Föregående avsnitt: Fjärde budordspredikan, § 18
Följande avsnitt:
395
§. 19.
Men hvad är därmed mera uträttadt, om man erkänner de Christnas Sabbat, och ändock icke rätt helgar honom? Frälsarens ord må väl hit lämpas: Then tjenaren, som vet sin Herres vilja och erkänner den, och icke bereder sig, och icke gör efter hans vilja, han skal lida mycken hugg. Luc. 12:47. Ack! så pröfver Eder då i dag, mine käraste Åhörare, huru dessa Herrans dagar blifvit af Eder använda: hafver Edert hjerta, under Edart kallelses arbete på de sex dagar, längtat efter denna Herrans heliga hvila? Hafven I, vid dess annalkande, vändt Eder hog bort ifrån jordiska bekymmer, och helgat Eder kropp och själ Herranom til den följande dagen? Hvad längtan hafven I känt med David til Herrans gårdar, och med hvad beredelse hafven I gått dit up? Hvad omgänge och huru förtroligt hafven I haft där med Eder Gud? Jag menar, huru brinnande hafva Edra samtal varit där med Honom, och med hvad andakt hafven I där hört Eder Gud tala til Eder? Huru glade och mättade hafva Edra själar kommit därifrån? Hurudana hafva Edra öfriga helgedags-nöjen varit? Föräldrar och Husbönder, huru många upbyggelsestunder hafven I gifvit Edra barn och396 underhafvande? Lärare, hafven I hälst gjort det? Och Regenter, som med Edra efterdömen tilskapen dygdiga eller lastfulla medborgare, som gifven alfvarliga bud om Sabbatens hållande, huru hållen I den sjelfve, och hvaruti bestå Edra helgedags-öfningar? Mon blott i en förhastad Gudstjenst, eller i hvad mera? Sådant kan aldrig döljas; ty såsom alla strålar stöta tilsammans i ljuset, så hafven ock I dragit hela verldenes ögon til Eder; och ären den medelpunkt, efter hvilken millioner menniskor vända sig.
Dageliga förfarenheten visar nogsamt huru Sabbaten af en stor del på det gröfsta föraktas och ohelgas, af många i lekamliga syslor, men beklageligen af flera i uppenbar ogudaktighet, i fråsseri och dryckenskap, i kättja1 och okyskhet, i kif och nit, Rom. 13:13. och i allehanda köttsliga lustar och fåfängeliga tidsfördrif. Sabbaten är en förebild til Guds barnas eviga Sabbat och ro i himmelen, såsom Apostelen Paulus grundeligen visar det i Ebr. 4. Men desse orolige menniskor, som ingen hvila taga sig här i nåde-tiden, äro just de, om hvilka Herren svorit i sin vrede: The skola icke komma til mina rolighet. Ps. 95:11. Jag förmanar Eder därföre, mine käreste, med397 Apostelen Paulo: Så vinläggom oss nu, at vi mågom inkomma i thenna roligheten, på thet icke någor af oss skal falla uti samma otros fördömmelse med them. Ebr. 4:11. Andre åter sätta hela sin andakt och Sabbats helgande i blotta utvärtes öfningar, at gå i kyrkan, til Skrift2 och Nattvarden, och kanske väl läsa något hemma i Bibelen eller några andra böcker, men alt utan värkelig förändring i hjertat, utan någon kärlek och förtroende til Gud, utan lif i sin Christendom, och upblåsas ofta icke litet häröfver i sin inbillning, då de se många andra försumma sådant, och därföre med den skrytande Phariseen tacka Gud, at de ej äro såsom andra menniskor. Luc. 18:11. Men hvad gagnar dem alt detta? Då Herren ropar til dem och säger: Jag är Edrom högtidom gramse och föraktar them - - Och om I än offraden bränneoffer och spis-offer, så hafver jag dock ingen lust ther til. Amos 5:21,22. De torde väl fråga med Juda folket: Hvarföre faste vi och Tu ser intet ther uppå: Hvi tvinge vi vår kropp, och Tu vilt intet veta ther af? Es. 58:3,4. Men Han svarar dem: Si, när I fasten, så bruken I Eder egen vilja, och genom Eder girighet trugen alla Edra gäldenärer: Si, I fasten, I firen Sabbaten, til at träta och kifva,398 at genom list och ränker draga Eder nästas gods under Eder. - - Faster icke, firer icke Sabbaten, som I nu gören, at et rop skal af Eder i högdene hördt varda.
I trogne själar och Jesu tilbedjare, varer af denna vår betraktelse upmuntrade, at i hela Eder lefnads tid hålla en andelig Sabbat; tager Eder väl til vara, at denna verldenes fåfänga och glitter ej får bedåra Eder; den är förförisk och kjusande; söker dageligen Eder hvila i Herranom, och samtycker aldrig til någon orättfärdighet; ty så säger Herren: Håller rätt och görer rättfärdighet; ty min salighet är när, at hon kommer - - Väl är the mennisko, som thetta gör, och menniskos barne, som thet fast håller, så at hon håller Sabbaten, nämligen de Christnas dageliga Sabbat, och icke ohelgar honom, och håller sin hand och hjerta, at hon intet argt gör. Es. 56:1,2. Men i synnerhet helger Herrans dag, vår dyre Frälsares stora seger-fest; ty det är aldeles vist, at uppå denna dagens helgande beror hela veckans välsignelse: Blifver du på Söndagen, af Guds ords betraktande brinnande i din andakt, så bibehålles värman i hjertat hela veckan öfver; men blifver Söndagen förnött i kallsinnighet, så förblifver hjertat kallt, och öppet för allehanda399 retelser til synd. Til denna elds uptändande i hjertat, bidraga förnämligast Guds ords flitiga betraktande hemma och i kyrkan, en andäktig bön, och icke litet Gudeliga och upbyggeliga samtal. Jag förmanar Eder därföre sluteligen med den stora Guds mannen Paulo: Bedjen utan återvändo. Utsläcker icke Anden. Förakter icke Prophetier. Men sjelfver fridsens Gud helge Eder öfver alt, at Edar hela ande, själ och kropp måtte vara behållen utan straff i vårs Herras Jesu Christi tilkommelse. 1 Thess. 5:17,19,20,23.
Amen.
Upsala, Tryckt hos Direct. Joh. Edman, 1781.[400]
Fortsättning af dessa Predikningar skall meddelas i nästa Stycke.
395
§. 19.
Men hvad är därmed mera uträttadt, om man erkänner de Christnas Sabbat, och ändock icke rätt helgar honom? Frälsarens ord må väl hit lämpas: Then tjenaren, som vet sin Herres vilja och erkänner den, och icke bereder sig, och icke gör efter hans vilja, han skal lida mycken hugg. Luc. 12:47. Ack! så pröfver Eder då i dag, mine käraste Åhörare, huru dessa Herrans dagar blifvit af Eder använda: hafver Edert hjerta, under Edart kallelses arbete på de sex dagar, längtat efter denna Herrans heliga hvila? Hafven I, vid dess annalkande, vändt Eder hog bort ifrån jordiska bekymmer, och helgat Eder kropp och själ Herranom til den följande dagen? Hvad längtan hafven I känt med David til Herrans gårdar, och med hvad beredelse hafven I gått dit up? Hvad omgänge och huru förtroligt hafven I haft där med Eder Gud? Jag menar, huru brinnande hafva Edra samtal varit där med Honom, och med hvad andakt hafven I där hört Eder Gud tala til Eder? Huru glade och mättade hafva Edra själar kommit därifrån? Hurudana hafva Edra öfriga helgedags-nöjen varit? Föräldrar och Husbönder, huru många upbyggelsestunder hafven I gifvit Edra barn och396 underhafvande? Lärare, hafven I hälst gjort det? Och Regenter, som med Edra efterdömen tilskapen dygdiga eller lastfulla medborgare, som gifven alfvarliga bud om Sabbatens hållande, huru hållen I den sjelfve, och hvaruti bestå Edra helgedags-öfningar? Mon blott i en förhastad Gudstjenst, eller i hvad mera? Sådant kan aldrig döljas; ty såsom alla strålar stöta tilsammans i ljuset, så hafven ock I dragit hela verldenes ögon til Eder; och ären den medelpunkt, efter hvilken millioner menniskor vända sig.
Dageliga förfarenheten visar nogsamt huru Sabbaten af en stor del på det gröfsta föraktas och ohelgas, af många i lekamliga syslor, men beklageligen af flera i uppenbar ogudaktighet, i fråsseri och dryckenskap, i kättja3 och okyskhet, i kif och nit, Rom. 13:13. och i allehanda köttsliga lustar och fåfängeliga tidsfördrif. Sabbaten är en förebild til Guds barnas eviga Sabbat och ro i himmelen, såsom Apostelen Paulus grundeligen visar det i Ebr. 4. Men desse orolige menniskor, som ingen hvila taga sig här i nåde-tiden, äro just de, om hvilka Herren svorit i sin vrede: The skola icke komma til mina rolighet. Ps. 95:11. Jag förmanar Eder därföre, mine käreste, med397 Apostelen Paulo: Så vinläggom oss nu, at vi mågom inkomma i thenna roligheten, på thet icke någor af oss skal falla uti samma otros fördömmelse med them. Ebr. 4:11. Andre åter sätta hela sin andakt och Sabbats helgande i blotta utvärtes öfningar, at gå i kyrkan, til Skrift4 och Nattvarden, och kanske väl läsa något hemma i Bibelen eller några andra böcker, men alt utan värkelig förändring i hjertat, utan någon kärlek och förtroende til Gud, utan lif i sin Christendom, och upblåsas ofta icke litet häröfver i sin inbillning, då de se många andra försumma sådant, och därföre med den skrytande Phariseen tacka Gud, at de ej äro såsom andra menniskor. Luc. 18:11. Men hvad gagnar dem alt detta? Då Herren ropar til dem och säger: Jag är Edrom högtidom gramse och föraktar them - - Och om I än offraden bränneoffer och spis-offer, så hafver jag dock ingen lust ther til. Amos 5:21,22. De torde väl fråga med Juda folket: Hvarföre faste vi och Tu ser intet ther uppå: Hvi tvinge vi vår kropp, och Tu vilt intet veta ther af? Es. 58:3,4. Men Han svarar dem: Si, när I fasten, så bruken I Eder egen vilja, och genom Eder girighet trugen alla Edra gäldenärer: Si, I fasten, I firen Sabbaten, til at träta och kifva,398 at genom list och ränker draga Eder nästas gods under Eder. - - Faster icke, firer icke Sabbaten, som I nu gören, at et rop skal af Eder i högdene hördt varda.
I trogne själar och Jesu tilbedjare, varer af denna vår betraktelse upmuntrade, at i hela Eder lefnads tid hålla en andelig Sabbat; tager Eder väl til vara, at denna verldenes fåfänga och glitter ej får bedåra Eder; den är förförisk och kjusande; söker dageligen Eder hvila i Herranom, och samtycker aldrig til någon orättfärdighet; ty så säger Herren: Håller rätt och görer rättfärdighet; ty min salighet är när, at hon kommer - - Väl är the mennisko, som thetta gör, och menniskos barne, som thet fast håller, så at hon håller Sabbaten, nämligen de Christnas dageliga Sabbat, och icke ohelgar honom, och håller sin hand och hjerta, at hon intet argt gör. Es. 56:1,2. Men i synnerhet helger Herrans dag, vår dyre Frälsares stora seger-fest; ty det är aldeles vist, at uppå denna dagens helgande beror hela veckans välsignelse: Blifver du på Söndagen, af Guds ords betraktande brinnande i din andakt, så bibehålles värman i hjertat hela veckan öfver; men blifver Söndagen förnött i kallsinnighet, så förblifver hjertat kallt, och öppet för allehanda399 retelser til synd. Til denna elds uptändande i hjertat, bidraga förnämligast Guds ords flitiga betraktande hemma och i kyrkan, en andäktig bön, och icke litet Gudeliga och upbyggeliga samtal. Jag förmanar Eder därföre sluteligen med den stora Guds mannen Paulo: Bedjen utan återvändo. Utsläcker icke Anden. Förakter icke Prophetier. Men sjelfver fridsens Gud helge Eder öfver alt, at Edar hela ande, själ och kropp måtte vara behållen utan straff i vårs Herras Jesu Christi tilkommelse. 1 Thess. 5:17,19,20,23.
Amen.
Upsala, Tryckt hos Direct. Joh. Edman, 1781.[400]
Fortsättning af dessa Predikningar skall meddelas i nästa Stycke.
395
§ 19
Mutta mitä sillä saavutetaan, jos tunnustetaan kristillinen sapatti, muttei kuitenkaan sitä oikein pyhitetä? Tähän voinee soveltaa Vapahtajan sanoja: Jos palvelija tietää, mitä hänen isäntänsä tahtoo, ja tunnustaa sen, mutta ei varaudu siihen eikä toimi hänen tahtonsa mukaan, hän saa monta raipaniskua Luuk. 12:47. Ah! Tutkiskelkaa itseänne tänään, rakkaat kuulijani, miten te olette nämä Herran päivät käyttäneet. Onko teidän sydämenne kutsumuksenne parissa kuluneen kuuden päivän aikana kaivannut tätä Herran pyhää rauhaa? Oletteko sen lähestyessä suunnanneet mielenne pois maallisista huolista ja pyhittäneet ruumiinne ja sielunne seuraavaksi päiväksi Herralle? Oletteko Daavidin lailla kaivanneet Herran esipihoihin, ja miten te olette valmistautuneet niihin menemään? Millä tavoin ja miten uskollisesti olette siellä olleet kanssakäymisessä teidän Jumalanne kanssa? Tarkoitan, että kuinka palavaa teidän keskustelunne hänen kanssaan on siellä ollut ja kuinka hartaasti olette siellä kuunnelleet Jumalanne puhetta teille? Miten iloisina ja tyytyväisinä ovat sielunne sieltä palanneet? Millaisia ovat olleet teidän muut pyhäpäivän ilonne? Vanhemmat ja talonisännät, kuinka monta hartaushetkeä olette suoneet lapsillenne ja396 väellenne? Papit, oletteko edes te näin tehneet? Ja hallitsijat, joiden esikuva tuottaa hyveellisiä tai paheellisia kansalaisia ja jotka annatte ankaria käskyjä sapatin pitämisestä, miten te itse sen pidätte ja millaisia ovat teidän pyhäpäivän harjoituksenne? Onko se vain kiireinen jumalanpalvelus, vai jotain enemmän? Sellaista ei voi milloinkaan salata, sillä niin kuin kaikki säteet törmäävät yhteen valossa, niin olette myös te kääntäneet koko maailman katseet puoleenne ja te olette keskipiste, joka antaa suunnan miljoonille ihmisille.
Päivittäinen kokemus osoittaa selvästi, kuinka suuri joukko karkeasti halveksii ja häpäisee sapattia. Monet viettävät sen maallisissa puuhissa, mutta valitettavasti monet myös avoimen jumalattomasti, remuten ja juopotellen, siveettömästi ja irstaillen, riidellen ja kiihkoillen Room. 13:13, ja kaikenlaisissa lihan iloissa ja turhassa ajanvietteessä. Sapatti antaa etukäteen kuvan Jumalan lasten ikuisesta rauhasta ja sapatista taivaassa, kuten apostoli Paavali Heprealaiskirjeen 4. luvussa perusteellisesti osoittaa. Mutta nämä levottomat ihmiset, jotka eivät suo itselleen lepoa tänä armon aikana, ovat juuri niitä, joille Herra vihassaan vannoi: He eivät pääse lepopaikkaani5 Ps. 95:11. Siksi kehotan teitä, rakkaani,397 apostoli Paavalin sanoin: Pyrkikäämme siis kaikin voimin tuohon lepoon, ettei yksikään meistä lankeaisi seuraamaan noiden niskottelijoiden esimerkkiä Hepr. 4:11. Toisilla koko hartaus ja sapatin pyhittäminen taas on pelkästään ulkoista harjoitusta. He käyvät kirkossa, ripillä ja ehtoollisella, ehkä he lukevatkin kotonaan Raamattua tai muita kirjoja, mutta ilman todellista sydämen muutosta, vailla rakkautta ja luottamusta Jumalaan, vailla elävää kristillistä uskoa. Omissa kuvitelmissaan he usein pöyhkeilevät aika tavalla, kun he näkevät monen muun lyövän laimin nämä asiat, ja siksi he kerskailevan fariseuksen tavoin kiittävät Jumalaa siitä, että he eivät ole niin kuin muut ihmiset Luuk. 18:11. Mutta mitä tämä kaikki heitä hyödyttää? Kun Herra huutaa heille ja sanoo: Minä vihaan teidän juhlianne, minä inhoan niitä – – – Kun te tuotte minulle polttouhrejanne ja ruokauhrejanne, minä en ota niitä vastaan Aam. 5:21–22, he voivat toki kysyä Juudan kansan tavoin: Miksi sinä et huomaa, kuinka me paastoamme? Etkö näe, kuinka me kuritamme itseämme? Jes. 58:3–4. Mutta hän vastaa heille: Näen kyllä! Paastopäivänäkin te ajatte omia etujanne ja ahneudellanne ahdistatte kaikkia velvollisianne. Riitaa ja katkeruutta tuottaa teidän paastonne, teidän sapattinne.6398 Viekkaudella ja vehkeilyllä te asetatte oman etunne lähimmäisen edun edelle. – – – Älkää paastotko, älkää viettäkö sapattia niin kuin te nyt teette, niin teidän rukouksenne kuuluvat korkeuksiin.7
Te uskolliset sielut ja Jeesuksen rukoilijat, rohkaiskoot koko tämä tarkastelumme teitä koko teidän elämänne ajan viettämään hengellistä sapattia; pitäkää huoli, ettei tämän maailman turhuus ja loisto saa teitä valtoihinsa, se on viettelevää ja petollista. Etsikää joka päivä lepoanne Herrassa älkääkä milloinkaan suostuko vääryyteen. Sillä näin sanoo Herra: noudattakaa oikeutta, toteuttakaa vanhurskaus, sillä pelastus on lähellä, se tulee – – – Onnellinen se ihminen, joka näin tekee, autuas se ihmislapsi, joka tässä pysyy, se joka pitää loukkaamattomana sapatin pyhyyden, siis kristittyjen päivittäisen sapatin, ja varoo tekemästä pahaa Jes. 56:1–2. Mutta aivan erityisesti pyhittäkää Herran päivä, meidän kalliin Vapahtajamme suuri voitonjuhla, sillä aivan varmaa on, että tämän päivän pyhittämisestä riippuu koko viikon siunaus. Jos sunnuntaina tarkastelet Jumalan sanaa palavan hartaasti, niin sen lämpö säilyy sydämessä koko viikon. Mutta jos sunnuntai tuhlataan välinpitämättömyydessä, niin sydän jää kylmäksi ja avoimeksi kaikenlaisille399 synnin houkutuksille. Tämän tulen sytyttämiseen sydämessä auttaa ennen muuta Jumalan sanan ahkera tarkastelu kotona ja kirkossa, harras rukous eivätkä lainkaan vähäisesti myöskään jumalalliset ja kohottavat keskustelut. Kehotan teitä siten lopuksi suuren Jumalan miehen Paavalin sanoin: Rukoilkaa lakkaamatta. Älkää sammuttako Henkeä, älkää väheksykö profetoimisen lahjaa. Itse rauhan Jumala pyhittäköön teidät kokonaan ja varjelkoon koko olemuksenne, teidän henkenne, sielunne ja ruumiinne, niin että olette nuhteettomat Herramme Jeesuksen Kristuksen tullessa 1. Tess. 5:17,19,20,23.
Aamen.
Painettu johtaja Johan Edmanin kirjapainossa Uppsalassa 1781.[400]
Jatkoa näihin saarnoihin julkaistaan seuraavassa vihkossa.
Suom. Eero Ojanen
Unfortunately this content isn't available in English
395
§. 19.
Men hvad är därmed mera uträttadt, om man erkänner de Christnas Sabbat, och ändock icke rätt helgar honom? Frälsarens ord må väl hit lämpas: Then tjenaren, som vet sin Herres vilja och erkänner den, och icke bereder sig, och icke gör efter hans vilja, han skal lida mycken hugg. Luc. 12:47. Ack! så pröfver Eder då i dag, mine käraste Åhörare, huru dessa Herrans dagar blifvit af Eder använda: hafver Edert hjerta, under Edart kallelses arbete på de sex dagar, längtat efter denna Herrans heliga hvila? Hafven I, vid dess annalkande, vändt Eder hog bort ifrån jordiska bekymmer, och helgat Eder kropp och själ Herranom til den följande dagen? Hvad längtan hafven I känt med David til Herrans gårdar, och med hvad beredelse hafven I gått dit up? Hvad omgänge och huru förtroligt hafven I haft där med Eder Gud? Jag menar, huru brinnande hafva Edra samtal varit där med Honom, och med hvad andakt hafven I där hört Eder Gud tala til Eder? Huru glade och mättade hafva Edra själar kommit därifrån? Hurudana hafva Edra öfriga helgedags-nöjen varit? Föräldrar och Husbönder, huru många upbyggelsestunder hafven I gifvit Edra barn och396 underhafvande? Lärare, hafven I hälst gjort det? Och Regenter, som med Edra efterdömen tilskapen dygdiga eller lastfulla medborgare, som gifven alfvarliga bud om Sabbatens hållande, huru hållen I den sjelfve, och hvaruti bestå Edra helgedags-öfningar? Mon blott i en förhastad Gudstjenst, eller i hvad mera? Sådant kan aldrig döljas; ty såsom alla strålar stöta tilsammans i ljuset, så hafven ock I dragit hela verldenes ögon til Eder; och ären den medelpunkt, efter hvilken millioner menniskor vända sig.
Dageliga förfarenheten visar nogsamt huru Sabbaten af en stor del på det gröfsta föraktas och ohelgas, af många i lekamliga syslor, men beklageligen af flera i uppenbar ogudaktighet, i fråsseri och dryckenskap, i kättja8 och okyskhet, i kif och nit, Rom. 13:13. och i allehanda köttsliga lustar och fåfängeliga tidsfördrif. Sabbaten är en förebild til Guds barnas eviga Sabbat och ro i himmelen, såsom Apostelen Paulus grundeligen visar det i Ebr. 4. Men desse orolige menniskor, som ingen hvila taga sig här i nåde-tiden, äro just de, om hvilka Herren svorit i sin vrede: The skola icke komma til mina rolighet. Ps. 95:11. Jag förmanar Eder därföre, mine käreste, med397 Apostelen Paulo: Så vinläggom oss nu, at vi mågom inkomma i thenna roligheten, på thet icke någor af oss skal falla uti samma otros fördömmelse med them. Ebr. 4:11. Andre åter sätta hela sin andakt och Sabbats helgande i blotta utvärtes öfningar, at gå i kyrkan, til Skrift9 och Nattvarden, och kanske väl läsa något hemma i Bibelen eller några andra böcker, men alt utan värkelig förändring i hjertat, utan någon kärlek och förtroende til Gud, utan lif i sin Christendom, och upblåsas ofta icke litet häröfver i sin inbillning, då de se många andra försumma sådant, och därföre med den skrytande Phariseen tacka Gud, at de ej äro såsom andra menniskor. Luc. 18:11. Men hvad gagnar dem alt detta? Då Herren ropar til dem och säger: Jag är Edrom högtidom gramse och föraktar them - - Och om I än offraden bränneoffer och spis-offer, så hafver jag dock ingen lust ther til. Amos 5:21,22. De torde väl fråga med Juda folket: Hvarföre faste vi och Tu ser intet ther uppå: Hvi tvinge vi vår kropp, och Tu vilt intet veta ther af? Es. 58:3,4. Men Han svarar dem: Si, när I fasten, så bruken I Eder egen vilja, och genom Eder girighet trugen alla Edra gäldenärer: Si, I fasten, I firen Sabbaten, til at träta och kifva,398 at genom list och ränker draga Eder nästas gods under Eder. - - Faster icke, firer icke Sabbaten, som I nu gören, at et rop skal af Eder i högdene hördt varda.
I trogne själar och Jesu tilbedjare, varer af denna vår betraktelse upmuntrade, at i hela Eder lefnads tid hålla en andelig Sabbat; tager Eder väl til vara, at denna verldenes fåfänga och glitter ej får bedåra Eder; den är förförisk och kjusande; söker dageligen Eder hvila i Herranom, och samtycker aldrig til någon orättfärdighet; ty så säger Herren: Håller rätt och görer rättfärdighet; ty min salighet är när, at hon kommer - - Väl är the mennisko, som thetta gör, och menniskos barne, som thet fast håller, så at hon håller Sabbaten, nämligen de Christnas dageliga Sabbat, och icke ohelgar honom, och håller sin hand och hjerta, at hon intet argt gör. Es. 56:1,2. Men i synnerhet helger Herrans dag, vår dyre Frälsares stora seger-fest; ty det är aldeles vist, at uppå denna dagens helgande beror hela veckans välsignelse: Blifver du på Söndagen, af Guds ords betraktande brinnande i din andakt, så bibehålles värman i hjertat hela veckan öfver; men blifver Söndagen förnött i kallsinnighet, så förblifver hjertat kallt, och öppet för allehanda399 retelser til synd. Til denna elds uptändande i hjertat, bidraga förnämligast Guds ords flitiga betraktande hemma och i kyrkan, en andäktig bön, och icke litet Gudeliga och upbyggeliga samtal. Jag förmanar Eder därföre sluteligen med den stora Guds mannen Paulo: Bedjen utan återvändo. Utsläcker icke Anden. Förakter icke Prophetier. Men sjelfver fridsens Gud helge Eder öfver alt, at Edar hela ande, själ och kropp måtte vara behållen utan straff i vårs Herras Jesu Christi tilkommelse. 1 Thess. 5:17,19,20,23.
Amen.
Upsala, Tryckt hos Direct. Joh. Edman, 1781.[400]
Fortsättning af dessa Predikningar skall meddelas i nästa Stycke.
395
§ 19
Mutta mitä sillä saavutetaan, jos tunnustetaan kristillinen sapatti, muttei kuitenkaan sitä oikein pyhitetä? Tähän voinee soveltaa Vapahtajan sanoja: Jos palvelija tietää, mitä hänen isäntänsä tahtoo, ja tunnustaa sen, mutta ei varaudu siihen eikä toimi hänen tahtonsa mukaan, hän saa monta raipaniskua Luuk. 12:47. Ah! Tutkiskelkaa itseänne tänään, rakkaat kuulijani, miten te olette nämä Herran päivät käyttäneet. Onko teidän sydämenne kutsumuksenne parissa kuluneen kuuden päivän aikana kaivannut tätä Herran pyhää rauhaa? Oletteko sen lähestyessä suunnanneet mielenne pois maallisista huolista ja pyhittäneet ruumiinne ja sielunne seuraavaksi päiväksi Herralle? Oletteko Daavidin lailla kaivanneet Herran esipihoihin, ja miten te olette valmistautuneet niihin menemään? Millä tavoin ja miten uskollisesti olette siellä olleet kanssakäymisessä teidän Jumalanne kanssa? Tarkoitan, että kuinka palavaa teidän keskustelunne hänen kanssaan on siellä ollut ja kuinka hartaasti olette siellä kuunnelleet Jumalanne puhetta teille? Miten iloisina ja tyytyväisinä ovat sielunne sieltä palanneet? Millaisia ovat olleet teidän muut pyhäpäivän ilonne? Vanhemmat ja talonisännät, kuinka monta hartaushetkeä olette suoneet lapsillenne ja396 väellenne? Papit, oletteko edes te näin tehneet? Ja hallitsijat, joiden esikuva tuottaa hyveellisiä tai paheellisia kansalaisia ja jotka annatte ankaria käskyjä sapatin pitämisestä, miten te itse sen pidätte ja millaisia ovat teidän pyhäpäivän harjoituksenne? Onko se vain kiireinen jumalanpalvelus, vai jotain enemmän? Sellaista ei voi milloinkaan salata, sillä niin kuin kaikki säteet törmäävät yhteen valossa, niin olette myös te kääntäneet koko maailman katseet puoleenne ja te olette keskipiste, joka antaa suunnan miljoonille ihmisille.
Päivittäinen kokemus osoittaa selvästi, kuinka suuri joukko karkeasti halveksii ja häpäisee sapattia. Monet viettävät sen maallisissa puuhissa, mutta valitettavasti monet myös avoimen jumalattomasti, remuten ja juopotellen, siveettömästi ja irstaillen, riidellen ja kiihkoillen Room. 13:13, ja kaikenlaisissa lihan iloissa ja turhassa ajanvietteessä. Sapatti antaa etukäteen kuvan Jumalan lasten ikuisesta rauhasta ja sapatista taivaassa, kuten apostoli Paavali Heprealaiskirjeen 4. luvussa perusteellisesti osoittaa. Mutta nämä levottomat ihmiset, jotka eivät suo itselleen lepoa tänä armon aikana, ovat juuri niitä, joille Herra vihassaan vannoi: He eivät pääse lepopaikkaani10 Ps. 95:11. Siksi kehotan teitä, rakkaani,397 apostoli Paavalin sanoin: Pyrkikäämme siis kaikin voimin tuohon lepoon, ettei yksikään meistä lankeaisi seuraamaan noiden niskottelijoiden esimerkkiä Hepr. 4:11. Toisilla koko hartaus ja sapatin pyhittäminen taas on pelkästään ulkoista harjoitusta. He käyvät kirkossa, ripillä ja ehtoollisella, ehkä he lukevatkin kotonaan Raamattua tai muita kirjoja, mutta ilman todellista sydämen muutosta, vailla rakkautta ja luottamusta Jumalaan, vailla elävää kristillistä uskoa. Omissa kuvitelmissaan he usein pöyhkeilevät aika tavalla, kun he näkevät monen muun lyövän laimin nämä asiat, ja siksi he kerskailevan fariseuksen tavoin kiittävät Jumalaa siitä, että he eivät ole niin kuin muut ihmiset Luuk. 18:11. Mutta mitä tämä kaikki heitä hyödyttää? Kun Herra huutaa heille ja sanoo: Minä vihaan teidän juhlianne, minä inhoan niitä – – – Kun te tuotte minulle polttouhrejanne ja ruokauhrejanne, minä en ota niitä vastaan Aam. 5:21–22, he voivat toki kysyä Juudan kansan tavoin: Miksi sinä et huomaa, kuinka me paastoamme? Etkö näe, kuinka me kuritamme itseämme? Jes. 58:3–4. Mutta hän vastaa heille: Näen kyllä! Paastopäivänäkin te ajatte omia etujanne ja ahneudellanne ahdistatte kaikkia velvollisianne. Riitaa ja katkeruutta tuottaa teidän paastonne, teidän sapattinne.11398 Viekkaudella ja vehkeilyllä te asetatte oman etunne lähimmäisen edun edelle. – – – Älkää paastotko, älkää viettäkö sapattia niin kuin te nyt teette, niin teidän rukouksenne kuuluvat korkeuksiin.12
Te uskolliset sielut ja Jeesuksen rukoilijat, rohkaiskoot koko tämä tarkastelumme teitä koko teidän elämänne ajan viettämään hengellistä sapattia; pitäkää huoli, ettei tämän maailman turhuus ja loisto saa teitä valtoihinsa, se on viettelevää ja petollista. Etsikää joka päivä lepoanne Herrassa älkääkä milloinkaan suostuko vääryyteen. Sillä näin sanoo Herra: noudattakaa oikeutta, toteuttakaa vanhurskaus, sillä pelastus on lähellä, se tulee – – – Onnellinen se ihminen, joka näin tekee, autuas se ihmislapsi, joka tässä pysyy, se joka pitää loukkaamattomana sapatin pyhyyden, siis kristittyjen päivittäisen sapatin, ja varoo tekemästä pahaa Jes. 56:1–2. Mutta aivan erityisesti pyhittäkää Herran päivä, meidän kalliin Vapahtajamme suuri voitonjuhla, sillä aivan varmaa on, että tämän päivän pyhittämisestä riippuu koko viikon siunaus. Jos sunnuntaina tarkastelet Jumalan sanaa palavan hartaasti, niin sen lämpö säilyy sydämessä koko viikon. Mutta jos sunnuntai tuhlataan välinpitämättömyydessä, niin sydän jää kylmäksi ja avoimeksi kaikenlaisille399 synnin houkutuksille. Tämän tulen sytyttämiseen sydämessä auttaa ennen muuta Jumalan sanan ahkera tarkastelu kotona ja kirkossa, harras rukous eivätkä lainkaan vähäisesti myöskään jumalalliset ja kohottavat keskustelut. Kehotan teitä siten lopuksi suuren Jumalan miehen Paavalin sanoin: Rukoilkaa lakkaamatta. Älkää sammuttako Henkeä, älkää väheksykö profetoimisen lahjaa. Itse rauhan Jumala pyhittäköön teidät kokonaan ja varjelkoon koko olemuksenne, teidän henkenne, sielunne ja ruumiinne, niin että olette nuhteettomat Herramme Jeesuksen Kristuksen tullessa 1. Tess. 5:17,19,20,23.
Aamen.
Painettu johtaja Johan Edmanin kirjapainossa Uppsalassa 1781.[400]
Jatkoa näihin saarnoihin julkaistaan seuraavassa vihkossa.
Suom. Eero Ojanen
Unfortunately this content isn't available in English
Föregående avsnitt: Fjärde budordspredikan, § 18
Följande avsnitt:
Platser:
Personer: David Paulus (Pawali, Saulus)
Bibelställen:
Teman: