Föregående avsnitt: Utkast till katekespredikningar, Tolfte predikan
Följande avsnitt: Utkast till katekespredikningar, Fjortonde predikan
Trettonde predikan.
Ingången.
§. 1. De Påfviska1 beskylla vår Evangeliska Tros bekännare ganska orätt derföre, at vi fördömme goda gärningar, som likväl böra vara så oskiljaktiga ifrån en rätt Christendom, som skuggan ifrån kroppen; emedan vi allenast utslute dem ifrån rättfärdiggörelsen, såsom en förtjenande orsak, men däremot alfvarligen fordre dem uti helgelsen.282
§. 2. Men det är icke allenast de, som förvända denna vigtiga läran; vi hafve beklageligen alt för många midt ibland oss, som bortgrumla Guds ords rena källa i detta lärostycke: emedan en del, då de följa sina lustar i allahanda slags laster, trösta sig därmed, at goda gärningar ändock ej kunna göra dem salige, då likväl tusende vitnesbörd kunna anföras af Guds ord, at onda gärningar fördömma.
§. 3. Andre åter, under lärans största renhet kunna aldrig förmås at skilja sina egna usla goda gärningar ifrån sin rättfärdiggörelse, och at kasta sig, såsom förbannade syndare för sin Förbarmares fötter, utan söka, at med dem, ehuru til sin hela grund orene och oduglige, lappa ihop något synda-täcke at skyla sin gamle Adam med, för at göra sig granna i Guds åsyn; och man må predika för dem, så mycket man vil om bättring, tro, rättfärdiggörelse och helgelse, så tror den ene sig blifva ren, under en tygellös lasternas utöfning, för Frälsarens förtjenst, och den andre sig väl kunna bestå för Gud uti denna sin förgylta styggelse.
§. 4. Hvad står då at göra? Gud i himmelen vet. Sådane vilfarande uslingar behöfde vist hjelp, om de stode at hjelpas. Det är tungt at arbeta utan hopp om någon nytta. Hörer dock, i affällige! eder kan än hulpet varda. Jag tänker i dag i Jesu namn förklara för eder Läran om helgelsen och goda gärningar och bygga den på Guds ords osvikeliga283 grund. Gifver noga akt deruppå. Måtte hända, at sanningen, genom Guds Anda, finge tränga sig i eder själ och fördrifva derifrån villfarelsens mörker, at i ej måtte gå vilse om saligheten. Styr mig, o eviga kärlek, genom din nåd! Lät din sanning upklarna genom min mun, och gif nåd at föreställa den med eftertryck, at den må hafva en ingång i mine åhörares hjertan. Fader vår &c.
Texten, Tredje Artikeln.
Föreställning.
Vi vilje, genom Guds nåd, i dag förklara den femte Guds Andas nådevärkan, neml. den rättfärdiggjorde syndarens helgelse.
Detta ämnet finnes afhandladt i tredje Predikans 13. §.2
§. 5. Beskrifver helgelsen och förklarar orden helgelse och förnyelse utur den Heliga Skrift.
§. 6. Bevisar dess nödvändighet 1:o deraf at vi i nya födelsen fått et andeligt lif, och det kan ej vara utan värksamhet, 2:o emedan vi genom trona äro komne uti en nära förening med Gud, kan han ej annat än meddela hog och förmåga at vandra i helighet, och vi vinlägga oss at framför alt täckas honom 3:o Emedan Christus är död för oss och vi i nya födelsen, genom hans död äro döde ifrån syndene så bör oss ock lefva honom. 2 Cor. 5:15.284 Rom. 6:4.3 4:o är den utom dess ovilkorligen befaldt. 3 Mos. B. 19:2. 1 Petr. 1:15,16. 1 Tes. 4:3. Tit. 2:14. 5:o emedan uraktlåtandet deraf nödvändigt störtar i evigt förderf Gal. 5:19,20,21.
§. 7. Bevisar at den Treenige Guden allena är helgelsens uphofsman.
§. 8. Visar huru den samma värkas hos människan, i båda själens förmögenheter, äfven i kroppen och de sinliga föreställningar och begär: hvarvid äfven bör förklaras huru hon, som i alt det föregående förhållit sig passive, blifver här äfven i sin frihet med-värkande.
§. 9. Upräknar medlen genom hvilka helgelsen värkas; 1:o Guds ord, Lagen, ej som värkande, utan som et rättesnöre, men Evangelium såsom lifgifvande. 2:o Sacramenterna. 3:o En flitig bön, 4:o en Christlig vaksamhet.
§. 10. Denna helgelse bör vara uprigtig och alfvarlig i alt, fast här ofullkomlig.
§. 11. Utöfningen af denna helgelse kommer egenteligen under namn af goda gärningar, emedan de äro öfverensstämmande med Guds Lag.
§. 12. De äro antingen invärtes eller utvärtes, och hvardera förklaras.
§. 13. De trogne böra altid tilväxa i det goda.
§. 14. Änteligen anmärke vi til slut, för Guds barn til tröst, at Gud helt vist lofvat i285 nåder löna dem för sina gärningar, fast ingalunda såsom förtjenst. Ps. 112:1. &c. Ps. 119:1,2. Es. 3:10. Matth. 5:12.
Tillämpning.
§. 15. Anställer et alfvarligt prof om syndaren fått lif i Christo, och således blifvit skickelig til helgelse eller icke, hvarpå upräknas flere prof; saknas det, så är fåfängt at vänta lif och värkningar af den döda. Joh. 3:6. Matth. 7:18.
§. 16. Förmanar dem til en san bättring och omvändelse, genom trona på Jesum, hvarigenom de ympas uti honom, få lif och blifva goda trän, samt då börja at bära goda frukter. Joh. 15:5.
§. 17. De trogne föreställes deras tröghet i det goda. I hafven väl fått lif i nya födelsen, och lust til Herrans Lag, men huru svaga och ofullkomliga äro icke edra goda gärningar, så at i fån ofta klaga med Paulo, Rom. 7:23,24, och med salig D. Spegel4 N:o 173. v. 3,4,5. Sv. Psalmb.5 Farer efter helgelse Ebr. 12:14. Här upkommer en strid, Gal. 5:17, Rom. 8:13. Fullborden derföre helgelsen i Guds rädhåga. 2 Cor. 7:1: äfven under korset, Ebr. 12:10; i alla stånd, ty Gud lönar det af nåde, Col. 3:23,24. Men Herren föröke eder - - - med all hans helgon 1 Tess. 3:12,13.
