Lanthandel, § 21

71

§. 21.

Uti det föregående är vist, hvad olägenheter, med tvånget och inskränknings-lagen, i denna delen, omedelbarligen äro förknippade. Men utom dem gifvas ännu andra, som väl icke vid första påseende af saken, falla Läsaren i ögonen, men äro icke destomindre, så oundvikelige som de förre, och af så stor betydelse, at de föga gifva de andra efter, och få derföre ingalunda förbigås.

Närings-lagar och inskränkningar, hälst då de röra naturens första och dyraste rättigheter, kunna ej annat än åstadkomma otaliga lagbrott, hvilka otroligen sysselsätta Rikets Domstolar, tilskapa hela skarar af advocater, förspilla den dyra tiden för arbetare och embetsmän, sätta medborgare i håret på hvarandra, och, til sina rättegångars utförande, belägga dem72 med odrägeliga omkostningar på alla håll.

Vi hade nyligen en vacker tanka häröfver i våra tidningar ifrån Paris, under den 22 April sistledne. ”Här i staden, heter det, voro förut 118 slag af handtverks-skrå-mästerskap. Alting var skrå-ordningen underkastadt, äfven bouquette-säljare,1personer som säljer blombuketter och man hade stadgar om blomme-försäljningen. Kockarne voro fördelte i flere skrå, stekmästare,2köksmästare, personer som ansvarar för stekning av hela djur eller större stekar fricasseurer3personer som tillreder maträtter bestående av i mindre stycken skuret kött som kokas eller stuvas &c. och öfver det ringaste inbrott, som den ene giorde i den andras rättigheter, kom det til rättegångs-tvist. Man såg 3 skrån föra process, om en formans piska. Andra skrån öfver en skinka, som var kokt af en stekmästare, hvilka rättegånger kostade parterne mycket penningar och tidspillan.”73

Den som med någon upmärksamhet läser igenom våra under-Domstolars protocoller, Kongl. Commerce-Collegii handlingar, och Kongl. Råds-protocoller, den som bivistat några vår framfarna tids Riksdagar, och sett Skomakare och Skoflickare,4skoreparatörer med rätt att tillverka enkla skodon hvar för sig, sala5samla, sammanskjuta stora penninge summor tilhopa, at hvardera vinna hos Riksens Ständer sin process, som angick det, huruvida Skoflickare finge göra en krokug inskärning på baklädret, eller ej; och om de finge göra skor, med mellan-såla6mellansula; sulan mellan bindsulan och yttersulan i skodon af läder, eller om den nödvändigt borde vara af näfver:7Skomakare och Skoflickare ... borde vara af näfver: Tvisten mellan skomakar- och skoflickarskråna handlade bl.a. om huruvida skoflickarna skulle ha rätt att tillverka så kallade becksömsskor och -stövlar. och en annan föga mindre märkelig, emellan Gulldragare och Snörmakare,8emellan Gulldragare och Snörmakare: Tvisten mellan gulddragarna och snörmakarna handlade om vilketdera skrået som skulle ha rätt att tillverka de dekorativa, guld- eller silveröverdragna band som prydde uniformer och livréer. med flere, som til slut måste blifva parti-saker;9en politisk fråga den måste på ena sidan, le åt mennisko-dårskapen, och å den andra, gråta öfver näringarnas hoflösa beskattning genom alt detta.74

Landthandelen, den allmänna friheten at köpslaga på landet, har väl aldrig vågat uplyfta hufvudet, för Domstolar eller Ständer; utan sökt, at i miugg hielpa menskligheten, och sedan slingra sig undan för straffet, så godt den kunnat, fast det stundom kostat ansenligen. Men Västergöthlands gårdfari-handel, den enda landthandel, som rätt kan sägas vara skyddad af lagen, har mästadels hvarje Riksdag blifvit antastad, af våra ordnings-makare, och stod år 1766 just på vippen at förloras, hvilket, om det händt, ingalunda betydt mindre, än en viss ödeläggelse, af hälften eller [?]/3 af Västergyllens10en poetisk och talspråklig form för namnet Västergötland folk- och varumängd. Emedlertid kostade denna frihetens bibehållande, Borås stad, stora penninge-summor.11stod år 1766 ... stora penninge-summor: Konflikten mellan gårdfarihandelns anhängare och kritiker framträder i riksdagsdebatterna på 1760-talet. Under riksdagen 1765–1766 ledde bondeståndets talman Josef Hansson kampen för allmogens handelsrättigheter. Älvsborgs dåvarande landshövding Adolf Mörner förespråkade borgarnas intressen tillsammans med Borås riksdagsman Philip Langlet. Mycket stod på spel och det finns uppgifter om att Borås betalade mutor till nyckelpersoner för att beskydda sina intressen. Se Pia Lundqvist, Marknad på väg: den västgötska gårdfarihandeln 1790–1864 (2008).

Se min Läsare! så svåra, så tryckande, äro tvångets bojor at75 bära; men de häfvas ock aldrig genom något annat medel, än frihet. Der den blifver rådande, der förfalla alla förmons-tvister, otaliga rättegånger, dryga sportler12lagliga biinkomster i form av avgifter som ämbetsmännen hade rätt att uppbära för de förrättningar de utförde inom tjänsten och obehöriga offer: Domare hinna bättre bevaka sina rätta göromål, at straffa lastfulla menniskor, och skydda dem som med späkt och lagom13med späkt och lagom: i fred och laglydigt vilja lefva: och närings-idkare få sielfve behålla det för sig och sina barn, hvad de med sin svett förvärfvat.

Jag får härvid lof, at anföra, en frihets älskares ord,14en frihets älskares ord: Chydenius avser här sig själv. Det var han som skrev Källan til rikets wan-magt (1765). utur den vid 1766 års Riksdag så mycket häcklade skriften: Källan til Rikets vanmagt. Han säger pag. 5. ”Hvarest vore då (nemligen under friheten) de många disputer om Städernes Privilegier och landthandel? Hvar vore då de många Tull-Ordningar och dryga staquetter,15besvärliga tullstaket de dyra Stapel-stads quæstioner,16Stapel-stads quæstioner: tvister i stapelstadsfrågan Skrå-Ordnin76gar, Product- och Retorsions-Placater,17I Nederländerna trädde ett så kallat retorsionsplakat i kraft 1729, d.v.s. en förordning som svarade på det svenska produktplakatet med samma mått och var riktat mot svenska fartyg. Se Källan til rikets wan-magt. Mynt-Ordningar, Financer, Vexel-Courser med flera? Hvar vore då alla de processer, som af dem blifvit formerade: Alla de Fiscaler som angifvit dem: Alla de Advocater som drifvit dem: Alla Domare som dömt dem, och änteligen all den lön, mat och papper, som alla dessa consumerat dervid, som alt gått utur näringarna?”18”Hvarest vore då ... gått utur näringarna?”: citat ur Källan til rikets wan-magt

1. personer som säljer blombuketter
2. köksmästare, personer som ansvarar för stekning av hela djur eller större stekar
3. personer som tillreder maträtter bestående av i mindre stycken skuret kött som kokas eller stuvas
4. skoreparatörer med rätt att tillverka enkla skodon
5. samla, sammanskjuta
6. mellansula; sulan mellan bindsulan och yttersulan i skodon
7. Skomakare och Skoflickare ... borde vara af näfver: Tvisten mellan skomakar- och skoflickar­skråna handlade bl.a. om huruvida skoflickarna skulle ha rätt att tillverka så kallade becksömsskor och -stövlar.
8. emellan Gulldragare och Snörmakare: Tvisten mellan gulddragarna och snörmakarna handlade om vilketdera skrået som skulle ha rätt att tillverka de dekorativa, guld- eller silveröverdragna band som prydde uniformer och livréer.
9. en politisk fråga
10. en poetisk och talspråklig form för namnet Västergötland
11. stod år 1766 ... stora penninge-summor: Konflikten mellan gårdfarihandelns anhängare och kritiker framträder i riksdagsdebatterna på 1760-talet. Under riksdagen 1765–1766 ledde bondeståndets talman Josef Hansson kampen för allmogens handelsrättigheter. Älvsborgs dåvarande landshövding Adolf Mörner förespråkade borgarnas intressen tillsammans med Borås riksdagsman Philip Langlet. Mycket stod på spel och det finns uppgifter om att Borås betalade mutor till nyckelpersoner för att beskydda sina intressen. Se Pia Lundqvist, Marknad på väg: den västgötska gårdfarihandeln 1790–1864 (2008).
12. lagliga biinkomster i form av avgifter som ämbetsmännen hade rätt att uppbära för de förrättningar de utförde inom tjänsten
13. med späkt och lagom: i fred och laglydigt
14. en frihets älskares ord: Chydenius avser här sig själv. Det var han som skrev Källan til rikets wan-magt (1765).
15. besvärliga tullstaket
16. Stapel-stads quæstioner: tvister i stapelstadsfrågan
17. I Nederländerna trädde ett så kallat retorsionsplakat i kraft 1729, d.v.s. en förordning som svarade på det svenska produktplakatet med samma mått och var riktat mot svenska fartyg. Se Källan til rikets wan-magt.
18. ”Hvarest vore då ... gått utur näringarna?”: citat ur Källan til rikets wan-magt