En skiagrafi är en uppställning eller sammanfattning och dess syfte är att presentera det centrala innehållet i en annan text på ett kortfattat och strukturerat sätt. Anders Chydenius bifogade en skiagrafi till sina elva budordspredikningar och även skiagrafin trycktes i Homiletiska försök. Av en nutida läsare kan skiagrafin med fördel läsas före själva predikningarna som en slags vägledning, även om den ursprungligen trycktes sist, som det fjärde stycket i den fjärde volymen av Homiletiska försök. Tanken med skiagrafier och predikoutkast som publicerades vid denna tid var att de skulle kunna användas av andra präster – för att dessa skulle kunna hålla liknande predikningar. De fungerade som en slags manual och hade därmed också en didaktisk funktion. De visade hur etablerade präster utformade sina predikningar. Mindre erfarna präster eller präster som helt enkelt saknade idéer kunde ta modell och lära sig.
Chydenius skiagrafi över budordspredikningarna är informativ i det hänseendet att den avslöjar hur han disponerade texten och vilka teman han poängterade i de olika avsnitten och delarna av predikningarna. Sannolikt har Chydenius först skapat en grundstruktur eller ett skelett som han sedan broderat ut till de egentliga predikningarna. Skelettet har i sin tur utgjort underlag för skiagrafin. Chydenius går systematiskt till väga och alla predikningar följer samma grunduppställning: en ingång, en föreställning i 2–4 delar och en tillämpning. Innehållet i de elva predikningarna är fördelat på 12–26 paragrafer per predikan. I skiagrafin sammanfattar Chydenius predikans argumentation i form av påståenden, slutsatser, belägg och bevis. Även bibelcitat kan förekomma.
Chydenius bifogade alltså en sammanfattande skiagrafi över alla elva predikningar, men när Theologico-homiletiska sällskapet utlyste skrivtävlingen i maj 1780 önskade sällskapet endast ”en redig Sciagraphie til en Predikan”. Chydenius tolkade instruktionerna på sitt eget sätt och valde också på andra punkter att göra tydliga avsteg från sällskapets tävlingsinstruktioner. Uppställningen i skiagrafin stämmer överens med predikningarnas dispositioner.
Utöver skiagrafin över budordspredikningarna lämnade Chydenius också in en annan systematisk skiagrafi eller Utkast till inträdespredikningar över senare tavlan. Chydenius skissar här upp strukturen och innehållet för två predikningar med samma beståndsdelar som i budordspredikningarna, d.v.s. ingång, föreställning i 1–2 delar och en avslutande tillämpning. Den första predikan över senare tavlan skulle handla om människans plikter mot sig själv och den andra om människans plikter mot sin nästa. Man kan anta att Chydenius genom att även sända in Utkast till inträdespredikningar på ett bättre sätt ville försöka tillmötesgå de instruktioner Theologico-homiletiska sällskapet hade gett för predikotävlingen. Sällskapet hade önskat att de tävlande skulle behandla tio Guds bud i större helheter, dock så att plikterna mot Gud (första tavlan, buden 1–3) och plikterna mot nästan (andra tavlan, buden 4–10) behandlades som separata helheter. Det är värt att notera att Chydenius lägger större vikt vid individens plikter mot sig själv än de flesta andra samtida teologiska skribenterna gjorde (se Anders Chydenius budordspredikningar).
Maren Jonasson och Pertti Hyttinen