Föregående avsnitt:
Följande avsnitt:
Upl. i Prästa St. d:n 16 Jan. 1779.
Dito bifallet.
N:o 54.
Prästa Ståndets Underdåniga utlåtande, öfwer det i Kongl. Rådkammaren författade project til en Ny och förbättrad Tienste hions Stadga, hwilket Hans Kongl. Maij:stt täkts Riksens Ständer i Nåder meddela, och hwaröfwer Kongl. Maij:st- med dem allernådigst åstundat samråda. afgifwet d:n 25. Januarii 1779.
Wid granskningen af 1:a §. i Projectet1 finner Ståndet nödigt til förekommande af de missbruk hwartil den annors kunde gifwa anledning at i underdånighet tillstyrka följande ändring: Hwar och en må antaga och hålla i hus och bröd,2hålla i hus och bröd: förse med husrum och mat så många Tienstehion som han tarfwar3behöver på landet och i Staden, men ingen ware tillåtet at under hwad sken, som hälst skydda eller i förswar taga några hion, dem han icke nytiar, såsom widare i 9:de § stadgas.
Wid 2:a §. tycker Ståndet i underdånighet, at orden: Taga dess förra husbondes bewis, huru det tient, om det upsagt, och när des tienste tid ute är, kunde uteslutas, dels emedan om orlofssedel4 i 7:de § särskilt förordnas, och wite5 så husbonde som tienare förelägges, dels ock derföre, at förra husbonden kunde genom egenwilligt innehållande af orlofssedeln hindra så wäl annan husbonde at få i tid städsla sig6 tienstehion, som en tienare, at taga städia7 af en annan, då rättegången förwägrad orlofssedel enligt 6:te §. komma för sent, sedan tienstehionet blifwit derigenom afhållit, at antaga ny tienst. Ei heller kan Ståndet inse nödwändigheten, af det ordet tienste tid i slutmeningen, då laglig stemmodag8 i följande §. bijbehålles. Men hwad fria beting9 om städsel och lön emellan Husbonden och Tienstehion beträffar, anser Ståndet medföra så många och swåra olägenheter, at det håller för betänckeligit i den delen instämma med projectet och dristar i det ställe, att hos Ed. Kongl. Maij:st i underdånighet anhålla, det täktes Ed. Kongl. Maij:stt i nåder anbefalla samteliga Landshöfdingarna i Riket at i samråd med wissa Deputerade af hwart Stånd projectera någon wiss stedsel och lön för tienstefolck efter thet i hwarje Lands ort brukligit warit och billigt10 finnas Kan; Hwarefter Ed. Kongl Maij:st täktes i sielfwa Stadgan den så fastställa at derwed hwarcken husbonde eller Tienste hion blifwer lidande.
3:die §. som rörer flyttningstiden och hwarest d:n 15 Juni föreslås til allmän legostämma11 på Landet finner Prästa ståndet wäl för en del lands orter wara lämpligast, men däremot i synnerhet för de Finska och Norrlänska orter samt Åland aldeles otienlig, hwarest inbyggarenas korta somrar, och mångfalliga göromål ei lemna om sommaren rådrum12 til Legohions flyttning, och det til Städerna ifrån Landtbruket flyttande tienstefolcket kunna komma til siös och således få ett öppet tilfälle at förrymma ifrån orten och Riket. hwarföre för dem synes d:n 1:sta November blifwa en tienligare flyttnings tid. I ansende hwartil Ed. Kongl. Maj:t borde täckas äfwen i denna delen ifrån hwarje Landsort inhämta Herrar Landshöfdingarnes och Ståndens deputerades tancka och derefter i Nåder fastställa hwad flyttningstid i hwarje Län kunde antagas.
Hwad 4:de § widkommer har Ståndet ei widare derwid at ärhindra, än at, i afsende på de olika flyttningstiderna som i hwarje ort kunde fastställas, samma §. borde i början så lyda: Will husbonde upsäga sitt tienste hion, eller tienste hionet sin tienst bör sådant ske innom 8 dagar 7 weckor för stemmodag.
Wid 5. §. har åter Ståndet intet at påminna; Men såwida olika löner torde komma at fastställas i särskilta Landsorter, tycker äfwen Ståndet för sin underdåniga del tienligast, at böter af tienste hion skulle med mera billighet proportioneras efter deras årslön, och at här, så wäl som i de följande §. borde stå: pligta med en tredie del af lön.
6:te §. finner äfwen Ståndet för billig at antaga med den ändring mot slutet: Denna, neml. orlofssedel wara sådan som tienste hion förtient. Nekas den böte Husbonden En Riksdaler Trettiotwå Schilling.
Men wid 7:de §. bör Ståndet anmärka, at ehuru i 6:te § förordnas, det husbonden innom dygnet efter upsägelsen bör meddela tienste hionet orlofssedel wid 1 R:ds 32 sk:ars wite, kunde doch hända, at husbonden, för at få behålla sitt förra tienstehion egenwilligt innehölle med orlofssedelns aflemnande, tils han genom laga rättegång kunde nödgas dertil; hwarigenom tienste hionet skulle hindras, at å stemmodag afflytta til sin nya husbonde, och tror derföre, at denna § borde så lyda: Tager någor husbonde lego hion i sin tienst, innan förre husbondens orlofssedel är aflemnad, eller i fall den orätt wägras, innan han ifrån sin förra tienst bewisligen ledig är, böte 3 R:dr 16 sk: och tienste hionet plichta som förr sagt är.
Den 8:de §. anser åter Ståndet wara aldeles öfwerensstämmande med Kongl. Maij:ts Höga rätt, och derjemte bijdraga til bibehållande af de emellan husbonde och tienare träffade öfwerenskommelser.
Och hwad den 9:de §. beträffar tror Ståndet, i ansende til den allmänna brist på tienste folk, hwaröfwer i hela Riket klagas någon närmare inskränkning derwid wara nödig, till följe hwaraf denna §. i sednare meningen kunde så lyda: Ei må någon til förswar hos sig låta antekna ogifta hion man eller qwinna, eller något inhyses och backstugu hion å landet hysa flera än de til sin skötsel nödwändigt betarfwa, utan ware sådane skyldige til sitt förswar skaffa sig årstienst. Sker annorlunda plichte husbonde i Stockholms Stad för hwart hion han skyddar 20 Riksdaler Specie och hionet sättes på Spin el:r Tuchthus men i de öfrige Städer och å landet plichtar husbonde 1: R:dr: och 32 sk spec: och hionet taga tienst. Gör husbonde det andra gången plichte dubbelt. Lika ledes förordes äfwen murmästare, Byggmästare och andra handtwerkare må 1 Rd:r 32 Skilling böta för hwarje Person, at under sitt förswar skydda flera än de wärckeligen i sin tienst nytia och behöfwa.
Wid 10: §. i projectet har åter Ståndet ingen ting at ärhindra.
Men wid 11:te § tycker Ståndet at, då 14 dagars uteblifwande utur husbondens tienst, skulle i fall husbonden ei will det i sin tienst antaga, umgällas af tienste hionet, utom stedselns återbärande med både ärsättning af husbondens skadestånd och helt års lön, detta wara en plicht som wida wägnar13 öfwerstiger brottet. På detta ställe kan ei frågan wara, om ett tienste hion af sielfswåld eller illwilja uteblifwer, såsom hwilcket i §. 5:te tydeligen stadgas, utan handlas här endast om drögsmålet wid inställandet i tiensten, då ei laga förfall mellankommer, och ett tienstehion i sina eller andras angelägenheter drögde öfwer 14 dagar; Hwarföre Prästa ståndet anser med någorlunda billighet öfwerensstämmande, om tienste hionet, i sådant fall, då det wräkes, återbär städseln och ärsätter all husbondens skada, men at den öfriga plichten går ut, i grund hwaraf denna mening komme i Stadgan at så lyda: Dröjer tienstehion öfwer 14 dagar, utan laga förfall, och will husbonde det ei behålla, återbäre stedseln och fylle allan skada, efter mätis manna ordom.14 Men at det följande i denna § uteslutes.
Wid 12:te och 13. §. §. har Ståndet ei något at påminna. Men uti den 14:de § tror Ståndet at sednare meningen rörande wärfware eller officerare kunde uteslutas.
15:de § antages likaledes af Ståndet efter projectet.
Wid 16:de §. anser Prästa Ståndet följande ändringar och tilläggningar nödiga såsom först, efter orden: wisa trohet, flit och lydno, denna tilsatts: i synnerhet wårda Elden: sedan denna ändring: Äga husbonde macht, at nytia, efter föregången åtwarning, måttelig hus aga och i sidsta meningen en sådan tilsatts: Klagar åter Tienstehion öfwer obilligt wräkande och hård medfart, söke domaren.
Hwad 17:de § anbelangar tycker Ståndet sig deruti sakna en billig reciprocitet15 Husbonde och tienste hion emellan, då hända kan, at kosten är antingen altför swag16 eller förskämd, eller och illa tillagad, hwarigenom tienstehionet kunde lida til hälsa och krafter och efter en sådan lags klara lydelse derutöfwer blifwa belagd med plicht, utan at wid domstolen äga den ringaste talan öpen til sitt förswar. Hwarföre Ståndet håller före, at denna § borde så lyda: Ei må tienstehion rata husbondes kost, då den förswarlig är, eller på något sätt etc.
18. §. tycker åter Ståndet böra aldeles gå ut och 11. § i 7:de Art: af 1739 års Tienste hionsstadga17 i dess ställe antagas.
I 19:de §. anser Ståndet den ändring wid slutet nödig: Ware berättigad, at i fattighus så i Städerne, som på Landet niuta sitt uppehälle, när dertil läglighet finnas kan.
Wid den 20. §. är ei något at påminna, men wid den 21. § anser Ståndet den ändring nödig, at Tienstehionsstadgan årligen upläsas på predikostolarna wid uppsägningstiden.18
Hwilcket alt likwäl Prästa Ståndet i diupaste underdånighet borde Kongl. Majestets eget nådiga godtfinnande underställa.
