Skriften är, som det uppges, ”öfversatt af danskan” och utgiven i pamflettform med uppenbar avsikt att främja tryckfrihetens sak under pågående riksdagsförhandlingar. Berättelsen om den kinesiska skrivfriheten har en påpasslig dedikation till ”Prins Gustaf” – som långt senare som Gustav III skulle närma sig Chydenius i religionsfrihetsfrågan. Berättelsen är tryckt hos Chydenius närmaste vän bland boktryckarna, Lars Salvius, som i sin egen Lärda Tidningar i positiva ordalag anmält kaplanens skrifter. Denna skrift anmäldes i Salvius tidningar i numret för 17.4.1766 och torde ha kommit ut kort före detta datum.
Skriften omsätter ett beprövat retoriskt grepp: det finns ett lyckorike i fjärran; där sköter man den här saken så här. Vid 1700-talets mitt framstod Kina mer än andra fjärran länder som ett idealland för många européer: kineseriet i Europa nådde då sin kulmen. Man gjorde om sina lustträdgårdar i kinesisk oregelbunden stil, man åt och drack – te inte minst – på importerat kinesiskt porslin, ett porslin bemålat med idylliska motiv ur ett harmoniskt kinesiskt liv inramat av skön natur; man begärde det finaste silket för sina kläder och sin inredning; och de i upplysningstolerans mer avancerade kunde ta sig för att kontemplera konfucianska livsvisdomar – alltså företrädesvis de som ägde tillräckliga kunskaper och övriga resurser.
Med sina mera praktiska intressen ville även Chydenius uppenbarligen uppfatta de kinesiska förhållandena som förebildliga. Också då han i sitt eget skriftställarskap argumenterade för näringsfriheten och för att tillåta handel på landsbygden kunde han referera till Kina och påpeka att där inte gjordes någon skillnad på stads- och lantmannanäringar (se Källan s. 5).
Att Chydenius i samband med tryckfriheten vände ögonen mot Kina är förmodligen en indirekt följd av hans intresse för dansk nationalekonomisk litteratur. Han tog intryck särskilt av några danska prästmän med pietistisk bakgrund, som intresserat sig för samhällsekonomin och utvecklat ett rätt omfattande skriftställarskap. Medan pietismen i Sverige var en av överheten nedtryckt oppositionsrörelse, hade framträdande pietister i Danmark nått höga positioner. En sådan man var Erik Pontoppidan, utgivare av en serie nationalekonomisk litteratur och med tiden biskop i Bergen. Mera samtida med Chydenius var två bröder Lütken, som bägge publicerade sig i ekonomiska frågor. Den yngre brodern, Otto Diderik Lütken, hade medarbetat i Pontoppidans Økonomiske Magasin.
Hos den äldre brodern, Fredrik Lütken, f.d. marinofficer och författare av andaktslitteratur och ekonomisk litteratur, hade Chydenius hittat det här ifrågavarande avsnittet om den kinesiska tryckfriheten. Som Georg Schauman framhåller (1908, s. 491) är Fredrik Lütken författare till Oeconomiske Tankar til høiere Efter-Tanke och denna innehåller (VI, s. 8–21) uppsatsen ”Nogle Chinesiske Stats-Regler og Oeconomiske maximer eller Skikke: Uddragne af le Pere du Halde”.
Dansken hade alltså i sin tur påträffat berättelserna från Kina hos Père Du Halde, eller Jean-Baptiste Du Halde, jesuit och skriftställare. Personligen hade denne jesuitfader inte besökt Kina utan byggde sin framställning av kinesiska förhållanden på vad jesuitiska missionärer från och med slutet av 1500-talet samlat in och förmedlat. Märkligt är kanske hur man över ett brett religiöst spektrum fann varandra i en sådan här fråga; religiöst sett var det ju ett visst avstånd mellan en dansk pietist och en fransk jesuit. Schauman framhåller en Parisutgåva 1735 av Description de la Chine I–IV som den egentliga källan för Lütken, och indirekt för Chydenius i hans egenskap av översättare.
Kännedomen om förhållandena i fjärran länder förmedlades inte sällan för första gången till européerna av de jesuitmissionärer som råkat bli stationerade på de exotiska orterna. De rapporter av varierande ålder och exakthet som Du Halde byggde sin framställning på förklarar rätt långt framställningens stil och anekdotiska karaktär. Tryckkonsten är förvisso uppfunnen i Kina, dock inte tryckfriheten.
Det låg hur som helst i de utsända jesuitmissionärernas intresse att framställa förhållandena i en förhållandevis positiv dager och att peka på faktorer som gjorde mission och omvändelse till kristendomen mindre svår. I Kina skedde de facto ett närmande mellan lärda jesuiter och konfucianskt lärda kineser med resultatet att en del kineser lät omvända sig.
Se kommentaren till betänkanden om tryckfriheten angående övrig litteratur och om hur Kinesiska skrivfriheten ansluter sig till tryckfrihetsdebatten på riksdagen 1765–1766.
HK