Föregående avsnitt: Fjärde budordspredikan, § 11
Följande avsnitt: Fjärde budordspredikan, § 13
§. 12.
Til denna dagens helgande hörer äfven för det andra all enskild andakt hemma i husen på dessa dagar. Hela dagen är Herrans och af Honom helgad, därföre måste den ock hel och hållen användas til själens hvila och förnöjelse i Gudi. Den upbyggelse och upmuntran vi fått i den allmänna Gudstjensten bör sorgfälligt vid magt hållas hela dagen, genom Gudaktighets öfningar. Det predikade ordet bör gömmas och förvaras i et troget hjerta, så at vi dels påminne oss, hvad vi där lärt, dels nogare pröfve oss därefter, dels genom Christeliga samtal erhindra hvarandra därom, och genom böner och Gudeliga psalmer söka at göra vårt hjerta brinnande i Gudi. Då bör ock någon tid374 användas på Guds ords ytterligare läsande och betraktande, hvartil större delen Christne ej hafva tilräckelig tid på söknedagarna.1 Et sådant andeligit arbete på Sabbatsdagen var redan i Gamla Testamentet af Gudi befalt, då Han på ena sidan ogillar Juda folkets utvärtes fastor och öfningar som de beropade sig uppå, och sade: Hvarföre faste vi, och tu ser ther intet uppå? Hvi tvinge vi vår kropp, och tu vilt intet veta theraf? Es. 58:3. Och på andra sidan lärer dem, huru denna helga dagen rätt skulle brukas, då Han säger: Om tu vänder tin fot ifrån Sabbaten, det är, icke allenast din fot och hela din kropp, utan ock hela din själ ifrån Sabbatens ohelgande, och gifver dem båda en rätt hvila i Herranom, så at tu icke gör på minom helgedag, hvad som tig tyckes, så skal thet kallas en lustig2 Sabbat, til at helga och prisa Herran, v. 13. Ser, mine Åhörare! detta var då redan det rätta Sabbats arbetet; ty så varder tu honom prisandes, när tu icke gör eller vandrar på tina egna vägar, eller varder funnen, uti thet som tig täckes eller hvad tu talar,3 det är, icke inrättar ditt tal efter ditt eget tycke til fåfänga och lättsinnighet. Huru mycket mera bör icke oss då, som genom Sabbatens Herre äre befriade ifrån alt yttre tvång, frivilligt öfverlämna på denna375 dagen både kropp och själ til Hans dyrkan och låf och vår egen upbyggelse. Men här är ännu et Sabbats-arbete för oss Christna rätt så nödigt och nyttigt som detta, om ej nödigare: det är i synnerhet ungdomens och barnens undervisning och handledande til at lära läsa och förstå sina Christendoms stycken. Därtil förslå väl ingalunda helgedagarna allena, utan måste ock därpå flera tider och söknedagar användas, men så blifva dock Söndagarna de ständiga öfnings- och undervisningsdagar, då Föräldrar, Husbönder och Läromästare få undersöka deras framsteg, och tilhålla dem, at troligen öfva sig i vår Christeliga salighets lära. På dessa dagar passar det bäst för föräldrar, at taga sina mindre barn i sin famn och med vördnad förtälja för dem, hela denna synliga verldenes skapelse, dess uppehållning och styrelse, om sitt och sina barns iråkade elände genom synden, om Guds eviga råd til vår frälsning, om Frälsarens Jesu obeskrifveliga kärlek, om ordningen til delaktigheten häruti, och om den stora lycksalighet, hvarmed Herren kröner sina trogna barn i tid och i evighet, då de olydige hafva at bäfva för et brinnande helfvete; och i synnerhet böra de tala om för sina barn, huru hjerteligen deras Jesus älskar dem,376 och inöfva dem redan i deras späda år, at, fast på et barnsligit sätt, dock förtroligen umgås med sin trofasta själavän. Det tjenar äfven långt bättre för ordenteliga4 Församlingens Lärare, at på Sabbatsdagarna hålla, utom de ordenteliga5 predikningarna, med sine Åhörare några allmänna och fria upbyggelsestunder,6 antingen til undervisning eller ock til upmuntran, eller som rättast synes vara, til båda; eller ock öpna sig genom Guds nåd en väg på dessa dagar til enskilt själa-förtroende med sine Åhörare, än hafsa ifrån sig en vårdslös kallsinnig Gudstjenst, för at få fördrifva det mästa af denna dyra dagen i fåfängelighet, vällust eller lättja.
