Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Predikningar Öfver Tio Guds Bud: IX. Predikan

Nionde budordspredikan, § 3

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 3.

Men orsakerna härtil må vara hvilka som hälst, så blifver dock det en handgripelig sanning, at hela vår människliga sammanlefnad i högsta måtto skadas derigenom, när vi anses annorlunda bland våra medmänniskor, än vi värkeligen äro beskaffade. En prägel på något mynt, som ej instämmer med dess inre halt, blifver altid et bedrägeri, at200 beröfva undersåtare deras egendom; men intet bedrägeri kan vara skadeligare, än då den yttre stämpeln på människorna är aldeles olika med deras invärtes beskaffenhet. Bedragaren i sin fula gestalt är aldrig så farlig, som då han får gömma sin list under ärans mantel: dygdens stämpel lämnar tjufven många tillgångar til andras egendom, som då lättast kan blifva hans rof, när ägaren tror honom om godt. Den under kyskhetstäcket dolda otuckten sårar lättast en obeväpnad dygd, och en Amasa kan ju intet plötsligare dö, än genom Joabs svärd, som under et ömt broders namn dolde en arg själ och et blodtorstigt hjerta. 2 Sam. 20:9,10. Icke mindre blifver människligheten lidande, när dygden svärtas och oskulden saknar sitt försvar. Den sanna äran ser sig då misstänkt på alla sidor, och måste umbära det medborgerliga biträde och förtroende, hvartil dygden gjordt henne sjelfskrefven, och i ryktets bok med smärta se sitt namn ibland bedragare, äfven utur stånd satt, genom förlorat förtroende, at biträda andra, som hon sjelf önskade.

Originalspråk

§. 3.

Men orsakerna härtil må vara hvilka som hälst, så blifver dock det en handgripelig sanning, at hela vår människliga sammanlefnad i högsta måtto skadas derigenom, när vi anses annorlunda bland våra medmänniskor, än vi värkeligen äro beskaffade. En prägel på något mynt, som ej instämmer med dess inre halt, blifver altid et bedrägeri, at200 beröfva undersåtare deras egendom; men intet bedrägeri kan vara skadeligare, än då den yttre stämpeln på människorna är aldeles olika med deras invärtes beskaffenhet. Bedragaren i sin fula gestalt är aldrig så farlig, som då han får gömma sin list under ärans mantel: dygdens stämpel lämnar tjufven många tillgångar til andras egendom, som då lättast kan blifva hans rof, när ägaren tror honom om godt. Den under kyskhetstäcket dolda otuckten sårar lättast en obeväpnad dygd, och en Amasa kan ju intet plötsligare dö, än genom Joabs svärd, som under et ömt broders namn dolde en arg själ och et blodtorstigt hjerta. 2 Sam. 20:9,10. Icke mindre blifver människligheten lidande, när dygden svärtas och oskulden saknar sitt försvar. Den sanna äran ser sig då misstänkt på alla sidor, och måste umbära det medborgerliga biträde och förtroende, hvartil dygden gjordt henne sjelfskrefven, och i ryktets bok med smärta se sitt namn ibland bedragare, äfven utur stånd satt, genom förlorat förtroende, at biträda andra, som hon sjelf önskade.

Finska

§ 3

Syyt tähän voivat olla mitkä tahansa, mutta kouriintuntuva tosiasia joka tapauksessa on, että koko inhimillinen yhteiselämämme kärsii erittäin paljon siitä, jos toiset ihmiset pitävät meitä toisenlaisina kuin todellisuudessa olemme. Jos rahassa oleva leima ei vastaa rahan todellista arvometallipitoisuutta, kyseessä on aina petos, jolla200 alamaisilta ryöstetään heidän omaisuuttaan, mutta mikään petos ei voi olla vahingollisempi kuin se, että ihmisen ulkoinen leima poikkeaa täysin siitä, millainen hän on sisäisesti. Pettäjä rumassa hahmossaan ei ole koskaan niin vaarallinen kuin silloin, kun hän voi kätkeä viekkautensa kunniallisuuden kaavun alle. Hyveen leima avaa varkaalle monta mahdollisuutta päästä käsiksi toisten omaisuuteen, ja hän voi saada sen saaliikseen helpoimmin silloin, kun omistaja uskoo hänestä hyvää. Siveellisyyden peiton alle kätketty riettaus haavoittaa helpoimmin aseettoman hyveen, eikä ole äkillisempää kuolemaa kuin Amasan kuolema Joabin miekasta: Joabia kutsuttiin veljeksi, mutta tämän hellän nimityksen alle hän kätki vihaisen sielun ja verenhimoisen sydämen 2. Sam. 20:9–10. Yhtälailla inhimillisyys kärsii silloin, kun hyvettä mustataan eikä viattomuudella ole puolustajaansa. Todellinen kunnia joutuu silloin epäillyksi joka puolelta, ja se joutuu jäämään vaille kansalaisten tukea ja luottamusta, johon hyve olisi tehnyt sen itsestään oikeutetuksi, ja kärsivin mielin näkemään nimensä huhujen kirjassa pettureiden joukossa, ja lisäksi havaitsemaan, ettei luottamuksen menettämisen vuoksi kykene auttamaan muita sillä tavoin kuin olisi itse toivonut.

Engelska

Unfortunately this content isn't available in English

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: