Föregående avsnitt: Lanthandel, § 10
Följande avsnitt: Lanthandel, § 12
§. 11.
Sådane exempel, så påtagelige bevis, borde redan öfvertyga hvar Svensk man, om Landthandelns stora nytta för Riket, och snart verka en loss43ning på de band, som i långliga tider fängslat den Svenska idogheten, om icke monopoliska satser och fördomar, dels blifvit hos oss insupne med modersmiölken, dels ock underhöllos genom egennyttiga afsigter, at med en slags envålds-magt, kunna i vissa Societeter trycka prisen på landtmanna-varor, til egen vinning, och det i skygd af Rikets Lagar.
Just dessa Societeter hafve vi at tacka för alla de förderfveligaste monopolier, som et Koppar-Compagnie, Tiäru- Salt- Jern- och Växel-Contoir,1 til en oräknelig förlust för Riket kunnat åstadkomma. De hafva äfven utaf samma grund, med sin, uppå Lagstiftande Magten, verkande styrka, i flera secler, arbetat på inskränkningar uti Landthandeln, alt under et lysande namn, at bringa handelen i ordning, til44 Rikets (men förstå deras egen) nytta; genom hvilket alt, de likväl med våld hastat, ofta på egen; men altid Rikets undergång. Och försäkrar jag, at hvarken det bästa svar, på Vitterhets och Vetenskaps Sällskapets Fråga, eller några skäl, kunna här gifva egennyttan någon öfvertygelse, om ej Store Regenter med sina kloka Ministrar, taga sielfva saken i öfvervägande, och för frihetens skuld våga det yttersta, til sina undersåtares räddning, såsom det nyligen, til deras Konungs eviga ära, måste ske i Frankrike2 *).
*) När detta skrefs var Turgot ännu ej fallen, eller frihets-påbudet återkalladt.
§. 11.
Sådane exempel, så påtagelige bevis, borde redan öfvertyga hvar Svensk man, om Landthandelns stora nytta för Riket, och snart verka en loss43ning på de band, som i långliga tider fängslat den Svenska idogheten, om icke monopoliska satser och fördomar, dels blifvit hos oss insupne med modersmiölken, dels ock underhöllos genom egennyttiga afsigter, at med en slags envålds-magt, kunna i vissa Societeter trycka prisen på landtmanna-varor, til egen vinning, och det i skygd af Rikets Lagar.
Just dessa Societeter hafve vi at tacka för alla de förderfveligaste monopolier, som et Koppar-Compagnie, Tiäru- Salt- Jern- och Växel-Contoir,3 til en oräknelig förlust för Riket kunnat åstadkomma. De hafva äfven utaf samma grund, med sin, uppå Lagstiftande Magten, verkande styrka, i flera secler, arbetat på inskränkningar uti Landthandeln, alt under et lysande namn, at bringa handelen i ordning, til44 Rikets (men förstå deras egen) nytta; genom hvilket alt, de likväl med våld hastat, ofta på egen; men altid Rikets undergång. Och försäkrar jag, at hvarken det bästa svar, på Vitterhets och Vetenskaps Sällskapets Fråga, eller några skäl, kunna här gifva egennyttan någon öfvertygelse, om ej Store Regenter med sina kloka Ministrar, taga sielfva saken i öfvervägande, och för frihetens skuld våga det yttersta, til sina undersåtares räddning, såsom det nyligen, til deras Konungs eviga ära, måste ske i Frankrike4 *).
*) När detta skrefs var Turgot ännu ej fallen, eller frihets-påbudet återkalladt.
§ 11
Tällaisten esimerkkien ja näin selkeiden todisteiden pitäisi jo saada jokainen Ruotsin mies vakuuttumaan maakaupan valtakunnalle tuottamasta suuresta hyödystä ja johtaa43 ruotsalaisten uutteruutta pitkiä aikoja kahlinneiden siteiden pikaiseen irrottamiseen, ellei monopoleja puoltavia periaatteita ja ennakkoluuloja olisi maassamme osaksi imetty jo äidinmaidossa ja osaksi pidetty yllä myös itsekkäiden tarkoitusten takia, jotta tietyt yhteenliittymät voivat eräänlaista yksinvaltaa käyttäen painaa alas maalaistuotteiden hintoja omaksi voitokseen. Tämä kaikki tapahtuu valtakunnan lakien suojassa.
Juuri näitä yhteenliittymiä saamme kiittää kaikista niistä mitä turmiollisimmista monopoleista, joita jokin kuparikomppania, terva-, rauta- ja vaihtokonttori5 ovat kyenneet valtakunnan mittaamattomaksi tappioksi saamaan aikaan. Samasta syystä ne ovat lakia säätävään valtaan saamansa vaikutusvallan turvin toimineet useiden vuosisatojen ajan saadakseen aikaan rajoituksia kaupankäyntiin maaseudulla, mikä kaikki on tapahtunut sitä loistavaa iskulausetta käyttäen, että kauppa on järjestettävä44 valtakunnan (lue: niiden omaa) hyötyä silmällä pitäen. Kaikella tällä ylivallan käytöllä ne ovat jouduttaneet usein omaa mutta aina valtakunnan perikatoa. Ja vakuutan, ettei paraskaan vastaus tiede- ja kirjallisuusseuran esittämään kysymykseen eivätkä mitkään perustelut tehoa itsekkyyteen lainkaan, elleivät suuret hallitsijat viisaine ministereineen ota itse asiaa pohdittavakseen ja rohkene tehdä äärimmäisiä ratkaisuja vapauden hyväksi pelastaakseen alamaisensa, kuten äskettäin oli tehtävä Ranskassa heidän kuninkaansa ikuiseksi kunniaksi6 *).
*) Tämän kirjoittamisen aikana Turgot ei ollut vielä kukistunut eikä vapaussäädöstä ollut peruutettu.
§ 11
Such examples, such tangible proofs, ought to suffice to persuade every Swede of the great utility to the kingdom of the rural trade and soon lead to a relaxation43 of the bonds that have for a long time fettered Swedish enterprise, if monopolistic notions and prejudices were not partly imbibed among us with our mother’s milk and partly also sustained by the selfserving aim of being able, by means of a kind of autocratic power, through certain associations, to depress the prices of agrarian products to their own profit, and that under the protection of the laws of the realm.
It is those very associations that we have to thank for all the most destructive monopolies that a Copper Company, a Tar Company, a Salt Office,7 an Ironmasters’ Association and an Exchange Bill Office have been able to create, causing an untold loss to the realm. For the same reason they have also laboured for centuries, with the influence they exert over the legislative authority, to restrict the rural trade, all under the glorious pretext of setting commerce in order,44 to the benefit of the kingdom (though in reality of themselves) – by means of all of which, however, they have often forcibly accelerated their own destruction, but always that of the kingdom. And I assure you that neither the most excellent answer to the question of the Society of Arts and Sciences nor any arguments can persuade self-interest in this case, unless great rulers and their wise ministers themselves take the matter itself under consideration and for the sake of liberty venture all for the salvation of their subjects, as it was recently, to the eternal honour of its King, necessary to do in France.*
* At the time of writing, Turgot had not yet fallen,8 nor had the decree of liberty been rescinded.
Föregående avsnitt: Lanthandel, § 10
Följande avsnitt: Lanthandel, § 12
Platser: Amsterdam Frankrike Sverige (Swerige, Swerge, Ruotzi) Stockholm
Personer: Turgot, Anne Robert Jacques
Bibelställen:
Teman: