Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Predikningar Öfver Tio Guds Bud: IV. Predikan

Fjärde budordspredikan, § 19

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 19.

Men hvad är därmed mera uträttadt, om man erkänner de Christnas Sabbat, och ändock icke rätt helgar honom? Frälsarens ord må väl hit lämpas: Then tjenaren, som vet sin Herres vilja och erkänner den, och icke bereder sig, och icke gör efter hans vilja, han skal lida mycken hugg. Luc. 12:47. Ack! så pröfver Eder då i dag, mine käraste Åhörare, huru dessa Herrans dagar blifvit af Eder använda: hafver Edert hjerta, under Edart kallelses arbete på de sex dagar, längtat efter denna Herrans heliga hvila? Hafven I, vid dess annalkande, vändt Eder hog bort ifrån jordiska bekymmer, och helgat Eder kropp och själ Herranom til den följande dagen? Hvad längtan hafven I känt med David til Herrans gårdar, och med hvad beredelse hafven I gått dit up? Hvad omgänge och huru förtroligt hafven I haft där med Eder Gud? Jag menar, huru brinnande hafva Edra samtal varit där med Honom, och med hvad andakt hafven I där hört Eder Gud tala til Eder? Huru glade och mättade hafva Edra själar kommit därifrån? Hurudana hafva Edra öfriga helgedags-nöjen varit? Föräldrar och Husbönder, huru många upbyggelsestunder hafven I gifvit Edra barn och underhafvande? Lärare, hafven I hälst gjort det? Och Regenter, som med Edra efterdömen tilskapen dygdiga eller lastfulla medborgare, som gifven alfvarliga bud om Sabbatens hållande, huru hållen I den sjelfve, och hvaruti bestå Edra helgedags-öfningar? Mon blott i en förhastad Gudstjenst, eller i hvad mera? Sådant kan aldrig döljas; ty såsom alla strålar stöta tilsammans i ljuset, så hafven ock I dragit hela verldenes ögon til Eder; och ären den medelpunkt, efter hvilken millioner menniskor vända sig.

Dageliga förfarenheten visar nogsamt huru Sabbaten af en stor del på det gröfsta föraktas och ohelgas, af många i lekamliga syslor, men beklageligen af flera i uppenbar ogudaktighet, i fråsseri och dryckenskap, i kättja1 och okyskhet, i kif och nit, Rom. 13:13. och i allehanda köttsliga lustar och fåfängeliga tidsfördrif. Sabbaten är en förebild til Guds barnas eviga Sabbat och ro i himmelen, såsom Apostelen Paulus grundeligen visar det i Ebr. 4. Men desse orolige menniskor, som ingen hvila taga sig här i nåde-tiden, äro just de, om hvilka Herren svorit i sin vrede: The skola icke komma til mina rolighet. Ps. 95:11. Jag förmanar Eder därföre, mine käreste, med Apostelen Paulo: Så vinläggom oss nu, at vi mågom inkomma i thenna roligheten, på thet icke någor af oss skal falla uti samma otros fördömmelse med them. Ebr. 4:11. Andre åter sätta hela sin andakt och Sabbats helgande i blotta utvärtes öfningar, at gå i kyrkan, til Skrift2 och Nattvarden, och kanske väl läsa något hemma i Bibelen eller några andra böcker, men alt utan värkelig förändring i hjertat, utan någon kärlek och förtroende til Gud, utan lif i sin Christendom, och upblåsas ofta icke litet häröfver i sin inbillning, då de se många andra försumma sådant, och därföre med den skrytande Phariseen tacka Gud, at de ej äro såsom andra menniskor. Luc. 18:11. Men hvad gagnar dem alt detta? Då Herren ropar til dem och säger: Jag är Edrom högtidom gramse och föraktar them - - Och om I än offraden bränneoffer och spis-offer, så hafver jag dock ingen lust ther til. Amos 5:21,22. De torde väl fråga med Juda folket: Hvarföre faste vi och Tu ser intet ther uppå: Hvi tvinge vi vår kropp, och Tu vilt intet veta ther af? Es. 58:3,4. Men Han svarar dem: Si, när I fasten, så bruken I Eder egen vilja, och genom Eder girighet trugen alla Edra gäldenärer: Si, I fasten, I firen Sabbaten, til at träta och kifva, at genom list och ränker draga Eder nästas gods under Eder. - - Faster icke, firer icke Sabbaten, som I nu gören, at et rop skal af Eder i högdene hördt varda.

I trogne själar och Jesu tilbedjare, varer af denna vår betraktelse upmuntrade, at i hela Eder lefnads tid hålla en andelig Sabbat; tager Eder väl til vara, at denna verldenes fåfänga och glitter ej får bedåra Eder; den är förförisk och kjusande; söker dageligen Eder hvila i Herranom, och samtycker aldrig til någon orättfärdighet; ty så säger Herren: Håller rätt och görer rättfärdighet; ty min salighet är när, at hon kommer - - Väl är the mennisko, som thetta gör, och menniskos barne, som thet fast håller, så at hon håller Sabbaten, nämligen de Christnas dageliga Sabbat, och icke ohelgar honom, och håller sin hand och hjerta, at hon intet argt gör. Es. 56:1,2. Men i synnerhet helger Herrans dag, vår dyre Frälsares stora seger-fest; ty det är aldeles vist, at uppå denna dagens helgande beror hela veckans välsignelse: Blifver du på Söndagen, af Guds ords betraktande brinnande i din andakt, så bibehålles värman i hjertat hela veckan öfver; men blifver Söndagen förnött i kallsinnighet, så förblifver hjertat kallt, och öppet för allehanda retelser til synd. Til denna elds uptändande i hjertat, bidraga förnämligast Guds ords flitiga betraktande hemma och i kyrkan, en andäktig bön, och icke litet Gudeliga och upbyggeliga samtal. Jag förmanar Eder därföre sluteligen med den stora Guds mannen Paulo: Bedjen utan återvändo. Utsläcker icke Anden. Förakter icke Prophetier. Men sjelfver fridsens Gud helge Eder öfver alt, at Edar hela ande, själ och kropp måtte vara behållen utan straff i vårs Herras Jesu Christi tilkommelse. 1 Thess. 5:17,19,20,23.

Amen.

Upsala, Tryckt hos Direct. Joh. Edman, 1781.

Fortsättning af dessa Predikningar skall meddelas i nästa Stycke.


  1. i kättja: Karl XII:s bibel (1703) ger ”i kamrar”
  2. skriftermål; bikt som en del av nattvardsberedelsen

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: