Föregående avsnitt: Andra budordspredikan, § 7
Följande avsnitt: Andra budordspredikan, § 9
§. 8.
Förnuftet afgjör således tydeligen nog den saken, at en Gud måste vara; men har ej lika lätt, at visa oss hvem denne Allfadren är; ehuru vi ej osäkert kunna sluta, at han till sin äras uphöjande måste velat gjöra sig bekant för dem, som af honom fått begrep och förmåga, at närmare lära känna sitt höga uphof. Et medfödt förnuft, och genom dess bruk updagade sanningar förslå här icke långt, de leda oss knapt in uti en skymning; derföre hafva de fläste Folkslag trodt enhälligt någon uppenbarelse. Den vördnad vi böre hysa för detta vårt och hela verldenes första uphof, och den skyldighet vi känne hos oss, att gifva Honom en Gudomelig dyrkan, pålägger oss äfven, at med en sund eftertanka, ibland flere föregifna uppenbarelser, leda oss fram till den sannskylliga. Lät oss då, fast allenast lika som vid förbigående, kasta våra ögon på de allmännaste föregifna uppenbarelser. Hvad äro väl de hedniska afgudasvaren, annat än de orimmeligaste galenskaper? Ingen af dem har varit i stånd, at bi191bringa oss några värdiga begrep om Gud, eller något värdigt sätt at dyrka Honom, än mindre någon med förnuftet öfverensstämmande sedolära; och hvad deras vise i den delen arbetat genom naturens ljus, är icke någon uppenbarelse, utan deras egna tankeförsök, som dock voro hvarannan helt olika, i det somliga satte lycksaligheten i vällusten, andre tvertom i känslolösheten, och så vidare. Hvad må man väl äfven gjöra sig för begrep om den Mahometanske uppenbarelsen?1 En handgripelig list och uppenbart bedrägeri, sammanflickadt2 af alla Religioner, så ovärdigt det Högsta Väsendet och sundt förnuft, at det ej annorlunda än genom blindhet och mörker kan fängsla menniskligheten, och behålla den i sina fjättrar, börjad med svek, smickrande för begären, bevist och utvidgad med svärd och brand. Nej, så låga, så förnedrande för menskligheten kunna aldrig de uppenbarelser vara, som härstamma ifrån sjelfva visheten; men huru värdig är icke däremot den Heliga Skrift? Huru hög, huru majestätisk föreställes oss icke Gud däruti? och hvem kan betrakta den ädlaste sedolära, som den innehåller, utan at vörda dess himmelska ursprung, som, i sanning at tala, är den källan, hvarifrån äfven dess bespottare hämtat sina192 bästa lärosatser, med hvilka de vilja pråla under namn af egna snillens foster. Dess ursprung måste vara Gudommeligit; ty där läre vi känna vår Skapare, och oss sjelfva; där finne vi vägen till lycksalighet ginare och tydeligare, än någorstädes i hela verlden. Vi antage derföre med djup vördnad och fullkomligaste tillfridsställelse, denne handledaren, och öke våra svaga naturliga kunskaper utur denna välsignade visdomskällan. Här behöfve vi icke långt söka hvem denne Guden är, då Han står i sitt Majestät i flere tusende menniskors åsyn, och ropar med en dundrande röst för hela Israël: Jag Herren är tin Gud. Det vill så mycket säga: Se uttryckeligen, hör Israël, och blif sedan et vittne för hela verlden, at du hafver sett mitt Majestät och min härlighet, och hört min röst. Du bör nu med den vördnadsfullaste öfvertygelse veta och tro, at det gifves en Allsmägtig och alt styrande Gud till, och at jag, som nu här uppenbarar mig, är allena den samme och den sanskyllige: Jag är alldeles den samme, som med så stor magt och många under utfört tig ifrån den Egyptiska träldomen, som äfven allena styrer alla dina vägar, och hafver du ingalunda svårt at igenkänna mig; ty jag är och blifver den endaste Guden i hela verl193den: för mig hafver ingen Gud varit, och ingen kommer efter mig; jämte mig är ej eller någon; ty jag gifver aldrig min ära åt någon annan: verldar, folk och länder hafva intet annat ursprung än mig. Jag är till mitt väsende en för menniskor osynlig Gud; men jag har i dag velat visa mitt Majestät för dig, at min fruktan skall vara för dina ögon, at du icke syndar. 2 Mos. B. 20:20. Denna eviga varelsen är den samma, som alt ifrån den tiden, äfven som förut, handlat med menniskors barn, och uppenbarat dem, dels omedelbarligen, under Guds Sons förnedring, dels medelbarligen3 genom sina sändningebud, sin heliga vilja, och ofta bestyrkt den genom stora undervärk.
Välsignade Åhörare! hedningarne må då dikta sig Gudar, tillbedja sina händer värk, och offra för himmelens härar; Vildar må väl i sin blindhet vara utan Gud, och månge Gudlöse midt i Christenheten må som oftast qväfva sit oftast gnagande samvetes röst om en altseende Domare. Låfvad vare Herren! vi hafve funnet Honom, och med det häpna Israël kaste oss i stoftet och rope: Herren är Gud: Herren är Gud. 1 Kon. B. 18:39.
§. 8.
Förnuftet afgjör således tydeligen nog den saken, at en Gud måste vara; men har ej lika lätt, at visa oss hvem denne Allfadren är; ehuru vi ej osäkert kunna sluta, at han till sin äras uphöjande måste velat gjöra sig bekant för dem, som af honom fått begrep och förmåga, at närmare lära känna sitt höga uphof. Et medfödt förnuft, och genom dess bruk updagade sanningar förslå här icke långt, de leda oss knapt in uti en skymning; derföre hafva de fläste Folkslag trodt enhälligt någon uppenbarelse. Den vördnad vi böre hysa för detta vårt och hela verldenes första uphof, och den skyldighet vi känne hos oss, att gifva Honom en Gudomelig dyrkan, pålägger oss äfven, at med en sund eftertanka, ibland flere föregifna uppenbarelser, leda oss fram till den sannskylliga. Lät oss då, fast allenast lika som vid förbigående, kasta våra ögon på de allmännaste föregifna uppenbarelser. Hvad äro väl de hedniska afgudasvaren, annat än de orimmeligaste galenskaper? Ingen af dem har varit i stånd, at bi191bringa oss några värdiga begrep om Gud, eller något värdigt sätt at dyrka Honom, än mindre någon med förnuftet öfverensstämmande sedolära; och hvad deras vise i den delen arbetat genom naturens ljus, är icke någon uppenbarelse, utan deras egna tankeförsök, som dock voro hvarannan helt olika, i det somliga satte lycksaligheten i vällusten, andre tvertom i känslolösheten, och så vidare. Hvad må man väl äfven gjöra sig för begrep om den Mahometanske uppenbarelsen?4 En handgripelig list och uppenbart bedrägeri, sammanflickadt5 af alla Religioner, så ovärdigt det Högsta Väsendet och sundt förnuft, at det ej annorlunda än genom blindhet och mörker kan fängsla menniskligheten, och behålla den i sina fjättrar, börjad med svek, smickrande för begären, bevist och utvidgad med svärd och brand. Nej, så låga, så förnedrande för menskligheten kunna aldrig de uppenbarelser vara, som härstamma ifrån sjelfva visheten; men huru värdig är icke däremot den Heliga Skrift? Huru hög, huru majestätisk föreställes oss icke Gud däruti? och hvem kan betrakta den ädlaste sedolära, som den innehåller, utan at vörda dess himmelska ursprung, som, i sanning at tala, är den källan, hvarifrån äfven dess bespottare hämtat sina192 bästa lärosatser, med hvilka de vilja pråla under namn af egna snillens foster. Dess ursprung måste vara Gudommeligit; ty där läre vi känna vår Skapare, och oss sjelfva; där finne vi vägen till lycksalighet ginare och tydeligare, än någorstädes i hela verlden. Vi antage derföre med djup vördnad och fullkomligaste tillfridsställelse, denne handledaren, och öke våra svaga naturliga kunskaper utur denna välsignade visdomskällan. Här behöfve vi icke långt söka hvem denne Guden är, då Han står i sitt Majestät i flere tusende menniskors åsyn, och ropar med en dundrande röst för hela Israël: Jag Herren är tin Gud. Det vill så mycket säga: Se uttryckeligen, hör Israël, och blif sedan et vittne för hela verlden, at du hafver sett mitt Majestät och min härlighet, och hört min röst. Du bör nu med den vördnadsfullaste öfvertygelse veta och tro, at det gifves en Allsmägtig och alt styrande Gud till, och at jag, som nu här uppenbarar mig, är allena den samme och den sanskyllige: Jag är alldeles den samme, som med så stor magt och många under utfört tig ifrån den Egyptiska träldomen, som äfven allena styrer alla dina vägar, och hafver du ingalunda svårt at igenkänna mig; ty jag är och blifver den endaste Guden i hela verl193den: för mig hafver ingen Gud varit, och ingen kommer efter mig; jämte mig är ej eller någon; ty jag gifver aldrig min ära åt någon annan: verldar, folk och länder hafva intet annat ursprung än mig. Jag är till mitt väsende en för menniskor osynlig Gud; men jag har i dag velat visa mitt Majestät för dig, at min fruktan skall vara för dina ögon, at du icke syndar. 2 Mos. B. 20:20. Denna eviga varelsen är den samma, som alt ifrån den tiden, äfven som förut, handlat med menniskors barn, och uppenbarat dem, dels omedelbarligen, under Guds Sons förnedring, dels medelbarligen6 genom sina sändningebud, sin heliga vilja, och ofta bestyrkt den genom stora undervärk.
Välsignade Åhörare! hedningarne må då dikta sig Gudar, tillbedja sina händer värk, och offra för himmelens härar; Vildar må väl i sin blindhet vara utan Gud, och månge Gudlöse midt i Christenheten må som oftast qväfva sit oftast gnagande samvetes röst om en altseende Domare. Låfvad vare Herren! vi hafve funnet Honom, och med det häpna Israël kaste oss i stoftet och rope: Herren är Gud: Herren är Gud. 1 Kon. B. 18:39.
§ 8
Järki ratkaisee siis täysin selkeästi sen asian, että täytyy olla olemassa yksi Jumala. Mutta sen ei ole yhtä helppo osoittaa, kuka tämä kaiken Isä on, vaikka voimmekin varsin varmasti päätellä, että hän on kunniansa kohottamiseksi halunnut tehdä itsensä tunnetuksi niille, jotka ovat häneltä saaneet käsityskyvyn ja ymmärryksen, jonka avulla voivat oppia lähemmin tuntemaan korkean alkuperänsä. Synnynnäinen järki ja sitä käyttämällä saavutetut totuudet eivät tässä riitä kovinkaan pitkälle, ne eivät tästä asiasta tarjoa kuin aavistuksen. Siksi useimmat kansat ovatkin yksimielisesti uskoneet jonkinlaiseen ilmoitukseen. Kunnioitus, jota meidän tulee osoittaa tätä meidän ja koko maailman ensimmäistä alkuunpanijaa kohtaan, ja meidän itsessämme tuntema velvollisuus osoittaa häntä kohtaan jumalallista palvontaa velvoittavat meitä terveen harkintamme avulla etsimään monien uskoteltujen ilmoitusten joukosta se, joka on oikea. Luokaamme siis, vaikkapa ikään kuin ohimennen, silmäys yleisimmin esitettyihin ilmoituksiin. Mitä muuta pakanallisten epäjumalien vastaukset ovatkaan kuin kaikkein järjettömintä hulluutta? Yksikään niistä ei ole kyennyt antamaan191 meille mitään kelvollista tietoa Jumalasta tai mitään arvokasta tapaa palvoa häntä, jonkinlaisesta järjen kanssa yhteensopivasta moraaliopista puhumattakaan. Ja se, mitä heidän viisaansa ovat tässä asiassa luonnon valon avulla tuottaneet, ei ole mitään ilmoitusta vaan heidän omia ajatuskokeitaan, jotka ovat keskenään kuitenkin täysin erilaisia. Toisten mielestä onnellisuus oli nautinnoissa, toisten mielestä taas tunteettomuudessa ja niin edelleen. Ja minkälaisen käsityksen voimmekaan muodostaa muhamettilaisesta ilmoituksesta?7 Käsinkosketeltavaa viekkautta ja ilmeistä petosta, kaikista uskonnoista yhteen koottua, Korkeimman Olemuksen ja terveen järjen kannalta niin arvotonta, ettei se voi kiehtoa ja pitää ihmiskuntaa kahleissaan muuten kuin pimeyden ja sokeuden turvin. Se alkaa haluja imartelevasta vilpistä, sitä todistetaan ja levitetään tulella ja miekalla. Ei, näin alhaisia ja ihmiskuntaa alentavia eivät voi olla sellaiset ilmoitukset, jotka kumpuavat viisaudesta itsestään. Mutta kuinka arvokas sitävastoin onkaan Pyhä kirja? Kuinka korkeana ja majesteettisena se Jumalan meille esittääkään! Ja kuka voi tarkastella sen sisältämää mitä jalointa moraalioppia kunnioittamatta sen taivaallista alkuperää. Tämä on totta puhuen se lähde, josta myös sen pilkkaajat ovat192 ammentaneet parhaat oppinsa, joita he sitten haluavat kehuskella oman älynsä tuotteina. Sen alkuperän täytyy olla jumalallinen, sillä siitä opimme tuntemaan Luojamme ja oman itsemme. Siitä löydämme autuuden tien suorempana ja selkeämpänä kuin mistään muualta maailmasta. Tunnustamme siten syvästi kunnioittaen ja täydellisen tyytyväisinä omaksemme tämän johdattajan ja kartutamme vähäisiä luonnollisia tietojamme tästä viisauden siunatusta tietolähteestä. Siinä meidän ei tarvitse kauaa kysellä, kuka Jumala on, sillä hän seisoo siinä majesteettisuudessaan tuhansien ihmisten nähtävänä ja huutaa jylisevällä äänellä koko Israelille: Minä olen Herra, sinun Jumalasi. Tämä tarkoittaa: Katso tarkkaan, kuuntele Israel, ja todista sen jälkeen koko maailmalle, että olet nähnyt minun majesteettisuuteni ja kirkkauteni ja kuullut ääneni. Sinun täytyy nyt täynnä kunnioitusta ja vakuuttuneena tietää ja uskoa, että on olemassa Kaikkivaltias ja kaikkea hallitseva Jumala, ja että minä, joka tässä ilmoitan itseni, minä yksin olen juuri se ja ainoa oikea. Minä olen juuri se, joka niin väkevästi ja monia ihmeitä tehden johdatti sinut pois Egyptin orjuudesta, minä yksin ohjaan kaikkia sinun teitäsi, eikä sinun ole lainkaan vaikea tunnistaa minua, sillä minä olen ja tulen olemaan ainoa Jumala koko maailmassa.193 Ennen minua ei ollut Jumalaa eikä tule minun jälkeeni, myöskään minun lisäkseni ei ole ketään. Sillä minä en koskaan anna kunniaani kenellekään toiselle. Maailmoilla, kansoilla ja mailla ei ole mitään muuta alkuperää kuin minä. Minä olen olemukseltani ihmisille näkymätön Jumala, mutta tänään olen halunnut osoittaa majesteettisuuteni sinulle herättääkseni sinussa pelon minua kohtaan, niin ettet enää tekisi syntiä 2. Moos. 20:20. Tämä ikuinen olemus on juuri se, joka siitä ajasta lähtien ja jo aikaisemmin on ollut tekemisissä ihmislasten kanssa ja ilmoittanut heille pyhän tahtonsa, osin välittömästi, Jumalan Pojan alentamisen kautta, osin välillisesti lähettiläidensä kautta ja usein vahvistanut sen suurilla ihmeteoillaan.
Siunatut kuulijat! Pakanat tehkööt itselleen jumaliaan, palvokoot omien kättensä töitä ja uhratkoon taivaan joukoille. Villit olkoot sokeudessaan ilman Jumalaa ja monet jumalattomat kristikunnan keskuudessa saakoot, niin kuin yleensä, tukahduttaa omatunnon useimmiten kolkuttavan äänen, kun se puhuu heille kaikennäkevästä Tuomarista. Ylistetty olkoon Herra, me olemme löytäneet hänet ja heittäydymme tomuun hämmentyneen Israelin tavoin ja huudamme: Herra on Jumala! Herra on Jumala! 1. Kun. 18:39.
Unfortunately this content isn't available in English
Föregående avsnitt: Andra budordspredikan, § 7
Följande avsnitt: Andra budordspredikan, § 9
Platser: Egypten (Aegypten, Ægypten)
Personer:
Bibelställen:
Teman: