Ödmiukt Me[morial]
Sedan jag af flera omständighe[ter] förnummit1 hwad uppmärksamhet och widriga2 omdömmen m[in g]enom trycket utgifna skri[ft ka]llad Rikets hielp genom en naturlig finance System undergåt, som ei annat kan än röra mig såsom dess uphofsman har jag trodt min skyldighet fordra at för Riksens Högl. Ständer, som egentel:n är det ställe hwarest en Riksdagsman öppenhiertigt får yttra sig gifwa de anledningar wid handen, som föranlåtit mig til samma arbetes utgifwande, på det Ri[k]sens Högl: Ständer och efterwärden däraf må finna huru wida jag förbrutit mig derutinnan eller ei.
Jag kan upprichtigt betyga at jag med innerlig oro i Högw: Pr: Ståndet bijwistade öfwerläggningarna rörande Secr: Utskottets Extr: Prot. om Coursens fällande, genom hwilckets bijfall ei allenast Coursens fällande efter hand blef på wist sätt faststält, utan ock Secr: utskottet updragit at de dertil nödiga författningar directe hos Hans Kongl: Maij:stt til wärckställighet anmäla, ehuru Secr: Utskottets instruction3 uttryckeligen förmår, at alla medel til wäxel Coursens fällande [med] mera böra icke annorlunda än [af] Riksens Ständer in plenis4 [afslutas.] Det lugnade mig likw[äl], a[t opera]tion sku[lle] börjas under Riksens Högl: S[tände]rs egen sam[m]anwaru och tilsyn och at Secr: Utskottet hänsköt i samma sitt [be]tänck[an]de til Riksens [Hög]l. Ständer sielfw[a at] upgifwa om de wis[te] någ[ot a]nnat, nyttig[ar]e förslag til uphielpande af Rikets Financer.
En så wigtig och inbunden5 sak, som då första gången war hos Riksens Hl: Ständer under ventilation kunde omöjeligen i en hast utforskas, Förslagets goda [och o]nda fölgder t[y]deligen [utr]önas o[ch] [än min]dre af Riksens Högl: Ständer n[ågot] nytt och mogit försl[ag] [upgiöras.] Jag har altid ansedt [Financer]nas reglerande för en hufw[udsak til] Rikets hielp, och för en af de aldr[a] wigtigaste orsaker hwarföre Riksens Högl. Ständer nu trädt tilsammans, derjemte föll det mig mer än bekymmersamt före huru de förnämsta Financ[e] oredor i framflutna tider härst[a]mmat af wälmenta, m[en] förhastade steg af de förra R[iksda]garnas Secreta Utskott och Banco Deputation[er] hwilcka dels blifwit tagna i hem[li]ghet dels ock genom Plenorum utwärckade bijfall, i ämnen som dem til sina fölgde[r] ei kun[n]at wara noga bekanta. Den [ö]m[he]t och nit hwarmed jag i [alt] öfrigit sökt handtera Rikets och Medborgares wäl pålade mig då at i synnerhet härutinnan skaffa mig närmare lius, på det jag med t[rygghet] måtte kunna f[ullgiöra] hwad Nation af mig äfwen [i den] delen såsom af en Riksdags man hafwer at fo[r]dra. Wid en sådan undersökning, och ju mera jag med urskil[ln]ing granskat målet, ju wissare [har] min öfwertygelse blifwit om näringarnas och alla Debitorers6 lidande genom en fallande Cours, och det förnämligast på samma grunder hwarmed Secreta U[t]skottet bewisat skadan af Coursens hastiga fall emedan jag aldrig annat kan finna, än at samma förlust nödwändigt måste existera fast Coursen fälles successive,7 ehuru det ei blifwer aldeles så synbart. Härtil kom äfwen en annan omständighet, som förmådde mig at gå i en noga granskning af saken. Högw. Prästa Ståndet har genom sitt förtroende satt mig i Bewilnings Deputation, hwarest jag kommer at på hemmawarande Rikets undersåtare projectera8 skatter och afgifter; ingen ting kan wara ömmare än detta i en tid då Rikets behof wida öfwerstig[er] alt hwad undersåtare förmå draga til sammans. Här råkade jag i yttersta willrådighet. Det war ännu intet u[t]stakat, hwad daler betydde, eller huru många mark Coursen skulle årl. falla, likwäl skulle dalrar bewiljas,9 och ju flera mark coursen årl. skulle f[a]ll[a]
jag har aldrig blindwis
kun[n]at följa […]
jag trotsar owännen at
wisa min hand wara
s[mu]tsig
at [u]tan öfwertygelse återkalla
röjer et nedrigt hierta10
ju drygare och större skulle den bewiljade11 [sum]man blifwa under samma dale[r]tal. Derjemte ansåg jag för oneke[ligit] at ju drygare realisations grund12 Ba[n]qven skulle åtaga sig för sina sedlar, [ju] angelägnare måste Banqven wara, [at f]å in sin fordran [a]f Kronan och i samma mån måste Riksens Ständer åtaga sig en drygare Bewillning för at sätta Kronan i stånd at afbörda antingen räntor el:r hufwudstol13 af sin skuld i Banqven. Äntel:n14 har jag af gamla han[d]lingar funnit, atoachtadt många alfwarsa[mm]aste försök som i äldre tider til R[äk]newärdets nedsättande blifwit gi[or]de har doch sådant i alla tider blifwit i wärkställigheten omöjeligt. Hwarföre jag äfwen befarar, och i min öfwertygelse med full wisshet kan försäkra, at det ei eller nu låter sig göra.
I ansende til alt detta, och som intet annat warit mig ömmare om hiertat än Rikets hielp och dessa Ständers heder hos sednaste efterwerlden15 har jag upgifwit för mer än halft år sedan i Banco Deputation dessa och flera ömmande considerationer,16 med uttryckeligit fö[r]behåll at i fall Banco Deputation derpå ei behagade hafwa något afsende, jag då wille dessa mina skäl lägga f[ör a]ll mänhetens ögon, på det jag [i händel]se af en ömkelig fölgd genom [den] redan antagna System i en fr[amtid] ei måtte finnas haft deruti n[ågon] del.17
Alt sedan har jag med flit18 sö[kt der]as sälskap som jag trodt kunna med[de]la mig mera lius i dylika ären[de]r, i mening at bätre blifwa underrättad om saken, men antingen nu felet bestått i mitt för mycket inskränkta begrep, eller någon naturlig enwishet, som jag icke sielf kan weta, eller otilräckeliga motskäl blifwer doch det wist, at jag af alt hwad anfört blifwit ei kunnat annat fatta än at coursens fällande efter hand wore skadelig.
Har jag felat härutinnan, som wäl kan wara möjeligit, ty menniskiors lått har ei blifwit at wara derifrån befriade, så äger ju Högsta Magten at utan minsta afsende på min skrift taga hwad steg de finna bäst [och geno]m en wederl.19 stilla allmänhetens upmärksamhet. Har jag den lyckan, at sielf framdeles finna mig öfwertygad, det jag farit wilse, så är jag redebogen20 at sielf wederlägga mina egna satser. Det wanpryder intet en redelig Medborgare som blot söker Fosterlandets wäl at förkasta sina egna och antaga andras medel at hielpa det samma, när han finner dem göra bätre wärckan, men at af fruchtan eller til någras wälb[e]hag utan öfwertygelse återkalla sina satt[ser] röjer et nedrigt hierta,21 och [kan al]dr[a] minst begäras af den, som [för det] allmännas skuld icke hållit sig undan i några fa[r]ligheter, e[l]ler haft några nedriga afsigter, ock kan trottsa sielfwa afwunden at wisa sina händer wara smut[si]ga.22
Mi[n a]fsi[gt] har warit och lyser på hwart blad i mi[n] skrif[t], at en gång för alla hielpa näringarna utur sitt i råkade bråk,23 och til en betydande del lindra undersåtares bewilningar, dessa hafwa i mitt tycke warit så [sto]ra ändamål at jag åsido satt alt som kunnat hindra m[ig] at winna dem. Jag har intet känt en enda [fö]rfattning, som wid denna Riksdag än blifw[i]t [ta]gen emot de botemedel jag föreslag[it] och jag har tr[odt] at ingen ting kan gagna m[era Högsta] magten, än at få anledn[ingar] [at] täncka om fölgderna af sitt beslu[t] så länge det ännu ei gått i wärckställ[i]gh[et] kan då antingen med så mycket stö[rre] trygghet fastställas, eller om fö[lgderna] blifwe för Riket och näringarna [för svå]ra heldre straxt ändras, [än at en] framtid skulle nödsakas at gör[a sådant] och Riket emedlertid blifwa lidande.
Den frihet med hwilcken Auctorer [re]dan i framfa[r]na tider, men besynne[rli]gast24 under d[en]na Riksdag yttrat sig om äldre och nyare från Högsta Ma[gten] wercke[l:n] emanerade25 författningar, har [äf]wen försäkrat mig om samma förmån, och j[a]g ha[r] nu den l[y]cka[n at kun]na [ä]rhindr[a] [Rik]sens Högl. S[tänder] [a]t äfwen i [Ma]rt[ii] månad i d[etta å]r, oc[h] således lån[gt efter] Ständer[nas ta]gn[a be]slut om Cour[sens] fälland[e, til e]tt wist markt[a]l årl. ä[r med] Högl. Ri[d]erskapets och Ad[e]lens tilstå[nd] H[err] Barons o[ch] Öfwersten Christ[e]r Hor[ns M[emorial26 i] sam[ma] ämne genom trycket kommit för allmänhetens ögon. hwaruti han ei allenast i det hufwudsakeligaste drifwer en satts med mig, utan nytiar äfwen nästan aldeles samma talesätt, som de äro, hwilcka anses för anstöteliga i min skrift, han säger Pag: 24: at genom sedelståckens indragning uta[n] wärdets fixerande på sedeln fall[a] wij ifrån den ena ex-tremiteten til den andra.27 pag: 25. Lika så litet det båtar28hjälper, gagnar i hungersnöd sätta en wiss taxa på spannemål, äfwen så litet tycker mig det hielper at reglera wäxel cours igenom förordningar, så länge myntfoten eller wärde på Sedel myntet icke är faststält. Pag: 26. heter det Hwad den uträkningen angår at småningom och år för år bringa wäxel Coursen til fallande /:detta är just Ständernas tagna beslut:/ tycker mig måste i wärckställigheten åtminståne blifwa skadelig om icke aldeles omöjelig.29 Pag: 27: deremot blifwer wärckan helt annorlunda om det undan gömde goda myntet30 på en gång bringas i Circulation, som NB: ei kan ske förr än sedel myntet fått ett stadgat wärde, hwilcket äfwen just är min hufwu[d]satts. Han fortfar widare på samma s[ätt] [och sä]ger om samma högsta [Ma]gtens tagna beslut at smånin[gom fä]lla coursen uttryckeligen [at den]na plan är grundad på en pe[titio] principii31 eller obewist satts [so]m åtskilligt annat.
Jag är således intet den enda som under åtniutande af Riksens Högl: Ständ[ers fö]rtroe[n]de, tä[nkt] och skrifwi[t em]ot dett[a] beslut [då] jag uti H:r Öfwersten [o]ch Riddaren Horn hafwer en så pålitelig wägwisare, och hwars fotspår jag anser för en heder at följa. Saken är mera öm än mången wid första påsende kan föreställa sig. den rörer Rikets ögna sten. Man uplyses aldrig för mycket deruti, och dertil gifwa inkast bästa anledning.32
Riksens Högl. Ständer täcktes [der]före wärdas granska saken, och g[enom] et lykligt beslut derutinnan, g[öra Na]tion i sin tid lyckelig och nög[d och] sitt namn bland Swens[ka] [Stän]der odödeligt.
H:r Bar: öfwersten och Riddaren Har så wäl i ansende til sina öfriga stora egenskaper som i synnerhet för sin i detta memorial wista grundel:a insigt i Banco ärender och Nijt för Rikets wäl wunnit sitt Stånds förtroende at blifwa Banco Fullmägtig. Utan minsta afsende på egen winst heder eller förmån, har jag arbetat i samma ämne, och anhåller derföre om intet annat än et blidt omdömme öfwer min wälmening.
Föregående avsnitt:
Följande avsnitt:
Platser: Sverige (Swerige, Swerge, Ruotzi)
Personer: Horn, Christer Rudbeck, Thure Gustaf
Bibelställen:
Teman: