Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 6.

Det gifves icke flere än trenne sätt möjeliga, at häfva den i jorden varande syran; ty det bör ske antingen genom Uplösning, Utdunstning eller Utspädning.

Uplösningen fordrar antingen verkeliga Alcaliska sältor1, det är sådana, som kraftigt bryta syror genom gäsning, och förvandla dem til medel-salt2, eller ock i brist på dem, svagare Alcalina3, som genom sin bäska4 småningom förvandla syrans egenskaper.

At förbigå alla konstiga5 och dyrare Alcaliska salter, som ofta falla på kostnad, at bryta syran i människo-kroppen allena, förtjenar i det första afseendet Kalk och Aska i synnerhet at nämnas, såsom de på hvilka den ymnogaste tilgång finnes: de äga äfven, jämte sit jordaktiga6, myckenhet af detta salt, och slå därföre aldrig felt, när de användas på Mossans utödande, och gräsväxtens förkofring; dock bör det ske til den myckenhet, som är svarande emot syran, som en ängs-vall uti sin yta innehåller, och således til 1. eller ¾ tum tjockt. Detta häfver väl på detta sättet den närmaste orsaken til Moss-växten, nämligen syran, men lämnar den aflägsnare orsak, som var en stillastående vätska, se §. 3. Häraf händer, at ändamålet väl vinnes, men ej med den fördel, som vederbör. Mossan går ut, gräsväxten kommer i stället; men innan den fått rota sig väl, antastar en ny syra dess rötter, hvilken desto snarare drifver gräset i landsflygtighet, ju ömnogare7 där samlas af en stillastående vätska, och befordrar Moss-växten å nyo. Men träffar försöket ske på en något torr slätt, kan växten vara i många år.

Men nyttjas Alcaliska saltet i en annan ordning, som längre fram skal visas, gör det ännu bättre verkan, ehuru man måste tilstå det blifva nog kostsamt för andra, än dem, som bo vid goda kalkbrott, eller vilja försvara svedjandet8.

Alla Alcaliska ämnen äro äfven lika säkra, såsom allahanda slags löf, barr, ris, gödning och varma myllor9; men böra användas til större ymnoghet, om de skola göra gagn. Dessa, ehuru de hysa et svagare Alcali, än sjelfva salten, äga likväl särskildt förmon framför dem; ty jämte sin bäska, hysa de tillika en fetma10, som i lag med11 syran och Alcali, ikläder sig en såpaktig natur, och således tillika göder. Bland dem förtjänar i synnerhet Gran-barr och Gran-riset det främsta rummet, såsom de där finnas til största ömnoghet, annars föga nyttjas, och äro tillika rike på gödande och värmande ämnen. Om det altså lägges ¼ aln tjockt, sedan de gröfsta qvistarne äro uttagna, är det et härligt medel til Mosslupen ängs förbättrande, sedan det legat uppå 3 à 4 Somrar, dock fordrar det gärna Höfrös-såning, om det ej skal draga för långt på tiden med nyttan; och en ej altför sur grund, om fruktbarheten skal något vara beständig: men är syran stark och gran-riset tunt, har jag sett Mossan frögda sig under ris-skuggan, och inom 2 år aldeles växa öfver riset.

Detta sättet blir således ensamt ännu otilräckeligt, at häfva syran och utrota Mossan i alla belägenheter.


  1. salter
  2. benämning på vissa neutrala salter som tänktes ligga mellan syra och bas
  3. alkaliska ämnen
  4. beskhet
  5. här: artificiella i motsats till naturliga
  6. som i något avseende liknar jord; jordartade
  7. ymnigare, rikligare
  8. vilja försvara svedjandet: Vid mitten av 1700-talet debatterade man flitigt svedjebrukets för- och nackdelar. Åsiktsmotsättningarna berodde till en stor del på att skogen värderades olika inom skilda delar av svenska riket. En verksamhet som av bruksägarna i t.ex. Bergslagen betraktades som skadligt slöseri med skog, kunde av både ståndspersoner och bönder i andra delar av landet ses som en högst nödvändig och nyttig verksamhet.
  9. varma myllor: troligen avses matjord (humus) som av naturen är relativt lucker och väldränerad samt ofta ganska alkalisk
  10. hysa ... en fetma: egenskapen att innehålla för växtligheten närande ämnen
  11. i lag med: tillsammans med

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: