Föregående avsnitt:
Följande avsnitt:
[1]
N:o 54.
Deputerades af Högwördiga PrästaStåndet utlåtande, öfwer det af Deras Excellencer Herrar Riksens Råd författade Project til en Ny och förbättrad Tienstehions Stadga, hwilcket Hans Kongl. Maij:st täkts Riksens Högl. Ständer i Nåder meddela, och hwaröfwer Kongl. Maij:st med dem allernådigst åstundat samråda, afgifwit d:n 27: November 1778.
Sedan Deputerade låtit sig föreläsas, såwäl Kongl: Maij:sts Höga Remis til Riksens Högl. Ständer af d:n 31: Octobr: sidstl.,1 såsom ock deras Excellencers Herrar Riksens Råds yttranden af d:n 11: Februarii 1774 och d:n 20, 22 och 26 Octobr: innewarande år,2 och det i grund deraf författade Förordnings Project3 i detta ämne, hafwa de wid nogaste granskning af de uti dem förekommande ärender funnit dem wara af deras Excellencer med så mycken styrcka utredda, och på de naturliga Frihetsgrunder fotade, utom hwilcka ett Samhälles tilwäxt måste blifwa omöjelig, at Deputerade ingalunda hade wågat deruti föreslå några förändringar om ei Högwördiga Ståndets förtroende hade ålagt Deputerade såsom en skyldighet, at häröfwer afgifwa sina tanckar.
At i någor måtto söka swara emot det[2]ta förtroende, nödgas derföre Deputerade liksom för en stund glömma sin swaghet i Lagstiftningen, för at genom sina anmärkningar allenast lemna Högwördiga Ståndet någon anledning til mognare granskning af förewarande Ämne i den förhoppning, at om ock Deputerade ei warit nog lyckeliga i detta sitt företagande, må det doch witna om deras redebogenhet4 at biuda til.
Den 1:sta §5 af Projectet til en Förnyad Tienstehionsstadga Hafwa Deputerade funnit wara å ena sidan altförmycket stridande, emot allmänna fördomar och tänckesätt, men å den andra sidan så öfwerensstämmande med wårt slägtes allmänna rättigheter och husbönders och Tienste hions gemensamma interesse, at de ei wågade deruti föreslå någon inskränkning, utan trodde den böra blifwa oförändrad, aldeles sådan som hon står i projectet.
Wed den 2:dra §.6 anmärkte Deputerade, at orden: taga dess förra husbondes bewis huru det tient, om det upsagt och när des tienstetid ute är, borde gå ut, dels emedan om orlofssedel7 i 7:de § särskilt förordnas, och wite8 så husbonde som tienare förelägges, dels ock derföre, at förra husbonden kunde genom egenwilligt innehållande af orlofssedeln hindra så wäl annan husbonde, at få[3] i tid stedsla sig Tienstehion, som en tienare, at taga stedia af en annan, då rättegången för wägrad orlofssedel enligit 6:te § komme för sent, sedan tienstehionet blifwit derigenom afhållet, at antaga ny tienst. Ei heller kunde Deputerade inse nödwändigheten af det ordet: tienstetid i slutmeningen, då laglig stemmodag i följande §. bijbehålles, utan trodde Deputerade, at denna §. borde så lyda: Will man legohion stedsla, förene sig med hionet om Städsel och lön bäst han gitter, efter ty i hwarje lands ort wanligit warit, hälst skrifteligen.
Då Deputerade förehaft 3:die §.9 hwaruti stadgas om rätter stemmodag, eller flyttningstid för tienstehionen, kunna de ei fördölja den willrådighet de därwed stadnat uti. Deputerade hafwa af flera til Högwördiga Ståndet inkomna beswär funnit så olika flyttnings tider föreslagna, som nästan tidskiften10 gifwas om året; de hafwa ock sökt noga granska dem alla, och funnit en och hwar af dem medföra sina särskilta olägenheter, hwilcka alla, at för Högwördiga Ståndet anföra blefwe för widlöftigt. De hafwa icke mindre gåt in uti undersökningen, af de olika flyttningstider, som deras Excellen[4]cer, för at hindra folckets skockning ifrån Landtbruket til Städerna föreslagit, och wed närmare eftersinnande funnit detta medel icke leda til ett sådant ändam[ål,] utan fast mera befordra inflyttningen til Städerna, och bijdraga dertil, at tienstehion kunde under hwarjehanda förewän[d]ningar hålla sig lösa ifrån årstienst den aldra angelägnaste arbetstiden, och i ansende til alt detta ei utan största swårighet kunnat stadga sina tanckar, men änteligen beslutat, at Hos Högwördiga Ståndet föreslå d:n 15: Junii, såsom en allmän fardag så i Städerna som på landet. Til följe hwaraf denna § blefwe så lydande: Å Landet och i Städerna ware rätter legostämma ifrån d:n 15 Junii til samma tid året derefter, och hwad twenne Legostämmor om året beträffar, som warit brukelig[a] i Stockholm, trodde Deputerade, at de ei allenast i Stockholm borde bijbehållas, utan äfwen andra Rikets större Städer niuta samma förmån; hwarföre sidsta meningen i de[n]na §. borde blifwa af detta innehåll: Doch m[å] hädan åt11 som hijttils Twenne legostämmor ei allenast i Stockholms Stad bijbehållas, utan ock i andra Rikets större Städer införas.
Uti den 4:de §.12 af projectet til Tienstehions Stadgan ansågo wäl Deputerade för oumbärligit, at nå[5]gon wiss tid borde wara utstakad til hwilcken upsägningen af Tienstehion, som flytta will bör ske, och bijföllo derföre, under den föreslagna flyttningstiden d:n 15. Junii, at upsägningen borde ske til d:n 25: Aprill, men ansågo deremot terminum a quo?13 wara aldeles onödig och för det afflyttande tienstehionet, och dess nya husbonde mera hinderlig, och således inskräncka bådas i naturen grundade frihet, at upsöka hwarandra, och tillade derjemte, at om ock den föreslagna terminus a quo blefwe i Tienstehions Stadgan ståndande, den doch, där brist på Legohion sig yppar ei kunde hindra annan husbonde, at äfwen för den tiden redan upsöka sig något tienstehion; Hwarföre Deputerade föreslogo, at denna §. borde således ändras: Will husbonde upsäga sitt Tienstehion, eller Tienstehionet sin tienst, bör sådant ske til d:n 25. Aprill etc:a det öfriga i denna § kunde Deputerade ei annat än til alla delar bijfalla.
Wid 5:te och 6:te §§.14 funno åter Deputerade ei det ringaste at anmärka, utan trodde dem aldeles böra bijbehållas.
Men wid 7:de §.15 ärhindrade Deputerade, at ehuru i 6:te §. förordnas, det Husbonden innom dygnet efter upsägelsen bör meddela tienstehionet orlofssedel wed 1 Rd:s och 32 sk:s wite, kunde doch hända, at husbonde för at få behålla sitt förra[6] tienstehion egenwilligt innehölle med orlofssedelns aflämnande, tils han genom laga rättegång kunde nödgas dertil, hwarigenom tienstehionet skulle hindras at å stemmodag afflytta til sin nya husbonde, och trodde derföre at denna § borde så lyda: Tager någon husbonde legohion i sin tienst innan förre husbondens orlofssedel är aflemnad, eller i fall den orätt wägras, innan han ifrån sin förra tienst bewisligen ledig är böte etc:a
Den 8:de §.16 ansågo åter Deputerade för aldeles öfwerensstämmande med Kongl. Maij:ts Höga rätt och derjemte bibehållande de emellan husbonde och tienare träffade öfwerenskommelser, och kunde derföre ei annat, än bijfalla den til alla delar.
Och hwad den 9:de §17 beträffar, hade wäl Deputerade derwid ei synnerligit at anmärka, men trodde doch i ansende til den allmänna brist på tienste folck hwaröfwer i hela Riket klagas någon närmare inskränkning wara nödig. Deputerade wille ei göra åtal derpå,18 at Allmogen och Torpare wed jordbruk kunde hålla så mycket folck hos sig som de åstundade, men tyckte doch någon inskränkning härwed böra hafwa rum i så måtto, at bakstugu- och inhyseshion ei ägde frihet at skydda flera från års tienst, än de nödwändigt til sin skötsel betarfwade,19 och trodde derföre, at denna § i sednare meningen borde så lyda: Ei må någon[7] til förswar hos sig låta antekna ogifta hion man eller qwinna, eller något inhyses- och Backstuguhion hysa flera än de til sin skötsel nödwändigt betarfwa, utan ware desse skyldige til sitt förswar skaffa sig års tienst.
10:de §20 funno åter Deputerade intet wid at påminna, utan tilstyrckte i ödmiukhet, at den borde aldeles bestå oförändrad, såsom på rätt och billighet21 grundad.
Men wed 11:te §.22 tykte Deputerade, at då 14 dagars ute blifwande utur husbondens tienst skulle, då husbonden ei will det i sin tienst antaga umgällas af tienste hionet, utom Stedselns återbärande, med både ärsättning af husbondens skade stånd och hel års lön, detta wara en plicht som wida wägnar23 öfwerstiger brottet. På detta ställe kan ei frågan wara, om ett Tienstehion af sielfswåld eller illwilja utur sin tienst uteblifwer, såsom om hwilcket i § 5:te tydeligen stadgas, och är där ansett med 3 Rd:s 16 sk:s plicht, utan handlas här endast om drögsmålet wed inställandet i tiensten, då ei laga förfall mellan kommer, då ett tienstehion i sina eller andras angelägenheter drögde öfwer 14 dagar, och föreslå deras Excellencer, at tienstehionet för et sådant uteblifwande borde, utom stedselens återbärande, kunna wräkas utur[8] sin tienst, ärsätta alt husbondens skadestånd, och dertil plichta ett helt års lön. deremot hafwa Deputerade tykt med någorlunda billighet wara öfwerensstämmande, om tienstehionet i sådant fall, då det wräkes återbär städselen och ärsätter all husbondens skada, och at den öfriga plichten går ut i grund hwaraf denna mening komme i Stadgan at så lyda: Dröjer Tienstehion öfwer 14 dagar utan laga förfall, och will husbonde det ei behålla, återbäre stedselen och fylle allan skada, efter mätis manna ordom;24 men at det öfriga i denna § såsom för hårdt går ut alt til slutet.
Deputerade hafwa äfwen sökt granska 12:te, 13:de, 14:de, 15:de, och 16:de §§25 af denna projecterade stadga, men funnit dem, så aldeles på lag och billighet grundade, at de wid dem aldeles ingen ändring kunna föreslå.
Deremot synes uti 17:de §26 saknas en billig reciprocitet27 husbonde och tienstehion emellan då det heter Ei må tienstehion rata husbondes kost – – – gör det någor böte 1. Rd: 32 sk; då likwäl hända kan, at kosten är antingen altför swag, eller förskämd, eller ock illa tillagad, hwarigenom tienstehionet kunde lida til hälsa och krafter, och efter en sådan lags klara lydelse derutöfwer blifwa belagd med plicht, utan at wed domstolen äga den ringaste talan öpen til sitt förswar; hwarföre Deputerade höllo före, at denna § borde så lyda: Ei må tienstehion rata husbondes kost, då den förswarlig är[9] eller på något sätt etc:a – – – Gör det någor etc:a
Den 18:de §,28 som handlar om tienstehionets wårdande af husbonde under sin siuklighet, utan särskilt betalning ansågo Deputerade så öfwerensstämmande med en Christelig ömhet för menniskor och medborgare, at de aldraminst borde sätta den i fråga, emedan de just härwed igenkände sin dyra plicht, at til ett sådant Christeligit med lidande på alt sätt söka förmå sina åhörare, och dem med eget efterdömme deruti förelysa. Den enda händelse förekom dem härwed allenast betänckelig, at ett tienste hion kunde genom sin egen liderliga och lastfulla lefnad ådraga sig några långwariga siukdomar, hwilckas botande kunde falla husbonden så kostsam och beswärlig, at kostnaden med skäl ei kunde husbonden utan ärsättning åläggas, hwarföre Deputerade tykte at denna § borde sålunda börjas: Siuknar Legohion i husbondes tienst, utan eget förwållande, då äger husbonde etc:a
Den 19: §.29 hade ei eller Deputerade något at påminna wed, men trodde allenast, at gamla och orklösa tienare i Städerna må niuta lika beneficium30 med dem på Landet, at i fattighusen intagas, och at det derföre mot slutet af § må heta: ware berättigad at i fattighus, så i Städerna som på landet niuta sitt uppehälle.[10]
Sluteligen förehade ock Deputerade den 20:de och 21: §§.31 af den föreslagna Tienstehionsordningen, men funno ei något wed dem at ärhindra, utan trodde dem aldeles böra blifwa oförändrade.
Således hafwa Deputerade sökt efter sitt bästa wett och förstånd, at fullgöra sin af Högwördiga Ståndet ålagda skyldighet, och så liten som ock Deputerades åtgärd härwed nu kan synas, så har det doch kostat dem flera brydsamma öfwerläggningar innan de uti flera förekommande ömma frågor hunnit stadga sina tanckar och hinna til en fullkomlig unanimitet.32 Deputerade underkasta nu alt detta i ödmiukhet Högwördiga Prästa Ståndets eget mognare pröfwande, lika redebogne, at på ena sidan omständeligare uplysa Högwördiga Ståndet, om de orsaker som föranlåtit dem, at fatta sådanna beslut, än det skrifteligen sig göra låter, och på den andra sidan, at antaga en helt annan öfwertygelse, då de af Högwördiga Ståndets diupare insichter och skarpsinniga omdömen få se sakerna satta i ett större lius. datum ut supra.33
renskrefna exemplaret justerades och underskrefs af alla Ledamöter d:n 1. Decembr. 1778
infidem34
Anders Chydenius