Anders Chydenius höll på 1770-talet tre tal som hyllade Gustav III. Det första talet höll han i samband med kungens kröning i maj 1772.1 År 1776 höll Chydenius i egenskap av kyrkoherde ett tal inför sina församlingsmedlemmar när Vasa hovrätt, som Gustav III instiftat samma år, skulle sammanträda för första gången i Vasa den 21 augusti 1776.2 Det tredje talet höll han också i Gamlakarleby, denna gång på kungens födelsedag den 24 januari 1778.
En berättelse i Dagligt Allehanda 1778 ger besked om talets tillkomst. Den 24 januari 1778 högtidlighölls i Gamlakarleby den bekräftelse av de österbottniska städernas seglationsfrihet som Gustav III hade utfärdat den 6 oktober 1777. Slopandet av det s.k. bottniska handelstvånget, som hade hindrat städerna runt Bottniska viken att idka handel på utländska hamnar, hade hört till de frågor som Chydenius hade drivit under riksdagen 1765–1766.3 Denna frihet hade på nytt ifrågasatts 1774 då Kungl. Maj:t i ett brev till kammar- och kommerskollegium hade föreslagit att en ny stad skulle grundas på Kaskön och att denna stad skulle vara den enda stapelstaden i Österbotten. Anders Chydenius hade kritiserat förslaget i Dagligt Allehanda.4 Kungens bekräftelse av seglationsfriheten satte punkt för diskussionen.
Kungens bekräftelse av den 6 oktober 1777 firades i Gamlakarleby på kungens födelsedag. På ett typiskt sätt kan man läsa in både lokala intressen och Gustav III:s behov av att skapa band till olika delar av riket genom lokala ceremonier och högtider som denna. Kungen gynnades av att man lokalt lyfte upp hans insatser för riket och regionen, eller viktiga kretsar i regionen. Borgarna i Gamlakarleby gynnades av att deras lojalitet till monarken gavs ett synligt uttryck, samtidigt som betydelsen av deras rätt att bedriva utrikeshandel på egna kölar också manifesterades. Att en berättelse om programmet, med allt vad därtill hörde av styckeskott från kanoner och illuminationer, samma vår publicerades i Dagligt Allehanda i Stockholm ingår i ett etablerat mönster. Skildringen beskriver programmet ingående. Dagligt Allehanda visste berätta att kyrkoherden magister Chydenius höll sitt tal två gånger. Först hos handelsmannen Henrik Rahm, där stadens magistrat och handlande borgerskap, prästerskap, adel och andra ståndspersoner i närområdet hade samlats, och sedan hos bagarmästaren Jacob Kuhlman där stadens hantverkare hade samlats. Chydenius tal relateras med betoning på talarens uppmuntran till stadens köpmän att ”under oafbruten enighet och med förenade krafter” dra nytta av rätten till fri utrikes seglation som gynnar både de enskilda och det allmänna. Den anonyma skribenten beskrev också de illuminationer som dekorerade husen runt torget och stadens huvudgata och förklarade i två fotnoter vilka kungliga förordningar och beslut det gällde: förordningen om skeppsbyggeri för utländsk räkning och stadfästelsen av de österbottniska städernas erhållna stapelrätt den 6 oktober 1777.
Liksom Chydenius övriga tal som knyter an till kungen är detta ett retoriskt tal hållet i den höga stilen och många teman känns igen från de två föregående talen. Centralt för beskrivningen av Gustav III:s goda regering är statsvälvningen i augusti 1772. Chydenius ställer Gustav III:s goda regim mot en mörk bild av frihetstiden som kaotisk och driven av egennytta och självsvåld, vilket var typiskt för de tal och skrifter som hyllade Gustav III vid denna tid.
Talet hyllar kungens insatser på en rad områden. Chydenius påminner om Gustav III:s strävanden för det svenska språket och vitterheten och hans kärlek till undersåtarna och fäderneslandet. Kungen beskrivs också som en upplyst härskare som stöder vetenskaper. Talet innehåller många typiska teman som är gemensamma för gustavianska politiska skrifter. Samtidigt kan man genom hela talet finna Chydenius egna käpphästar och intressen i den beskrivning han gör av monarken. Hyllandet av monarken knyts t.ex. ihop med ett resonemang om betydelsen av vetenskap och kunskap som beskrivs som ett ljus som motarbetar gamla fördomar och sedvänjor (”irrgångar och wilfarelser”). Chydenius beskriver kunskapen som en förutsättning för att hantverk och manufaktur (”slögder”) inte ska förtvina, lika väl som för god politisk ordning och rätt frihet, vars motsats beskrivs som barbariskt mörker. Ljus och mörker blir här metaforer för kunskap och okunskap, vetenskap och fördomar, men också för politiska system som förslavar eller befriar undersåtarna. Ljuset knyts till ”den rätta friheten”, som var ett omhuldat tema i den gustavianska politiska retoriken, en frihet som är reglerad av god lagstiftning och inte kan urarta i anarki.
Chydenius ger också tryckfriheten, som han varit med om att genomdriva på riksdagen 1765–1766, förhållandevis stort utrymme. Gustav III införde en ny tryckfrihetsförordning 1774 eftersom den tidigare förordningen av 1766 hade upphävts genom statsvälvningen 1772. Den nya tryckfrihetsförordning var mer begränsande än den föregående, men i ett yttrande till rådet den 26 april 1774 framträdde kungen som en varm förespråkare av tryckfriheten. ”En Konung får genom Tryckfriheten veta sanningen, som man med så mycken omsorg och, ty värr! ofta nog med så mycken framgång för honom döljer”, konstaterade Gustav III t.ex. i sitt yttrande som trycktes samma år.5 Denna tanke hade Gustav III tagit till sig hos de franska fysiokraterna vars texter förmedlades särskilt av Carl Fredrik Scheffer.
Efter passagen om vetenskapen och tryckfriheten går Chydenius mödolöst över till rikets försvar och visar hur kungen har stärkt försvaret utan att för dess skull sträva efter krig och onödig förlust av människoliv. Militär upprustning hörde till den gustavianska regimens åtgärder redan på 1770-talet, även om det var först mot slutet av 1780-talet som kungen aktivt strävade efter att framträda som en krigarkung, särskilt i samband med kriget mot Ryssland 1788–1790. Mössornas sparsamhetspolitik under frihetstidens sista år hade tagit sig uttryck bl.a. i färre investeringar i rikets fästningar, armé och flotta. Gustav III ökade satsningarna på fästningarna och engagerade sig i fältläger och exerciser som ordnades flitigt under gustaviansk tid. Under sin resa i Finland 1775 lade han symboliskt grundstenen till kronverket Ehrensvärd på Sveaborg. 1770- och 1780-talet innebar också en ny expansionsperiod för den svenska flottan som helhet då både skärgårds- och linjeflottan fick nya skepp ritade av Fredric Henric af Chapman.
I Chydenius tal hyllas Gustav III också som den nödlidandes värn för sin frikostighet, för sin räfst mot Göta hovrätt och rikets ämbetsmän, för reformer i Finland och för sin ömhet för lagstiftning och rättskipning. Två teman som låg Anders Chydenius själv varmt om hjärtat ges ändå särskilt stor plats, nämligen Gustav III:s myntreform och myntrealisation 1777 och försvaret av den österbottniska seglationsfriheten. Bägge teman hängde ihop med förutsättningarna för en blomstrande handel, och båda gick tillbaka till frihetstidens politiska debatter och till riksdagen 1765–1766 vid vilken Anders Chydenius deltagit som aktiv debattör.
Den svåraste utmaningen vid riksdagen 1765–1766 hade varit tyglandet av den svåra inflationen och en kaotisk penningpolitik. Anders Chydenius hade deltagit i dessa debatter med skriften Rikets hjelp, genom en naturlig finance-system (1766), i vilken han kritiserade mössornas strategi att ”fälla kursen”, d.v.s. att stegvis höja det svenska penningvärdet till den nivå som hade rått före inflationen. Resultatet av mössornas strategi hade varit ekonomiskt kaos.
När Gustav III tillträdde på tronen tillsatte han en kommitté som skulle föreslå ett sätt på vilket riksbankens papperssedlar skulle kunna inlösas kontrollerat och skapa ordning i penningväsendet. Kommerserådet Johan Liljencrantz ansåg att sedlarna borde lösas in till sitt halva värde. Liljencrantz utsågs till statssekreterare i den 1773 inrättade handels- och finansexpeditionen och fick stöd av kungen för att genomdriva den myntrealisation han hade föreslagit och som Chydenius i talet ger kungen hela äran för. Myntrealisationen var lyckosam och stabiliserade läget. Genom reformen, som genomdrevs fr.o.m. januari 1777, kom också de många olika myntenheter som man räknade med i Sverige att ersättas med riksdalern, som var indelad i 48 skillingar.
Genom dessa reformer avlägsnades många hinder för handelns och näringarnas blomstring, vilket var målsättningar som stod Chydenius och borgarna i Gamlakarleby nära. Intimt länkad med finanspolitiken var ur denna synpunkt den rätt till fri seglation som var orsaken till att man hade samlats i Gamlakarleby på kungens födelsedag 1778. Chydenius tog tillfället i akt att uppmuntra borgarna i Gamlakarleby att utnyttja den frihet de fått. Han gick helt konkret in på hur borgarna skulle göra och uppmanade dem att förena sina insatser. Samtidigt kunde han tala för enigheten som en samhällsdygd. Han framförde också tanken att medborgaren genom att gagna sig själv kunde gagna fäderneslandet, en åsikt som driven till sin spets kan tolkas radikalt, men som hos Chydenius är underställd enighetsidealet. ”Där enighet är, där är wälsignelse. Men agg och afwund förtära sig sielfwa”, konkluderar han.
HT
Litteratur
Alanen, Aulis J., ”Stapelfriheten och de bottniska städerna 1766–1808”, Historiska och litteraturhistoriska studier 31/32, Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 357, Helsingfors 1956, s. 101–246.
Alm, Mikael, Kungsord i elfte timmen. Språk och självbild i det gustavianska enväldets legitimitetskamp 1772–1809, Stockholm: Atlantis 2002.
Boberg, Stig, Gustav III och tryckfriheten 1774–1787, Stockholm: Natur och Kultur 1951.
Dagligt Allehanda 24.4.1778 nr 91.
Morgonbladet 30 och 31.12.1878 nr 303 och 304.
Skuncke, Marie-Christine & Henrika Tandefelt (red.), Riksdag, kaffehus och predikstol. Frihetstidens politiska kultur 1766–1772, Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 649, Stockholm & Helsingfors: Atlantis & Svenska litteratursällskapet i Finland 2003.
Tandefelt, Henrika, Konsten att härska. Gustaf III inför sina undersåtar, Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 706, Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland 2008.