Föregående avsnitt: Tredje budordspredikan, § 6
Följande avsnitt: Tredje budordspredikan, § 8
§. 7.
Det sättet at dyrka Gud, som är öfverensstämmande med detta Guds uppenbarade Ord och et sundt förnuft, och är värdigt Hans stora Majestät och höga egenskaper, bör därföre kallas en rätt Gudstjenst; hvaremot det är falskt, som är antingen orimmeligt eller egenvilligt eller ock Gud aldeles ovärdigt. Det förra finnes utom vår heliga Text, äfven på otaliga ställen i Guds heliga Ord anbefaldt; men Apostelens Pauli förmaning till sine Romare i denna delen är i synnerhet märkelig: Så förmanar jag nu Eder käre bröder, vid Guds barmhertighet, at I utgifven Eder lekamen til et offer, som är lefvande, heligt och Gudi behageligit, som är Eder skäliga Gudstjenst; Rom. 12:1. Och må vi därvid ärinra, at det försvänskade ordet skäliga, kan ock efter Andans eget språk1 kallas förnuftiga,2 icke därföre, som skulle den af blotta förnuftet vara bekant, än mindre genom blotta naturens krafter kunna302 värkställas; utan därföre, at den är öfverensstämmande med sundt förnuft. Det Grekiska ordet, som Apostelen här brukar, kan ock försvänskas, som är Eder föreskrefna3 Gudstjenst, nemligen sådan som den är i uppenbarade Ordet anbefald. Men om den falska Gudstjensten talar vår dyre Frälsare sjelf: The tjena mig fåfängt, lärande then lärdom, som är mennisko bud. Matth. 15:9. Arons guldkalf, och Jerobeams altare äro Herranom en styggelse, 2 Mos. B. 32:1,2. 1 Kon. B. 13:1 &c. och heter det med rätta om all sådan sjelftagen Gudsdyrkan: Ho äskar sådant af Edra händer? Es. 1:12.
När vi således icke allenast funnit nödvändigheten at dyrka Gud, utan ock upsökt och igenfunnit den rätta vägvisaren, som skal leda oss til Honom, och lära oss at frambära välluktande rökvärk Herranom; skal det då genom Guds nåd blifva vår sak, at troligen följa denna vår oryggeliga ledstjerna. Den lyser för oss nog klar uti vår Text; då Herren ropar til Israël: Tu skalt icke missbruka Herrans tins Guds Namn; hvilka ord gifva oss anledning at betrakta först, hvad med Guds Namn här förstås, och för det andra, huru det samma skal rätteligen brukas.
§. 7.
Det sättet at dyrka Gud, som är öfverensstämmande med detta Guds uppenbarade Ord och et sundt förnuft, och är värdigt Hans stora Majestät och höga egenskaper, bör därföre kallas en rätt Gudstjenst; hvaremot det är falskt, som är antingen orimmeligt eller egenvilligt eller ock Gud aldeles ovärdigt. Det förra finnes utom vår heliga Text, äfven på otaliga ställen i Guds heliga Ord anbefaldt; men Apostelens Pauli förmaning till sine Romare i denna delen är i synnerhet märkelig: Så förmanar jag nu Eder käre bröder, vid Guds barmhertighet, at I utgifven Eder lekamen til et offer, som är lefvande, heligt och Gudi behageligit, som är Eder skäliga Gudstjenst; Rom. 12:1. Och må vi därvid ärinra, at det försvänskade ordet skäliga, kan ock efter Andans eget språk4 kallas förnuftiga,5 icke därföre, som skulle den af blotta förnuftet vara bekant, än mindre genom blotta naturens krafter kunna302 värkställas; utan därföre, at den är öfverensstämmande med sundt förnuft. Det Grekiska ordet, som Apostelen här brukar, kan ock försvänskas, som är Eder föreskrefna6 Gudstjenst, nemligen sådan som den är i uppenbarade Ordet anbefald. Men om den falska Gudstjensten talar vår dyre Frälsare sjelf: The tjena mig fåfängt, lärande then lärdom, som är mennisko bud. Matth. 15:9. Arons guldkalf, och Jerobeams altare äro Herranom en styggelse, 2 Mos. B. 32:1,2. 1 Kon. B. 13:1 &c. och heter det med rätta om all sådan sjelftagen Gudsdyrkan: Ho äskar sådant af Edra händer? Es. 1:12.
När vi således icke allenast funnit nödvändigheten at dyrka Gud, utan ock upsökt och igenfunnit den rätta vägvisaren, som skal leda oss til Honom, och lära oss at frambära välluktande rökvärk Herranom; skal det då genom Guds nåd blifva vår sak, at troligen följa denna vår oryggeliga ledstjerna. Den lyser för oss nog klar uti vår Text; då Herren ropar til Israël: Tu skalt icke missbruka Herrans tins Guds Namn; hvilka ord gifva oss anledning at betrakta först, hvad med Guds Namn här förstås, och för det andra, huru det samma skal rätteligen brukas.
§ 7
Sitä tapaa palvoa Jumalaa, joka on yhdenmukainen Jumalan ilmoittaman sanan ja terveen järjen kanssa, ja joka on hänen suuren majesteettisuutensa ja korkeiden ominaisuuksiensa arvoinen, on siksi kutsuttava oikeaksi Jumalan palvelemiseksi. Väärä tapa sitä vastoin on sellainen, joka on järjetön tai omavaltainen, tai joka ei ole Jumalan arvon mukainen. Ensiksi mainitusta on määrätty meidän pyhän tekstimme lisäksi lukemattomissa Jumalan pyhän sanan kohdissa, mutta apostoli Paavalin kehotus roomalaisilleen on tässä suhteessa erityisen merkittävä: Jumalan armahtavaan laupeuteen vedoten kehotan teitä, veljet: Antakaa koko elämänne pyhäksi ja eläväksi, Jumalalle mieluisaksi uhriksi. Näin te palvelette Jumalaa oikealla tavalla7 Room. 12:1. Ja tässä meidän on syytä muistaa, että käännöksessä oleva sana oikea voidaan hengen oman kielen8 mukaisesti kääntää myös järjellinen.9 Ei siksi, että pelkkä järki yksin voisi sen tietää, ja vielä vähemmän siksi, että pelkät luonnon voimat saisivat sen302 aikaan, vaan koska se on terveen järjen kanssa yhdenmukainen. Apostolin tässä käyttämän kreikan sanan voikin kääntää teille määrätyksi10 jumalanpalvelukseksi, joka siis on sellainen kuin mikä ilmoitetussa sanassa on säädetty. Mutta väärästä jumalanpalveluksesta meidän kallis Vapahtajamme itse sanoo: Turhaan he minua palvelevat, kun opettavat oppejaan, ihmisten tekemiä käskyjä Matt. 15:9. Aaronin kultainen vasikka ja Jerobeamin alttari ovat Herralle iljetys 2. Moos. 32:1–2; 1. Kun. 13:1 ym. Kaikesta tällaisesta omavaltaisesta Jumalan palvomisesta onkin paikallaan sanoa: Kuka teitä on käskenyt niitä tuomaan Jes. 1:12?
Näin emme ole löytäneet vain Jumalan palvomisen välttämättömyyttä, vaan myös etsineet ja saaneet käsiimme oikean tiennäyttäjän, joka johtaa meidät hänen luokseen, ja oppineet tuomaan hyväntuoksuiset uhrisavumme Herralle. Siksi meidän tehtävämme Jumalan armosta tulee olla tämän johtotähtemme horjumaton seuraaminen. Se loistaa meille selvänä tekstissämme, kun Herra huutaa Israelille: Älä käytä väärin Herran, Jumalasi nimeä, jotka sanat antavat meille aiheen tarkastella ensinnäkin sitä, mitä Jumalan nimellä tarkoitetaan, ja toiseksi sitä, miten tuota nimeä käytetään oikein.
Unfortunately this content isn't available in English
§. 7.
Det sättet at dyrka Gud, som är öfverensstämmande med detta Guds uppenbarade Ord och et sundt förnuft, och är värdigt Hans stora Majestät och höga egenskaper, bör därföre kallas en rätt Gudstjenst; hvaremot det är falskt, som är antingen orimmeligt eller egenvilligt eller ock Gud aldeles ovärdigt. Det förra finnes utom vår heliga Text, äfven på otaliga ställen i Guds heliga Ord anbefaldt; men Apostelens Pauli förmaning till sine Romare i denna delen är i synnerhet märkelig: Så förmanar jag nu Eder käre bröder, vid Guds barmhertighet, at I utgifven Eder lekamen til et offer, som är lefvande, heligt och Gudi behageligit, som är Eder skäliga Gudstjenst; Rom. 12:1. Och må vi därvid ärinra, at det försvänskade ordet skäliga, kan ock efter Andans eget språk11 kallas förnuftiga,12 icke därföre, som skulle den af blotta förnuftet vara bekant, än mindre genom blotta naturens krafter kunna302 värkställas; utan därföre, at den är öfverensstämmande med sundt förnuft. Det Grekiska ordet, som Apostelen här brukar, kan ock försvänskas, som är Eder föreskrefna13 Gudstjenst, nemligen sådan som den är i uppenbarade Ordet anbefald. Men om den falska Gudstjensten talar vår dyre Frälsare sjelf: The tjena mig fåfängt, lärande then lärdom, som är mennisko bud. Matth. 15:9. Arons guldkalf, och Jerobeams altare äro Herranom en styggelse, 2 Mos. B. 32:1,2. 1 Kon. B. 13:1 &c. och heter det med rätta om all sådan sjelftagen Gudsdyrkan: Ho äskar sådant af Edra händer? Es. 1:12.
När vi således icke allenast funnit nödvändigheten at dyrka Gud, utan ock upsökt och igenfunnit den rätta vägvisaren, som skal leda oss til Honom, och lära oss at frambära välluktande rökvärk Herranom; skal det då genom Guds nåd blifva vår sak, at troligen följa denna vår oryggeliga ledstjerna. Den lyser för oss nog klar uti vår Text; då Herren ropar til Israël: Tu skalt icke missbruka Herrans tins Guds Namn; hvilka ord gifva oss anledning at betrakta först, hvad med Guds Namn här förstås, och för det andra, huru det samma skal rätteligen brukas.
§ 7
Sitä tapaa palvoa Jumalaa, joka on yhdenmukainen Jumalan ilmoittaman sanan ja terveen järjen kanssa, ja joka on hänen suuren majesteettisuutensa ja korkeiden ominaisuuksiensa arvoinen, on siksi kutsuttava oikeaksi Jumalan palvelemiseksi. Väärä tapa sitä vastoin on sellainen, joka on järjetön tai omavaltainen, tai joka ei ole Jumalan arvon mukainen. Ensiksi mainitusta on määrätty meidän pyhän tekstimme lisäksi lukemattomissa Jumalan pyhän sanan kohdissa, mutta apostoli Paavalin kehotus roomalaisilleen on tässä suhteessa erityisen merkittävä: Jumalan armahtavaan laupeuteen vedoten kehotan teitä, veljet: Antakaa koko elämänne pyhäksi ja eläväksi, Jumalalle mieluisaksi uhriksi. Näin te palvelette Jumalaa oikealla tavalla14 Room. 12:1. Ja tässä meidän on syytä muistaa, että käännöksessä oleva sana oikea voidaan hengen oman kielen15 mukaisesti kääntää myös järjellinen.16 Ei siksi, että pelkkä järki yksin voisi sen tietää, ja vielä vähemmän siksi, että pelkät luonnon voimat saisivat sen302 aikaan, vaan koska se on terveen järjen kanssa yhdenmukainen. Apostolin tässä käyttämän kreikan sanan voikin kääntää teille määrätyksi17 jumalanpalvelukseksi, joka siis on sellainen kuin mikä ilmoitetussa sanassa on säädetty. Mutta väärästä jumalanpalveluksesta meidän kallis Vapahtajamme itse sanoo: Turhaan he minua palvelevat, kun opettavat oppejaan, ihmisten tekemiä käskyjä Matt. 15:9. Aaronin kultainen vasikka ja Jerobeamin alttari ovat Herralle iljetys 2. Moos. 32:1–2; 1. Kun. 13:1 ym. Kaikesta tällaisesta omavaltaisesta Jumalan palvomisesta onkin paikallaan sanoa: Kuka teitä on käskenyt niitä tuomaan Jes. 1:12?
Näin emme ole löytäneet vain Jumalan palvomisen välttämättömyyttä, vaan myös etsineet ja saaneet käsiimme oikean tiennäyttäjän, joka johtaa meidät hänen luokseen, ja oppineet tuomaan hyväntuoksuiset uhrisavumme Herralle. Siksi meidän tehtävämme Jumalan armosta tulee olla tämän johtotähtemme horjumaton seuraaminen. Se loistaa meille selvänä tekstissämme, kun Herra huutaa Israelille: Älä käytä väärin Herran, Jumalasi nimeä, jotka sanat antavat meille aiheen tarkastella ensinnäkin sitä, mitä Jumalan nimellä tarkoitetaan, ja toiseksi sitä, miten tuota nimeä käytetään oikein.
Unfortunately this content isn't available in English
Föregående avsnitt: Tredje budordspredikan, § 6
Följande avsnitt: Tredje budordspredikan, § 8
Platser:
Personer: Aron (Aaron) Jerobeam Paulus (Pawali, Saulus)
Bibelställen:
Teman: