Föregående avsnitt: Lanthandel, § 5
Följande avsnitt: Lanthandel, § 7
§. 6.
Äfven så förhåller det sig med Stadsmanna varor. Är det29 ingen i denna by, som hafver det nödvändigaste, jern, stål,1 salt, tobak, band, nålar, med mera, til salu, måste den, som något sådant fattas före, för en mark stål, en vacka2 salt, et skålp:d tobak, hvilketdera honom tryter, göra en 3 dagars resa, dem han kunnat använda til sit hemmans bruk, om de varit at tilgå deruppe. Man invänder väl: Landthandlaren skinnar honom, ty han får för bättre köp i staden; men jag svarar: Han kan aldrig så skinna honom, at icke hans 3 dagars resa til staden, à 10 mark, eller 2 daler om dagen, skinnar honom mera. Til exempel: han behöfver allenast 1 skålp:d tobak; Landthandlaren kan omöjeligen så stegra 1 skålp:d tobak, at han skinnar derpå 7 Dal. 16 öre. Ja, säger du, om han intet annat hade än 1 skålp:d tobak at köpa? Det30 kan väl hända, at han hvarken har pengar eller credit til det en gång, utan måste göra sin stads-resa för några alnar.3 Läsaren säger: ja, det händer sällan; han kan ofta hafva flera ärender, med varor til och ifrån staden, som bära forlön. Väl; derföre må han fara til staden, när det bär sig för honom; men det händer icke altid; ty hvarken kan han minnas sina behof, eller veta dem altid förut, ej eller altid vara stadd om pengar, at lösa dem, annorlunda än efter hand, och nödgas således ofta til sin stora förtret umbära en nödvändighets-vara, då han af Landthandlaren deremot, får alt utan möda och tidsspillan, för en drägelig procent.
