Föregående avsnitt: Sjunde budordspredikan, § 4
Följande avsnitt: Sjunde budordspredikan, § 6
§. 5.1
Människorna göra sig altför olika begrep derom hvad med hordom egenteligen här förstås, och göra derefter helt olika tillämpning af dem uppå detta budet; derföre blifver det högst nödigt, at 1) ifrån alla tvetydigheter utvikla dess rätta bemärkelse.
Herren Gud har redan i skapelsen inplantat hos det ena könet en böjelse eller et begär, at förena sig med det andra. Den är icke allenast allmän hos alla lefvande djur, utan de naturkunnige hafva äfven i sednare tider med tydeliga skäl bevist den vara likaledes rådande i växt-riket:2 skaparens inrättning i naturen är sådan, at hvart och et slägte intet kan fortplantas på annat sätt, än genom en sådan förening; den kan så8ledes äfven emellan människor af olika kön så mycket mindre vara i sig sjelf förbuden eller syndig, som vi läse huru Herren sjelf i första början sammanparade de två första människorna Adam och Eva, och gaf dem sin välsignelse. Det äro allenast oordningarne af denna förening, som här finnas förbudne. Liflösa ting och oförnuftiga djur ledas af sin skapares allmagt, och naturens drift allena; de känna icke några förnuftiga lagar, derföre förbinda de dem icke. Men förnuftiga väsenden kunna emottaga lagar, och af sin naturliga frihet åtmindstone til någon del antingen efterkomma eller öfverträda dem. Och just derföre äga äfven Gudomeliga och människliga lagar rätt at förbinda oss. Vi finne hos flera af de oskäliga djuren en viss ordning, uti hvilken en sådan förening sker: den är hos vissa creatur stäld på vissa tider, den är ock hos många lämpad på vissa makar; huru mycket billigare3 och troligare synes det icke vara, at denna drift hos förnuftiga människor måste närmare hafva blifvit reglerad, til deras eget slägtes lycksalighet, såsom at tämja och genom någon ordning hindra den emellan människor af samma kön, så lätt sig insmygande afvunden och svart-sjukan, som åstadkommit oräkneliga mord och mycket9 annat ondt ibland människorna: at grunda och uprätta et varaktigt förtroende makar emellan, och derpå bygd samdrägtighet i deras hushållning: at styrka Fäderne i deras kärlek för sina barn, då de äro förvissade derom at de äro deras egne, och derpå grunda en öm och förnuftig barna-upfostran: at i en rätt ordning sörja för de sina i en framtid, med mera som kan bidraga til hela människoslägtets lycksalighet. Så långt leder oss blotta förnuftet, och efter dessa grunder hafva äfven hedningarna altid stiftat några ordningar i ägtenskapet, mera eller mindre förnuftiga, alt derefter som deras förnuft blifvit upbrukadt och nyttjadt. Men hvilka de ordningar egenteligen äro, som rätteligen leda til sådana ändamål, så långt som i vår dödelighet är möjeligit, det gifver uppenbarelsen oss allena vid handen. Hvilka, då de redeligen följas, upkommer deraf den dygden som egenteligen kallas kyskhet, hvaremot deras öfverträdelser få rätteligen namn af hordom och otukt.
§. 5.4
Människorna göra sig altför olika begrep derom hvad med hordom egenteligen här förstås, och göra derefter helt olika tillämpning af dem uppå detta budet; derföre blifver det högst nödigt, at 1) ifrån alla tvetydigheter utvikla dess rätta bemärkelse.
Herren Gud har redan i skapelsen inplantat hos det ena könet en böjelse eller et begär, at förena sig med det andra. Den är icke allenast allmän hos alla lefvande djur, utan de naturkunnige hafva äfven i sednare tider med tydeliga skäl bevist den vara likaledes rådande i växt-riket:5 skaparens inrättning i naturen är sådan, at hvart och et slägte intet kan fortplantas på annat sätt, än genom en sådan förening; den kan så8ledes äfven emellan människor af olika kön så mycket mindre vara i sig sjelf förbuden eller syndig, som vi läse huru Herren sjelf i första början sammanparade de två första människorna Adam och Eva, och gaf dem sin välsignelse. Det äro allenast oordningarne af denna förening, som här finnas förbudne. Liflösa ting och oförnuftiga djur ledas af sin skapares allmagt, och naturens drift allena; de känna icke några förnuftiga lagar, derföre förbinda de dem icke. Men förnuftiga väsenden kunna emottaga lagar, och af sin naturliga frihet åtmindstone til någon del antingen efterkomma eller öfverträda dem. Och just derföre äga äfven Gudomeliga och människliga lagar rätt at förbinda oss. Vi finne hos flera af de oskäliga djuren en viss ordning, uti hvilken en sådan förening sker: den är hos vissa creatur stäld på vissa tider, den är ock hos många lämpad på vissa makar; huru mycket billigare6 och troligare synes det icke vara, at denna drift hos förnuftiga människor måste närmare hafva blifvit reglerad, til deras eget slägtes lycksalighet, såsom at tämja och genom någon ordning hindra den emellan människor af samma kön, så lätt sig insmygande afvunden och svart-sjukan, som åstadkommit oräkneliga mord och mycket9 annat ondt ibland människorna: at grunda och uprätta et varaktigt förtroende makar emellan, och derpå bygd samdrägtighet i deras hushållning: at styrka Fäderne i deras kärlek för sina barn, då de äro förvissade derom at de äro deras egne, och derpå grunda en öm och förnuftig barna-upfostran: at i en rätt ordning sörja för de sina i en framtid, med mera som kan bidraga til hela människoslägtets lycksalighet. Så långt leder oss blotta förnuftet, och efter dessa grunder hafva äfven hedningarna altid stiftat några ordningar i ägtenskapet, mera eller mindre förnuftiga, alt derefter som deras förnuft blifvit upbrukadt och nyttjadt. Men hvilka de ordningar egenteligen äro, som rätteligen leda til sådana ändamål, så långt som i vår dödelighet är möjeligit, det gifver uppenbarelsen oss allena vid handen. Hvilka, då de redeligen följas, upkommer deraf den dygden som egenteligen kallas kyskhet, hvaremot deras öfverträdelser få rätteligen namn af hordom och otukt.
§ 57
Ihmisillä on hyvin erilaisia käsityksiä siitä, mitä huoruus tässä oikeastaan tarkoittaa, ja siltä pohjalta he myös soveltavat niitä tähän käskyyn aivan eri tavoin. Siksi onkin aivan välttämätöntä 1) tuoda esille sen oikea merkitys ilman mitään tulkinnanvaraisuutta.
Herra Jumala istutti jo luomisessa ihmiseen taipumuksen toista sukupuolta kohtaan eli halun yhdistyä toisen sukupuolen kanssa. Se ei ole yleinen ainoastaan kaikilla elävillä eläimillä, vaan luonnontutkijat ovat viime aikoina selvin perustein osoittaneet sen vallitsevan yhtä lailla myös kasvimaailmassa. Luojan järjestys luonnossa on sellainen, että mikään suku ei voi jatkaa itseään millään muulla tavalla kuin tällaisen yhtymisen kautta. Siksi sitä8 ei myöskään ihmissukupuolten välillä voi pitää sinänsä kiellettynä tai syntisenä, koska luemmehan me miten Herra itse aikojen alussa asetti kaksi ensimmäistä ihmistä, Aadamin ja Eevan, yhteen pariksi ja antoi heille siunauksensa. Se, mitä tässä kielletään, ovat siis ainoastaan tämän yhtymisen sopimattomat muodot. Elottomat oliot ja järjettömät eläimet ovat Luojan kaikkivaltiuden ja pelkän luonnollisen vietin alaisia. Ne eivät tunne järjellisiä lakeja, ja siksi sellaiset eivät niitä myöskään sido. Mutta järjelliset olennot voivat ottaa vastaan lakeja, ja luonnollisen vapautensa nojalla heillä on ainakin jossain määrin mahdollisuus joko noudattaa tai rikkoa niitä Ja juuri siksi sekä Jumalan että ihmisten lait todella sitovat meitä. Näemme, että monilla järjettömillä eläimillä on jokin tietty järjestys, jossa tällainen yhtyminen tapahtuu. Tietyillä eläimillä se tapahtuu tiettyinä aikoina ja monien kohdalla myös tiettyjen kumppanien kesken. Kuinka paljon järkevämmältä ja uskottavammalta siis tuntuukaan, että järjellisillä ihmisillä tämän vietin tulee heidän oman sukukuntansa onnellisuuden vuoksi olla tarkemmin säädelty, niin että esimerkiksi hillittäisiin ja jonkinlaisen järjestyksen kautta estettäisiin samaa sukupuolta olevien ihmisten kesken niin helposti syntyvää kateutta ja mustasukkaisuutta, joka on aiheuttanut lukemattomia murhia ja paljon9 muuta pahaa ihmisten kesken. Tämä järjestys luo ja ylläpitää kestävää luottamusta puolisoiden kesken ja siihen perustuvaa sopua heidän taloudessaan. Se vahvistaa isien rakkautta lapsiinsa, koska he voivat olla varmoja, että lapset ovat heidän omiaan, ja tämä luo perustan hellälle ja järkevälle lastenkasvatukselle. Se saa ihmiset myös oikealla tavalla huolehtimaan omaistensa tulevaisuudesta ja tämä säätely voi monella muullakin tavalla edistää koko ihmiskunnan onnellisuutta. Näin pitkälle meitä johdattaa pelkkä järki, ja tältä perustalta myös pakanat ovat aina laatineet jonkinlaisia avioliittoa koskevia käytäntöjä, jotka ovat enemmän tai vähemmän järjellisiä, aina sen mukaan miten heidän järkeään on viljelty ja käytetty hyväksi. Mutta vain ilmestys voi kertoa meille, millaisia varsinaisesti ovat ne järjestelyt, jotka todella johtavat tällaiseen päämäärään, niin pitkälle kuin se meille kuolevaisille on mahdollista. Ja kun niitä vilpittömästi noudatetaan, syntyy hyve, jota varsinaisesti kutsutaan siveydeksi, kun taas niiden rikkomisia on perusteltua kutsua huoruudeksi ja siveettömyydeksi.
Unfortunately this content isn't available in English
Föregående avsnitt: Sjunde budordspredikan, § 4
Följande avsnitt: Sjunde budordspredikan, § 6
Platser:
Bibelställen:
Teman: