Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Predikningar Öfver Tio Guds Bud: X. Predikan

Tionde budordspredikan, § 12

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 12.

Tillämpningen.

Nu hören I, välsignade i Herranom, hvad Gud här förbjuder, och hvad han277 befaller. Detta budet griper icke egenteligen an Edra utvärtes gärningar, de äro förmodeligen uti föregående budet nog träffade, om I icke med flit aldeles undandragit Eder all känsla af sanning och samvetets vitnesbörd; men detta budet går helt och hållit löst på hjertat och dess inre begär: I ären altid benägne at i det yttre slingra Eder undan lagens dom med hvarjehanda enskyllningar,1 och åberopa Eder ärbara vandel, at I åtminstone icke ären de värste; i dag angår saken intet något sådant: hela Phariseens långa meritlista, om I än kunden aldrig så mycket skarfva uti den, hjelper icke et steg fram vid detta budet; nej hjertat, det högmodiga, falska orättfärdiga, arga, lättfärdiga, olydiga och ogudaktiga hjertat måste i dag fram. Herren ropar: Tu skalt icke hafva någon ond lust i dit hjerta; där får intet upstiga något syndigt begär, än mindre samtycke, och aldraminst någon utöfning af synden. Kommen nu och sätter en och hvar Edert samvete fram för denna Guds helighets spegel, och drager det ingalunda undan, ty jag försäkrar, det måste ändock en gång fram, då böckerna skola uplåtas2 och domen hållas, då hvarken bergen vilja falla öfver Eder eller högarna mera kunna skyla Eder för hans ansigte som sitter på stolen: görer de278 då häldre i dag för Jesu namns skull; men om detta honungssöta namnet ännu ej kan beveka Edert hjerta dertil, så beder jag Eder på det aldraömmaste, görer det då hälst för Eder egen salighets skull, och pröfver Eder här i dag för Herrans ansigte. Hafven I dock märkt några onda tankar upstiga hos Eder? Hvad lust hafven I haft til Herran och hans lag? Samvetet svarar, föga eller ingen. Hafva då några högmods, girighets, arghets, orättfärdighets eller hordoms lustar upstigit? Samvetet måste svara: många tusende. Hafver du då hållit hans bud? Nej, icke et enda. Har du icke ofta roat dig hemligen med dessa syndiga begär? Har du icke ofta gått hafvande med dem, i upsåt at utöfva dem? Jo, ofta nog, Gudi klagat, måste många vidgå, fast mig felats tilfälle dertil, och verldslig skam och straff hafva afhållit mig därifrån. Men vet du, o människa, hvad du med alt detta ådragit dig? Gud nåde dig så vist, helfvetet och den eviga fördömmelsen; så at du väl har orsak at klaga utur en Botpsalm: Ack! jämmer, skal dock jag inför tin domstol stånda, och evigt fängslas ther, som alt är idel vånda, &c. N:o 256: v. 4.3


  1. ursäkter
  2. öppnas
  3. Psalm 256 Mitt skuld-register när jagh wil i 1695 års psalmbok. Hela vers 4 lyder: ”Ach jämmer! skal doch iagh in för tin domstol stånda? Och ewigt fängslas ther, som alt är idel wånda; Ther jämmer, ängslan, skrän, samt tusend ach och wee, Medh all odräglighet skal utan ända skee?”.

Originaldokument

Originalspråk

§. 12.

Tillämpningen.

Nu hören I, välsignade i Herranom, hvad Gud här förbjuder, och hvad han277 befaller. Detta budet griper icke egenteligen an Edra utvärtes gärningar, de äro förmodeligen uti föregående budet nog träffade, om I icke med flit aldeles undandragit Eder all känsla af sanning och samvetets vitnesbörd; men detta budet går helt och hållit löst på hjertat och dess inre begär: I ären altid benägne at i det yttre slingra Eder undan lagens dom med hvarjehanda enskyllningar,4 och åberopa Eder ärbara vandel, at I åtminstone icke ären de värste; i dag angår saken intet något sådant: hela Phariseens långa meritlista, om I än kunden aldrig så mycket skarfva uti den, hjelper icke et steg fram vid detta budet; nej hjertat, det högmodiga, falska orättfärdiga, arga, lättfärdiga, olydiga och ogudaktiga hjertat måste i dag fram. Herren ropar: Tu skalt icke hafva någon ond lust i dit hjerta; där får intet upstiga något syndigt begär, än mindre samtycke, och aldraminst någon utöfning af synden. Kommen nu och sätter en och hvar Edert samvete fram för denna Guds helighets spegel, och drager det ingalunda undan, ty jag försäkrar, det måste ändock en gång fram, då böckerna skola uplåtas5 och domen hållas, då hvarken bergen vilja falla öfver Eder eller högarna mera kunna skyla Eder för hans ansigte som sitter på stolen: görer de278 då häldre i dag för Jesu namns skull; men om detta honungssöta namnet ännu ej kan beveka Edert hjerta dertil, så beder jag Eder på det aldraömmaste, görer det då hälst för Eder egen salighets skull, och pröfver Eder här i dag för Herrans ansigte. Hafven I dock märkt några onda tankar upstiga hos Eder? Hvad lust hafven I haft til Herran och hans lag? Samvetet svarar, föga eller ingen. Hafva då några högmods, girighets, arghets, orättfärdighets eller hordoms lustar upstigit? Samvetet måste svara: många tusende. Hafver du då hållit hans bud? Nej, icke et enda. Har du icke ofta roat dig hemligen med dessa syndiga begär? Har du icke ofta gått hafvande med dem, i upsåt at utöfva dem? Jo, ofta nog, Gudi klagat, måste många vidgå, fast mig felats tilfälle dertil, och verldslig skam och straff hafva afhållit mig därifrån. Men vet du, o människa, hvad du med alt detta ådragit dig? Gud nåde dig så vist, helfvetet och den eviga fördömmelsen; så at du väl har orsak at klaga utur en Botpsalm: Ack! jämmer, skal dock jag inför tin domstol stånda, och evigt fängslas ther, som alt är idel vånda, &c. N:o 256: v. 4.6


  1. ursäkter
  2. öppnas
  3. Psalm 256 Mitt skuld-register när jagh wil i 1695 års psalmbok. Hela vers 4 lyder: ”Ach jämmer! skal doch iagh in för tin domstol stånda? Och ewigt fängslas ther, som alt är idel wånda; Ther jämmer, ängslan, skrän, samt tusend ach och wee, Medh all odräglighet skal utan ända skee?”.

Finska

§ 12

Sovellutus

Nyt kuulette, siunatut Herrassa, mitä Jumala tässä kieltää ja mitä hän277 käskee. Tämä käsky ei varsinaisesti koske teidän ulkoisia tekojanne, sillä niitä on luultavasti jo tarkoin käsitelty edellisessä käskyssä, ellette te sitten tahallanne ole torjuneet luotanne kaikkea totuuden tuntoa ja omantunnon todistusta. Tämä käsky sen sijaan koskee kokonaan sydäntä ja sen sisimpiä haluja. Teillä on aina tapana ulkoisesti kiemurrella itsenne vapaaksi lain tuomiosta kaikenlaisin selityksin. Te vetoatte kunnolliseen elämäänne, että te ette ainakaan ole pahimpia. Tänään ei siitä olekaan kysymys: kokonainen farisealaisen pitkä ansioluettelo, vaikka pystyisittekin venyttämään sitä vaikka kuinka paljon, ei auta teitä askeltakaan eteenpäin tämän käskyn kanssa. Ei, vaan sydämen, ylpeän, valheellisen, väärämielisen, pahan, kevytmielisen, tottelemattoman ja jumalattoman sydämen täytyy tänään astua esiin. Herra huutaa: Sinun ei pidä haluta mitään pahaa sydämessäsi, siitä ei saa nousta ainoatakaan syntistä himoa, vielä vähemmän suostumusta niihin ja kaikkein vähiten minkäänlaista synnin harjoittamista. Tulkaa siis ja asettakaa itse kukin omatuntonne tämän Jumala pyhyyden kuvastimen eteen älkääkä vältelkö sitä, sillä minä vakuutan, että se kaikki tulee kuitenkin kerran ilmi, kun kirjat avataan ja tuomio luetaan. Silloin eivät vuoret eivätkä kukkulat enää kaadu päällenne ja kätke teitä hänen kasvoiltaan, joka istuu istuimellaan. Tehkää se278 siis mieluummin tänään, Jeesuksen nimen vuoksi, mutta jos tämä hunajainen nimikään ei vielä pysty taivuttamaan teidän sydäntänne siihen, niin pyydän teitä nöyrimmin, että tehkää se sitten edes oman autuutenne vuoksi ja koetelkaa itseänne tänään Herran kasvojen edessä: oletteko huomanneet pahoja ajatuksia nousevan sisällänne, minkälainen halu teillä on ollut Herraa ja hänen lakiaan kohtaan? Omatunto vastaa: vähäinen tai olematon. Onko teillä ollut ylpeyden, ahneuden, vihan, väärämielisyyden tai huoruuden haluja? Omatunnon täytyy vastata: tuhatmäärin. Oletko sinä sitten noudattanut hänen käskyjään? En vähimmässäkään määrin. Etkö ole usein salassa huvitellut näillä syntisillä himoilla? Etkö ole elätellyt niitä mielessäsi aikomuksenasi harjoittaa niitä? Kyllä, tosi usein, Jumala paratkoon, näin täytyy monen tunnustaa, vaikka minulla ei olekaan ollut tilaisuutta siihen ja maailmallinen häpeä ja rangaistus ovat pitäneet minut niistä erossa. Mutta tiedätkö sinä, ihminen, mitä olet tällä kaikella itsellesi hankkinut? Jumala sinua armahtakoon, helvetin ja ikuisen kirouksen tuomion, niin että sinulla on todella syytä valittaa parannusvirren sanoin: Voi murhetta, minä joudun tuomioistuimesi eteen ja ikuisesti vangituksi sinne, missä kaikki on pelkkää kärsimystä jne. Numero 256, säe 4.7


  1. Voi murhetta, ... Numero 256, säe 4.: Alkutekstissä on lainaus vuoden 1695 ruotsalaisen virsikirjan virrestä 256, säkeistö 4.

Engelska

Unfortunately this content isn't available in English

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: