Under 1700-talet utlyste akademier och lärda sällskap gärna belöningar och pristävlingar för att få fram goda initiativ och insatser på olika områden. Chydenius vann till exempel pris för sina predikningar. Men han utfäste också själv belöningar för att stimulera debatten. År 1778 hade han planer på att belöna den som kunde komma med de bästa motargumenten till hans skrift om husbönders och tjänstehjons naturliga rätt,1 och 1781 utlyste han i tidningen Dagligt Allehanda en belöning till den som författade ett slagkraftigt inlägg mot de kristendomskritiska åsikter som han menade höll på att gripa omkring sig i samtiden. Prissumman var måttlig, nämligen den summa om 10 gulddukater han själv nyligen inhöstat genom att vinna pris med sina budordspredikningar.2 Riktlinjerna för tävlingsbidragen var snäva och inte alldeles tydliga. Inläggen skulle jämföra den hedniska och den kristna moralläran och visa den senares överlägsenhet; helst skulle de också påvisa att det förnuftiga i de hedniska uppfattningarna egentligen gick tillbaka på den första tiden efter syndafloden och på judarnas – Guds egendomsfolks – sedolära.
Närmast tycks Chydenius initiativ ha föranletts av vad skalden Johan Henrik Kellgren hade skrivit i Stockholmsposten om svårigheten att vara god poet och samtidigt god kristen, liksom av en dikt samme Kellgren författat där han tecknade ett stoiskt ideal av en ”stadig man” som reder sig utan hoppet om frälsning. Men motsättningen mellan ”hedningarnas” moralfilosofi och den kristna moralläran var ett debattämne i tiden; upplysningsfilosoferna i Europa, Voltaire och andra, hävdade att antikens epikuréer och stoiker formulerat moraliska principer som var väl så goda som tio Guds bud i Bibeln.
Chydenius pristävling blev ingen succé; ett enda tävlingsbidrag lämnades in. I ett kort inlägg i Dagligt Allehanda beklagar sig Chydenius över det lama intresset för skrivtävlingen men betygar att författaren till det inlämnade bidraget skulle erhålla sina tio dukater trots att något val inte ägt rum. En som skrev ett inlägg var skalden Thomas Thorild, som retade sig på direktivet att försvara kristendomen och i stället hävdade att den kristna moralen inte innehöll någonting som inte fanns renare och ädlare uttryckt i den hedniska filosofin. Men Thorild skickade uppenbarligen aldrig in sin text.
Chydenius inbjudan till pristävlingen bekräftar hans orubbade förankring i den kristna religionen, inklusive tron på uppenbarelsen i Bibeln. Den visar också hans avståndstagande från de sekulariserade moden och tänkesätt som odlades i huvudstadens mondäna intellektuella kretsar. Han förespråkade att andra kristna än ortodoxa lutheraner, och även judar, skulle tolereras i riket, men han accepterade inte kritiken av den kristna moralen och inte heller de fritänkande deister, panteister eller påstådda ateister som satte i fråga att en personlig gud leder världen och att den eviga saligheten är människans yttersta mål. Det innebar inte att han ville vidta tvångsåtgärder mot sådana åsikter – pristävlingen var ju ett sätt att vederlägga dem med argument – men fritänkarna var i hans ögon uppenbarligen en större fara än de olika religiösa bekännelserna.
Inbjudan tydliggör Chydenius idéhistoriska position. Han förespråkade tryckfrihet, marknadsekonomi, människorätt och tolerans, idéer som otvetydigt hör till 1700-talets upplysning. Men det skedde inom den kristna ramen. Han representerar en kristen upplysning; den sammanställningen kan te sig paradoxal men idéhistoriens praktik följer inte alltid handbokens scheman.
Bo Lindberg
Litteratur
Arvidson, Stellan, Thorild 1, Passionernas diktare, Stockholm: Carlsson 1989.
Gay, Peter, The Enlightenment. An Interpretation. The Rise of Modern Paganism [1], New York: Norton 1995.
Josephson, Lennart, Kellgren och samhället. Kritik och satir till mitten av 1780-talet, Uppsala 1942.