Föregående avsnitt: Tredje budordspredikan, § 10
Följande avsnitt: Tredje budordspredikan, § 12
§. 11.
Det andra som förbjudes i detta budet, är at orätt bruka Herrans namn. Men hvem kan upräkna de nästan otaliga sätt, hvarpå Guds namn missbrukas? Det sker först, då detta dyra namnet, det är alt hvad därmed förstås, och hvad heligt är, brukas i lättsinnighet och öfverdåd, då skriftens talesätt brukas i fåfängelig, förvänd och ofta Gud försmädande mening. Hvad är beklageligen allmännare, än i hvardags tal, i fåfängeliga sällskaper, med en flygtig förundran och lättsinniga eder, utan andakt, utan vördnad nämna Herrans vår1 Men det som ännu värre är, stadna icke dessa anmärkningar altid blott vid ordets tjenare, utan skotten riktas ock stundom på sjelfva dess höga Herre; då de i sit sinne bele och äfven för andra utskratta de himmelska sanningar, och vår Christeliga läras i Ordet uppenbarade hemligheter, eller åtminstone söka at med sin fräcka granskning förklicka2 dem hos sig och andra. Til detta slags Guds Namns missbruk bör ock räknas det dageligen tiltagande stora förakt, hvarmed de helige Sacramenterne anses ibland sjelfva de Christna. De döpte barnen erhindras sällan om sit förbund och barnaskap hos Gud, än mindre huru de böra söka förvara sin arfsrätt til himmelen; ty föräldrarne sätta sjelfve så litet värde på denna förrättning, så at, ehvad de ock må bekänna därom med munnen, anse de den dock i sit sinne för en blott sedvänja. Den heliga Nattvarden, vår dyraste Frälsares kärleksmåltid, föraktas icke allenast af många, utan den missbrukas ock skändeligen af vår tids Christna, dels som et samvetsplåster, at genom dess blotta begående läka deras af upsåteliga synder sårade hjertan, til vinnande af ny frihet at synda, dels ock som et blott utvärtes bruk eller skiljemärke; och hvad som härvid är förskräckeligast, nyttjas denna dyra Nådemåltid af vår tids Gudlösa menniskor just til en förtörnelsesten, hvarpå de svårliga stöta sig. Här begabba de ofta Christi Lekamens och Blods närvarelse, såsom en emot sundt förnuft stridande orimmelighet, hvartil okunnoge Lärares ovarsamma och sinliga uttryck i en så hög hemlighet gifva mycken anledning: här göra de sit åtlöje af en vår Christeliga lära påtrugad förvandling af de i Sacramentet brukade synliga tingen, som alt användes, at kasta en svart skugga på hela vår uppenbarade salighetslära, och man finner dem bemannade,3 at våga en storm emot hela vår Christeliga Religion, om ej en Christelig Öfverhet hölle dem tilbaka; då de likväl aldrig försumma sig, at äfven i allmänna skrifter spy ut så mycket af detta sit farliga förgift, under namn af oskyldigt skämt, tvetydigheter och liknelser, som de någonsin, at undvika högt ansvar, våga. Ser, älskade Åhörare! på så mångfaldigt sätt missbrukas det stora Herrans Namn i lättsinnighet och öfverdåd.
Guds och vår dyre Frälsares Jesu Christi dyra namn? Om onyttiga Eder talar i synnerhet Syrac märkeligen: Vän icke tin mun til at svärja och föra Guds namn; Ty lika som en dräng, den ofta med ris slagen varder, icke utan strimmor är, altså kan ock den icke vara af synd ren, som ofta svär och Guds namn förer. Syr. 23:9,10,11. Guds stora och dråpeliga värk och hans underliga styrelse i verlden omtalas ofta icke allenast med förakt, utan och med åtlöje, och stundom til den Högstas försmädelse. Jer. 23:27. Guds Heliga och salig görande ord, som är en hammare, hvar med Gud vil sönderslå syndarenas berghårda hjertan, och som är Guds kraft allom dem til salighet som tro, Rom. 1:16. detta ordet läses ofta utan andackt, under främmande tankar och et aldeles tilslutit hjerta; undervisningar och predikningar, om de ej aldeles försummas, afhöras de dock ofta aldeles utan eftertanka, utan rörelse och ibland med en kärlekslös granskning af budbärarens ämbets gåfvor och uttryck; Oförnögde med Christi dyra läras enfallighet, söka de blott det som kitlar dem i öronen, så at den tiden synes allaredan vara inne, som Apostelen Paulus tydeligen förut sedt, då han säger: Den tid skal komma, at de icke skola kunna lida hälsosam lärdom; utan skola efter sina egna lustar samla sig lärare efter them kliar i öronen: Och skola vända sin öron ifrån sanningen och vända sig til fabler;Sjelfva budets ord, tu skalt icke missbruka Herrans tins Guds Namn, förbjuder sådant uttryckeligen; ty just det
ordet missbruka beteknar i Hebreiskan, at nyttja och frambringa det i fåfänga, lättsinnighet och föragt. Derföre sade Elihu, en af Jobs vänner, rätt: Gud hörer icke fåfängelighetena, eller en bön och Gudstjenst, som sker utan vördnad och eftertanka, och then Alsmägtige ser ther intet til. Jobs 35:13. Utan til then ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar tu mina rätter, och tager mitt förbund i tin mun, efter tu dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom tig, Ps. 50:16,17. såsom Konung David det betygar i dess 50:de Psalm. Derföre hade Herren, i anledning af en Guds försmädare, redan utgifvit i öknene en serskild Lag, i det målet, då han sade til Mose: Säg Israëls barnom: Hvilken som bannar sin Gud, det är, hånliga lastar och försmädar Gud, eller hvad igenom Honom högt och heligt är, han skal bära sina synd, eller omgälla sit brott, och hvilken som Herrans Namn nämner, eller försmäder det dyra Namnet, Herren, han skal döden dö. 3 Mos. B. 24:15,16.
Föregående avsnitt: Tredje budordspredikan, § 10
Följande avsnitt: Tredje budordspredikan, § 12
Platser:
Personer: David Elihu Mose (Mosen, Moses, Mosis) Paulus (Pawali, Saulus)
Bibelställen:
Teman: