Föregående avsnitt: Lanthandel, § 14
Följande avsnitt: Lanthandel, § 16
§. 15.
Ryssland, har i handels-vägen, i långliga tider, varit helt fri, och utgör landthandelen i detta vidsträkta riket, en af de väsendteligaste närings-grenar. Här röra sig inbyggarne som myror, at bispringa hvarandra. Landthandlarne hafva sina districter, icke genom lagar, utan efter bequämlighet och öfverenskommelse. De komma öfver gränsen til Österbotn och Finland,1 med sådana varor, de tro sig hafva afgång på, och upsöka skinnvaror och annat, som duger i deras kram, det de väl betala, föra det et stycke in åt Ryssland, der de sälja sina varor åt en annan landthandlare, och den åt den tredie, och så vidare; och det med en så måttelig procent, at en privilegierad handlande hos oss, näppeligen ville sälja sin vara med så ringa vinst, den alla 3 landthandlare dela sig emellan. Just under denna friheten, äro deras slögde-tilverkningar stegne til mycken högd. Deras läder-beredning och jukter2 äro makalöse: deras päls-verke af har-nackar, ekorn-hufvuden, räf- och katt-benlingar,3 m. m. til drägeliga priser, sökas förgäfves annorstädes: deras tvål är berömd: deras handskar goda: deras sko-plagg de billigaste som fås i Europa. Och de som rest flere gångor der, hafva intygat, at så snart man kommer öfver Svenska gränsen, redan i det sist eröfrade Villmanstrand,4 är folk-mängden långt större än å vår sida, och det blott för friheten, at få lefva och förkofra sig, ehuru inbyggarne allesammans, i andra afseenden, häldre ville vara Svenske undersåtare.
När jag nu lägger härtil den, vid sist slutna freden med Turken,5 af Rysslands Monarkinna,6 fullkomligen öpnade aldeles oinskränkta närings-frihet, med flera, måste jag erkänna, at det icke litet förtryter mig, at en härtils mindre hyfsad nation i Europa, fått den hedren, at vara ibland de första frihetens stiftare, då Sverige ännu torde få tråka7 i hela eller halfva secler, under Societeters träldom.
Ändteligen har ock Frankrikes Store Konung nu bragt saken så vida, at han med magt, segrat öfver Parlamentet, Skrån och Gillen, då han fick Frihets-påbudet inregistreradt8 *), hvaruti det ibland annat heter: ”Hvar och en af hvad egenskap och stånd han vara må, äfvenväl hvar och en utländsk man, utan naturalisations-bref,9 skal vara tillåtit i hela Riket, och enkan nerligen10 här i staden, at begynna och öfva den art af handel, konst eller handtverk, äfvenväl flera af dem tillika, som han sielf för godt finner; til hvilken ända, Hans Maj:t aldeles indrager och afskaffar alla de handlandes och handtverkares mästerskap och skrån, samt gör alla derom utgifna privilegier, stadgar och reglementer, til intet, så at för deras skuld, må ingen borgare oroas eller hindras, i des handels eller handtverks idkande.” 11
*) Så stod det då til i Frankrike när jag detta skref; men sedan hafva sakerne der fåt et helt annat utseende.
Föregående avsnitt: Lanthandel, § 14
Följande avsnitt: Lanthandel, § 16
Platser: Europa Villmanstrand (Willmanstrand) Österbotten (Öster botn, Österbotn, Österbottn) Frankrike Finland Turkiet Ryssland
Personer: Katarina II (Catharina)
Bibelställen:
Teman: