Föregående avsnitt: Utkast till katekespredikningar, Fjortonde predikan
Följande avsnitt: Utkast till katekespredikningar, Sextonde predikan
Femtonde predikan.
Ingången.
§. 1. Jag lefver: I skolen ock lefva. Med dessa kraft-ord upmuntrar och bemannar vår291 Jesus, sine öfver hans bortgång nedslagne och sörjande Lärjungar Joh. 14:19. De innehålla 2:ne ganska viktiga sanningar.
§. 2. Jesus var nu på vägen at gå i döden och låta sig offras för verldenes synder, men han säger dock: Jag lefver, i sjelfva döden til min Guddomliga natur, och til min mandoms ädlaste del, nemligen själen, som aldrig kan dödas. Jag lefver, ty min krop kan aldrig se förgängelse, utan skal upstå til et evigt lif. Jag lefver, såsom den rätta lifgifvaren åt alle andeligen döde och til den eviga döden hastande syndare.
§. 3. Men fölgden häraf var den: I skolen ock lefva. Detta beteknar här 1:o den stora glädje, som vid vissheten om Jesu upståndelse skulle uplifva dem 2:o förstås här det andeliga lifvet, som genom tron skulle upväckas hos dem, hvaruti de skulle förklaras rättfärdige för Gud, 3:o i synnerhet det eviga lifvet.
§. 4. Ordet ock står här äfven med synnerligt eftertryck och beteknar 1:o at uti det förut nämnda Jesu lif ligger äfven den enda grund-orsaken til de trognas lif. Es. 55:3. hvarföre han ock kallas lifsens Förste. Ap. G. 3:15. 2:o at deras sälla lif skal i många delar likna deras Frälsares, 1 Joh. 3:2.
§. 5. Med dessa tröste-ord vänder vår Jesus sig än i dag til alla sina bekymrade barn. Jag lefver, jag har kämpat, jag har segrat öfver292 helfvetet och döden, jag åtnjuter på min Faders högra hand den fullkomligaste himmelska lycksalighet; men i, mine käre barn, i skolen ock lefva; jag vil göra eder delaktige af denna min salighet. I vandren väl här ännu i tåre-dalen, men jag vil komma och taga eder til mig &c. Joh. 14:3.
§. 6. I, Jesu vänner, efter vi hafve så härliga löften, så låtom oss med en helig vördnad, genom det uppenbarade ordet, se in uti denna vår tilkommande härlighet, för at förgäta denna verldenes glittrande grus, och med så mycket större åtrå eftersträfva denna vår fullkomliga förlossning; men Herren gifve oss nåd dertil!
Texten, Tredje Artikeln.
Föreställning.
Vi vilje i dag genom Guds nåd förklara, de trognas fullkomliga förlossning, eller det eviga lifvet; hvarvid vi märke 1:o Ordningen, uti hvilken denna förlossning sker. 2:o Hvaruti den består 3:o hvart de människor ändteligen hamna, som gå miste om denna salighet.
I. Delen.
§. 7. Om ordningen hafve vi at märka trenne omständigheter, nemligen först åt hvilka denna förlossning meddelas, och för det andra huru det samma sker. Här besvaras nu den förra frågan af början på 16. §.1293
§. 8. Nu märke vi vidare, huru denna förlossning sker, eller huru de gode blifva urskilde ifrån de onde. Det sker först i döden; men egenteligen genom den yttersta domen; hvilken utförligen beskrifves i continuation af samma 16:de §.
II. Delen.
§. 9. Beskrifver denna förlossning och bevisar den.
§. 10. Förklarar vidare huru den består uti befrielse från alt ondt och uti åtnjutande af alt godt.
§. 11. Huru själen väl egenteligen smakar denna lycksalighet, men kroppen äfven ofelbart deltager deruti.
§. 12. Uphöjer den såsom evigt varande.
§. 13. Visar huru Skriften gifver många anledningar til grader i denna härligheten, icke såsom förtjenster, utan nådebelöningar för deras trohet, ödmjukhet och tålamod uti helgelsens väg, där den på nytt födde är medvärkande med Guds anda. Alt continuation af samma §. 16.
III. Delen.
§. 14. Föreställer angelägenheten och nyttan deraf, at se hvarest de otrogne hamna.
§. 15. Beskrifves deras faseliga vistelse-ort, och bevises af klara Skriftenes språk.294
§. 16. Anförer vidare de stygga bilder, hvarmed den i Bibeln afmålas, och huru rike mannen föreställes af Christo, såsom ropande ifrån helfvetet.
§. 17. Upmuntrar at betrakta detta på nära håll; ty faran är när, och lärer huru detta stycket om fördömelsen skal rätt användas af trogne och otrogne. Se alt detta mot slutet af samma §.
Tillämpningen.
§. 18. I ogudaktige! seen eder lön i den sjön som &c.2 den är nära; domaren är för dören. Hörer hvilken salighet de trogne hafva at oryggeligen hoppas. Hvi viljen i då dö? vänder eder om: ännu är tid!
§. 19. I trogne! hvad synes eder om denna ärekrona? är den icke härlig? Lönar det icke mödan at för den försaka all verldslig lust och kämpa troligen til döden, för at undvika helfvetet och vinna det eviga lifvet? Så vaker då, kämpen och beden, at i engång måtten få i himmelen vara med Herranom altid.
