[2/169]
Pris-Ämne.
Det kan icke undgå en tänkande Christens upmärksamhet, huru wår tids Pseodosopher1 wid alla tilfällen söka uphöja Hedningarnas Sedoläror, at därigenom fördunkla den uppenbarade Religion, och en Christelig Moral. Man ser afsigten, at oförmärkt undergräfwa hela wår dyra Salighets-lära, och at, om ej i wår tid dock hos efterkommande bereda otron en seger öfwer den uppenbarade sanningen.
Sådant får därföre af rätta Christna ej anses med kallsinnighet, utan åligger oss, at med alfware taga sanningen i förswar, hwartil några Strö-skrifter i wåra Tidningar, ehuru en och annan af dem äfwen i denna wägen kan wara wacker nog, ingalunda kan göra tilfyllest.
At bidraga något til et så stort ändamål, känner jag hos mig en innerlig åhåga; Men då en billig ärkänsla af egen swaghet afskräcker mig från något eget försök, misströstar jag dock icke aldeles om någorlunda urskilning, och har därföre beslutit, at åtminstone söka hos mina wärda, och för wår Christeliga Lära nitälskande Landsmän upwäcka någon täflan at arbeta i detta ämne, och därföre utfäster mig at betala Tio Ducater i Gull, til den som innan detta års slut insänder til mig under dolt namn i en förseglad billet med devise,2 den bästa och grundeligaste jämförelse emellan den Hedniska och Christeliga Sedo-Läran, til den Christnas förswar; hwarwid ej gör tilfyllest, at här och där upsnappa några utlåtelser af Hedniska Skrifter, utan at känna och i et kort och sanfärdigt sammanhang, jämförelse-wis med den uppenbarade, anföra deras Sedoläror, och om möjeligit wore, upsöka åtminstone sannolikheter, huru det förnuftiga uti dem hunnit fortplantas hos de äldste folkslag, antingen genom traditioner ifrån werldenes första bebyggare efter Syndafloden, eller genom omgänge med Guds eget folk.
Mitt anbud är wäl ganska ringa, men om någon redelig Christen och Medborgare skulle finna ämnets wigt, och därföre wara hugad at understödja min wälmening, kunde sådant ske genom större eller mindre tilsats i belöningen, hwarigenom den kunde blifwa mera hederlig för en wärdig Auctor, i hwilket önskade fall sådant borde igenom Tidningar lämnas til Allmänhetens wetskap.
En sådan äskad3 Afhandling får ej wara för lång, om den med nöje skall läsas, ej heller altför kort, at sanningen saknar bewis och sitt behag.
Blifwer jag bewärdigad med några försök, tilwäller jag mig ingalunda någon rättighet til Herrar Auctorernas Arbeten, icke en gång til det som belönas, utan blifwa de i alla fall deras rättmätiga egendom, den de hos mig hafwa at uttaga, alla andra med sina förseglade namn-sedlar, men den som wunnit belöningen beledsagad blott med min önskan om dess utgifwande af Auctor sjelf til trycket.
Skulle mitt wal misslyckas, är ju därigenom ingen annan skadad än jag sjelf, som i sådant fall med rätta bör emottaga den tilwitelse, som Allmänhetens omdöme därföre tillägger mig.
GamlaCarleby den 12 Julii 1781.
Anders Chydenius.
