Den samtida uppmärksamheten och polemiken kring Chydenius skrift Källan var så stor att inte ens Omständligt svar kunde få slut på debatten, och det fortsatte således att utkomma motskrifter. I början av 1766 utkom den anonymt publicerade skriften Fjorton frågor til herr mag. Anders Chydenius, som anses vara författad av greve Charles Emil Lewenhaupt d.y. Chydenius sammanställde ett svar trots att han var mycket upptagen av arbetet vid riksdagen. Anwisning till Swar på de Magist. Chydenius förestäldte 14 Frågor, Rörande Källan til Rikets Wanmagt var ett svar på ett svar och gavs ut på Lars Salvius förlag i slutet av mars samma vår.
Till såväl sitt omfång och innehåll som sina efterverkningar var både Lewenhaupts frågor och Chydenius svar mera anspråkslösa än de tidigare nämnda motinläggen och Omständligt svar. Under riksdagarna i slutet av frihetstiden deltog Lewenhaupt aktivt i adelns och ridderskapets förhandlingar på Riddarhuset, men tillsvidare utan större framgång och utan att nå några synliga positioner. Historieskrivningen minns honom av två orsaker, dels för hans delaktighet i sin faders misslyckade flyktförsök efter att denne dömts till döden p.g.a. den militära katastrofen i samband med hattarnas krig 1741–1743, dels som omtvistad och impopulär lantmarskalk vid riksdagen 1789 då förenings- och säkerhetsakten stiftades.
Lewenhaupt d.y. utformade sitt försvar av produktplakatet som en lista på fjorton frågor. Skriftens huvudsakliga syfte är att ifrågasätta sifferuppgifterna och logiken i Chydenius skrift. Till exempel bevisar Lewenhaupt att Sveriges järnproduktion hade ökat efter att produktplakatet trädde i kraft. På Chydenius uträkningar och påståenden om hur arbetsinsatsen av de arbetare som varit sysselsatta med skeppsbyggnad saknats i det nyttigare och mera produktiva jordbruket svarar Lewenhaupt att det skulle ha funnits arbetslösa i landet om det inte varit för skeppsbyggnaden och produktplakatet och att de arbetslösa sannolikt skulle ha flyttat till Ryssland för att skaffa sig sitt uppehälle om fartyg inte hade byggts.
Chydenius Anvisning till svar, ett alster på ett dussintal sidor, är gott och väl dubbelt så lång som Lewenhaupts skrift. Svaren ges fråga för fråga, och innehållet begränsas till en retoriskt tillspetsad klandran över att Lewenhaupt inte förstått det han läst och till hänvisningar till paragrafer i Omständligt svar där man enligt Chydenius redan finner tillräckliga svar på var och en av de frågor som nu ställts. Chydenius framför inga egentliga nya argument mot produktplakatet, och för läsaren är det inte alla gånger helt lätt att övertygas om att Chydenius redan skulle ha sagt allt det nödvändiga i den mera omfattande skriften året innan.
Anvisning till svar är inget exempel på Chydenius ekonomisk-politiska tänkande när det är som bäst. Snarare framhäver skriften de mänskliga dragen hos Chydenius som deltagare i en skriftlig pamflettdebatt. Han gör sig skyldig till hårklyveri och gnäll, han underskattar motståndarna och går till personliga angrepp – allt det som han själv var redo att anklaga andra för ifall tillfälle gavs. I Omständligt svar hänvisade han stundvis till formella debattregler när han klandrade felslut av den här typen. Den skarpa och till och med aggressiva ton som ställvis finns i Chydenius ekonomiska skrifter 1765–1766 skjuter stundvis över målet, vilket bland andra Virrankoski konstaterat. I Chydenius produktion är Anvisning till svar en mindre viktig mellantext, mera dramatisk till formen än till innehållet.
JN
övers. CW