Det formella syftet med det här brevet är att tacka Pehr Wilhelm Wargentin för det brev han har skickat och särskilt för den tryckta skriften Tal vid Gustav III:s kröning som följde med brevet. Med utgångspunkt i brevet finns det orsak att dryfta skriftens tillkomsthistoria. Det ursprungliga talet hölls i maj 1772, men trycket utkom först i november–december samma år, med andra ord efter Gustav III:s statskupp. I Tal vid Gustav III:s kröning framställs kungen som en central politisk påverkare, vilket inte hade varit möjligt inom ramen för den frihetstida regeringsformen.
Enligt brevet hade Chydenius skickat handskriften till sin vän rikshistoriografen Anders Schönberg, som i sin tur vidarebefordrat den till Wargentin. Den sistnämnde hade gjort en ”mogen granskning” av handskriften, med andra ord bearbetat texten. Chydenius hade redan tidigare av Schönberg fått veta att handskriften hamnat hos Wargentin. Chydenius meddelar också att han skickat ”första utkastet” till Schönberg och att han därför inte hade en enda rad av handskriften i eget förvar.
Brevet ger inget klart svar på frågan huruvida Wargentin hade bearbetat Tal vid Gustav III:s kröning så att det bättre skulle passa in i den politiska situationen efter statsvälvningen, vilket den ”mogna granskningen” kunde syfta på, eller huruvida Chydenius själv hade formulerat om texten efter att han hört om kuppen. I det senare fallet kunde den mogna granskningen syfta på smärre språkliga och stilistiska korrigeringar. Ett tredje alternativ är att det var den nya politiska situationen, som uppstod efter statskuppen, som inspirerade Chydenius att ge ut talet och bekänna politisk färg. Manuskriptet behöver inte nödvändigtvis ha ett samband med det ursprungliga talet utan kan lika väl vara kopplat till den version som han avsåg att trycka.
I sitt brev hade Wargentin av allt att döma bett Chydenius skriva om något lantbruksrelaterat ämne för vetenskapsakademins publikation. Chydenius hänvisar emellertid till sina bråda ämbetsgöromål och menar att han i nuvarande läge inte har tid för grundliga vetenskapliga experiment. Sitt kemiska laboratorium använder han i huvudsak för att framställa mediciner för allmogen.
Den sista delen av brevet ägnar Chydenius åt sin tolkning av Gustav III:s statsvälvning och dess betydelse. Eftersom Wargentins brev inte har bevarats vet vi inte om Chydenius här reagerar på något Wargentin hade skrivit eller om Chydenius tar upp ämnet på eget initiativ.
Chydenius anser att det frihetstida regeringssättet befann sig i en återvändsgränd och att Gustav III var den enda som kunde lösa situationen. Chydenius hänvisar till tvisten om regentförsäkran som uppstod under riksdagen 1771–1772 och anser att det hade varit dumt av ständerna att försöka tvinga in ett geni som Gustav III i en lika passiv roll som hans företrädare hade intagit. Precis som i Tal vid Gustav III:s kröning lyckas Chydenius här på ett skickligt sätt kombinera lovorden om kungen med en sträng varning: makten förgör alla, också Gustav III, även om han i det aktuella läget är det bästa alternativet.
MJ och PH