Föregående avsnitt: Fjärde budordspredikan, § 13
Följande avsnitt: Fjärde budordspredikan, § 15
§. 14.
Det andra, som vi sade förbjudes i detta budet äro alla i sig sjelf syndiga göromål och företaganden, eller värkeliga laster: det är alt sådant, som rent af strider emot Guds heliga vilja och lag. Sådana gjerningar blifva, i kraft af Guds oföränderliga rättfärdighet, och därpå bygda heliga lag, altid i och för sig sjelfva vederstyggeliga och förbudna, icke allenast på Sabbats- utan ock på söknedagar, och vore därföre nästan onödigt, at här nämna dem, om icke1 Hvad synes väl Eder, mine Åhörare! om et sådant sätt at fira Sabbaten? Sådana laster äro ju alla af Apostelen Paulo upräknade ibland uppenbara mörksens gärningar, med den uttryckeliga tilsats, at the som sådana göra, skola icke ärfva Guds rike. Gal. 5:19,21. Bråttet måste således blifva dubbelt när det utöfvas just på de dagar, som Herren helgat til sin tjenst, då många vår tids Christna tyckas vilja säga sin Gud til trots, jag vil icke allenast utöfva de grofva laster du förbudit, utan jag vil dig til förtret göra det på de dagar, som du helgat åt dig sjelf; du skal vist på dem icke få någon dyrkan af mig, utan kropp och själ skola af mig upoffras til syndens och satans tjenst. Ack! hvad månne den rättfärdige Guden säga om et så grufveligit Sabbatens ohelgande? Jo, han svarar: Herren hafver svorit emot Jacobs högfärd, girighet, otuckt och dryckenskap, med flera laster: Hvad gäller, om jag sådana deras gärningar evinnerliga förgäta skal. Skulle för slik stycker icke landet bäfva, och alla inbyggarena gråta? Amos 8:7,8. Och igenom Propheten Jeremiam: Om I icke hören mig, så at I helgen Sabbatsdagen, utan utöfven på den allahanda slags ogudaktighet, skal jag uptända en eld i Edra portar, then husen i Jerusalem förtära skal, och intet utsläkt varda. Jer. 17:27.
flera laster i vår förfallna Christendom, af vana lika som vunnit burskap, eller frihet, at få utöfvas långt mera på Sabbats- och helgedagar, än på någon annan dag i veckan. Sådana äro i synnerhet fylleris, slagsmåls och otuckts laster: större delen menniskor äro på de öfriga dagarna syslosatte med sina kallelses och ämbets göromål, och få således ej tid och rådrum at utöfva laster, men då denna dagen frisäger dem från sina syslor, få de mera tilfälle på den, at låta sina orena begärelser afla och föda synden. Då få krogarna de flästa besök, då uptändes drinkares begär til trätor, hämdgirighet och hordom, med flera styggelser, och den lättja och syslolöshet, hvaruti de tilbringa sina helgedagar, sätta dem utur stånd at hindra deras utbrott; så at man väl må klaga med ängslan af vår Kyrkopsalm: Ej någon dag i veckan är, Ther man så syndigt lefver här, Tå öfvas svalg och fylleri, Stor svordom, slagsmål, horeri.
Föregående avsnitt: Fjärde budordspredikan, § 13
Följande avsnitt: Fjärde budordspredikan, § 15
Platser: Jerusalem
Personer: Jakob (Jacob) (GT) Jeremia (Jeremias) Paulus (Pawali, Saulus)
Bibelställen:
Teman: