Bland de politiska pamfletter som utkom under riksdagen 1765–1766 hörde den mot produktplakatet kritiska Källan til rikets wan-magt av Anders Chydenius till dem som fick mest mothugg och kritik. Forskningslitteraturen nämner hela nio svarsskrifter som utkom under riksdagen. Även om exempelvis Virrankoski konstaterar att de flesta av dessa genmälen var korta och obetydliga är mängden stor. I den ingår också till innehållet mer vägande texter. Redan 1765 utkom två omfattande anonyma debattskrifter, Omständelig Wederläggning Af Skriften, Kallad: Källan til Rikets Wanmagt. Uti bref til en wän och den något senare Wattu-Prof vid Källan til Rikets Wanmagt. Vem som skrev den första fick Chydenius själv aldrig reda på, men numera anses den ha skrivits av sekreteraren i Krigskollegium Bengt Junggren. Den senare skriften har av både Chydenius och senare forskning ansetts vara författad av reformmerkantilisten och ledamoten av Vetenskapsakademien Edvard Fredric Runeberg, som arbetade som sekreterare hos Stockholms borgerskaps äldste.
Viktigare än pamflettisternas identitet är Chydenius reaktion på kritiken. Hans svar på vederläggningarna svällde till slut ut till den grad att det blev den mest omfattande av hans ekonomisk-politiska texter. Den utkom på Lars Salvius tryckeri i november 1765 under titeln Omständeligt Swar, På den genom Trycket utkomne Wederläggning af Skriften, Kallad: Källan til Rikets Wanmagt, Jämte Anmärkningar Öfwer De wid samma Källa anstälda Wattu-Prof, inte längre anonymt, utan i Chydenius eget namn som redan hade dragit till sig en viss uppmärksamhet vid riksdagen.
Att det dröjde ett tag att få ut Omständligt svar har sin förklaring i såväl Chydenius övriga skriftliga åtaganden som textens omfattning på hela 153 sidor.1 Längden hos Omständligt svar beror delvis på skriftens struktur, där Chydenius besvarar bemötandenas argument huvudsakligen ett åt gången och ställvis så detaljerat att verkets rubricering kan förefalla särdeles berättigad. Genom språk, stil och innehåll knyter texten starkt an till den dagspolitiska tvist under vilken Chydenius mitt i all brådska skrev den. Detta har haft sina konsekvenser för receptionen av Omständligt svar såväl hos de samtida på 1760-talet som i senare litteratur. Texten har kallats en av Chydenius mest självständiga ekonomiska framställningar i förhållande till hans lärofäder, men i stället för att analyseras heltäckande och på djupet har den oftast granskats utgående från enstaka idéer och citat. För senare generationers vidkommande torde detta åtminstone delvis kunna förklaras genom textens format som ett avsiktligt tillspetsat debattinlägg och dess mycket starka tids- och kontextbundenhet. Med tanke på textens reception bland de samtida var detta förstås inte något problem, men liksom då det gäller partipolitiska och ideologiska tvister i allmänhet var det väsentliga för Chydenius omedelbara publik inte nödvändigtvis hur rätt eller fel Chydenius hade i allt han sade, utan i hurdana ordalag och hur skarpt han behandlade sina motståndare.
I 1760-talets diskussionsklimat, upphettat av parti- och ståndsstrider, kan det ekonomiska och filosofiska innehållet i Chydenius skrift, som är det som mest intresserat eftervärlden, rentav ses som en biprodukt till de retoriska spetsfundigheterna, där nationalekonomiska och ekonomihistoriska tolkningar används som grund för den ekonomiska och näringspolitiska linje som utstakats för riket. I denna motsättning försökte Chydenius motståndare varna för de olyckor och det kaos som kunde följa på en avreglering av ekonomin. Chydenius å sin sida förklarade hur reglerandet av ekonomin med hjälp av privilegier och särskilt produktplakatet skapade ett livsrum för en själviskhet som skadade det gemensamma bästa medan en avreglering och avskaffandet av produktplakatet skulle leda till välmåga och rikedom. På detta retoriska behov svarade de i Omständligt svar ständigt återkommande exempel ur textens närhistoria där nästan vilka som helst av de ekonomiska bakslag som inträffat efter produktplakatets instiftande tolkas som explicita följder av plakatet, medan bl.a. betydelsen av handelns konjunkturväxlingar i Sveriges exportländer och handelns volym förbigås utan desto större omnämnande.
Sett ur en litet annan synvinkel hör emellertid just detta samma, skickliga bruk av både den närmaste och den mer avlägsna ekonomiska historien till de uppenbara styrkorna i Chydenius text, liksom i Källan.2 Ett stort antal av de många sidorna i Omständligt svar upptas av en passionerad och detaljerad genomgång av de förluster och orättvisor som uppstått som följd av de ekonomiska författningarna, och fastän en del av Chydenius påståenden skulle vara överdrivna är en annan del det inte alls. Dessutom var det av underordnad betydelse för textens omedelbara politiska genomslagskraft huruvida alla dess påståenden var sanna eller inte. Att bestrida det förflutnas till hälften redan glömda detaljer, som begravts i arkiv som endast var tillgängliga för ett fåtal personer, var arbetsdrygt för Chydenius motståndare, och påståenden om historien var i vilket fall som helst tolkningsbara, då såväl som nu. Ett träffande exempel på Chydenius sätt att använda det förflutna är sättet på vilket han i början av sin text lyfter fram berättelsen om det giriga Göteborg, som går till angrepp mot konkurrensen från det mindre Uddevalla med hjälp av besvär och skaffar sig så gott som monopol på export- och importhandeln med rikets viktigaste område för bergshantering, Värmlands Bergslagen. Den så inledda kritiken mot produktplakatet, som enbart gynnande de giriga grosshandlarna i de största städerna, utvidgas under verkets lopp också till en mer allmän klagan över hur utrikeshandeln var organiserad i norra Sverige. Läsaren bör påminna sig om att Chydenius här också försvarar sin hemtrakt Österbotten. Yrjö Kaukiainen sammanfattar den ekonomisk-historiska forskningens syn på Chydenius skrivelser om produktplakatet genom att konstatera att det är svårt att urskilja hur ett upphävande av plakatet hade kunnat vara till fördel för den svenska sjöfarten, men så fanns det inte heller någon i Österbotten som hade kunnat dra nytta av plakatet 1765. På det lokala planet uppfattades i stället plakatets negativa verkningar på de övriga näringarna som mer väsentliga.
I såväl Chydenius som hans motståndares resonemang kan man under hela pamflettvisten särskilja två för den samtida europeiska ekonomiska diskussionen typiska teman. Det första är förhållandet mellan enskilda och allmänna intressen och det andra nyttan, det vill säga hur rikets resurser skulle kunna utnyttjas mer effektivt än förut.
Att förhållandet mellan enskilt och allmänt överhuvudtaget definierades som ett ekonomiskt problem och utgjorde ett föremål för filosoferande hänger samman med att nationalekonomin ännu på 1700-talet hade en stark moralisk dimension. Därför var idén om att den själviska eller slösaktiga individens agerande kunde ha en positiv inverkan på det allmänna bästa eller nationalekonomin som helhet så svår och så vitt debatterad som den var. I debatten om argumenten i Källan framträdde detta så att Chydenius motståndare såg produktplakatet och övriga näringsprivilegier som medel att förhindra själviska individer att sko sig på det allmänna bästas bekostnad, medan produktplakatet i Chydenius genmäle åter framställdes som ett paradexempel på ett system som uttryckligen lät egennyttan blomstra och fråntog hela samhället förmånerna av den fria konkurrensen. Från olika utgångspunkter tog de bägge kontrahenternas motsatta tolkningar sålunda på ett moraliskt plan ställning mot egennyttan och sällade sig härmed till periodens ekonomiska tanketradition.
Att betona nyttan kännetecknade uttryckligen 1700-talets mitt och de därpå följande årtiondena. I bakgrunden låg bland annat de just då aktuella influenserna från den europeiska upplysningsfilosofin, som i Sverige särskilt ivrigt omfattades av den politiska eliten. Styrkan i samma nyttoideologi framträdde även i nationalekonomins förändrade roll och uppgång både som akademiskt läroämne och som slagträ i den konkreta politiska debatten. I forskningen kallas just denna tids svenska nationalekonomer ofta för reformmerkantilister, vilket avsiktligt betonar både kontinuiteten och skillnaderna i deras tänkande i förhållande till tidigare generationers. Från och med slutet av 1600-talet hade det ju i Sverige utvecklats en centralstyrd ekonomisk och merkantil ordning, som hade haft egna utländska förebilder. Såväl de akademiskt lärda som riksdagspolitikerna utvecklade den på denna grund byggda näringspolitiken och anpassade den till förändrade omständigheter och nyare idéströmningar. Även om stånds- och privilegiesamhället fortfarande sågs som systemets grundval, hade debatten om hur ekonomin och näringarna bäst skulle inrättas efter medlet av 1700-talet redan hunnit fjärmas rätt långt från sina utgångspunkter. Också i detta avseende var såväl Chydenius som hans kritiker typiska företrädare för sin tid: tvisten handlade i grund och botten om i vilken mån de traditionella ekonomiska lärorna fortfarande var hållbara och tidsenliga och i vilken mån föråldrade. Även om Chydenius tankegångar förvisso i detta avseende var mer progressiva än de uppskrämda Källan-kritikernas finns det också gemensamma element. Exempelvis motiverar Chydenius i Omständligt svar den fria seglationsrätten genom den nytta som i första hand tillfaller hela samhället och inte individen, oaktat att man samtidigt kan tolka det så att han försökte minska just denna motsättning genom en sådan lagstiftning där individernas fria och naturliga agerande inte längre skulle skada de gemensamma intressena. I detta avseende är också Omständligt svar och Chydenius övriga ekonomisk-politiska skrifter en fortsättning på den diskurs som inletts av reformmerkantilisterna och där det uttryckligen är fråga om kollektiva fördelar såsom rikets hjälp eller den nationella vinsten.
Som författare står Chydenius sålunda på gränsen mellan det gamla och det nya. Han förstår och erkänner ekonomins självreglering men artikulerar ännu inte någon särskilt tydlig ståndpunkt om drivandet av enskilda intressen eller om moraliska aspekter på egennyttan ur individens synvinkel. Däremot eftersträvar han reformer som han anser gynna hela samhället och till vilka han också räknar mindre, lokala intressegruppers frihet att mera effektivt driva sina egna intressen och samtidigt verka för rikets gemensamma bästa. På ungefär liknande tankegångar grundade sig också de ekonomiska läror som vid samma tid utvecklades av de franska fysiokraterna och skotska upplysningsfilosoferna och som av eftervärlden definierats som tidiga uttryck för laissez-faire eller ekonomisk liberalism. Också i Chydenius Omständligt svar finns liknande resonemang, dock för det mesta knutna till de dagspolitiska tvistefrågorna vid 1760-talets mitt och bland dessa särskilt till produktplakatet. I en europeisk kontext är det speciella med Chydenius hans praktiska tankesätt och kopplingarna mellan hans synpunkter och den av honom på riksdagen företrädda regionens intressen.
Samtidigt bidrog 1760-talets valutakris i Sverige och ekonomiska recession i Europa ytterligare till den politiska framgången för Chydenius tankar, men denna verkan får inte heller överskattas. På olika håll i Västeuropa hade tanken på en självreglerande frihandel under flera årtiondens lopp steg för steg utvecklats och mognat, och efter medlet av 1700-talet utkom på flera håll skrifter som föreslog att den skulle införas i praktiken. Trots att de akuta svårigheter som den traditionella ekonomiska politiken brottades med säkert gjorde det lättare att få gehör för frihandel i de politiska diskussionerna, var det faktum att frihandelsprincipen på det europeiska planet sist och slutligen inte längre var så ny och märkvärdig en nödvändig forutsättning för att så skulle ske.
Att riksdagspolitikern Chydenius, intressebevakaren från Österbotten, råkade bekanta sig med dessa läror, utveckla dem och tolka dem som nyttiga för såväl sitt hemland som sin hemtrakt, ledde sålunda till uppkomsten av pamfletterna och genmälena 1765–1766. För egen del bidrog Chydenius därmed till att lägga grunden för läror som den moderna västerländska ekonomin sedermera byggdes på under 1800-talet. För en präst i periferin är det en prestation att ha ens en liten roll i en historisk process av denna omfattning, må så vara på den nordiska sidoscenen i Stockholm. Dess värde grumlas inte ens av att Chydenius slutligen inte kom ens nära det konkreta målet för Källan och Omständligt svar, nämligen att riksdagen skulle ha upphävt produktplakatet. Detta skedde i Sverige först på 1820-talet, och i Finland förblev författningen i kraft ännu längre, i praktiken fram till mitten av 1800-talet.
JN
övers. CW
Litteratur
Ericsson, Birgitta, ”Stockholms storborgerskap och intressespelet kring produktplakatet”, Robert Sandberg (red.), Studier i äldre historia tillägnade Herman Schück 5/4 1985, Stockholm 1985, s. 301–312.
Heckscher, Eli F., Sveriges ekonomiska historia från Gustav Vasa, II:1–2, Stockholm: Albert Bonniers förlag 1949.
Högberg, Staffan, Utrikeshandel och sjöfart på 1700-talet. Stapelvaror i svensk export och import 1738–1808, Stockholm: Bonnier 1969.
Kaukiainen, Yrjö, Ulos maailmaan! Suomalaisen merenkulun historia, Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 2008.
Magnusson, Lars, Äran, korruptionen och den borgerliga ordningen. Essäer från svensk ekonomihistoria, Stockholm: Atlantis 2001.
Nurmiainen, Jouko, Edistys ja yhteinen hyvä vapaudenajan ruotsalaisessa poliittisessa kielessä, Bibliotheca historica 122, Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura 2009.
Runefelt, Leif, Dygden som välståndets grund. Dygd, nytta och egennytta i frihetstidens ekonomiska tänkande, Stockholm studies in economic history 43, Stockholm: Stockholms universitet 2005.