Föregående avsnitt: Tal vid Gustav III:s kröning, § 3
Följande avsnitt: Tal vid Gustav III:s kröning, § 5
6
§. 4.
Dygden allena är den, som gör Konungar Stora. Den är prisvärd hos alla; men då vi eftersinne, at Förstar upväxa i mera maklighet, retas af flera begär, förvillas af en lysande pragt och likasom förtrollas af smicker, måste ju den dygd vara större, som uthärdar så svåra anfall, än den som under mindre frästelser håller stråten.1
Dygden är et litet ord, men af mycken betydelse; den är tunt sådd ibland menniskor; men rar2 ibland Förstar. Den fordrar ett skarpsinnigt förstånd, ett godt hjerta, och en outtröttelig möda. Den Regent, som fått dessa förträffeliga förmoner på sin lott, bör med skäl heta stor ibland dödeliga.
Hvad äro Förstar utan förstånd och urskillning? Svaga bilder, hvilka vändas och tilskapas efter dens behag, som äger tilfälle at röra dem. Där icke ömhet och mennisko-kärlek är rådande, tjenar det skarpa förståndet allenast, at upsöka de listigaste ränkor, och i löndom smida de bojor, som dess med-menniskor skola bära; Saknas arbetsamhet vid at göra menniskor lyckeliga, så stadnar alt uti en god tanka och välmening. De bästa räddnings-medel för folket, dö i sin upfinnares hjerna; det ömmaste hjärta lemnar sina undersåtare at förgås, då det förnöjer sig endast vid, at önska dem godt.
