om den förriga frihetens vinnande, då man ändteligen hällre antog et palliativ medel,8 än det rätta, i det man följde Herr Comm. Rådet och Ridd. Nordencrantz idée, med inrättningen af et Jern-Contoir.9
§. 10.
Landthandeln har ock på et utmärkt sätt visat sin verkan til Rikets nytta, uti sielfva Bruks-rörelserna, hvarpå jag allenast vil anföra et, men tillika märkeligt10 och öfvertygande exempel. Oaktadt flere Handels-Ordinantier, nyttjade Svenska Bergslagen den frihet, at in- och utländske handels-expediter foro omkring i landet, och idkade handel, med allehanda Rikets afkastningar, alt til år 1699, då Högstsal. Konung Carl XII:te, med skenfagra11 skäl blef förmådd, at med eftertryck förbiuda denna handel, hvarigenom expedi41terne utstängdes,12 och jern-priset föll inom några veckor ifrån 31 à 32 dal. til 22 dal. skeppundet, och var Bergslagen ändock ej i stånd at få afsättning på sit jern. Häraf förorsakades en så stor alteration13 i bruks-rörelserna, at Kongl. Collegierne gemensamt, måste gå til Thronen, med en alvarlig remonstration,14 om Bergslagens oundvikeliga undergång, om ej handelen der blefve stäld i sin förra frihet, hvilket ock, til Bergslagens räddning, denna gången lyckades, och gick jern-priset åter up til sit naturliga värde.
Men vid 1723 års Riksdag, giordes et nytt anspråk, på expediternes förjagande utur Bergslagen, hvilket väl med mycket eftertryck emotsades, i synnerhet af Herr Assessor Svedenborg,15 som igenom et alvarsamt Memorial af den 13 April 1723,16 i högsta måtto deremot protesterade, och42 spådde alt det som sedan verkeligen hände. Men detta oaktadt, blefvo expediterne utdömde, utan at mera någonsin få inblanda sig i denna rörelse, och det med den olyckeliga verkan, at jern-priset 1725 strax började at falla, och på fem års tid gick neder, hela 10 dal. på skeppundet, och stod vid detta underpris, à 36 eller 40 dal. hela 20 åren, utan at man ville höra någon föreställning, om den förriga frihetens vinnande, då man ändteligen hällre antog et palliativ medel,17 än det rätta, i det man följde Herr Comm. Rådet och Ridd. Nordencrantz idée, med inrättningen af et Jern-Contoir.18
§ 10
Kaupankäynti maaseudulla on erinomaisella tavalla osoittanut valtakuntaa hyödyttävän vaikutuksensa myös ruukkien liiketoiminnassa, mistä haluan esittää vain yhden, mutta yhtä merkittävän kuin vakuuttavankin esimerkin. Ruotsin Bergslagen käytti monista kauppasäännöistä huolimatta hyväkseen vapautta, joka salli koti- ja ulkomaisten kauppa-asiamiesten kierrellä alueella käymässä kauppaa monenlaisilla valtakunnan tuotteilla, kunnes vuonna 1699 saatiin autuaasti edesmennyt kuningas Kaarle XII kaunisteltujen perusteiden nojalla taivutetuksi tämän kaupankäynnin tehokkaaseen kieltämiseen.19 Kiellolla kauppa-asiamiehet41 suljettiin markkinoiden ulkopuolelle ja raudan hinta aleni muutamassa viikossa 31–32 taalerista 22 taaleriin kippunnalta, mutta Bergslagen ei silti kyennyt myymään rautaansa. Tämä aiheutti niin suuren muutoksen ruukkien toimintaan, että kuninkaallisten kollegioiden oli yhdessä esitettävä hallitsijalle vakava muistutus Bergslagenin väistämättömästä romahduksesta, ellei sikäläisen kaupan entistä vapautta palautettaisi, mikä sillä kertaa Bergslagenin pelastukseksi myös onnistuttiin saamaan aikaan, ja raudan hinta nousi jälleen luonnolliselle tasolleen.
Vuoden 1723 valtiopäivillä esitettiin kuitenkin uusi vaatimus kauppa-asiamiesten karkottamisesta Bergslagenista. Sitä toki vastustettiin hyvin painokkaasti, missä erityisesti ansioitui asessori Swedenborg,20 joka 13.4.1723 laatimassaan vakavasanaisessa muistiossa21 esitti vaatimukseen kohdistuvan erittäin voimakkaan vastalauseensa ja42 ennusti kaiken, mitä sitten todellisuudessa tapahtui. Tästä huolimatta päätettiin kieltää kauppa-asiamiehiä enää koskaan sekaantumasta mainittuun liiketoimintaan, ja tästä aiheutui se ikävä seuraus, että raudan hinta alkoi heti 1725 laskea ja painui viidessä vuodessa alas kokonaista 10 taaleria kippunnalta ja pysyi tässä 36–40 taalerin alihinnassa peräti 20 vuotta kenenkään haluamatta kuunnella esityksiä entisen vapauden palauttamisesta, kunnes lopulta turvauduttiin mieluummin oireita lievittävään kuin oikeaan lääkkeeseen ja perustettiin kauppaneuvos ja ritari Nordencrantzin ehdottama rautakonttori.22
§ 10
The rural trade has also in an excellent manner demonstrated its usefulness to the country, even in the case of the metalworking industry, of which I will only provide a single yet remarkable and persuasive example. Despite several commercial ordinances, the Swedish Bergslagen23 enjoyed the freedom for domestic and foreign commercial agents to travel around the county conducting trade in all kinds of products of the country until the year 1699, when the late King Charles XII was persuaded by specious arguments to strictly prohibit this trade, whereby the agents41 were excluded and the price of iron fell within a few weeks from 31 or 32 daler to 22 daler per skeppund, and yet Bergslagen was unable to sell their iron. That led to such a change in the metalworking industry that the royal boards had to jointly approach the monarch with an earnest representation concerning the inevitable ruin of Bergslagen unless trade was restored there to its former freedom, which was also achieved on that occasion, to the salvation of Bergslagen, and the price of iron rose again to its natural level.
During the Diet of 1723, however, a new demand was presented for the expulsion of the agents from Bergslagen, although that was very strenuously opposed, especially by Assessor Swedenborg, who protested most earnestly against it in a solemn memorial of 13 April 172324 and42 predicted everything that later in fact happened. But despite that, the agents were excluded, with no opportunity of ever engaging in that enterprise again, and that had the unfortunate consequence that the price of iron immediately began to decline in 1725, and within five years it fell by as much as 10 daler per skeppund and remained at that losing level of between 36 and 40 daler for as long as 20 years, during which period no one would consider any representation about restoring the former liberty, after which they would finally rather accept a palliative than the correct cure in adopting the idea of the Board of Trade Counsellor and Knight Nordencrantz by establishing an Ironmasters’ Association.25
Föregående avsnitt: Lanthandel, § 9
Följande avsnitt: Lanthandel, § 11
Platser: Bergslagen (Bärgslagen) Sverige (Swerige, Swerge, Ruotzi)
Personer: Karl XII (Carl XII, Carl XII:te) Nordencrantz (före 1743 Bachmanson), Anders Swedenborg (Svedenborg), Emanuel
Bibelställen:
Teman: