Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Nedläggning av Jernkontoret

Nedläggning av Jernkontoret

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

Upl. i Pr. St. d:n 26. Martii 1766.

Ödmiukt Memorial.

Då jag genomläst Höglofl. Secrete Utskottets Extractum Protocolli rörande Järn Contoiret,1 har jag funnit mig föranlåten, at deröfwer för Riksens Höglofl. Ständer yttra min oförgripeliga tancka.

Ett så betydande ämne som detta är, fordrar ofelbart en noga Känning af saken i sitt sammanhang; men emedan det blifwer för widlyftigt, at granska alla omständigheter, som i Höglofl. Secreta Utskottets utlåtande förekomma mig betänckeliga, will jag blott hålla mig wid hufwud ställningen af saken; Hwarwid i synnerhet tjenar at i grund känna dess första inrättning.

Åhr 1743 har Herr Commerce Rådet och Riddaren Nordenkrantz, som upgaf första förslaget til et Järn Contoir, wisat nödwändigheten deraf för Secreta Handels och Manufactur Deputation; Åhr 1744 för Järn Com­miss­ionen; och 1745 för Kongl. Maij:t, och tydeligen ådaga lagdt de oförswarliga sammansättningar,2grupper av personer som gått samman och kommit överens om att agera gemensamt i någon ekonomisk angelägenhet, t.ex. för att hålla priset på en viss vara uppe eller nere som af Förlagsmännerna föröfwades emot Bruksägarene, at nedtwinga Järn prisen under en stigande Cours; Och omöjeligheten för Bruksägare, som eij tillika sielf woro Exporteurer, och woro nödiga om förlager, at giöra sammansättningar emot de förra.

Afsikten wid dess första inrättning war altså den, at genom något sammanskott3 sätta Bruksägare i stånd, at mota Förlagsmännernes egenwilja, som, i fall sammanskotten, jemte de på järn utur Banquen bewiljade lån, icke råkat i Förlagsmännernes händer, hwilcka just woro de samma, emot hwilcka de skulle anwändas, i dåwarande olyckeliga ställning eij torde hafwa warit aldeles utan nytta.

Men om detta warit, eller någonsin kan blifwa, det rätta och sanskyldiga botemedlet, emot Järnets underpris, måste ju för hwar och en, som eij är prævenierad,4 ja ända till den aldra enfaldigaste, blifwa lätt at begripa; Så snart man känner igen siukdomen rätt blifwer ofta botemedlet lätt och påliteligit. När man wet, at det öfwerklagade onda bestod i sammansättningar af få Kiöpare, man må uptäncka, hwad konstiga5 och kostsamma botemedel som hälst, så gifwes dock aldrig ett enda, som påliteligen kan bota det samma, utom det enda enfaldigaste och lättaste, at släppa flera Kiöpare och Förläggare in i Bergslagen, då det Monopoliska twånget, utan Lag, sammanskott, heller någon tillsyn, af sig sielf afstadnar, och det måste blifwa Förläggare lika omöjeligit, at twinga Bruksägare, som det är för Bruksägaren at kunna twinga dem.

Denna sats måste i alla tider stå oryggelig, och aldrig et enda exempel skola några påliteliga tideböcker lemna oss derpå, at ett monopolium, med Samfundets sanskyldiga förmon, i några decennier, än mindre Secler kunnat motas, genom et annat monopolium. Det strider emot menniskligheten, och den aldralyckeligaste utgång, som af sådane opponerade6 monopolier kan önskas, är at de sinsemellan kunde ärhålla någorlunda jämnwigt; men altid på den tredjes, det är, Samhällets depence.7

Dock må man icke undra, huru Riksens Högl. Ständer kunnat falla på et sådant förslag, som Järn Contoirs inrättningen war, at mota det smärtande onda. Det är lätt at begripa för en och hwar, som i wår Swenska Handels och Finance Historia eij är aldeles obewandrad.

Nationen hade redan från flere hundrade år tilbaka etablerad en Handels Systeme, som nästan ansågs för Gudomelig, den ingen wågade at misstäncka, än mindre widröra; Hwilcken i alt nästan gick derpå ut, at minska antalet af Kiöpare utaf wåra producter, och draga all rörelse i få personers händer; hwarpå den i wår tid ännu så högt berömda Handels Ordinantien af 16178 är et oswikeligit wedermäle,9 hwarest handelen, så i Bergslagen, som annorstädes ställes innom de trångaste skranckor. Hwarmed likwäl den stora Hushållaren Konung Carl den XI:te såg altför mycket genom fingren, tils Konung Carl den XII:te år 1699, ånyo inskränckte handelen10 i Bergslagen; men med en så bedröfwelig wärckan, at Järnet innom 14 dagar föll 1½ Riksd:r på Sk: och kunde ändock näppeligen få Kiöpare. I anledning hwaraf Hans Kongl. Maij:t på samtelige Kongl. Collegiernes remonstration,11 om Bergslagens deraf flytande undergång samma förbud återkallade.

Icke desto mindre fandt man utwäg, at genom en förklaring af den 8 Januarii 1704. öfwer 1696 års Förlags Ordning, hålla Bergsmännerne under oket, på det sättet, at hela Bergslagen skulle wara indelt emellan wissa Förläggare, med den uttryckeliga tillsats, at om någon Bergsman skulle sälja sin tillwärckning till någon annan, än sin Förläggare, skulle han första gången straffas med fängelse, eller blifwa i handklåfwar upslagen på wäggen, efter Bergmästarens godtycko, andra gången med tre gatulopp, och tredje gången med förlust, så af dess Hammar- och Hemmansdel, som hela dess Bergs Privilegium.

När sådant skiedde blef ju wägen handgripeligen banad till monopolier och Järn prisets förtryck. Det kostade förläggaren ingen möda at twinga Bruksägaren, som wardt bunden wid sin förläggare med så grymma ­wilckor.

Historien witnar redan i förra Seculo, huru just inskränckningen af Kiöpares antal synbart nedfällt Järn prisen. då Uddewalla 1681 förlorade sin Stapelrätt,12 och Giötheborgs Handlande derigenom blefwo nästan enda afnämare13 af Wermelands Bergslags Producter, föll järn priset En Riksd:r på Skeppundet; Spanmålen deremot upstegrades til 18 D:r Tunnan, då likwäl Uddewalla sålde sin till 13 ½ D:r, och Bergslagen led utom dess genom falskt mål.14 Hwilcket alt hotade denna Bergslag med total undergång, och hwarcken genom föreställningar eller Lagar kunde hindras förr, än Uddewalla år 1719 åter wandt sin frihet,15 som derigenom blef i stånd satt, at balancera Järn Handelen emot Götheborg. Järn prisen stego då från 1719 till 1724 ifrån 4 til 7 Riksd:r Skeppundet, och Wermelands Bergslag aflade wid 1723 års Riksdag hos Riksens Ständer sin tacksäijelse16 derföre, och betygade, at de derigenom blifwit satte i stånd till större delen drifwa sina wärck med egna förlager.

Det är således märckeligit,17 at Järn prisen stego ögonskenligen i början af wår frihet, och innan rörelsen i Bergslagen begynte at inskränckas; Men just ifrån den tiden då rörelsen på hwarje handa sätt inspärrades, föll det nästan årligen, så lågt, at det 1740, wid nästan lika Cours, war 46 D:r Kop:mt, eller 5 1/9 Riksd:r, och således 2 Riksd:r Hamburger Banco lägre, än förr.

Grunden till nedsättningen af Järn prisen, bör således ingalunda sökas hos utlänningen, utan uti wåra egna författningar, hwarigenom få och sammansatta Kiöpare sattes i stånd, antingen för egen winst, eller såsom utlänningens Commissionairer, at twinga Järn prisen.

Ett sådant twång på Bergslagen, bör eij heller tros hafwa händt oförmodat. Ty så snart Kongl. Collegierne wid 1723 års Riksdag inkommo till Riksens Höglofl. Ständer, med deras project,18 om reglerandet af Swenska Handelen, bewiste Assessoren i Kongl. Bergs Collegio, Emmanuel Swedenborg, genom ingifwit memorial till Commerce Deputation af den 13 Aprill19 samma år, at sådant skulle aldeles undertrycka Bergslags Handteringen och lemna några få Handlande magten i händerne at till hela Rikets skada twinga samteliga Bruksägare; hwilcket då det alt mer och mer begynte at sannas, gaf det anledning till Järn Contoirets projecterande.

När man altså ännu will påstå nödwändigheten af ett Järn Contoir, at mota få och sammansatta Kiöpares förtryck af järn prisen; så har man indirecte samtyckt till de slags monopolier dem man icke will utrota, utan allenast palliative20 genom en contraire21 sammansättning å Bruksägares sida mota deras swåraste utbrott.

Men då Riket i sina rörelser behöfwer en alfwarsam hielp, blifwer högst angelägit, at genom okonstlade och naturliga medel, genom det ondas utrotande, sätta Bergslagen i sin förriga frihet, då hwarcken nödiga förlager kunna tryta, för det billigaste pris som möjeligit är, heller Exporteurerne föröfwa några monopolier.

Utom dess förekomma wid Järn Contoirets bibehållande til Bruksägares understöd och befordrande af Järn förädlingen, så många be­täncke­lig­heter, at Riksens Höglofl. Ständer, wid deras öfwerwägande swårligen torde kunna lemna dertill sitt samtycke. Ty

1:o Blifwer den till Järn Contoiret årligen inflytande afgiften af En daler Skeppundet,22 en dryg skatt för upkiöpare af järnet. Då Kongl. Maij:t likwäl i Regerings Formens 2. §: heligt försäkrat hwar Swensk man, at eij det ringaste af dess egendom i löst och fast afhända eller afhända låta, utan heldre förswara, freda, och frälsa den som med Lagom23med Lagom: enligt lagens föreskrifter will lefwa.24

När Järn Contoiret först skulle inrättas wågade man derföre icke, at emot Bruks och Hytte-ägares wilja oaktadt deras Fullmägtiges begifwande, pålägga dem samma afgift, utan sökte, genom utskickade i landsorterne at förmå dem godwilligt till en sådan bewillning, så at ehuru de flästa af dem gingo in deruti, blefwo de likwäl med en sådan afgift icke beswärade NB: för den orsaken, at de icke kommit till någon allmän enighet, hwarföre ock Kiöpare af Järnet skulle den ärlägga.

På hwad bättre grund kunde wäl nu församlade Riksens Höglofl. Ständer til wissa privatas förmon betunga sina hemma warande Medbröder, med mera än en Tunna Gulds25 årliga afgift? Heller mån någon till denna afgift bör kunna twingas, heller Fullmägtige twärt emot sin Riksdagsmanna Fullmagt äga rättighet, at på sina Committenter, til privata sammanskott lägga den aldra minsta tunga?

2:o Kan det ordet: Fattiga Bruksägare, aldrig få så determinerad bemärckelse,26 at den icke på hwarjehanda sätt kan missbrukas, så långt, at inga ­andra i Järn Contoiret komma at anses för fattige och til förlager be­rät­t­ig­ade, än de som med penningar förmådde kiöpa sig det namnet.

3:o Hwad sielfwa Järn förädlingen beträffar, som i synnerhet genom detta Contoirs förlager borde understödjas, så kan derigenom en, som litet eller als intet ärlagdt till Cassan finna utwäg, at under et sådant wärcks namn få tillgång på de största förlager. Än wärre blifwer det, om Järn Contoiret äfwen wille utdela præmier för några Järn tillwärckningar, eller exportationer. På båda sätten kunde Cassan blifwa anwänd efter godtycko, den som skiuter till Fonden förlora sin egendom, och en annan genom dess sammanskott sättas i wälmåga.

4:o Måste sådane förlager och sammanskott obeskrifweligen gravera denna betydeligaste närings green. Ty ehuruwäl denna afgift kommer at upbäras af Kiöparen blifwer dock klart, at han så mycket mindre kan ärlägga för järnet til Bruks Patronen och Bergsmannen; hwarigenom deras egit rörelse Capital årligen måste förminskas, och de ju längre ju mer sättas i nödwändighet, at genom andras förlager drifwa sina Bruksrörelser. Till exempel, om en Bruks Patron hafwer 2 000 Skeppunds årliga smide, och måste derföre årligen sakna de af Kiöparen till Järn Contoiret derföre ärlagde 2 000 D:r Kop:mt, brister denna summa det följande året i hans rörelse Capital, och efter 10 års förlopp, måste hans rörelse Capital wara 20 000 D:r Kop:mt mindre, än det hade kunnat wara, om han sielf fådt full betalning för sitt järn. Om wi nu tillika supponera,27 at han till sin Bruksrörelses drift nödwändigt behöfdt i år hela sitt Capital och hans årliga avance28 icke gådt högre, än han till sitt och de sinas uppehälle nödwändigt tarfwat, så är klart, at han 10 år härefter, är nödsakad, at i sin lika stora Bruksrörelse nyttja 20 000 D:rs förlag af Järn Contoiret.

Men skulle det nekas, så blifwer ändock handgripeligit, at de Handlandes penningar på samma sätt flyta småningom in uti denna Cassa, och förlager i samma mon blifwa dem ju längre ju oumgängeligare. Äfwen som det en gång wid Järn Contoirets bestånd måste hända at hela Rikets Penninge stock står i detta Contoirets disposition. För det andra måste oagtadt denna afgift uphör, Bruks och Hytteägare, ja, sielfwa Banquen, som är förbunden, at emot ränta giöra Contoirets Capitaler fruktbara genom årliga intressen,29 alt mer och mer utblottas.

Wi hafwa uti Banquen en sådan operation oss redan under ögonen, som utan någon inflytande fond, blott med ränttor på sina Credit Sedlar, dragit de betydeligaste fastigheter under sig, och hade Banquen redan ofelbart haft än mera om hon, såsom en Publique Cassa under wåra olyckeliga Krig eij blifwit så swårt åderlåten, och ännu wid Capitalets tillwäxt i trängande nöd för Riket kunde beskattas.

Men at inrätta en sådan privilegierad Cassa för privata behof, som drager in penningar och ockrar med dem, ränta på ränta, det måste blifwa en så betydelig Status in Statu,30 som lätt skall kunna öka sina förmoner, slingra sig undan answar, och redogiörelse, influera på Högsta Magten, och ändteligen swälja up Banquens och hela Rikets förmögenhet.

At detta Contoir allaredan måste äga ansenlig penninge styrcka, är al­deles ingen twifwel, då det begynt sin operation med Banquens Credit och nu i 19 års tid samlat in årligen öfwer en tunna Guld och dertill så af Banquen som privata dragit in dryga penninge räntor, handlat med Järn, upkiöpt Hammar rättigheter, och med winst utprånglat dem åt andra, och fådt stora winster på Lotterier,31 med mera.

Om wi allenast taga dess Cassa behållning, ehuru utelöpande på lån til 20 Tunnor Guld, som stå på ränta, och öka den samma årligen med en Tunna Guld i afgift för Järnet, samt lägga förflutna årets interesse a 4 procent til Capitalet, måste denna Fond, på 10 första åren wäxa

til 16 474 877 D:r K:mt,

på 20 år, til 27 981 402 D:r K:mt

på 30 år till. 42 682 770 D:r K:mt

Hwem kan då neka, at dessa Summor icke måste saknas i Rikets Rörelse och at detta Contoir kan rikta sig genom interessen på en af Allmänheten sammanskuten Cassa?

5:o Bör en långlig ärfarenhet eij allenast i Swerige utan ock alla andra Riken, lära oss, at aldrig dylika stora Cassor kunnat utan grofwa missbruk och egenwilja förwaltas; de winna en lam redogiörelse,32 och execution af sådant answar lemnas utan wärckställighet; I synnerhet hafwa de af fria Nationer blifwit ansedde såsom de farligaste Corruptions Källor. At framdeles hoppas annat, är, at icke känna menniskian rätt.

6:o Så obillligt som det på ena sidan är, at gravera en Swensk fri-född undersåte med någon afgift, som eij länder till Kronans och Rikets gemensamma nytta, så bakwänd blifwer ock en Publique wård öfwer enskildtas sammanskott till privata förnödenheter, eller redogiörelse för Ständer.

7:o Så snart Järn Contoiret undfår några särskildta privilegier, så blifwer det möjeligit, at nu såwäl som förra gången något deruti insmyges, eller ock, sedermera förtydes,33 som kan bana wägen till den största egennytta, ehuru det af Allmänheten eij kan märckas förr, än efteråt.

8:vo Hwad det angår, som anses för en betydande orsak till Järn Contoirets bestånd; nemligen, at dymedelst undwika utländska förlager, så tycks det icke wara nog mogit och i sin widd tänckt, at man tror sådan operation kunna minska dem. Wår berömda Finance Man, Herr Commerce Rådet och Riddaren Nordencrantz såsom oförnekeligen starckaste Kännare af denna sak, bewisar i sitt wid sidsta Riksdag inlemnade Memorial34 om Järn Contoiret, at nästan så mycken Järn handel och förlager gådt för främmandes räkning, nu efter, som förr, dess inrättning; at hwarcken Banco Lån eller Järn-Contoir kunna utomlands giöra för wåra handlande några förlager; och at wår utländska skuld under Järn Contoirs tiden snarare till än aftagit. Men om man ock wille medgifwa, at utländska Järn förlagerne wärckeligen blifwit mindre i Bruksnäringen, genom Järn Contoirets operationer, så frågas, i fall Rikets Handels Balance eljest hade warit i det närmaste lika intil år 1747, som sedan, om wi icke, medan egna pengar blifwit anwända på Järn tillwärckningen, nödgats i det stället anlita utlänningen, om lika stort förlag till Spanmåls och victualiers införskrifning.35 Hwad är då wunnit dermed? Slätt intet. Det är at taga utur den ena handen och lägga uti de andra. När uti Rikets rörelse, utländska förlager eij kunna umbäras, så hielper ingen Konst, at hindra sådant, blott i en eller annan näring, innan Riket i gemen genom fri rörelse kan blifwa i stånd, at handla med egna penningar. Och när man rätt ser på saken, så äro alla andra utwägar lika onyttige, som, at ösa watnet i et Kiäril36 från den ena brädden til den andra i mening at få det fult derigenom.

Men om ock det skulle medgifwas, at utländska lån icke ökts i samma mån i andra näringar, som de förmenas hafwa aftagit i Järn tilwärckningen, så blifwer det dock eij någon merite för Järn Contoiret, som hade tilgång till Banquen, i en tid, då genom öpnade och faciliterade37 lån pengar lika som regnade öfwer oss.

Således synes bibehållandet af Järn Contoiret, det må ställas på hwad fot som hälst, wara icke allenast onödigt utan ock högst skadeligit.

I anledning af alt detta underställes wördsammast Riksens Höglofl. Ständers mogna ompröfwande

1:o Om icke det gamla Järn Contoiret, som så mycket bidragit till wåra finance sakers fördärf, och för hwarje undersåtare til inrikes behof oskiäl­igen stegrat Järn priset, och dymedelst samlat sitt Capital af hwarje Rikets undersåtare borde genast upgifwa icke allenast hela dess Cassa-behållning, utan ock den samma i Rikets nuwarande förlägenhet til Statswärckets hielp, såsom af Publico erlagd och illa anwänd, aflefwerera.

2:o Att aldeles icke något Järn Contoir hädanefter må under hwad namn som hälst existera eller Järnet med någon afgift dertill graveras.

3:o På det nödiga Förlager i Bergslagen eij må tryta, om icke en och hwar Swensk undersåte må äga rättighet, at Brukshandterings Idkare fritt och utan andras utestängande förlägga?

4:o Men om flere Bruks- eller Hytte-ägare skulle sielfwa finnas hugade, till förlager för sig inbördes, efter några dememellan fritt betingande punc­ter giöra några sammanskott, at sådant dem ingalunda förmenas, allenast det icke i någor måtto rörer deras rätt, som äro utom et sådant Bolag; Och då böra äfwen sådane sammanskott från all Publique Redogiörelse wara befriade, och nyttjas af Bolaget med lika säkerhet, som hwar och en hafwer på sin private egendom. Detta är alt hwad man i ett fritt rike och utan kränckande af wåra Grundlagar kan giöra.

Konstiga och kostsamma anstalter och förmyndarskaper hafwa aldrig gagnat Riket eller Nation; men altid några wissa personer i Staten. Sådane exempel böra öpna ögonen på oss och gifwa den nödiga åtwarning, at icke för de små olägenheter, som bland ett fritt folck, äfwen under dess största tilwäxt, äro oundwikelige, gripa till sådane läkemedel, som utmärglat wår Folck- och penninge-styrcka, och satt några få i wälmåga; hwilckas monopoliska förmoner och frihet, en gång måste blifwa wår rätta frihets undergång.

Wi hafwa nog länge med dryga Publique Kostnader arbetat på wåra Bergwärcks uphielpande fram för andra näringar i Riket: Dem äro en stor del hemman underlagda, åtskilliga Kronans räntor updragna, Skogar till nyttjande öfwerlemnade, och flere förmohns rätter bewiljade, hwarigenom mycken upodling blifwit hindrad, Landtmannens afkastningar förminskade, införskrifningen af utländsk Spanmål märckeligen ökt, med mera. Nu torde redan wara hög tid at hålla up. En Allmän nöd trycker Riket, och om Järn Contoiret längre bewiljas, måste det helt och hållit qwäfwa alla wåra andra näringar, och draga til sig hela Rikets rörelse Capital.

Men skulle Riksens Högl. Ständer eij finna för godt, at hafwa något afseende på de anförda betänckeligheter, utan fastställa Högl. Secrete Utskottets Extractum Protocolli, utbeder jag mig ödmiukast, at få genom Trycket giöra detta Memorial Allmänt, at wåra hemmawarande Medbröder och efterwärlden måtte se, det jag deruti aldeles icke tagit någon del. Stockholm d:n 20. Martii 1766.

Anders Chydenius


  1. Secrete Utskottets Extractum Protocolli rörande Järn Contoiret: daterat 21.1.1766 och ­expedierat 8.3.1766
  2. grupper av personer som gått samman och kommit överens om att agera gemensamt i någon ekonomisk angelägenhet, t.ex. för att hålla priset på en viss vara uppe eller nere
  3. sammanskjutning av medel
  4. partiskt inställd
  5. konstgjorda
  6. motsatta
  7. bekostnad
  8. Handels Ordinantien af 1617: syftar på Ordinantie, huruledes kiöphandelen af rijksens inbyggiare så wäl som fremmande drifwas skal. Giordt i Upsala, then 12. octobris, åhr 1617
  9. bevis
  10. år 1699, ånyo inskränckte handelen: Syftar på Plakat och påbud, angående bruksförvaltare, att de skola försälja deras jern till stapelstads borgare 25.11.1699. Se även Omständligt svar, § 10.
  11. invändning, vädjan
  12. Uddewalla 1681 förlorade sin Stapelrätt: Kongl. Resolution 17.8.1681, jfr Omständligt svar, § 10.
  13. uppköpare
  14. falskt mål: Felaktiga mått och vikter. Enligt Chydenius fuskade Göteborg i spannmålshandeln genom att använda tunnor i fel storlek. Se Omständligt svar,§ 10.
  15. Uddewalla år 1719 åter wandt sin frihet: se Omständligt svar, § 11
  16. Wermelands Bergslag aflade ... sin tacksäijelse: se Omständligt svar,§ 11
  17. anmärkningsvärt
  18. Kongl. Collegierne ... med deras project: Syftar sannolikt på Kansli-, bergs- och kommers­kollegiernas betänkande 10.4.1723, Protokoll hos kommers-, bergs- och tulldeputationerna gemensamt 1723, vol. R 2441, fol. 324r–336v, Frihetstidens utskottshandlingar, SRA. Se Källan, s. 6–7.
  19. memorial till Commerce Deputation af den 13 Aprill: Syftar på Swedenborgs memorial till kommersdeputationen 13.4.1723 rörande utländska handlandes deltagande i järnhandeln. Chydenius lät trycka memorialet som en bilaga till Omständligt svar, se Ödmjukt Memorial
  20. som ger hjälp och lindring för tillfället utan att bota
  21. tvärt motsatt
  22. inflytande afgiften af En daler Skeppundet: Jernkontorets grundkapital samlades in så att köparna betalade l daler kopparmynt för varje skeppund vågfört järn. Avgiften samlades in i samband med vägningen, vilket ofta skedde i stapelstäderna.
  23. med Lagom: enligt lagens föreskrifter
  24. at eij det ringaste ... will lefwa: Citat ur § 2 i regeringsformen 1720: ”Kongl. Maj:t tillhörer lag, rätt och sanning att styrkia, älska och gömma, men vrångvisa och orätt förbjuda, afskaffa och nedertryckia, ingen förderfva till lif och ära, lem och välfärd, utan han vare lagligen förvunnen och dömder, ej heller något gods, löst eller fast, någon afhända eller afhända låta utan efter lag och föregången laga dom, försvara, freda och frälsa den, som med späkt och med lagom vill lefva, men näpsa, aga och straffa den ostyriga och vrångvisa.”
  25. ”Tunna guld” var en räkneenhet som motsvarade 100 000 daler smt.
  26. determinerad bemärckelse: fastställd betydelse
  27. antaga
  28. vinst
  29. avkastning
  30. Status in Statu: lat. stat i staten
  31. Regeringen försökte råda bot på de ekonomiska svårigheter som förorsakats av pommerska kriget genom att arrangera två så kallade kronolotterier. I praktiken handlade det om obliga­tionslån som man försökte göra mera lockande genom att kombinera dem med ett lotteri där man kunde vinna ett belopp som översteg insatsen. Jernkontoret deltog båda gångerna (1758 och 1759) med en betydande summa och kunde också kassera in betydande vinster.
  32. de winna en lam redogiörelse: redovisningen försummas
  33. avsiktligt misstyds eller förvrängs
  34. sitt wid sidsta Riksdag inlemnade Memorial: syftar sannolikt på Åtskillige memorialer, angående myntet och wäxel-coursen, tryckte på högl. ridderskapets och adelens befallning wid riksdagen år 1762 & Bihang (1762)
  35. victualiers införskrifning: import av livsmedel
  36. kärl
  37. underlättade

Originaldokument

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: