Föregående avsnitt: Tredje budordspredikan, § 13
Följande avsnitt: Tredje budordspredikan, § 15
§. 14.
Det andra skälet, som bör förmå oss at dyrka Gud, är vår egen däraf flytande lycksalighet. Hufvud-ändamålet af alla Guds värk utom sig sjelf och alla Hans bud och befallningar, är väl Hans Namns och äras förhärligande, men de förhärligas som aldramäst genom Hans Creaturs lycksalighet, därföre syfta äfven alla Guds bud til jordenes förnuftiga inbyggare, på befordrande af deras egit väl. Aldeles af en sådan beskaffenhet är äfven detta budet om Guds Namns rätta brukande. Ty därigenom varde vi förenade med Gud, som är det Högsta goda och sjelfva lycksaligheten. Härom talar Gud ganska märkeligen genom Propheten Esaiam: Hörer Herrans ord I som frukten för Hans ord: Edre bröder, som Eder hata, och afskilja Eder för mitt namns skull, säga: Låter se huru härlig Herren är? - - Men Gud svarar trösteligen: Skulle jag låta andra föda och sjelf1 och vår dyre Frälsare förvissar aldeles sina tilbedjare om denna stora lycksalighet då Han säger: Then mig älskar, han varder hållande min ord, Joh. 14:23. Han skal gifva mig med Fadrenom och den Heliga Anda en rättskaffens dyrkan, men detta arbete skal ingalunda vara fruktlöst: ty min Fader skal älska Honom tilbaka, och vi skole komma til Honom och blifva boende när Honom.2 Och vi märke vidare, at just genom denna föreningen tilflyter oss alsköns välsignelse. Med det vördade Faders namnet, hvarunder alle trogne tilbedjare åkalla Honom Malach. 1:6. som är den rätte Fadren öfver alt det fader heter i himmelen och på jordene, Eph. 3:15. tilvinna de sig en barnarätt til all välsignelse i lekamlig och andelig måtto Rom. 8:17. af Ljusens Fader, ifrån hvilken all god och fullkomlig gåfva kommer åfvan efter, Jac. 1:4.3 och en viss försäkran om et stort och oförvanskeligit arf i himmelen. 1 Pet. 1:4. Af Jesu dyra Namn, uti hvilken all salighet är, Apostl. G. 4:12. och utom hvilket för fattiga syndare gifves ingen frälsning, hvilket de troligen anropa, vinna de en dagelig rening ifrån alla sina syn der, 1 Joh. 1:7. en kraftig hjertstyrkning under sin svaghet, Ephes. 6:10. et himmelskt broderskap med denna sin Blod-brudgumme, Joh. 20:17. jfr. Ap. G. 20:28. och en ärekrona af Hans hand i himmelen. 1 Pet. 5:4. Den Helige Ande, hvilken de med Fadrenom och Sonenom åkalla, vitnar trösteligen med deras Anda, at de äro Guds barn: Rom. 8:16. Han ingjuter Guds kärlek i deras hjertan; Cap. 5:5. Han försåckrar4 Jesu namn i deras mun. 1 Cor. 12:3. Han ropar i deras hjertan Abba käre Fader; Gal. 4:6. Genom Honom varda de starke til den invärtes menniskan. Ephes. 3:16. Han värkar frid och frögd i själen, Rom. 14:17. godhet, rättfärdighet och sanning, Ephes. 5:9. och ändteligen genom och under alt detta förer de trogna, som här äro gäster och främmande, på en jämn väg, Ps. 143:10. efter en jämn stig ibland tusende förförelser och farligheter, til deras rätta och saliga fädernesland i himmelen. Med et ord: Herrans Namn är et fast slott, den rättfärdige, som brukar det rätt, som åkallar det i all nöd, han löper dit, såsom til sin borg, til sin fristad, och lofvad vare Herren evinnerliga, han varder beskärmad.5 Ordspr. B. 18:10. Ach! hvem af oss ville gå i mistning af så stor och mångfallig sällhet? Och efter en rätt Gudsdyrkan är rätta medlet at vinna den, så lät oss i dag fatta et heligt och fast beslut at i alla våra öfriga lefnadsdagar troligen helga Herrans Namn.
tillyckt vara? - - Ty altså säger Herren: Si jag utbreder frid - såsom en ström och härlighet såsom en utsläpt bäck, Es. 66:5,9,12.
Föregående avsnitt: Tredje budordspredikan, § 13
Följande avsnitt: Tredje budordspredikan, § 15
Platser:
Personer: Jesaja (Esaia, Esaias, Esajas)
Bibelställen:
Teman: