Föregående avsnitt: Första katekespredikan, Titelbladet och Imprimatur
Följande avsnitt: Första katekespredikan, § 2
[91]
Mακάριοι ὁι μὴ ἰδόντες, και πιστεύσαντες 1 †).
Joh. XX:29.
I. Predikan.
Jesu lät mig städse börja
Uti Tig alt hvad jag gör,
At jag måtte framgång spörja
Och få sådant slut som bör!
Kom O! Jesu blif mig när,
Lät mig blifva ther tu är!2
†) Med denne devise voro närvarande Predikningar beledsagade ifrån Prosten Herr Doct. A. Chydenius, som ärhöll den utsatta belöningen af 15 Ducater3 i Guld.
§. 1.
Jag vet på hvem jag tror, och är viss, at han förmår förvara mit betrodda gods intill den dagen. 2 Tim. 1:12. Så kunde den stora hedningarnes Apostel4 med full trygghet säga; men det kunde visst denna tidsens judar eller hedningar icke göra, och icke på långt när en gång alla, som redan denna tiden buro det Christna namnet; ty han92 klagar, at de som i Asien hade antagit Jesu lära, vändt sig ifrån honom, bland hvilka han i synnerhet klagar öfver Phygellus och Hermogenes v. 15 och Demas5, som ock öfvergifvit honom och fått kärlek til thenna verlden. Cap. 4:10. Det kostade i Apostelens Pauli tid mera at bekänna sin tro, än i våra utvärtes roliga, men tillika säkra och känslolösa tider.6 Af hela detta bref ses tydeligen med hvad ömhet och innersta rörelse han skrifvit det: han låg för sin tros bekännelse i band och bojor i Rom, och var detta hans andra eller sidsta fängelse, där han dageligen såg döden för sina ögon, och säger därföre: Jag offras nu och tiden tilstundar at jag skal skiljas hädan. Cap. 4:6. Han hade i detta sitt fängelse redan en gång stått til förhör och klagar, at alla den Christna trons bekännare härvid öfvergåfvo honom, och Herren allena stod med honom och styrkte honom v. 16,17. Martyr-kronan var ej eller långt borta, den han med stor frimodighet och glädje emottog v. 7,8, emedan han följande året blef et mål för den grymma Neros blodtorst och raseri. Si i sådant fall, Välsignade Åhörare! kostade det på at säga: Jag vet på hvem jag tror.