Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Tankar

Tankar, § 12

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 12.

Men ännu större orsak til den öfverklagade brist på arbetare få vi igen i samma Legohions-Stadga, när vi antage det för vist, som här förut §. 6. är bevist, at års-tienster hufvudsakeligen hindra giftermål.

Den satsen: at utan giftermål vårt slägte icke kan ega bestånd, eger alranärmaste grad af den visshet, som tilhörer de mathematiska sanningarne: så snart det altså talas om folkbrist, om et folk-fattigt land, så synes mig, at al förnuftig tanke måste vända sig til giftermålen, och se om uti våra politiska förfatningar eller deras fölgder ligger något hinder i vägen för denna naturens ömaste drift; finnes det, och vi ändå under en tryckande folkbrist vilje försvara dem, så arbete vi snör-rätt emot egenteliga medlet at afhielpa det onda, och med det samma lägge oöfvervinneliga hinder i vägen för Rikets tilväxt och styrka, och derigenom öke deras klagan och nöd, som nu lida brist på arbetare.

Om et land icke innehafver så många inbyggare, som det kan inryma och sig der möjeligen kunna föda, kan man trygt säga, at det måste vara icke naturens utan regeringens fel.1 Naturen är vid mennisko-slägtets fortplantning rätt så driftig och gifmild, som hos andra diuren efter deras art, och skulle således fulleligen svara emot sin stora Skapares välsignelse och ändamål, at föröka sig och upfylla jorden.2 Men när Embetsmän måste gå sina bästa år ogifte, för otilräckelig lön at hålla stat3 för sina hustru, och de ringaste arbetare släpa i års-tienster, utan at se några utvägar at föda hustru och barn, eller hafva frihet at bygga sig en koja at bo uti, då är ej underligt, at Rikets tilväxt blifver ringa, och husbönder föra en billig klagan öfver brist på arbetare; men at denna brist skal hielpas genom ännu starkare tvång, och svårare hinder i giftermål, är et så orimeligt förslag, at det bland tänkande menniskor näppeligen kan vinna några anhängare.

Hvad svara nu härtil tienste-hions stadgans förfäktare? Denna stadga, säga de, har icke något at göra med folkökningen, utan endast med folkets ordenteliga användande til rikets och medborgares nytta; andre förfatningar äro de, som skola befordra undersåtarnes tilväxt, så at derföre behöfva icke arbetare tryta: men, min läsare! hvad hielper det at således ordenteligen använda dem, när just denna ordning så handgripeligen, som nu är vist, skingrar de förra arbetarena och aldeles hindrar nyas tilväxt? När andre stadgar, säga de, befordra folkökningen, så är tienste-hions ordningen nyttig at syslosätta dem rätt. Men jag svarar deremot, när tienste-hions stadgan sådan, som den nu föreslås, förstör al fri- och säkerhet för arbetare, så blifver mera ingen förfatning möjelig, som med den andras bestånd kan befordra deras tilväxt; det är platt omöjeligit.

Hvarifrån skola arbetare komma? Hvem vet icke, at inga komma ut ifrån hit til oss, och här hema hindras folkets plant-skola, genom förfatningar: måste då icke hela vår plantering gå ut? Man säger vidare: Här är ingen verkelig brist, alenast folket blefve rätt användt: det är så mycket sagt i sin rätta mening: alenast jag och någon annan finge efter godtycko, i skygd af förfatningar, taga af några som väl kunde umbära, så många vi behöfde. Men deremot vil jag bevisa, at här är verkelig brist på arbetare och tienste-folk: Sådant kan tydeligen inses af den öfverenskommelse, som husbönderne uti et visst län träffat med hvarandra, at minska sina behof af tienste-hion, det är, at på rullan,4 der antalet af ens och hvars tienare blifver upfördt, ej låta antekna så många de annars verkeligen behöfde, på det andre husbönder NB. ej skulle blifva aldeles utan. Hade efter enroulleringen af de allestädes upsökta och anteknade tienste-hionen ingen brist yppat sig, så hade hvar husbonde fått låta antekna på sig, så många han åstundade, men då det ej får ske, är bristen handgripelig.

Huru skal då denna bristen blifva ersatt och riket försedt med så många arbetare, som betarfvas? Det blifver långt at vänta på dem, som äro ännu ofödde: blifva inge andre utvägar möjelige at hielpa bristen, så lärer hielpen komma försent, tänker vist mången husbonde. Så tänkte man vid författandet af 1635 års beslut5 §. 4. så vid utfärdandet af förordningen om lego-hion af år 1664.6 Samma tankesätt rådde äfven under souverainitets tiden,7 hvarom förordningen af 1686 är et osvikeligt vitne. Ingen ändring skedde i denna egennyttiga principe, under den så kallade frihets-tiden, vid utarbetningen af tienste-hions stadgan af år 1723, utan tvärtom rotade sig alt mer och mer år 1739,8 och slog nya skott 1766 uti Kamar-œconomie deputations project, och vil ännu, om möjligt vore, utbreda sit välde under vår Store och Skarpsynte Gustafs uplysta tidehvarf. Huru skal då vår folkbrist motas?

Tänk! om man i 16 hundrade talet anlagt någon plant-skola af arbetare, eller om man helst 1739, i stället för den då utfärdade tjenste-hions stadgan, fridlyst dem, hvad antal af tjenste-hion vore icke redan af deras barn och barna-barn för oss at tilgå, hvilke nu til större delen saknas och göra bristen ju längre ju mera känbar? Sverige liknar aldeles en trägård, hvars trägårdsmästare aldrig arbetade på at updraga nya telningar af kärnor och, som aldrig anlade någon träd-skola. Men detta storverk måtte ock af Försynen vara updragit vår Store Konung Gustaf til samtidas och efterkommandes sälhet och Svea Rikes tilväxt och styrka, at emot alla anfall af egennyttan verkställa.

Det är icke några konstiga inrätningar jag talar före: Jag syftar härmed icke på nya anlägningar af barnhus: jag vil härmed icke recommendera några præmier för giftermål eller barn; Jag talar alenast för det ena lilla; men välsignade ordet Friheten. Jag tror, at naturen så i detta, som mångt annat, sig sielfvom lemnad, uträttar långt mera, än många utstuderade och spitsfundige planer, hvaraf deras upfinnare utlofva idel gull och gröna skogar.


  1. Om et land icke ... utan regeringens fel.: I ett senare debattinlägg meddelar Chydenius att den här tanken är ”lånt af en Engelsk Auctor”, se Swar uppå critiken n:o 110, 111, 112 och 113 i Dagligt Allehanda, dat. Ulfsby den 23 martii sistledne. Dagligt Allehanda 30.6–1.7.1779, s. 259.
  2. at föröka sig och upfylla jorden: 1 Mos 1:28
  3. hålla stat: stå för utgifterna
  4. förteckningen
  5. 1635 års beslut: I 1635 års landshövdingeinstruktion gjordes landshövdingen ansvarig för dem som saknade arbete och husbonde.
  6. förordningen om lego-hion af år 1664: År 1664 utfärdades den första tjänstehjonsstadgan, Kongl. may:ts stadga och påbudh, om tienstefolck och legohjon 30.8.1664.
  7. souverainitets tiden: enväldet
  8. förordningen af 1686 är ... alt mer och mer år 1739: Nya tjänstehjonsförordningar utfärdades 1686, 1723 och 1739.

Originaldokument

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: