I Anders Chydenius litterära kvarlåtenskap ingår tre självbiografiska skrifter. Den första av dem, Självbiografi, skrev han 1780 efter att han hade valts in i Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg. Nya medlemmar i samhället ombads skriva en självbiografi som sedan uppbevarades i samhällets arkiv.
Den andra och mera omfattande, Levnadsbeskrivning, skrevs under Chydenius sista dagar i livet i januari 1803. Den har bevarats endast i avskrift, men i texten sägs det att den är ”af honom sjelf först upsatt” och ”af honom sjelf til största delen upsatt”. Det är möjligt att den tecknats ner som diktamen. Levnadsbeskrivning är skriven i tredje person, men det är inte uteslutet att Chydenius själv skulle ha gjort det valet. Eventuellt hoppades han på att skriften skulle publiceras efter hans död. Det är också möjligt att första person ändrats till tredje person i samband med renskrivningen. Några strukturerande avsnitt och bedömningarna av betydelsen av Chydenius livsverk är uppenbart skrivna av den eller dem som bearbetat texten. Ställvis utgör den tidigare Självbiografi (eller ett koncept till den) underlag för framställningen, men det är omöjligt att säga om detta skett på Chydenius eller någon annans initiativ. Två textvittnen av Levnadsbeskrivning finns bevarade. I det här bandet utges den mera omfattande och av allt att döma tidigare versionen, som uppenbart författats medan Chydenius ännu levde. Efter Chydenius död har någon sammanställt en kortare version och lagt till en beskrivning av Chydenius sista stunder i livet samt några minnesord. Det är den senare versionen som Georg Schauman återfann hos Chydenius släktingar och som han gav ut 1908.
Det är oklart vem eller vilka som står bakom den Levnadsbeskrivning som ges ut här. Enligt Tor Krooks uppfattning kan det ha varit kaplanen i Vihanti Gabriel Borg, som var gift med Chydenius brorsdotter. Krook har påvisat likheter mellan den likpredikan Borg höll vid Chydenius begravning och Levnadsbeskrivning. Pentti Virrankoski å sin sida lyfter fram Jacob Tengström som det mest troliga alternativet till författare och onekligen hade Tengström goda förutsättningar att skriva texten. Tengström skrev nekrologen över Chydenius som publicerades i Allmän Litteratur-Tidning i juli 1803. Nekrologen stöder sig på uppgifterna i Levnadsbeskrivning, även om denna inte direkt har utgjort underlag för nekrologtexten.1 Man vet med säkerhet att Tengström inte var på plats när Chydenius skrev eller dikterade den första versionen i januari 1803. Det är troligt att fler än en person deltagit i skriftens tillkomstprocess. Av prästerna i Gamlakarleby är det sannolikt att den långvariga kaplanen i Chydenius församling och sedermera hans efterträdare som kyrkoherde Fredrik Stenhagen deltagit i processsen. En annan trolig kandidat är kaplan Karl Johan Nordling som bodde i prästgården vid tiden för Chydenius bortgång.
Till strukturen påminner Självbiografi och Levnadsbeskrivning inledningsvis rätt mycket om varandra. Först behandlas föräldrarnas släkter, fadern tackas för den uppfostran han gett och skol- och studieåren genomgås innan man redogör för Chydenius första tid som präst och förflyttningen till kyrkoherdetjänsten i Gamlakarleby. Ett sedermera förkommet koncept eller en kopia av Självbiografi har sannolikt funnits tillgänglig då Levnadsbeskrivning författats, och författaren citerar till och med Självbiografi i sin framställning men har också lagt till ny information och fler detaljer. Efter detta upphör de omedelbara likheterna skrifterna emellan. Grundstrukturen är dock densamma och det förekommer direkta citat och sammanfattningar ur Självbiografi även längre fram i Levnadsbeskrivning.
Levnadsbeskrivning ger de facto väldigt lite information om de nyare händelserna (t.ex. om riksdagen i Gävle, tillbyggnadsarbetet med sockenkyrkan, skrifterna om koppympningen och det finska lantbruket samt tävlingspredikningarna), d.v.s. sådant som inträffade i Chydenius liv efter 1780 där redogörelsen i Självbiografi slutar, men den fördjupar skildringen av de tidigare skeendena tack vare en större detaljrikedom i framställningen.
Skildringen av händelserna de intensiva åren under 1760-talet bereds mindre plats i Levnadsbeskrivning. Tryckfrihetsfrågan behandlas endast i korthet med hjälp av några neutrala formuleringar, då samma händelser utgör en av de största tematiska helheterna i Självbiografi. Uppenbarligen var det inte tänkbart att behandla tryckfriheten i så positiva ordalag, särskilt om man hade tänkt sig att publicera Levnadsbeskrivning. Också den dramatiska tillkomsten av skriften Rikets hjälp behandlas 1780 betydligt grundligare och mera levande än 1803.
I både Självbiografi och Levnadsbeskrivning gör Chydenius en rätt detaljerad genomgång av sina viktigaste skriftliga alster. Därför väcker de arbeten som fattas ur förteckningarna en viss diskussion. Chydenius nämner inte skriften Välment svar (1765), vilket fått en del forskare att ifrågasätta huruvida det är Chydenius som skrivit den (se skriftens kommentar). Ett annat betydande bortfall ur förteckningen är tidningsartikeln Ändring i seglationsfriheten, som Chydenius publicerade anonymt 1774. Det är anmärkningsvärt att Chydenius inte nämner skriften, eftersom ifrågavarande skrift förefaller ha påverkat regeringens politik på ett betydande sätt. Tack vare ändringen i regeringens linje lyckades de bottniska kuststäderna behålla sin seglationsfrihet, vilket måste ses som en av Chydenius mera betydande bedrifter och med dem hade Chydenius inte för vana att sticka under stol. Det var kanske den relativa närheten i tid mellan stadfästandet av de bottniska städernas seglationsfrihet i slutet av 1777 och författandet av Självbiografi 1780 som fick Chydenius att tiga om sin insats och inte avslöja sig för kungen, vars gunst han hade lyckats uppnå vid riksdagen 1778–1779. Genomdrivandet av alla för Chydenius viktiga projekt var avhängigt av denna gunst. År 1803 kan Ändring i seglationsfriheten lätt ha glömts bort, särskilt om Självbiografi användes som grund för framställningen.
Både Självbiografi och Levnadsbeskrivning är i högsta grad subjektiva framställningar och deras trovärdighet som källor har därför ifrågasatts. Vid författandet av dem var man tvungen att beakta läsarnas reaktioner och förväntningar. När Chydenius skrev Självbiografi hade han redan en betydande karriär bakom sig, men han kunde inte veta hur hans öppna sätt att behandla det förflutna kunde påverka hans egen, hans släktingars eller hans hembygds kommande ställning. I tillkomsten av Levnadsbeskrivning hade kanske Chydenius och främst de andra som deltog i skrivprocessen som mål att skapa en värdig bild av ett avslutat livsverk och den får därför formen av en minnesskrift. Chydenius var inte blyg med att framhålla sina prestationer och insatser, vilket delvis bidragit till misstänksamheten hos senare generationer. Forskarna har därför inte helt kunnat lita på den bild Chydenius ger av sin (enligt honom själv) centrala och avgörande roll i tryckfrihetens och religionsfrihetens genomförande (se Kommentar till skrifterna rörande religionsfriheten och Kommentar till Koncept till tryckfrihetsmemorialet och Memorial om tryckfriheten).
Förutom Självbiografi och Levnadsbeskrivning har det bevarats en tredje självbiografisk skrift av Chydenius.2 I Olof Wallqvists samling vid Roggebiblioteket i Strängnäs förvaras en av Chydenius egenhändigt skriven kort meritförteckning. Det är möjligt att Chydenius i samband med riksdagen 1792 gav dokumentet åt Wallqvist som samlade in material om kyrkans och prästernas historia. Meritförteckning innehåller veterligen den enda bevarande beskrivningen av de förvånade reaktioner Chydenius åstadkom då han under riksdagen 1778 läste upp Memorial om bevillningar, i vilket han genom att försvara ständernas rätt att besluta om bevillningarna motsatte sig kungens maktanspråk.
MJ och PH
Litteratur
Eriksson, Nils, Kungl. Vetenskaps- och vitterhets-samhället i Göteborg 1778–1874, Göteborg: Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället 1978.
Krook, Tor, Anders Chydenius. Samhällsreformator och församlingsherde, Helsingfors: Förbundets för svenskt församlingsarbete i Finland bokförlag 1952.
[Tengström, Jacob], ”Lefvernes-beskrifning”, Allmän Litteratur-Tidning, nr 58, 22.7.1803, s. 517–521.