Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Predikningar Öfver Tio Guds Bud: IX. Predikan

Nionde budordspredikan, § 8

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 8.

Sedan vi nu således hafve först visat, huru Gud i detta budet förbjuder210 falskheten och den afvoghet, som ligger i hjertat, hvaraf all lögn härflyter, anmärke vi vidare, at här för det andra i synnerhet förbjudes all lögn och falskt vitnesbörd i ord; ty så säger den sal. Lutherus: Vi skole frukta och älska Gud, så at vi icke 1:o falskeligen beljuge vår nästa,1 och emedan det kan ske både inför och utom domstol, böre vi först förklara huru Gud förbjuder falskt vitnesbörd vid domstolar; där hålles icke människors dom utan Herrans, 2 Crön. 19:6. och Öfverheten är af Herranom, säger den Vise Mannen i sin Boks 6:te Cap. v. 4.2 och Apostelen Petrus säger, at han är satt de onda til straff och de goda til pris. 1 Ep. 2:14.3 Domstolarna böra således framför alt vara sanningenes säten, hvarifrån all lögn och orättfärdighet äro förviste. I anseende hvartill här förbjudes först alla falska anklagare, hvilka draga den oskyldiga nästan för rätta, at kunna skada honom til lif, ära eller egendom, eller ock uptänka några påfund, at igenom långvariga och orättmätiga rättegångar och obilliga påståenden utmärgla den fattiga och fredliga nästan, för at hämnas öfver honom, för det han ej aldeles egenvilligt låtit sig trampa af den mägtiga, dem Herren märkeligen beskrifver sålunda: The skjuta med sina tungor altsammans lögn och ingen sanning, och211 fara alt med våld i landena, och gå ifrå then ena ondskone4 til then andra - - En broder undertrycker then andra, och en vän förråder then andra. m. m. Jer. 9:3,4. Och på et annat ställe hos samma Prophete: Man finner ibland mitt folk ogudaktiga, the ther ställa snaror och gildre för människorna, at the måga fånga them. - - The omgå med ond stycker, the hålla ingen rätt; then faderlösa främja the icke hans sak - - Skulle jag thet icke hemsöka, säger Herren; och skulle min själ icke hämnas uppå sådant folk, som thetta är? Cap. 5:26,28,29. Hit hörer ock visserliga den otidiga flathet,5 med hvilken Öfverhetens betjente och upsyningsmän lämna allmänt kända missgerningar och tilltagande laster oangifna, hvarigenom ondskan rotar sig, Guds ära och nästans välfärd förtrampas; öfver hvilka Herren ropar förbannelse, då han säger: Ve them, som kalla thet onda godt och thet goda ondt, the ther af mörkret ljus göra, och af ljuset mörker; the ther göra sött af suro och surt af söto. Es. 5:20. 2:o Hörer til falskt vitnesbörd inför rätta, när den anklagade, eller någon af rättsökande förneka sanningen, til at antingen dölja sitt brott, eller förtiga sanningen, at vinna en orättfärdig sak, eller undslippa et rättmätigt straff, eller ock vinna utdrägt i et mål, som genom sanningen kunnat snart af212hjelpas. Så gjorde ingalunda den svåra fallna David, då han stod til rätta för sin Gud för sina stora öfverträdelser, utan svarade öppenhjertigt: Jag hafver syndat emot Herranom. 2 Sam. 12:13. Verldsliga domstolar äro ock Herrans, och missgerningsmän stå där för en allvetande Guds ögon, som äskar sanning af dem. En Ananias med sin hustru Saphira måste dö på stället för det de vågade dölja sanningen för Petri domstol. Apostl. G. 6:56, och Gehæsi umgälla sin lögn för Elisa med en obotelig spetelska. 2 Kon. B. 5:25,27. 3:o Förbjudes här äfven alla fullmägtigas illbragder, eller så kallade advocat-knep, hvarigenom de antingen upägga medborgare til tvister och rättegångar, eller genom falskhet och lögn dölja sakens sanskylliga beskaffenhet, eller genom list vränga den oskyldigas, och ofta den fattigas sak, eller ock genom flera upspundna invändningar söka utdrägt i saken,7 för at antingen desto längre få skatta sin hufvudman, eller utmatta sin motståndare, eller at hälst upskjuta någon tid med den olycka, som en orättfärdig sak medförer; på dem passar det, som Herren sade til Israël genom Propheten Amos: I vänden rätten uti galla, och rättvisones frukt uti malört, Cap. 6:12. och på et annat ställe: I förvänden rätten i malört, och213 stöten rättvisona neder til jordena. Cap. 5:7. Om dem heter det: Ve them, som gifva then ogudaktiga rätt för gåfvors skull, och vända the rättfärdigas rätt ifrå them. Es. 5:22,23. 4:o Och emedan vitnen för rätta äro egenteligen de, som genom sin berättelse skola uplysa den i fråga varande saken, och domen efter Guds och natursens lag beror uppå sjelfva vitnesmålen, 5 Mos. B. 17:6. förbjudas de här förnämligast, at intet bära falskt vitnesbörd, det är, intet gifva någon berättelse om saken annorlunda, än de sjelfva sedt och hört, och veta sant vara; således intet vitna hvad dem sjelfva faller i sinnet, huru de ville at saken vore beskaffad, eller vänner och gynnare til viljes, eller efter andras intalan, eller för mutor, eller hvad annan fördömmelig orsak kunde vara at bringa dem från sanningen. Detta blifver solklart icke allenast af sjelfva detta Åttonde Budets ord, då Gud säger: Tu skalt icke bära falskt vitnesbörd emot tin nästa, utan ock af ganska många andra Skriftenes rum,8 där denna slags lögn, nästan den faseligaste af alla, hälst då den med mened bekräftas, alfvarligen af Gud förbjudes. Jag må allenast nämna hvad Konung Salomo betygar härom, nemligen, at Gud hatar et falskt vitne, som icke skämmes vid at tala lögn. Ordspr. B. 6:16,19. Och at214 icke mindre Frälsaren sjelf, än Apostelen Paulus bekräftar detta förbud, Matth. 19:18. Rom. 13:9. Och är denna slags lögn så mycket vederstyggeligare, i det den, då andra lögner gemenligen skada allenast vårt goda namn och rykte, kan beröfva nästan både lif, ära och egendom. Hvem kan derföre utan rysning läsa Drottning Isebels faseliga anstalt at skaffa falska vitnen emot den oskyldiga Naboth, som måste gå oskyldigt til döden, som en Guds och Konungens försmädare. 1 Kon. B. 21:11. och den kyska Susannas ära befläckas av lögnare, Dess Hist. 28.9 5:o Förbjudes här domare at fälla en vrång och orätt dom. Hit bör räknas, när mål som kunde straxt afgöras, för hvarjehanda afsigters skull upskjutas ifrån den ena rättegången til den andra, eller ock blifva aldeles förlagda. Sedan höra ock hit alla de domar, som fällas af förhastande, eller af okunnoghet antingen om lagen, eller målets beskaffenhet, som skal dömas, då uplysning likväl stått att vinnas. Vidare höra ock under detta förbud förnämligast alla domar, som fällas af väld, antingen för mutor och gåfvor, eller vänskapsförbindelser, hat eller människofruktan, hvarigenom oskulden kan fällas, och lasten blifva fri, och äganderätten tildömmas den orättfärdiga inkräktaren. Änteligen215 kan ock under detta förbud begripas de otidiga bannor, hot, försmädelser och svordomar, hvarmed rättsökande blifva i otid öfverfallne af domare, innan de til sådana tiltal lagligen blifvit dömda; ty genom alt sådant förvändes rättvisan. Därom talar Konung Salomo märkeligen: Then som then ogudaktiga dömer godan, och then som fördömer then rättfärdiga, the äro båda Herranom en styggelse. Ordsp. B. 17:15. Derföre heter det bland annat: Ve them Skriftlärdom, som orätt lag göra, och vrångan dom skrifva; på thet the skola vrängia thens fattigas sak, och bruka våld uti the eländas rätt i mitt folk, så at enkor måste vara theras rof, och the faderlösa theras byte. Es. 10:1,2.


  1. Vi skole frukta ... beljuge vår nästa: I Olof Svebilius katekesförklararing, Enfaldig förklaring öfwer Lutheri lilla catechismum, stält genom spörsmåål och swar, är åttonde budet förklarat ”Wi skole frukta och älska Gud, så at wi icke falskligen beljuge, förråde, baktale wår nästa, och komme honom ondt rykte uppå, utan skole ursaka honom, tänka, och tala godt om honom, och wända all ting til det bästa”.
  2. den Vise Mannen i sin Boks 6:te Cap. v. 4: åsyftar kung Salomo och bibelboken Salomos vishet eller Vishetens bok, Vish 6:4
  3. 1 Ep. 2:14: åsyftar 1 Pet 2:14
  4. ondskan
  5. otidiga flathet: förkastliga och alltför stora efterlåtenhet
  6. bör vara Apg 5:5
  7. söka utdrägt i saken: försöka förhala rättsprocessen
  8. Skriftenes rum: bibelställen
  9. den kyska Susannas ära befläckas av lögnare. Dess Hist. 28: Åsyftar bibelberättelsen om Jojakims hustru Susanna och de två män som vittnade falskt mot henne beskriven i den apokryfiska skriften Tillägg till Daniel; se Till Dan A:28 (Susanna).
Originalspråk

§. 8.

Sedan vi nu således hafve först visat, huru Gud i detta budet förbjuder210 falskheten och den afvoghet, som ligger i hjertat, hvaraf all lögn härflyter, anmärke vi vidare, at här för det andra i synnerhet förbjudes all lögn och falskt vitnesbörd i ord; ty så säger den sal. Lutherus: Vi skole frukta och älska Gud, så at vi icke 1:o falskeligen beljuge vår nästa,10 och emedan det kan ske både inför och utom domstol, böre vi först förklara huru Gud förbjuder falskt vitnesbörd vid domstolar; där hålles icke människors dom utan Herrans, 2 Crön. 19:6. och Öfverheten är af Herranom, säger den Vise Mannen i sin Boks 6:te Cap. v. 4.11 och Apostelen Petrus säger, at han är satt de onda til straff och de goda til pris. 1 Ep. 2:14.12 Domstolarna böra således framför alt vara sanningenes säten, hvarifrån all lögn och orättfärdighet äro förviste. I anseende hvartill här förbjudes först alla falska anklagare, hvilka draga den oskyldiga nästan för rätta, at kunna skada honom til lif, ära eller egendom, eller ock uptänka några påfund, at igenom långvariga och orättmätiga rättegångar och obilliga påståenden utmärgla den fattiga och fredliga nästan, för at hämnas öfver honom, för det han ej aldeles egenvilligt låtit sig trampa af den mägtiga, dem Herren märkeligen beskrifver sålunda: The skjuta med sina tungor altsammans lögn och ingen sanning, och211 fara alt med våld i landena, och gå ifrå then ena ondskone13 til then andra - - En broder undertrycker then andra, och en vän förråder then andra. m. m. Jer. 9:3,4. Och på et annat ställe hos samma Prophete: Man finner ibland mitt folk ogudaktiga, the ther ställa snaror och gildre för människorna, at the måga fånga them. - - The omgå med ond stycker, the hålla ingen rätt; then faderlösa främja the icke hans sak - - Skulle jag thet icke hemsöka, säger Herren; och skulle min själ icke hämnas uppå sådant folk, som thetta är? Cap. 5:26,28,29. Hit hörer ock visserliga den otidiga flathet,14 med hvilken Öfverhetens betjente och upsyningsmän lämna allmänt kända missgerningar och tilltagande laster oangifna, hvarigenom ondskan rotar sig, Guds ära och nästans välfärd förtrampas; öfver hvilka Herren ropar förbannelse, då han säger: Ve them, som kalla thet onda godt och thet goda ondt, the ther af mörkret ljus göra, och af ljuset mörker; the ther göra sött af suro och surt af söto. Es. 5:20. 2:o Hörer til falskt vitnesbörd inför rätta, när den anklagade, eller någon af rättsökande förneka sanningen, til at antingen dölja sitt brott, eller förtiga sanningen, at vinna en orättfärdig sak, eller undslippa et rättmätigt straff, eller ock vinna utdrägt i et mål, som genom sanningen kunnat snart af212hjelpas. Så gjorde ingalunda den svåra fallna David, då han stod til rätta för sin Gud för sina stora öfverträdelser, utan svarade öppenhjertigt: Jag hafver syndat emot Herranom. 2 Sam. 12:13. Verldsliga domstolar äro ock Herrans, och missgerningsmän stå där för en allvetande Guds ögon, som äskar sanning af dem. En Ananias med sin hustru Saphira måste dö på stället för det de vågade dölja sanningen för Petri domstol. Apostl. G. 6:515, och Gehæsi umgälla sin lögn för Elisa med en obotelig spetelska. 2 Kon. B. 5:25,27. 3:o Förbjudes här äfven alla fullmägtigas illbragder, eller så kallade advocat-knep, hvarigenom de antingen upägga medborgare til tvister och rättegångar, eller genom falskhet och lögn dölja sakens sanskylliga beskaffenhet, eller genom list vränga den oskyldigas, och ofta den fattigas sak, eller ock genom flera upspundna invändningar söka utdrägt i saken,16 för at antingen desto längre få skatta sin hufvudman, eller utmatta sin motståndare, eller at hälst upskjuta någon tid med den olycka, som en orättfärdig sak medförer; på dem passar det, som Herren sade til Israël genom Propheten Amos: I vänden rätten uti galla, och rättvisones frukt uti malört, Cap. 6:12. och på et annat ställe: I förvänden rätten i malört, och213 stöten rättvisona neder til jordena. Cap. 5:7. Om dem heter det: Ve them, som gifva then ogudaktiga rätt för gåfvors skull, och vända the rättfärdigas rätt ifrå them. Es. 5:22,23. 4:o Och emedan vitnen för rätta äro egenteligen de, som genom sin berättelse skola uplysa den i fråga varande saken, och domen efter Guds och natursens lag beror uppå sjelfva vitnesmålen, 5 Mos. B. 17:6. förbjudas de här förnämligast, at intet bära falskt vitnesbörd, det är, intet gifva någon berättelse om saken annorlunda, än de sjelfva sedt och hört, och veta sant vara; således intet vitna hvad dem sjelfva faller i sinnet, huru de ville at saken vore beskaffad, eller vänner och gynnare til viljes, eller efter andras intalan, eller för mutor, eller hvad annan fördömmelig orsak kunde vara at bringa dem från sanningen. Detta blifver solklart icke allenast af sjelfva detta Åttonde Budets ord, då Gud säger: Tu skalt icke bära falskt vitnesbörd emot tin nästa, utan ock af ganska många andra Skriftenes rum,17 där denna slags lögn, nästan den faseligaste af alla, hälst då den med mened bekräftas, alfvarligen af Gud förbjudes. Jag må allenast nämna hvad Konung Salomo betygar härom, nemligen, at Gud hatar et falskt vitne, som icke skämmes vid at tala lögn. Ordspr. B. 6:16,19. Och at214 icke mindre Frälsaren sjelf, än Apostelen Paulus bekräftar detta förbud, Matth. 19:18. Rom. 13:9. Och är denna slags lögn så mycket vederstyggeligare, i det den, då andra lögner gemenligen skada allenast vårt goda namn och rykte, kan beröfva nästan både lif, ära och egendom. Hvem kan derföre utan rysning läsa Drottning Isebels faseliga anstalt at skaffa falska vitnen emot den oskyldiga Naboth, som måste gå oskyldigt til döden, som en Guds och Konungens försmädare. 1 Kon. B. 21:11. och den kyska Susannas ära befläckas av lögnare, Dess Hist. 28.18 5:o Förbjudes här domare at fälla en vrång och orätt dom. Hit bör räknas, när mål som kunde straxt afgöras, för hvarjehanda afsigters skull upskjutas ifrån den ena rättegången til den andra, eller ock blifva aldeles förlagda. Sedan höra ock hit alla de domar, som fällas af förhastande, eller af okunnoghet antingen om lagen, eller målets beskaffenhet, som skal dömas, då uplysning likväl stått att vinnas. Vidare höra ock under detta förbud förnämligast alla domar, som fällas af väld, antingen för mutor och gåfvor, eller vänskapsförbindelser, hat eller människofruktan, hvarigenom oskulden kan fällas, och lasten blifva fri, och äganderätten tildömmas den orättfärdiga inkräktaren. Änteligen215 kan ock under detta förbud begripas de otidiga bannor, hot, försmädelser och svordomar, hvarmed rättsökande blifva i otid öfverfallne af domare, innan de til sådana tiltal lagligen blifvit dömda; ty genom alt sådant förvändes rättvisan. Därom talar Konung Salomo märkeligen: Then som then ogudaktiga dömer godan, och then som fördömer then rättfärdiga, the äro båda Herranom en styggelse. Ordsp. B. 17:15. Derföre heter det bland annat: Ve them Skriftlärdom, som orätt lag göra, och vrångan dom skrifva; på thet the skola vrängia thens fattigas sak, och bruka våld uti the eländas rätt i mitt folk, så at enkor måste vara theras rof, och the faderlösa theras byte. Es. 10:1,2.


  1. Vi skole frukta ... beljuge vår nästa: I Olof Svebilius katekesförklararing, Enfaldig förklaring öfwer Lutheri lilla catechismum, stält genom spörsmåål och swar, är åttonde budet förklarat ”Wi skole frukta och älska Gud, så at wi icke falskligen beljuge, förråde, baktale wår nästa, och komme honom ondt rykte uppå, utan skole ursaka honom, tänka, och tala godt om honom, och wända all ting til det bästa”.
  2. den Vise Mannen i sin Boks 6:te Cap. v. 4: åsyftar kung Salomo och bibelboken Salomos vishet eller Vishetens bok, Vish 6:4
  3. 1 Ep. 2:14: åsyftar 1 Pet 2:14
  4. ondskan
  5. otidiga flathet: förkastliga och alltför stora efterlåtenhet
  6. bör vara Apg 5:5
  7. söka utdrägt i saken: försöka förhala rättsprocessen
  8. Skriftenes rum: bibelställen
  9. den kyska Susannas ära befläckas av lögnare. Dess Hist. 28: Åsyftar bibelberättelsen om Jojakims hustru Susanna och de två män som vittnade falskt mot henne beskriven i den apokryfiska skriften Tillägg till Daniel; se Till Dan A:28 (Susanna).

Finska

§ 8

Kun nyt olemme aluksi osoittaneet, miten Herra Jumala tässä käskyssä kieltää210 pahantahtoisuuden ja vilpillisyyden sydämessä, josta kaikki valhe saa alkunsa, toteamme toiseksi, että tässä erityisesti kielletään kaikki sanallinen valehtelu ja väärä todistus. Sillä näin sanoo autuas Luther: Meidän tulee niin pelätä ja rakastaa Jumalaa, että emme 1) puhu lähimmäisestämme perättömiä, ja koska sellaista voi tapahtua sekä tuomioistuimessa että sen ulkopuolella, tulee meidän ensin selvittää, miten Jumala kieltää väärän todistuksen tuomioistuimissa: Te ette ole vastuussa ihmisille, vaan Herralle 2. Aik. 19:6. Herralta te olette valtanne saaneet, sanoo Viisas mies kirjansa 6. luvun 3. jakeessa,19 ja apostoli Pietari sanoo, että esivalta on asetettu rankaisemaan pahantekijöitä ja palkitsemaan niitä, jotka tekevät hyvää 1. Piet. 2:14. Tuomioistuimen tulee siten olla ennen muuta totuuden tyyssija, josta kaikki valhe ja vääryys on karkotettu. Tämän suhteen tässä kielletään ensinnäkin kaikki väärämieliset syyttäjät, jotka vetävät viattoman lähimmäisensä oikeuteen vahingoittaakseen häntä hengen, kunnian tai omaisuuden puolesta, tai jotka punovat juonia näännyttääkseen köyhän ja rauhanomaisen lähimmäisensä pitkällisten ja epäreilujen oikeudenkäyntien sekä kohtuuttomien väitteiden avulla ja kostaakseen hänelle sen, että hän ei ole aivan vapaaehtoisesti antanut mahtavien polkea itseään. Herra kuvaa sellaisia painokkaasti näin: Heidän kieleltään sinkoaa pelkkää valhetta, mutta ei totuutta, ja211 he vaeltavat ympäri maata väkivaltaa harjoittaen ja menevät yhdestä pahuudesta toiseen – – – Veli pettää veljeään viekkaasti, ystävä parjaa ystäväänsä takanapäin jne.20 Jer. 9:3–4.21 Toisessa kohdassa sama profeetta sanoo: Kansassani on julkeita riistäjiä! He väijyvät kuin linnustajat, he virittävät ansoja ja vangitsevat niihin ihmisiä.– – – He kulkevat pahoin aikein, eivät puolusta oikeutta. Eivät he aja orvon etua – – – Enkö minä rankaisisi tällaisista teoista, enkö kostaisi tällaiselle kansalle? sanoo Herra22 Jer. 5:26,28,29. Tähän kuuluu tietenkin myös se sopimaton hölläkätisyys, jolla esivallan palvelijat ja tarkastusmiehet jättävät puuttumatta yleisesti tiedossa olevaan pahantekoon ja lisääntyvään paheellisuuteen, jonka kautta pahuus juurtuu ja Jumalan kunniaa sekä lähimmäisen hyvinvointia poljetaan. Näille Herra huutaa kirousta sanoessaan: Voi niitä, jotka sanovat pahaa hyväksi ja hyvää pahaksi! Pimeyden he kääntävät valoksi ja valon pimeydeksi, karvaan makeaksi ja makean karvaaksi Jes. 5:20. 2) Väärään todistamiseen oikeuden edessä kuuluu se, että syytetty tai joku oikeutta hakevista rikoksensa salatakseen kieltää totuuden, tai vaikenee totuudesta voittaakseen jutun epärehellisesti, selvitäkseen ilman rangaistusta tai vaikkapa viivyttääkseen juttua, joka totuuden valossa voitaisiin pian ratkaista.212 Niin ei suinkaan tehnyt pahoin hairahtunut Daavid seistessään Jumalansa edessä oikeudessa suurten rikkomustensa vuoksi vaan vastasi avoimesti: Olen tehnyt syntiä Herraa vastaan 2. Sam. 12:13. Maalliset tuomioistuimet toki ovat myös Herran, ja pahantekijät ovat niissä kaikkitietävän Jumalan silmien edessä, ja hän vaatii heiltä totuutta. Ananiaan ja hänen vaimonsa Safiran täytyi kuolla siihen paikkaan, koska he salasivat totuuden Pietarin tuomioistuimelta Ap. t. 5:5, ja Gehasi sai maksaa valheestaan Elisalle parantumattomalla spitaalilla 2. Kun. 5:25,27. 3) Tässä kielletään kaikki asianhoitajien ilkityöt eli niin sanotut asianajajametkut, joilla he joko yllyttävät kansalaisia riitoihin ja oikeudenkäynteihin tai epärehellisesti ja valheellisesti salaavat asian todellisen luonteen, tai viekkaudella koettavat vääristellä (usein köyhän) syyttömän asiaa, tai koettavat monin tavoin kokoonkehrätyillä vastaväitteillä pitkittää juttua joko sen vuoksi, että voisivat velottaa päämieheltään lisää, tai väsyttääkseen vastapuolen, tai sitten vain lykätäkseen sitä onnettomuutta, jonka epäoikeutettu asia tuottaa. Heihin sopii se, mitä Herra sanoo Israelille profeetta Aamoksen suulla: Te teette lainkäytöstä myrkkykeison ja oikeuden hedelmistä koiruohoa Aam. 6:12, ja toisessa kohdassa: Te teette lainkäytöstä katkeraa koiruohoa ja213 jätätte heitteille oikeuden! Aam. 5:9.23 Heistä sanotaan: Voi niitä, jotka lahjuksesta julistavat jumalattoman syyttömäksi, ja ottavat vanhurskaalta oikeuden24 Jes. 5:22–23. 4) Koska oikeudessa todistajat ovat varsinaisesti niitä, joiden tulee kertomuksellaan valaista käsiteltävää asiaa, ja tuomio Jumalan sekä luonnon lain mukaan riippuu juuri todistuksista 5. Moos. 17:6, niin tässä ennen muuta kielletään heitä antamasta väärää todistusta. Ei siis tule kertoa asiasta toisin kuin minkä on itse nähnyt ja kuullut ja minkä tietää olevan totta, eikä siten todistaa sen pohjalta, mitä itselle juolahtaa mieleen, miten itse haluaisi asian olevan, tai miten ystävät ja suosijat haluaisivat, tai sen mukaan mitä toiset ovat suostutelleet, tai lahjusten tai minkään muunkaan tuomittavan syyn perusteella, joka voisi saada poikkeamaan totuudesta. Tämä on päivänselvää ei vain itse kahdeksannen käskyn sanoissa, kun Jumala sanoo: Älä todista valheellisesti toista ihmistä vastaan, vaan myös monessa muussa Pyhän kirjan kohdassa Jumala vakavasti kieltää tällaisen valheen melkeinpä kaikista pahimpana, etenkin silloin kun se on valalla vahvistettu. Voinen mainita vain, mitä kuningas Salomo tästä sanoo, nimittäin että Jumala vihaa väärää todistajaa ja vilpin puhujaa25 Sananl. 6:16,19, ja214 tämän käskyn vahvistavat yhtä lailla Vapahtaja itse kuin apostoli Paavalikin Matt. 19:18, Room. 13:9. Tämä valhe on sitäkin iljettävämpi, sillä kun muut valheet tavallisesti vahingoittavat vain omaa hyvää nimeämme ja mainettamme, niin tämä voi viedä lähimmäiseltä hengen, kunnian ja omaisuuden. Kukapa voikaan kauhistumatta lukea kuningatar Isebelin hirveistä teoista tämän hankkiessa vääriä todistajia viatonta Nabotia vastaan, jonka kohtalona oli Jumalan ja kuninkaan herjaamisesta saada syyttömänä kuolemantuomio 1. Kun. 21:11, tai miten valehtelijat tahrasivat viattoman Susannan maineen, Dan. lis. A:28. 5) Tuomaria kielletään antamasta väärää ja epäoikeudenmukaista tuomiota. Tähän kuuluu se, että juttua, joka voitaisiin ratkaista nopeasti, erilaisten tarkoitusperien vuoksi lykätään oikeudenkäynnistä toiseen tai se jää kokonaan ratkaisematta. Tähän kuuluvat myös kaikki ne tuomiot, jotka langetetaan hätiköiden tai niin, ettei tunneta lakia tai kyseisen asian luonnetta, vaikka tietoa siitä kuitenkin olisi saatavilla. Edelleen tämän kielto pitää sisällään ensi sijassa kaikki tuomiot, jotka langetetaan puolueellisesti, joko lahjusten ja lahjojen nojalla, tai ystävyyssuhteiden, vihan tai ihmisten pelon vuoksi, jolloin viattomuutta voidaan rangaista ja pahe päästää vapaaksi ja tuomita omistusoikeus sen vääryydellä hankkineelle anastajalle. 6) Viimeisenä215 tämän käskyn piiriin voidaan lukea ennenaikaiset läksytykset, uhkaukset, herjaukset ja kiroukset, joita tuomari asiattomasti esittää oikeutta hakeville ennen kuin heidät on laillisesti tuomittu tällaisiin nuhteluihin. Kaiken tällaisen seurauksena oikeus vääristyy. Kuningas Salomo sanoo tästä painavasti: Kutsua jumalatonta hurskaaksi ja vanhurskasta jumalattomaksi, ne molemmat ovat Herralle kauhistus26 Sananl. 17:15. Ja siksi sanotaankin muun muassa: Voi niitä kirjanoppineita, jotka vääriä säädöksiä säätävät, jotka katalia tuomioita antavat, estääkseen heikkoja saamasta oikeutta, riistääkseen kansani köyhiltä lain turvan, anastaakseen leskien varat, ryöstääkseen orpojen perintöosan27 Jes. 10:1–2.


  1. Viisas Mies kirjansa 6. luvun 3. jakeessa: Viittaa apokryfiseen Viisauden kirjaan, joka tunnetaan myös nimellä Salomon viisaus; alkutekstissä Viis. 6:4.
  2. 1776/muokattu
  3. vuoden 1992 käännöksessä Jer. 9:2–3
  4. 1992/muokattu
  5. alkutekstissä Aam. 5:7
  6. 1933/muokattu
  7. 1992/muokattu
  8. 1776/muokattu
  9. 1992/muokattu

Engelska

Unfortunately this content isn't available in English

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: