År 1763 utlyste Kungliga Vetenskapsakademien i Stockholm en pristävling. Den gick ut på att inbjuda författare runt om i riket att fundera kring och besvara en viktig samhällsfråga, nämligen vad som var orsaken till att så många svenskar årligen flyttade utomlands och vad som borde göras för att förhindra en sådan utflyttning. Det svar som ansågs bäst skulle sedan få ett pris av akademin. Det var också vanligt att det bästa svaret trycktes så att inte enbart akademins ledamöter utan även stora delar av befolkningen kunde ta del av resonemangen. Pristävlingen var populär, eftersom det flöt in totalt 28 svar. Ett av de mest omtalade och kontroversiella var författat av Anders Chydenius, som – när svaret trycktes 1765 – därigenom blev känd för en bredare allmänhet. För första gången visade han upp sin förmåga att på ett tydligt och förståeligt sätt diskutera komplicerade ekonomiska, politiska och sociala förhållanden. Han manifesterade också sin talang för polemik och sin vilja att genomdriva förändringar i samhället.
Bakgrunden till att Vetenskapsakademien ställde frågan om folkutflyttningen var de diskussioner som fördes om den svenska befolkningsstatistiken. Enligt det merkantilistiska synsättet, som var det dominerande vid mitten av 1700-talet, var det viktigt för ett rike att ha många invånare. Invånarna uppfattades som en central resurs och grunden till den inhemska produktionen. Målet var att öka befolkningen, eftersom det skulle resultera i tillväxt och ökat välstånd. Ur ett sådant perspektiv var emigration någonting mycket negativt. Det var därför viktigt att se till att invånarna stannade i landet och inte flyttade ut till konkurrerade länder som kunde nyttja deras arbetskraft. För att kunna styra och kontrollera den inhemska produktionen gällde det att ha exakt kunskap om de resurser som fanns att tillgå i riket, bland annat antalet invånare. Därför började man under Vetenskapsakademiens ledning samla in lokal statistik över födda och döda. Dessa ambitioner resulterade sedan i grundandet av tabellverket 1749. Tabellverket fick till uppgift att samla in och sammanföra statistik om antalet invånare i riket. Flera av undersökningarna visade dock diskrepanser mellan födda och döda, vilket ledde till i grunden felaktiga spekulationer om att de som ”saknades” hade flyttat ut ur riket. För att försöka komma till rätta med denna påstådda förlust av människor beslutade akademin att utlysa en prisfråga för att belysa orsakerna till utflyttningen och de åtgärder som borde vidtas för att minska den.
Det faktum att Chydenius svar var ett av flera som inkom till akademin antyder att många hade tagit del av informationen om den demografiska situationen och funderat på hur förhållandena skulle förklaras. Frågans generella natur innebar också att kritik mot allmänna ekonomiska och politiska missförhållanden kunde framföras utan att hotas av censur eller andra tvångsåtgärder. Frågan kunde på så sätt leda till att åsikter och idéer som tidigare inte hade artikulerats offentligt nu plötsligt fick en arena. Det enda som i praktiken kunde hända om man frångick etablerade uppfattningar om de rådande ekonomiska och sociala omständigheterna i riket var att man inte fick det pris som delades ut till det vinnande bidraget.
Förutom den text som Chydenius skickade in till Vetenskapsakademien och som sedan (eventuellt i omarbetad form) trycktes i samband med riksdagen 1765–1766, finns det även ett kort och ofullbordat utkast till svar bevarat (Om folckets utflytning och huru det bäst kan förekommas). Utkastet är inte daterat, men det finns orsak att förmoda att det är skrivet under vårvintern 1765. I utkastet sammanfattas tre av Chydenius huvudidéer kring frågan om orsakerna till utflyttningen, men också flera av hans grunduppfattningar om människan och samhället kommer till uttryck i den korta texten. Det är därför värt att gå in lite närmare på hans resonemang.
Enligt Chydenius synsätt eftersträvar människan frihet. Denna frihet är som störst om människan lever ensam utanför samhällets lagar och regler. Problemet är dock att det då saknas säkerhet. Därför har människan accepterat att ingå i ett samhälle med en viss begränsning av friheten för att få del av den trygghet som bland annat lagar kan garantera. Chydenius diskussion om balansen mellan frihet och säkerhet är ett klassiskt kontraktsresonemang som hade etablerats inom naturrätten under 1600-talet. Liknande resonemang om samhällens uppkomst återfinns således hos tänkare som Thomas Hobbes och Samuel von Pufendorf.
Därefter går Chydenius in på det faktum att graden av frihet varierar mellan olika samhällen beroende på det rådande styrelsesättet. I det fria svenska politiska systemet där riksdagens fyra stånd har den högsta makten är det invånarna själva som har inflytande över vilken frihet som skall råda i samhället. För att kunna behålla eller till och med öka sin frihet gäller det enligt Chydenius att människor i det svenska riket får information om vad som är problematiskt i samhället och hur saker och ting kan förbättras. Denna informationsspridning underlättas om det införs en lagstadgad tryckfrihet i landet.
Chydenius argument visar att han lade stor vikt vid att landets invånare kan och bör påverka hur samhället skall utvecklas. Förmågan och rätten att agera politiskt samt behovet av att medborgarna var upplysta om de verkliga förhållandena i riket betonas följaktligen starkt. Denna syn på det politiska systemet och de kompetenta medborgarna artikulerades av allt fler under 1750- och 1760-talet. Biskopen i Åbo, Johan Browallius, hade redan till exempel vid riksdagen 1751–1752 förklarat att den högsta makten i riket utövades av invånarna genom val till riksdagen och att man inte kunde ändra detta förhållande utan att också minska folkets frihet. Vid riksdagarna 1755–1756 och 1760–1762 var det också många som framförde behovet av en ökad tryckfrihet. Kyrkoherden Olof Celsius framhöll exempelvis i november 1760 att en nations invånare borde söka upplysning om allt som rörde frihetens grunder och bevarande. Denna upplysning skulle ske genom att texter om förhållandena i riket spreds till allmänheten. Chydenius anknöt därmed till ganska etablerade uppfattningar då han framhöll behovet av öppenhet kring politiska spörsmål för att garantera invånarnas frihet.
Efter att ha pekat på behovet av frihet framhåller Chydenius sedan det tvång som han menar sig se i samhället och som starkt bidrar till att folk flyttar ut ur riket. Att avskaffa hinder och förtryck för att på så sätt öka friheten är således den bästa lösningen för att komma till rätta med problemen. Problemen består dock inte enbart av regleringar utan även av det som han kallar domares mindre ansvar. Här avser Chydenius troligen brister i rättssäkerheten och den otillräckliga kontrollen av jäviga och på andra sätt opassande ämbetsmän. Som Maria Cavallin har visat i sin forskning växte det fram en allt starkare kritik av den ineffektiva och korrupta statliga byråkratin under 1760-talet. Inte minst olika ofrälse grupper framförde anklagelser mot de i regel adliga ämbetsmännen. Chydenius påpekande kan därmed ses som en del av denna kritik.
Chydenius framhåller även osäkerheten kring bland annat olika tillgångars värde och säkerhet. Här åsyftar Chydenius bland annat den inflation och växelkursproblematik som präglade den ekonomiska situationen i det svenska riket efter sjuårskriget (1756–1763). Sverige hade deltagit i kriget mot Preussen, vilket hade resulterat i kraftigt stigande priser på i synnerhet importvaror. Det inhemska betalningssystemet dominerades av riksbankens sedlar. Sedan 1745 hade man en pappersmyntfot i riket, vilket betydde att sedlarna inte gick att växla in till silver eller guld. Krisen i slutet av 1750- och början på 1760-talet fick till följd att sedlarnas antal steg samtidigt som de sjönk i värde. Eftersom sedlarna var vitt spridda i riket påverkade värdeminskningen i princip alla invånare.
En annan kritik som Chydenius framför är de svårigheter som drängar och pigor upplevde när de ville gifta sig. De svårigheter som Chydenius lyfter fram var verkliga, inte minst under andra hälften av 1700-talet då andelen obesuttna som till exempel torpare och backstugusittare ökade bland landsbygdsbefolkningen. Problemen orsakades i regel av det faktum att det gällde för ett ungt par att ha tillräckligt med resurser i form av till exempel jordegendom eller boskap för att kunna etablera ett hushåll och försörja en familj. För drängar och pigor, som hade en underordnad position inom allmogen, var det svårt att skaffa fram dessa resurser, vilket i sin tur gjorde det svårt för dem att bilda familj. Här ställer sig således Chydenius på en mycket svag grupps sida och kräver att deras familjebildning skall underlättas. Eftersom familjebildningen uppfattades som ett eftersträvansvärt mål i samhället kan man också se det som att han vill förbättra pigors och drängars status i samhället. Utöver denna statushöjning syftade Chydenius förslag också till att öka befolkningen. Fler hushåll skulle nämligen resultera i ett växande antal barn, vilket i sin tur skulle generera en positiv ekonomisk utveckling.
Flera av de teman och problem som Chydenius skrev ned i utkastet återfinns som centrala punkter i den slutgiltiga text som trycktes. Texten, som är uppdelad i 36 paragrafer, fokuserar på vad som är orsaken till utflyttningen och sedan på vilka åtgärder som bör vidtas för att komma till rätta med problemen. Att det var ett reellt problem att många invånare emigrerade höll Chydenius med om. Han menar att ett rikes verkliga styrka kommer från antalet invånare snarare än hur stort territorium riket har, vilket är en tydlig kritik mot den expansionspolitik som hade förts i Sverige under 1600-talet. Han pekar samtidigt på att riket har goda förutsättningar att få en växande befolkning. Huvudorsaken till att människor ändå flyttar ut trots dessa goda villkor måste enligt Chydenius sökas i det faktum att människor hela tiden söker att förbättra sitt tillstånd och öka sin lycka.
Chydenius betonar att människans inneboende vilja att förbättra sin situation inte kan förändras genom tvång eller andra förbud mot utflyttning. Istället är det bara frihet och möjlighet att främja sin lycksalighet som kan hålla en person kvar i landet. Utifrån detta individualistiska resonemang där människan bedöms besitta en rationell förmåga att både bedöma sin situation och åstadkomma en förändring av den hävdar Chydenius att tvång och bristen på frihet att på ett anständigt sätt främja sin lycka är den enda orsaken till att människor flyttar ut ur riket. För att konkretisera detta används en gammal etablerad hushållsmetafor för att beskriva relationerna både mellan enskilda människor och inom hela riken, vilket visar att Chydenius nyttjade etablerade begrepp för att förklara sina resonemang. Samtidigt som hushållsmetaforen var vanlig under 1600- och 1700-talen för att beskriva samhälleliga relationer uppvisar Chydenius argument ett tydligt patos för drängarnas och pigornas situation (på samma sätt som i utkastet) som inte var lika vanligt förekommande. Enligt äldre uppfattningar krävdes det nämligen en stark husbonde för att styra de underlydandes aktiviteter. Husbondens auktoritära agerande var centralt, eftersom man menade att de underlydande inte kunde göra val som var bra för både de enskilda och hela samhället. Chydenius däremot menar att de lägre skikten i samhället, som pigor och drängar, kan göra val som är positiva för både enskilda hushåll och samhället i stort om de bara får den möjligheten. På den här punkten har Chydenius en rätt optimistisk människosyn.
Efter att ha framhållit betydelsen av frihet går Chydenius in djupare i förhållandena i det svenska riket och de tvång och hinder som existerar där. Han belyser de problem som jordbruket har. Bland annat menar Chydenius att den brist på uppskattning som visas jordbruket och bönderna är problematisk. Istället för att hedra denna viktiga näring hyllas framförallt adliga dygder som förknippas med krig. Genom att kontrastera mellan den hårt arbetande men föga belönade allmogen och den krigiska och ärade adeln lyckas Chydenius på ett skickligt sätt vrida på de etablerade äre- och nyttobegreppen samt förorda helt andra belöningskriterier i samhället. Det är tydligt att Chydenius därmed återigen ställer sig på böndernas sida och att han kritiserar den status som framförallt adeln har i samhället.
Chydenius kritiserar även skråväsendet i städerna för att det hindrar människors arbete samtidigt som det skapar möjligheter för ett fåtal med rättigheten att tillverka en vara att leva ett bekvämt liv på andras bekostnad. Skråna, som dominerade städernas hantverk under äldre tid, var sammanslutningar av alla som utövade ett specifikt yrke i en stad. Medlemmarna hade monopol på yrkesutövandet och kontrollerade produktionen och prissättningen. Man bestämde samtidigt hur många som fick vara med i skrået, vilket begränsade antalet utövare. Att Chydenius kritiserar denna organisationsform har främst att göra med de monopol som skapas, vilket enligt hans sätt att se begränsar människans frihet och gör varorna dyrare än vad de behöver vara. Dessutom finns en tydlig moralisk aspekt, nämligen att det är fel att utnyttja privilegier för att tjäna pengar på andras bekostnad.
Chydenius synsätt blir ännu tydligare då han diskuterar förhållanden inom bergsbruket och handeln. Här kritiserar han grosshandlarna i ledande städer som Stockholm och Åbo, som med hjälp av lån i riksbanken har kunnat lägga under sig stora delar av den svenska järnhandeln genom att styra växelkursen. Samtidigt ifrågasätter Chydenius de privilegier som gör att endast handlande i vissa städer, så kallade stapelstäder som Göteborg och Stockholm, har rätt att bedriva handel på utlandet. Denna ordning gynnar, enligt Chydenius, endast grosshandlarna från de större städerna.
Chydenius var inte ensam om att kritisera det ekonomiska och politiska inflytande som grosshandlarna hade vid mitten av 1700-talet. Anders Nordencrantz med flera hade redan vid riksdagen 1760–1762 framfört åsikter om att handlarna utnyttjade sin ställning och att alla invånare fick betala för det genom högre priser. I centrum för diskussionen stod växelkursen och då i synnerhet det fallande värdet på den svenska valutan. Många menade att grosshandlarnas privilegierade ställning gjorde det möjligt för dem att styra värdet på den svenska valutan och att de kunde tjäna stora pengar på en fallande kurs. Denna kritik kulminerade i början av riksdagen 1765–1766 då en av de ledande grosshandlarna i Stockholm, Gustaf Kierman, blev arresterad och senare fängslad på fästningen Marstrand.
Det är tydligt att det framförallt är de olägenheter som de lägre skikten i samhället upplever som Chydenius ser som det största problemet och som måste ändras om utflyttningen skall förhindras. Problemen finns alltså inte hos olika privilegierade grupper eller hos redan besuttna, utan hos dem som har det svårt att få bröd för dagen. Det tvång som dessa grupper upplever skapar missnöje och en vilja att söka sin lycka i andra länder. Enligt Chydenius är det bästa motgiftet mot tvånget och missnöjet frihet. Friheten bör vara så vidsträckt att den når alla människor i samhället och inte enbart några få. Det gäller således att se till att det inte bara är några mäktiga grosshandlare som kan styra utvecklingen, utan att ge var medborgare frihet att befordra sin lycka så länge han inte hotar någon annans sällhet. Chydenius vidareutvecklar sedan detta resonemang genom att framhålla att ingen bör vara den andras herre och ingen den andras träl samt att alla har lika rätt och lika företräde. Detta resonemang visar att han betonar alla medborgares lika rätt och att det inte får finnas några privilegier som gynnar en grupp medborgare i samhället på bekostnad av andra. Hierarkier och särskilda rättigheter är följaktligen något som Chydenius är mycket kritisk till. Det är också tydligt att han tycker att näringarna och då i synnerhet bönder och andra lägre skikt på landsbygden är viktigare för samhällets utveckling än den elit av ämbetsmän och officerare som dominerar i statsapparaten.
Flera av Chydenius åsikter var mycket kontroversiella vid mitten av 1700-talet. Många kunde skriva under betydelsen av frihet och att invånarna borde få kännedom om allmänna ekonomiska och politiska förhållanden, men det var däremot betydligt mer diskutabelt att hävda att ämbetsmännens verksamhet kunde innebära ett tvång eller att stiftade lagar gynnade ett fåtal på bekostnad av folkflertalet. Många i ledande ställning hade tjänster inom statsapparaten, vilket gjorde ämnet känsligt. Detta förhållande visade sig då de inkomna svaren skulle bedömas av Vetenskapsakademien i april 1764. En av granskarna, Ulrik Rudenschöld, var kommersråd och därmed bunden vid den rådande näringspolitiken. Han tyckte att många av svaren var präglade av felaktigheter och skrämmande åsikter som att man exempelvis borde avveckla alla restriktioner för näringslivet. Sådana uppfattningar var ett farligt politiskt fritänkeri som inte borde premieras enligt Rudenschöld. Även om Chydenius namn inte nämndes torde Rudenschöld bland annat ha syftat på kaplanens svar. Vetenskapsakademien beslutade efter en del diskussioner att inga bidrag skulle tryckas och att manufakturkommissarien Johan Fredrik Krygers svar skulle utses till vinnare av pristävlingen. Chydenius bidrag ogillades följaktligen av akademins ledamöter. Chydenius själv konstaterade i ett brev till Vetenskapsakademiens sekreterare Pehr Wilhelm Wargentin att det fanns intresse och förmåga att föra en politisk diskussion inom nationen, men ”at wår frijhet dertil är nog ringa”. I sin självbiografi skrev han femton år senare 1780: ”Patrioten fick den tiden knapt låf at täncka på Rikets refwor, än mindre tala och skrifwa om dem, sådant war oärhörda saker, om det eij skedde at favorisera någon förnäm herre i sina afsichter, eller at slå fötterna undan något Partie.”
Ogillandet av Chydenius svar och beslutet att inte låta trycka några bidrag innebar emellertid inte att de diskussioner som pristävlingen hade genererat tystnade. Tvärtemot vad många av Vetenskapsakademiens ledamöter hade hoppats på, ökade snarare debatten efter beslutet. I synnerhet den annalkande riksdagen gjorde att den politiska temperaturen stegrades och att flera av de politiska åsikter som hade framförts kom i fokus. Flera av deltagarna i pristävlingen beslutade därför att låta trycka sina bidrag utanför Vetenskapsakademiens regi. Chydenius var inget undantag därvidlag. När han väl kom till Stockholm för att delta vid riksdagen 1765–1766 bestämde han sig för att ge ut texten; i vilken mån han i detta skede omarbetade den är inte känt. I förordet förklarar han att det framkommit olika tolkningar av orsakerna till utflyttningen och att han vill ge allmänheten sin syn på saken. Samtidigt passar han på att framför allt kritisera Anders Schönbergs tryckta svar där orsaken till utflyttningen anses vara brist på ett nationellt tankesätt, eller med andra ord att de människor som flyttar är opatriotiska. Chydenius menar att problemen snarare bör sökas i det tvång och självsvåld som råder då samhällets resurser kontrolleras av några få. Om frihet och jämlikhet däremot råder försvinner dessa problem och människorna kan leva ett lyckligare liv.
Publicerandet av dessa åsikter gjorde att debatten fortsatte och att Chydenius kunde påverka den allmänna opinionen. Vid riksdagen 1765–1766 var det många som var intresserade av att ta del av vad Chydenius sade, inte minst vad gällde de negativa konsekvenser som var förknippade med de ledande handelsmännens starka ställning i samhället. Flera beslut fattades också som ökade friheten för näringarna och som begränsade grosshandlarnas inflytande. På så sätt betraktad kan Chydenius text sägas ha varit en politisk framgång.
PW
Litteratur
Cavallin, Maria, I kungens och folkets tjänst. Synen på den svenske ämbetsmannen 1750–1780, Avhandlingar från Historiska institutionen i Göteborg 36, Göteborg 2003.
Lindroth, Sten, Kungliga Vetenskapsakademiens historia 1739–1818, Stockholm: Kungl. Vetenskapsakademien 1967.
Lindroth, Sten, Svensk lärdomshistoria. Frihetstiden, Stockholm: Norstedt 1975.
Melkersson, Martin, Staten, ordningen och friheten. En studie av den styrande elitens syn på statens roll mellan stormaktstiden och 1800-talet, Studia Historica Upsaliensia 184, Uppsala: Uppsala universitet 1997.
Nurmiainen, Jouko, ”Particular Interests and the Common Good in Swedish Mid-18th-Century Diet Politics: The ‘Finnish Perspective’”, Scandinavian Journal of History, vol. 32, 2007, s. 388–404.
Winton, Patrik, Frihetstidens politiska praktik. Nätverk och offentlighet 1746–1766, Studia Historica Upsaliensia 223, Uppsala: Uppsala universitet 2006.