Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Predikningar Öfver Tio Guds Bud: X. Predikan

Tionde budordspredikan, § 8

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 8.

Sednare Delen.

Sedan vi således uti vår Betraktelses förra Del förklarat hvad Gud i detta budet förbjuder, åligger oss nu, at i den sednare efter låfven1 visa, hvad han däremot befaller. Sjelfva sakens natur visar oss, at då i detta budet all ond lusta blifvit förbuden, måste motsatsen, nemligen alla goda lustar vara oss anbefalta, och kallas egenteligen de lustar goda, som äro vår Gud behageliga, och tillika leda til et godt ändamål, det är, vår sanskyldiga lycksalighet. Bland alt hvad godt kallas, är utan tvifvel den store och Treenige Guden ofelbart det högsta, och i vist afseende det endaste goda, Matth. 19:17. ty alt annat hvad godt är, är ingalunda af sig sjelf sådant, utan af honom och igenom honom; derföre befalles ock i detta budet, at vi framför alt skole hafva vår lust i honom, det är, omfatta honom med den aldrahögsta kärlek. Ty så heter det: Tu skalt älska Herran tin Gud af allo hjerta, af allo själ och af allo förmåga, 5 Mos. B. 6:5. och David förmanar: Haf tina lust i Herranom, han skal gifva tig hvad titt hjerta önskar. Ps. 37:4. En af Jobs vänner Eliphas säger derföre: Tu skalt hafva tin lust i then Alsmägtiga, och uplyfta titt265 ansigte til Gud. Job. 22:26. det är, med själ och hjerta förena tig med honom; ty om skrymtaren2 och den girige heter det: Huru kan han hafva lust til den Alsmägtiga och något åkalla honom? Cap. 27:10. Och Herren säger sjelf genom Propheten Esaiam: Tu skalt hafva lust i Herranom; hvilken befallning han tillika beledsagar med et stort och oryggeligit löfte om välsignelse; Och jag skal föra tig öfver högderna på jordene, och skal spisa3 tig med tins faders Jacobs arf; ty Herrans mun säger thet. Cap. 58:14. Denna lust i Herranom, som förutsätter en nödig och med full öfvertygelse beledsagad kunskap om Gud, hans stora fullkomligheter och välgärningar, och om den uppenbarade nådenes ordning, består hufvudsakeligen uti trenne stycken, nemligen 1:o uti en helig och barnslig vördnad för Hans stora Majestät och höga Gudomeliga egenskaper: 2:o uti en upriktig och alfvarlig, ja fullkomlig kärlek til den Guden, som innehafver de aldrastörsta och älskansvärdaste egenskaper, och som genom sina otaliga och stora välgärningar på det högsta förbundit oss til denna kärlek, och hvilken han åter så rikeligen belönar, i det han sjelf älskar oss, och med sin himmelska hugsvalelse4 bor hos oss. Joh. 14:23. 3:o Uti en rätt barnslig tilförsigt til Gud, och266 et fullkomligit öfverlåtande af alla våra angelägenheter i tid och evighet uti hans händer som i sin Gudomeliga allvishet så väl förstår, i sin outgrundeliga godhet så innerligen vil, och änteligen genom sin fullkomliga allmagt äfven kan hjelpa, leda och välsigna oss.


  1. efter låfven: enligt det utlovade
  2. hycklaren
  3. försörja, livnära
  4. tröst, hugnad
Originalspråk

§. 8.

Sednare Delen.

Sedan vi således uti vår Betraktelses förra Del förklarat hvad Gud i detta budet förbjuder, åligger oss nu, at i den sednare efter låfven5 visa, hvad han däremot befaller. Sjelfva sakens natur visar oss, at då i detta budet all ond lusta blifvit förbuden, måste motsatsen, nemligen alla goda lustar vara oss anbefalta, och kallas egenteligen de lustar goda, som äro vår Gud behageliga, och tillika leda til et godt ändamål, det är, vår sanskyldiga lycksalighet. Bland alt hvad godt kallas, är utan tvifvel den store och Treenige Guden ofelbart det högsta, och i vist afseende det endaste goda, Matth. 19:17. ty alt annat hvad godt är, är ingalunda af sig sjelf sådant, utan af honom och igenom honom; derföre befalles ock i detta budet, at vi framför alt skole hafva vår lust i honom, det är, omfatta honom med den aldrahögsta kärlek. Ty så heter det: Tu skalt älska Herran tin Gud af allo hjerta, af allo själ och af allo förmåga, 5 Mos. B. 6:5. och David förmanar: Haf tina lust i Herranom, han skal gifva tig hvad titt hjerta önskar. Ps. 37:4. En af Jobs vänner Eliphas säger derföre: Tu skalt hafva tin lust i then Alsmägtiga, och uplyfta titt265 ansigte til Gud. Job. 22:26. det är, med själ och hjerta förena tig med honom; ty om skrymtaren6 och den girige heter det: Huru kan han hafva lust til den Alsmägtiga och något åkalla honom? Cap. 27:10. Och Herren säger sjelf genom Propheten Esaiam: Tu skalt hafva lust i Herranom; hvilken befallning han tillika beledsagar med et stort och oryggeligit löfte om välsignelse; Och jag skal föra tig öfver högderna på jordene, och skal spisa7 tig med tins faders Jacobs arf; ty Herrans mun säger thet. Cap. 58:14. Denna lust i Herranom, som förutsätter en nödig och med full öfvertygelse beledsagad kunskap om Gud, hans stora fullkomligheter och välgärningar, och om den uppenbarade nådenes ordning, består hufvudsakeligen uti trenne stycken, nemligen 1:o uti en helig och barnslig vördnad för Hans stora Majestät och höga Gudomeliga egenskaper: 2:o uti en upriktig och alfvarlig, ja fullkomlig kärlek til den Guden, som innehafver de aldrastörsta och älskansvärdaste egenskaper, och som genom sina otaliga och stora välgärningar på det högsta förbundit oss til denna kärlek, och hvilken han åter så rikeligen belönar, i det han sjelf älskar oss, och med sin himmelska hugsvalelse8 bor hos oss. Joh. 14:23. 3:o Uti en rätt barnslig tilförsigt til Gud, och266 et fullkomligit öfverlåtande af alla våra angelägenheter i tid och evighet uti hans händer som i sin Gudomeliga allvishet så väl förstår, i sin outgrundeliga godhet så innerligen vil, och änteligen genom sin fullkomliga allmagt äfven kan hjelpa, leda och välsigna oss.


  1. efter låfven: enligt det utlovade
  2. hycklaren
  3. försörja, livnära
  4. tröst, hugnad

Finska

§ 8

Jälkimmäinen osa

Kun olemme tämän tarkastelumme ensimmäisessä osassa selvittäneet, mitä Jumala tässä käskyssä kieltää, meidän tehtävämme on nyt tässä jälkimmäisessä osassa lupauksemme mukaisesti osoittaa, mitä hän puolestaan käskee. Itse asian luonne osoittaa, että kun tässä käskyssä kaikki pahat halut on kielletty, niin meitä käsketään vastakkaiseen asiaan eli kaikkiin hyviin haluihin. Hyviksi haluiksi kutsutaan varsinaisesti sellaisia, jotka ovat Jumalalle mieleen ja jotka samalla johtavat hyvään päämäärään, meidän todelliseen autuuteemme. Kaikesta siitä mitä hyväksi kutsutaan, on suuri ja kolmiyhteinen Jumala varmasti korkein ja jossain mielessä myös ainoa hyvä Matt. 19:17, sillä kaikki muu, mikä on hyvää, ei suinkaan ole sitä itsestään vaan se on hänestä ja hänen ansiostaan. Siksi tässä käskyssä määrätäänkin, että meidän tulee kohdistaa halumme ennen kaikkea häneen eli suhtautua häneen kaikkein suurimmalla rakkaudella. Sillä näin sanotaan: Rakasta Herraa, Jumalaasi, koko sydämestäsi, koko sielustasi ja koko voimastasi 5. Moos. 6:5, ja Daavid kehottaa: Iloitse Herrassa, hän antaa sinulle mitä sydämesi toivoo9 Ps. 37:4. Siksi yksi Jobin ystävistä, Elifas sanoo: Silloin on ilosi oleva Kaikkivaltiaassa, ja sinä nostat 265 kasvosi Jumalan puoleen10 Job 22:26, eli voit sielullasi ja sydämelläsi yhtyä häneen, kun taas teeskentelijästä ja ahneesta sanotaan: Kuinka hän voi riemuita Kaikkivaltiaasta, tai rukoilla häntä avukseen?11 Job 27:10. Herra itse sanoo profeetta Jesajan kautta: Silloin saat iloita Herrasta, mihin kehotukseen hän samalla liittää suuren ja järkkymättömän lupauksen siunauksesta: Minä annan sinun kulkea kaikkien vuorten yli, ja olet saava elantosi isäsi Jaakobin perintömaasta. Näin on Herra puhunut Jes. 58:14. Tämä ilo Herrassa, joka edellyttää tarpeellista ja varmaan vakaumukseen yhdistyvää tietoa Jumalasta, hänen täydellisyydellisistä ominaisuuksistaan ja hyvistä teoistaan sekä ilmoitetusta armon järjestyksestä, koostuu pääasiallisesti kolmesta osasta, nimittäin: 1) pyhä ja lapsenomainen kunnioitus hänen suurta majesteettisuuttaan ja jumalallisia ominaisuuksiaan kohtaan; 2) rehellinen, vilpitön ja täydellinen rakkaus Jumalaan, jolla on kaikkein suurenmoisimmat ja rakastettavimmat ominaisuudet ja jonka lukemattomat, suuret hyvät teot ovat mitä voimakkaimmin sitoneet meidät tähän rakkauteen, ja jonka hän sitten jälleen niin runsaasti palkitsee sillä, että hän itse rakastaa meitä ja asuu meidän kanssamme antaen taivaallisen lohdutuksensa Joh. 14:23; 3) oikea lapsen luottamus Jumalaan, niin266 että jätämme kaikki asiamme ajassa ja ikuisuudessa täysin hänen käsiinsä, joka jumalallisessa kaikkiviisaudessaan niin hyvin ymmärtää, pohjattomassa hyvyydessään niin hartaasti tahtoo ja lopulta täydellisessä kaikkivaltiudessaan myös voi auttaa, johdattaa ja siunata meitä.


  1. 1776/1992/muokattu
  2. 1933
  3. 1992/muokattu

Engelska

Unfortunately this content isn't available in English

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: