Föregående avsnitt: Tankar om koppympningen, § 7
Följande avsnitt: Tankar om koppympningen, § 9
§. 8.
När nu utsichterna för en framtid se mycket swåra ut blifwer här naturligt wis första frågan: Om Läkemedel til en Koppympning på framtiden blifwa nödwändiga eller icke? den [ja]g med full öfwertygelse, och med kännedo[me]n af alt det hufwudsakeligaste, som i denna delen händt aldeles beswarar med: Nei. Til bewisande af denna satts bör jag först ärhindra at då mångfalliga läkemedel, med Mercurialier och andra blodrenande Medel nytjades til præparation wid Koppympningen war framgången de[r]med mycket swag och de aldra största Swerige[s] Läkare måste aldeles uphöra med ympn[ingen,] men där de nytjades mindre blef utgången drägelig. Dernäst måste jag ärhindra at då Dimsdal, och flera hans efterföljare än mera inskränkte deras bruk blef Koppympningen märckeligen lättad, och hade god framgång; Men nu sedan bruket af läkemedel blifwit än mera minskad, så at 6 styfwer blifwit reqvirerade till medicamenter för hwart barn, hwilcka för större delen blifwa obrukade och ympningen under alt har bästa framgång så är det lätt at sluta huru de äro aldeles umbärliga, då man wid sielfwa ympningen gifwer dem ett litet laxativ, af Calomel, /:som doch efter nyare Pharmacopen1 ei mera existerar på wåra Apothek, utan en simpel Mercurius Dulcis,2 blott edulcorerad3[13] med watn, aldeles utan någon sub[limation]:4/ tillika med någon Jalappa,5 jemte någon Mixtura Simplex6 och Ess. Dulcis Haartm,7 [under] siukdomen, dem de ganska sällan behöfwa eller komma at nytja. Widare har ärf[ar]enheten lärt, at bland så stort antal barn många på flera håll lämnat aldels utan det minsta af alla dessa tilbehör, hwars föräldrar sedan icke ens behöft eller brukat några medicamenter, och likwäl sedt sina barn hafwa de lykligaste Koppor. När nu ändteligen dertil Kommer, at Asiaterna, som i långliga tider hos sig bibehållit Koppympningen, hwarcken känna någon medicin eller bruka några medel utom sielfwa ympningen, och derig[e]nom frälsa sina barn, så synes [mig] redan s[ak]ens natur fordra, at alla ganska wälmenta omgånger8 läggas å sido, och den enkla konsten at blott ympa redigeras tilbaka til sin första simplicitet,9 sedan hon i några och 50 år tråkat10 under medicin, lika som Israels barn i Eg[ypten] under träldoms oket. Men kan detta ei ske så beklagar jag ympningen at den aldrig kan komma i gång, om wi ock hade läkare i hwar Sochn.
§. 8.
När nu utsichterna för en framtid se mycket swåra ut blifwer här naturligt wis första frågan: Om Läkemedel til en Koppympning på framtiden blifwa nödwändiga eller icke? den [ja]g med full öfwertygelse, och med kännedo[me]n af alt det hufwudsakeligaste, som i denna delen händt aldeles beswarar med: Nei. Til bewisande af denna satts bör jag först ärhindra at då mångfalliga läkemedel, med Mercurialier och andra blodrenande Medel nytjades til præparation wid Koppympningen war framgången de[r]med mycket swag och de aldra största Swerige[s] Läkare måste aldeles uphöra med ympn[ingen,] men där de nytjades mindre blef utgången drägelig. Dernäst måste jag ärhindra at då Dimsdal, och flera hans efterföljare än mera inskränkte deras bruk blef Koppympningen märckeligen lättad, och hade god framgång; Men nu sedan bruket af läkemedel blifwit än mera minskad, så at 6 styfwer blifwit reqvirerade till medicamenter för hwart barn, hwilcka för större delen blifwa obrukade och ympningen under alt har bästa framgång så är det lätt at sluta huru de äro aldeles umbärliga, då man wid sielfwa ympningen gifwer dem ett litet laxativ, af Calomel, /:som doch efter nyare Pharmacopen11 ei mera existerar på wåra Apothek, utan en simpel Mercurius Dulcis,12 blott edulcorerad13[13] med watn, aldeles utan någon sub[limation]:14/ tillika med någon Jalappa,15 jemte någon Mixtura Simplex16 och Ess. Dulcis Haartm,17 [under] siukdomen, dem de ganska sällan behöfwa eller komma at nytja. Widare har ärf[ar]enheten lärt, at bland så stort antal barn många på flera håll lämnat aldels utan det minsta af alla dessa tilbehör, hwars föräldrar sedan icke ens behöft eller brukat några medicamenter, och likwäl sedt sina barn hafwa de lykligaste Koppor. När nu ändteligen dertil Kommer, at Asiaterna, som i långliga tider hos sig bibehållit Koppympningen, hwarcken känna någon medicin eller bruka några medel utom sielfwa ympningen, och derig[e]nom frälsa sina barn, så synes [mig] redan s[ak]ens natur fordra, at alla ganska wälmenta omgånger18 läggas å sido, och den enkla konsten at blott ympa redigeras tilbaka til sin första simplicitet,19 sedan hon i några och 50 år tråkat20 under medicin, lika som Israels barn i Eg[ypten] under träldoms oket. Men kan detta ei ske så beklagar jag ympningen at den aldrig kan komma i gång, om wi ock hade läkare i hwar Sochn.
§ 8
Kun tulevaisuudennäkymät näyttävät nyt hyvin huonoilta, ensimmäinen esiin nouseva kysymys tietysti on: tarvitaanko tulevaisuudessa rokonistutuksen yhteydessä lääkeaineita vai ei? Vastaan tähän täysin vakuuttuneesti ja jokseenkin kaiken tässä asiassa tapahtuneen tuntemukseen perustuen: ei tarvita. Todistaakseni tämän kannan oikeaksi minun on ensiksi muistutettava, että siihen aikaan, kun monenlaisia lääkkeitä, mm. elohopeavalmisteita ja muita verta puhdistavia lääkeaineita käytettiin rokonistutusta valmisteltaessa, toiminnan menestys jäi hyvin vähäiseksi ja Ruotsin etevimpien lääkäreiden oli lopetettava rokonistutus kokonaan, mutta tulokset olivat siedettäviä siellä, missä lääkkeitä käytettiin vähemmän. Seuraavaksi minun on muistutettava, että rokonistutus muuttui tuntuvasti helpommaksi, kun Dimsdale ja hänen seuraajansa vähensivät lääkkeiden käyttöä vieläkin enemmän, ja saadut tulokset olivat hyviä. Kun lääkkeiden käyttöä on nyt vieläkin vähennetty, niin että kunkin lapsen lääkitsemiseen on vaadittu vain 6 styyveriä ja suurin osa siitäkin on jäänyt käyttämättä ja rokonistutus on kaiken aikaa sujunut mitä parhaimmalla menestyksellä, voidaan helposti päätellä, että niitä ilman tullaan hyvin toimeen, kun itse rokonistutuksen yhteydessä rokotettaville annetaan pieni ulostuslääkeannos, kalomelia (jota uuden farmakopean mukaan ei meidän apteekeissamme kuitenkaan enää ole, vaan ainoastaan yksinkertaista mercurius dulcista,21 jota on laimennettu[13] vain vedellä, täysin ilman mitään sublimoitumista) sekä hieman jalapaa,22 jonkin verran mixtura simplexiä23 ja Haartmanin essentia dulcista24 taudin aikana, vaikka he varsin harvoin tarvitsevat tai lopulta käyttävätkään niitä. Kokemus on lisäksi osoittanut, että lapsijoukon ollessa näin suuri monet ovat eri tahoilla jättäneet kokonaan syrjään kaikki nämä lisätarvikkeet, eivätkä lasten vanhemmat ole tarvinneet eivätkä antaneet mitään lääkkeitä, mutta silti he ovat nähneet lastensa selviytyvän rokosta mitä onnekkaimmin. Kun tähän lopuksi lisätään se tieto, etteivät kauan omassa keskuudessaan rokonistutusta harjoittaneet aasialaiset tunne mitään lääkettä eivätkä käytä mitään aineita itse rokkoaineen lisäksi, mutta silti pelastavat lapsensa, jo asian luonne näyttäisi mielestäni vaativan, että kaikki toki hyvää tarkoittavat mutkikkaat menettelytavat hylätään ja pelkän rokonistutuksen mutkaton taito palautetaan alkuperäiseen yksinkertaisuuteensa kärsittyään nyt runsaat 50 vuotta lääketieteen alaisuudessa kuten Israelin lapset Egyptissä orjuuden ikeen alla. Ellei näin kuitenkaan voi tapahtua, valitan sitä, ettei rokonistutus koskaan voi päästä käyntiin, vaikka meillä olisi lääkäri jokaisessa pitäjässä.
Unfortunately this content isn't available in English
Föregående avsnitt: Tankar om koppympningen, § 7
Följande avsnitt: Tankar om koppympningen, § 9
Platser: Asien Egypten (Aegypten, Ægypten) Sverige (Swerige, Swerge, Ruotzi)
Personer: Dimsdale (Dimdale), Thomas Haartman, Johan (f. 1725)
Bibelställen:
Teman: