Anwisning Til Swar, På de Magist. Chydenius förestäldte 14 Frågor, Rörande Källan til Rikets Wanmagt.
Stockholm, Tryckt hos Direct. Lars Salvius 1766.
Imprimatur N. v. Oelreich.
Med skäl må detta heta en Anwisning; ty de af Herr Criticus förestäldta Frågor1 behöfwa i sanning intet Swar. En eftertänksam Läsare af de criticerade Skrifter, skal i dem finna alla anförda twifwelsmål uplösta och wederlagda,2 då de med owäldughet3 läsas i sitt sammanhang.
Då jag först fick del af dessa Frågor, beslöt jag i mitt sinne, at icke ens beswara dem. Men flera gånger påmint af mina Gynnare och Wänner, at icke försumma något för sanningens skul har jag måst ändra min föresats. Jag kan ej eller wägra med skäl Herr Criticus det Soulagement,4 at få Swar på sina Frågor; Ehuru jag gärna önskat, at de kunnat gifwa mera anledning til nya Decouverter,5 som i et så nytt och wigtigt ämne ärbjuda sig hopetals.
Anwisning til Swar är ock Swar.
At af de criticerade Skrifter å nyo uprepa det som kunde tjena til uplysning i saken, är ju öfwerflödigt. Ty ehuru jag genom Anwisningar på wisst sätt ökar en sannings-fiken6 Läsares möda, at se efter sakerna i de förra Skrifter, så spar jag dock därigenom någon del af dess kostnad, som i wåra penninge-lösa tider tycks wara et stort ändamål.
Den första Frågan finnes i början af 5:te och i 14:de §§. af mitt Omständeliga Swar7 tämeligen uplyst; men beswarad tydeligen i Dedication til Riksens Höglofliga Ständer, som läses framman för mitt Swar på Kongl. Wetenskaps Academiens Fråga: Om orsaken til Swenska Folkets utflyttning.8
Är en Präst Swensk undersåte och fri Medborgare, mon han, utan at kränka sitt samwete och sin Riksdags-manna plikt, får dölja något, som han tror bidraga til räddning af et utarmat Fädernesland?
Så öm skyldighet som det är för en Präst, at på en rätt gudaktighets grund arbeta på sedernas förbättring hos sina åhörare, så mycket hinder möter honom i anseende til Statens hjelp, om ej högsta Magten tillika undanrödjer de Författningar, som ibland et fritt folk upamma9 öfwersittare i Nation.
Det är helt och hållit en Platonisk10 Ideé, at Swerige ej förr kan wäxa til och i timmelig måtto blifwa lyckeligt, än alla dess Inbyggare, genom en rättskaffans Gudsfruktan blifwit så dygdiga, at bodar och kistor ej mera behöfwa Lås, och at af flera Personer, som genom författningar fått Nycklarna til Privatorum11 Cassor, aldrig en enda wille nyttja dem.
Winner denna satsen burskap i Nation, så är Sweriges undergång hart12 nära: Pluraliteten syslosättes med omöjeligheter, och konstmakare13 få, under en sådan rådande Passion hos Nation god tid, at i bästa roo smida dess bojor.
Wet wår goda Criticus något påliteligt medel, til den af honom föreslagna allmänna sedernas förbättring, täcktes han wara god och upgifwa det samma. Men stå några, Om, altid för förslagen, som ej kunna umbäras, så är föga bewändt med dem. Til Exempel: Om Barna-upfostran wore bättre: Om Professorer wid Läro-husen gjorde sin flit: Om Prästerna fruktade först sjelfwa Gud, och hölle äfwen andra därtil: Om de förnämare ginge de ringare före med godt Exempel: Om odygder skulle exemplariter,14 utan afseende til personer, straffas: Om redogörelsen hos Ämbetsmän wore altid jämn.15 Med flera sådana. Då det likwäl föga tänkes, och än mindre kan uträttas wid någondera. Optandum, sed non sperandum.16
Min Herr Criticus! Lätt oss täfla med hwarandra i Gudsfruktan, skickelighet och dygd; Men begärom aldrig, at Samfundet bör lita därpå, och uppå wår redlighet bygga stora förslager: det är owisst, om wår rygg tål så tung börda. Det är i gemen högst äfwentyrligt, at inrätta en politisk författning, på någons dygd, och ingen Räkne-mästare kan säga, huru många Millioner denna enda fördom skadat Swerige.
Andra Frågan är i 6:te och 29:de §. §. af mitt Omständeliga Swar tydeligen förklarad.
Lika uplyste och opartiske Ständer, som lagt band på utlänningen hafwa äfwen de warit, som gjordt åtkomsten lätt til Kronans och Medborgares egendomar. Man må i öfrigt göra skilnad, emellan Bruket och Missbruket, så mycket man wil, så blifwer dock altid en fri Medborgares skyldighet, at granska de författningar, som banat wägen til Missbruken, och undersöka, om man icke under sken, at hindra utlänningar, kränkt Medborgares i Naturen grundade rättigheter.
Tredje Frågan finnes i 9:de och 19:de §. §. beswarad. Herr Criticus har i denna Fråga hakat sig fast wid skalet, utan at känna Bruks-rörelserna i grund, då han blott af tilwerkningens myckenhet wil sluta til Stång-järnets fördelaktiga afsättning.
Ingen lärer kunna neka, at 260 000 Skeppund Stång-järn, efter 1724 års högsta pris, nämligen 7 Riksdaler per Skepp. gör Riket årligen 153 500 Riksdalers större winst, än 333 300 Skepp. à 5 Riksdal. per Skepp., som Järnet högst galt17 åren 1739, 40 och 41.
Det går wäl an, at genom förmåns rätter18 öka ännu mångdubbelt denna Tilwerknings-summa, och göra större delen af Riket til en Bärgslag, utan at däraf få sluta, det Bruks-handteringen är fri, eller, at wår Under-Balance19 därigenom minskas. Läs mera härom i mitt Swar: Om orsaken til Swenska folkets utflytning §. 16:de och Nationnale-Winsten §. §. 5:te och 6:te.
At utländska Expediter20 skulle handla med Tack- och icke Stång-järn i Bärgslagen, är Critici eget tanke-foster;21 därföre må ock alt hwad han därom anfördt, af honom sjelf beswaras.
Men antingen Konung Carl den XI:te eller Auctoren til det tryckta Memorialet warit bättre hushållare, är en underlig Fråga. Här gälla inga Auctoritets Principer, utan sanningar och rena slutsatser. Et nos homines, & vos homines.22
Herr Criticus frågar för det Fjerde: Om det icke är en ogrundad Supposition,23 at mycket Järn legat för Swensk räkning i Stapel24 på utrikes orter?
Jag finner, at han gärna tror det, som andra tro. År 1747 bygde Secreta-Utskottet hela Järn-Contoirs inrättningen därpå: At Stapeln af Järnet skulle dragas från utländska orter til wåra egna Stapelstads wågar. Det blifwer således för Herr Criticus omöjeligt at neka sådant. Men har 1747 års Secreta-Utskott bygt et så stort werk på en falsk grund, må ingen förtryta, om jag får njuta lika heder tils widare, för mitt lilla försök.
Är nu Product-Placatet, som Herr Criticus medgifwer, eluderat25 af Utlänningar: Swenska Köpmän, genom starkare sammansättning, än Utlänningens Expediter kunde åstadkomma, blifwit hans Commissionairer, och tillika nästan de endaste Nations Handels-Canaler gå genom deras händer, mon då icke redan wara hög tid, at slå alt konstlande wid örat,26 och låta Naturen sjelf drifwa det angelägna werk, hwarwid de största Mästare ibland människor ej annat äro än bönhasare?27 Läs härom §. 28 pag. 78, 79 etc. i Swaret, om Orsaken til Folkets utflyttning.
Femte Frågan är besynnerlig: Lika som hade jag åtagit mig, at för Herr Criticus agera Scholæ-mästare. En - - - kan mera fråga, än tio - - - hinna swara.
När Herr Criticus nekar til det jag anfördt, blifwer för mig tids nog; men då råder jag honom, at ej komma fram med sagor, utan skäl och klara sanningar.
Sjette Frågan är i sjelfwa werket den samma, som första, utförd med andra ord, och behöfwer således ej något ytterligare Swar.
Herr Criticus måste antingen hållit detta för en Cardinal-fråga, eller trodt sig, genom Frågornas antal kunna injaga någon skrämsel hos Auctoren.
Den Sjunde låter litet konstig i början; men se min Läsare noga på saken, så lärer du finna, at det är bara glitter.
Jag beskylles i den 15 §. hafwa warit hatare af den Nationnale-winsten, därföre, at han blandas med få Medborgares winst. Herr Criticus har här på stället råkat i skada för en osanning.28 Ty jag påstår allenast, at den winst är skadelig, som nyttjas til med-undersåtares förtryck, eller då några genom författningar draga wattnet från sina Medborgares til egen qwarn.
Det öfriga i denna Fråga bygges blott på en Auctoritets Principe. Då Criticus ej wågar röra wid skälen, lönar det ej eller mödan at swara.
Tänkande Snillen må ej af andra låta leda sig utur näsan.29 Skäl och sanningar gälla hos fritt folk; men en del äro så swaga, at de ej förr få någon öfwertygelse, än en stor Man sagt sådant, och at då längre twifla om något, förklaras för kätterie.
Orsaken, hwarföre jag skildt mig från wåra stora och wältänkande männer, fås tydeligen igen uti §. §. 18, 19, 20 och 52.
Den 8:de Frågan är alt för lätt beswarad: Ty på det citerade stället anföres wäl något utur Piecen,30 kallad: Betydande Frågor om Handelen;31 men utan at däraf taga någon anledning, at förkasta Navigations Acten. Om alt i sitt sammanhang tagit, leder därhän, så är det sanningens skuld, som bemästrar sig människo-hjertat, så länge det ej återwänder, at wara förnuftigt; men sådant kan omöjeligen wara, hwarken dessa Frågors eller min skuld.
Mon et rådande Parti i människligheten kan supponeras så förnuftigt, at man blott på den grunden bör tro dess tagna författningar wara förnuftiga, då andra skäl tryta?
Mon hufwud-felet til Wäxel-partiets32 förwärrade seder, bör förnämligast sökas i försummelse hos det Ängelska Clericiet,33 at det ej med alfware drifwit på sedernas förbättring? eller mon den icke snarare fås igen i Partiets, på Nations kostnad förwärfwade stora Ägodelar, som öpnat dören til et sådant sjelfswåld? I den förra händelsen måste man i Ängland hafwa bättre och mera nitiska Präster på Landet, än i Städerna, emedan man märker Landt-Partiet34 i måttelighet och kärlek för Fäderneslandet, wida öfwerträffa det andra, om hwilket Herr Criticus sjelf säger, at det war ombytt och til sinnelag fördärfwat?
Det är icke så lätt, at komma åt et rådande Parti, som hunnit til förmögenhet. Whighs35 woro wäl en tid stötte utur Ministern,36 men aldrig utur wäldet öfwer Nation; emedan de suto sjelfwe med den stora Regiments Driffjädern, nämligen pengarna uti sina händer. Och är det föga mera än en enda ådra, som i så fatta37 omständigheter håller Ängelska friheten wid lif, nämligen: at menigheten äger fullt ljus om Parlementets göromål; qwäfwes det, så är friheten med det samma förlorad.
Tredje stycket i denna Fråga behöfwer icke ens Swar; det fås igen i §. 27:de, hwarifrån Criticus förmodeligen uphämtat sin Scrupel.38
Men hwarifrån Herr Criticus tagit sig anledning, at fråga, hwad jag tror i en sak, den jag ingen ting utlåtit mig uti, är swårt at begripa, nämligen: Om Utlänningen skal få låssa sina Fartyg i alla Swenska Hamnar, förr än där inrättas Tull-kamrar. Jag har ej nämt flera, än här förmodeligen finnas med Tull-kamrar försedde, eller welat lägga några hinder i wägen för fleras inrättande.
Försnillandet af Kronans Tull, Lurendrägerier,39 och Lands-köp,40 äro de wepor,41 som ofta swepas om egennyttan, at den ej må sticka Nation för hårdt uti ögonen.
At förswara Kronans rätt och därigenom qwäfwa Medborgares, är det samma, som at slagta Kon för et godt sug-bens skul. Kronan är ju för undersåtarenas, men ingalunda undersåtare för Kronans skul.
Kronan i och för sig sjelf, är och behöfwer ingen ting; men det gifwes i alla Stater en mer eller mindre omistelig Corps42 människor, som under denna Titel måste njuta underhåll af sina Medborgare. Ju större den är, ju widsträktare blifwa Kronans behof, och ju ömnogare och lättare tilgångar Kronan kan hafwa på penningar, ju mera tilwäxer i fria Stater antalet på dem, som wilja lefwa däraf. Men ju färre i en Nation arbeta, och ju mera arbetare beskattas, eller genom Visitationer43 och Rättegångar uppehållas, och prässas, ju mindre, dyrare och osälgbarare måste Nations tilwerkningar blifwa. Läs mera härom §. 83 i mitt Omständeliga Swar.
Äfwen så hafwer jag med 9:de Frågan intet at göra; ty af mig är ingen ting statuerat,44 om Masters, Spirors och Skepps-timmers utförsel. Jag har i 17:de §. blott anfört et stycke af Commerce- och Bärgs-Deputationernes betänkande.
Herr Critici infall om Djeknars45 och Studenters utflyttning är rätt qwikt. Han håller dem för Rikets Rudimaterier.46 Om wår studerande ungdom, skulle wid utländska Academierna winna bättre underwisning för mindre kostnad än hemma, och efter Critici sätt at tala, utomlands undergå större förädling, finner jag i wåra författningar intet förbud där emot.
Men emedan Herr Criticus anser Djeknar och Studenter för Rudimaterier, så torde wåra ohyfsade Drängar ofelbart, med fast större fog47 höra til denna Herr Critici Rå-ämnes-Class. Jag önskar därföre högeligen, at Herr Criticus wille wara omtänkt, at kunna behålla denna, i min tanka dyrbaraste Rudimaterie, som är nästan enda grunden til all annan upodling i Riket, hwilken om den misswårdas och förspilles, hinner andra Rudimateriers förädling föga längre än til Konstmakarens hjerna. Se mera härom §. §. 20 och 28 af mitt Swar: Om Folkets utflyttning och pag. 134 etc. i Omständeliga Swaret.
Hwad Tionde Frågan anbelangar, så kan däremot åter frågas: Hwem rår för det, at Herr Criticus ej kan begripa Wermlands Bärgslags wälmåga år 1723? Nog af, at saken likwäl werkeligen så förhållit sig, som kan ses af början på 13:de §. i mitt Omständeliga Swar. Den som läser saken i sitt sammanhang, kan ej sakna ljus om orsakerna därtil.
Känner man ännu icke, hwad en olika Penninge-ståck,48 et waklande räkne-wärde,49 mängden af repræsentanter,50 samt mer och mindre fri rörelse werka på Warornas pris; så är det ej underligt, om man finner obegripeligheter i Rikets Finance-ställningar.
På Ellofte51 Frågan swaras, at den Handlande, som med ansenlig besparing af folk och kostnad kan ut- och införa flera Waror på stora, än små Fartyg, och tillika äger förmögenhet, at stå i förlag; men nyttjar icke desto mindre små, til slika behof, måste efter alt mitt begrep ej wara full klok. Huru kan wäl Herr Criticus supponera sådant hos wåra Stapel-Handlande?
Winner en förmögen Köpman någon fördel, genom stora Fartyg, så blifwer straxt Frakten på hans Waror drägeligare och han därigenom i stånd satt, at undersälja52 andra, som transportera samma Waror med mindre Fartyg och icke äro i stånd, at flyga högre än wingarna bära. Lägges nu hel-friheten53 til, för större Skepp, så blifwer klart, at om den fattigare skal hålla köp54 med den, som reder i stora Fartyg, utmattas han än mera, och handelen måste draga sig til de förmögnare, och andra Medborgare i Staten få ärsätta den del af Tullen, genom nya ingälder, som Köpmannen njuter til godo. 25:te och 31 §. §. i sist omrörda Swar, uplysa saken ännu mera.
Med Tolfte Frågan röjer Criticus, at han icke ens begripit mitt bewis i 35, 36 och 37 §. §. Annat Swar kan således därpå ej gifwas, än at Herr Criticus läser det å nyo, och kommer ihog, at de där utnämde Summor äro allenast hypothetice55 insatte, at göra saken mera begripelig, och står bewiset lika fast, om man säger, at de 248 Fartyg werkeligen kostade 1 eller 24 Millioner; ty det grundar sig icke på Zifrorne, utan Gross-Handlare-Societetens56 egit påstående, at Handlande förlorade på sina många Skepp, om ej Product Placatet skulle utfärdas, som i slutet af 35:te §. är infört. Ehuru jag ej kan undgå, at nämna det Herr Criticus warit nog frikostig, at uphöja wärdet på dessa Fartyg, i det han räknar dem hwardera til 100 000 Dal. då likwäl af alla 248 ej woro flera än 41 öfwer 100 Lästers drägt, hwilka större Fartyg, efter den tidsens låga räkne-wärde, öfwer hufwud tagna, näppeligen kunde gå öfwer 100 000 Dal. hwardera: och således alle de andre långt därunder; emedan de, så mycket mig kan wara witterligt, för Banquens räkning ej kommit at undergå någon wärdering, eller några Banco lån på dem blifwit bewiljade.
Wid Trettonde Frågan anmärkes, at det måste wara et skogs-rop, som gäller57 mina Critici uti öronen, at man wil förqwäfwja all Sjö-fart i Swerige, hwarwid min sista Criticus hör äfwen et annat: at man söker förstöra Bruk, och låta utländska Expediter utskeppa wårt Tackjärn.
Herrar Critici kunde därföre af skogarnas genljud begära Swar på denna Fråga; ty mig tilkommer det icke.
Jag har på det enfaldigaste sökt följa et sundt förnuft, och Nations sanna Interesse. Om det i någor måtto stött några enskildtas, har jag med godt samwete därföre ej kunnat göra afsteg från sanningen. Jag har denna tiden talt, skrifwit och arbetat på Swenska Sjöfartens lättande och utwidgande så mycket, som någon annan.
Hwad tanka jag hyser om wåra Bruks-handteringars drift, kan Läsaren nogsamt inhämta, så wäl af mitt Swar: om Folkutflyttningen §. 16:de, som mitt Omständeliga Swar ifrån 10:de til och med 14:de §. §.
Men jag måste upriktigt bekänna mitt fel, at jag uti medlen til et godt ändamål ej kunnat, efter wår tids smak, wara nog konstig,58 at antaga med en fides Carbonaria59 hwad andra hållit för godt, eller få det i mitt hufwud, at Staten kan blifwa mägtig och folkrik, så länge författningarne priviligera en del, at få suga sig stinna utaf Medborgares swett.
Den Fjortonde Frågan slipper jag lättast, då jag fråge-wis nyttjar i det mästa Herr Critici egna ord, med några små uplysningar.
När Järn-tilwerkningen, sedan Product-Placatet 1724 utkom, tiltagit från 260 000 til 333 300 skeppunds årligt Smide, förmedelst syslosättande af flere Arbetare, för en mindre förtjenst, som i Swaret på Tredje Frågan är bewist: om Swerige de förra åren mistat sitt raskaste Manskap genom utflyttningar, i samma proportion, som sedan Tabell-werket utkommit:60 om så många, och långt flera tusende Tunneland blifwit wanhäfdade,61 eller i stället för de å nyo uptagne i linda lagde, som Lands-Höfdinge-Relationerna62 säga wara upodlade; hwarföre wil man då hålla för anstöteligt, at undersöka, om skulden til alt sådant ligger uti Product-Placatet, eller några andra författningar?
Sist, innesluter jag mig i Läsarens ynnest och wil upmuntra Honom, at noga granska de i twist råkade ämnen. Tro icke, at det är blotta Product-Placatet, som kommit i fråga: det angår hela wår Oeconomiska ställning, om hwilken ingen annan bör wara okunnog, än den, som hwarken wet eller wil lära, at han är fri Swensk undersåte.
Stockholm, den 29 Martii 1766.
And. Chydenius.
Föregående avsnitt:
Följande avsnitt:
Platser: England (Engeland, Ängeland, Ängelland, Ängland) Sverige (Swerige, Swerge, Ruotzi) Stockholm Värmland (Wermeland, Wermland, Wärmeland, Wärmland)
Personer: Karl XI (Carl XI, Carl then Ellofte, Carl den 11:te) Lewenhaupt, Charles Emil Tucker, Josiah
Bibelställen:
Teman: