År 1764 började Adam Smith att skriva på en bok om länders ekonomiska och politiska förhållanden. Han inledde arbetet i den franska staden Toulouse och skulle avsluta det först 1776 då det gavs ut med titeln An Enquiry into the Wealth of Nations. Ungefär samtidigt som Smith började pränta ner sina första tankar i ämnet satt Anders Chydenius i Österbotten och funderade på liknande problem, nämligen hur välstånd i länder egentligen skapas och upprätthålls. Chydenius arbetade inte lika länge som Smith, utan redan 1765 i samband med riksdagen i Stockholm gav han ut sin skrift kallad Den Nationnale Winsten. De båda verken kom till helt oberoende av varandra. Författarna hade också olika bakgrund och förutsättningar. Smith hade varit professor i moralfilosofi vid universitetet i Glasgow och rest runt på den europeiska kontinenten och träffat flera upplysningsfilosofer och ekonomiska tänkare som Hume, Voltaire, d’Alembert, baron d’Holbach, Quesnay och Turgot. Chydenius däremot tjänstgjorde som kaplan och var hänvisad till de skrifter som fanns att tillgå på den svenska bokmarknaden, som var mycket ringa vad gällde europeisk upplysningslitteratur. Med andra ord hade Adam Smith träffat och samtalat med personer som Chydenius endast i undantagsfall hade hört talas om via hänvisningar i andra svenska skrifter författade av till exempel Anders Nordencrantz.
Trots de geografiska, kulturella och sociala skillnaderna kom dock Chydenius och Smith fram till liknande tolkningar av hur den ekonomiska marknaden fungerade och hur den ekonomiska situationen i Europa skulle uppfattas. Orsaken till dessa likheter kan nog främst sökas i den belägenhet som många av Europas stater befann sig i efter det avslutade sjuårskriget 1763. Kriget hade påverkat stormakter som Frankrike och Storbritannien, men också mindre stater som Sverige, eftersom de alla hade deltagit i den världsomspännande konflikten. Frankrike och Storbritannien hade slagits om herraväldet över Amerika, Indien och Västindien, medan Sverige tillsammans med Frankrike, Ryssland och Österrike hade försökt hindra fortsatt preussisk expansion på den europeiska kontinenten. Kriget hade varit mycket dyrbart för alla inblandade parter. När fred hade uppnåtts handlade därför diskussionerna mycket om hur man skulle hantera de skulder och andra ekonomiska effekter som kriget hade medfört samt hur det ekonomiska systemet kunde omstruktureras för att generera mer resurser. I Storbritannien började man till exempel se till hur de indiska och nordamerikanska kolonierna kunde bidra mer för att stärka statens finanser och i Sverige kretsade diskussionerna kring den inflation och den försämrade växelkurs som hade drabbat landet till följd av kriget. 1760-talet var följaktligen en tid som präglades av omprövningar och omdefinitioner av centrala ekonomiska och politiska relationer och förhållanden runt om i Europa.
Smiths och Chydenius texter kan därmed betraktas som försök att på olika sätt kommentera den rådande ekonomiska situationen och förklara hur olika grundläggande ekonomiska fenomen hänger ihop. Med andra ord påverkades och inspirerades författarna, liksom till exempel Anne Robert Jacques Turgot som 1766 skrev sin berömda Réflexions sur la formation et la distribution des richesses, av de allmänna förhållanden som rådde vid tidpunkten för deras författande. Samtidigt skilde sig de konkreta sammanhangen åt, vilket innebar att Chydenius främst kommenterade situationen i det svenska riket, medan Smith var mer sysselsatt med brittiska förhållanden. Det är också tydligt att Chydenius hade ett explicit politiskt syfte med sin text: att påverka den allmänna opinionen och ledamöterna vid riksdagen 1765–1766, medan Smith hade ett mer allmänt intresse av att upplysa allmänheten om ekonomiska förhållanden. Man måste följaktligen hela tiden ha i åtanke det sammanhang texterna författades i och vilka syften författarna hade när de skrev dem. Det betyder också att man, som Henrik Knif har påpekat, inte kan förklara deras handlande och uppfattningar utifrån idésammanhang som är förankrade i en senare tidsperiod och som de inte kunde ha haft någon uppfattning om.
Vad var det då Chydenius, Smith och Turgot försökte åstadkomma med sina texter och hur menade de att det ekonomiska livet borde omstruktureras efter sjuårskriget? På ett generellt plan handlade det om att avskaffa eller minska statliga regleringar för att på så sätt öka friheten inom näringarna. Därmed skulle den ekonomiska effektiviteten och välståndet i landet öka. Om de ekonomiska aktörernas olika egenintressen fick ett större spelrum skulle både den enskildes och samhällets resurser användas på ett mer verkningsfullt sätt, vilket både individerna och samhället skulle tjäna på. Chydenius uttrycker denna tes på följande sätt: den enskilde söker självmant upp det stället och den näring där han bäst ökar den nationella vinsten om lagar och förordningar inte utestänger honom därifrån. Med andra ord leder den enskildes sökande efter sitt eget bästa också till en positiv utveckling för det allmänna om staten inte försöker styra.
I det svenska sammanhanget var detta kontroversiella ståndpunkter att framföra 1765. Visserligen hade det skett vissa omsvängningar inom bland annat bankpolitiken redan vid riksdagen 1760–1762, men de rådande ekonomiska idéerna präglades fortfarande i mångt och mycket av merkantilistiska tankar som betonade behovet av statlig styrning av näringarna. Martin Melkersson menar att det handlade om att omfördela rättigheter, skyldigheter och resurser inom och mellan näringarna i syfte att utveckla och stärka dem. De ekonomiska aktörerna uppfattades således inte som kapabla att på egen hand driva sina verksamheter på ett för samhället effektivt sätt. Effektiviteten kunde endast uppkomma om staten reglerade näringarna som till exempel att bestämma hur många järnbruk som fick existera och hur produktionen skulle fördelas mellan stad och land. Följaktligen behövdes det ett hushållningssystem där staten på ett övergripande plan bestämde över och fördelade samhällets resurser. Ett grundproblem som hushållningssystemet försökte lösa var den underbalans i handeln som man menade existerade, det vill säga att man importerade mer än man exporterade. Underbalansen uppfattades ligga bakom både en svag svensk valuta och ett skadligt beroende av utländska ekonomiska intressen. Därför var det viktigt att stärka den inhemska produktionen och minska importen. Det var också viktigt att gynna de inhemska exportörerna i riket genom att bland annat se till att exporten skedde via de stora hamnstäderna Göteborg, Stockholm och Åbo. Att premiera vissa särintressen kunde sålunda vara positivt för samhället i stort.
I Den nationella vinsten kritiserar Chydenius flera av grunderna i dessa idéer. Han accepterar visserligen den merkantilistiska grundidén att ett handelsöverskott med andra länder är en nationell vinst, medan ett underskott innebär en förlust, men han argumenterar för att det avgörande inte är att ett land producerar många olika varor utan att landet producerar de varor som ger bäst betalt och som man kan producera på ett effektivt sätt genom att använda så få människor som möjligt. Med andra ord menar han att ett land skall fokusera sin produktion på områden där landet har en komparativ fördel och inte försöka producera alla efterfrågade varor. Implicit betyder det att varor som är olönsamma att producera inom landet får importeras istället.
Den nödvändiga fokuseringen på vissa områden sker enligt Chydenius helt naturligt om människans arbete och inneboende vinningslystnad får styra utan tvång eller förordningar. Människan söker nämligen sitt eget bästa, vilket också är nationens bästa, utan att staten behöver styra över individernas val av näring. Hindrande förordningar skapar däremot olägenheter som gör människan urståndsatt att försörja sig själv där det betalar sig bäst och skapar samtidigt möjligheter för vissa att leva av andras arbete. Tillsammans minskar detta arbetsfliten i samhället och gör att de fördelar som existerar i naturen inte utnyttjas fullt ut. Chydenius menar därför att försöken att med statliga medel tvinga människor att arbeta inom en viss sektor som inte är lönsam innebär en nationell förlust och ett förtryck av dessa arbetare. Det är således ingen idé för staten att försöka flytta arbetare från en näring till en annan.
Chydenius argument om komparativa fördelar och faran med tvång innebär en kritik av de försök som hade gjorts i det svenska riket att genom höga importtullar och produktionsstöd försöka etablera exempelvis inhemsk textiltillverkning. Dessa inrättningar hade fördelaktiga privilegier som skulle underlätta till exempel införskaffandet av råmaterial och anställandet av arbetare, men de hade svårt att klara sig utan statligt stöd. Enligt Chydenius sätt att se på det hela var detta arrangemang en förlust för både riket och arbetarna som kunde ha varit sysselsatta inom andra områden. Han kritiserar dock inte manufakturer som sådana, utan endast de som är beroende av regleringar och statligt stöd för sin överlevnad.
Ett annat viktigt tema i Chydenius pamflett är de skadliga hinder som det lägre arbetande skiktet i samhället, såsom drängar, pigor, torpare, gesäller och arbetare som förpassats till spinnhus, upplever när de skall försörja sig och etablera egna hushåll. Denna kritik av hur arbetare och fattiga behandlas går igen i flera av Chydenius texter och visar på det patos han har för denna grupp. Han är också till skillnad från många andra ekonomiska tänkare optimistisk när det gäller deras förmåga att bidra till samhällets utveckling. Det är således främst deras villkor och möjligheter han vill förbättra genom förändringarna av näringspolitiken. Nyckeln till att öka nationens välstånd ligger följaktligen inte i att förbättra möjligheterna för redan rika och etablerade personer att öka sina vinster, utan snarare att ta bort de hinder som existerar för de lägsta samhällsskikten att både försörja sig själva och få njuta frukten av detta arbete.
Förutom situationen på produktionssidan i ekonomin tar Chydenius även upp förhållandena inom handeln där han pekar på existerande tvång och hinder. Framförallt produktplakatet, som etablerades under 1720-talet i syfte att stärka den inhemska sjöfarten och minska beroendet av utländska köpmän, kritiseras för att ha skapat en situation där mindre städer har det svårt att köpa nödvändiga importvaror som till exempel salt samtidigt som exporten försvåras. Han hävdar också att produktplakatet har resulterat i att antalet aktörer som är sysselsatta med utrikeshandel har minskat, vilket i sin tur har lett till att exportörernas makt över produktionen har ökat. Med exportörer avser Chydenius främst de ledande grosshandlarna i Göteborg och Stockholm, som hade en stark ställning både ekonomiskt och politiskt i Sverige under stora delar av frihetstiden. Istället för det existerande systemet förordar Chydenius att låta utländska köpmän konkurrera med de inhemska handlandena för att på så sätt sänka transportkostnaderna för framförallt mindre städer och producenter. Återigen ställer han sig således på de mindre bemedlades sida i deras kamp mot starka kommersiella intressen i de större städerna.
Chydenius budskap i pamfletten om nödvändigheten av att öka friheten i näringarna genom att avskaffa begränsande lagar och förordningar stämde väl överens med de tankar som Adam Smith och Anne Robert Jacques Turgot framförde vid samma tid. I Frankrike fick dessa idéer – oftast kallade fysiokratiska – ett stort inflytande och i Danmark införde Johann Friedrich Struensee ekonomiska reformer i samma riktning. Idéerna och åtgärderna visar att de gamla uppfattningarna om en ordnande stat började ifrågasättas av många under 1760-talet. I deras ställe lyftes idéer om en ökad näringsfrihet och avskaffade privilegier fram som lösningen på de ekonomiska problemen efter sjuårskriget.
Chydenius var följaktligen inte ensam i Europa om att kritisera de merkantilistiska idéerna kring nödvändigheten av att staten styrde näringarna. Han var inte heller ensam i det svenska riket att artikulera liknande tankar. I synnerhet Anders Nordencrantz hade till exempel redan vid riksdagen 1760–1762 tagit upp frågan om grosshandlarnas farliga inflytande över den svenska ekonomiska politiken. Många pamfletter hade också tryckts om framförallt växelkursen och de problem som var förknippade med denna, vilket gjorde att flertalet av riksdagsledamöterna som kom till riksdagen 1765–1766 hyste uppfattningen att något måste göras angående grosshandlarnas starka ställning i samhället. Ingen hade dock på samma tydliga och polemiska sätt som Chydenius framfört idéerna om behovet av näringsfrihet. Framställningsstilen bidrog därmed till att skriften blev uppmärksammad och gillad av många läsare. En del uppskattade dock inte vad de läste, utan beslöt sig för att offentligt kritisera och vederlägga Chydenius idéer i motskrifter. Det uppkom således en livlig pamflettdebatt om näringarna och sättet att åstadkomma välstånd i samhället.1
PW
Litteratur
Haakonssen, Knud, Natural law and moral philosophy. From Grotius to the Scottish Enlightenment, Cambridge: Cambridge University Press 1996.
Herlitz, Lars, Fysiokratismen i svensk tappning 1767–1770, Meddelanden från Ekonomisk-historiska institutionen vid Göteborgs universitet 35, Göteborg 1974.
Knif, Henrik, ”Den farliga staden. Anders Chydenius och Stockholm”, Marie-Christine Skuncke & Henrika Tandefelt (red.), Riksdag, kaffehus och predikstol. Frihetstidens politiska kultur 1766–1772, Stockholm: Atlantis 2003.
Magnusson, Lars, Korruption och borgerlig ordning. Naturrätt och ekonomisk diskurs i Sverige under frihetstiden, Uppsala papers in economic history. Research report 20, Uppsala: Uppsala universitet 1989.
Melkersson, Martin, Staten, ordningen och friheten. En studie av den styrande elitens syn på statens roll mellan stormaktstiden och 1800-talet, Studia Historica Upsaliensia 184, Uppsala: Uppsala universitet 1997.
Scott, Hamish, ”The Seven Years War and Europe’s Ancien Régime”, War in History 18, 2011:4, s. 419–455.