Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Flyttning av järnbruk

Flyttning av järnbruk

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

Särskildt Votum.1

Då Höglofl: Bergs Deputation förehade ämnet om Hamrars eller Härdars flyttning2 innom eller utom Bergslagen, och beslöt at tilstyrcka Riksens Höglofl: Ständer til en sådan flyttnings bewiljande under wissa wilkor, förbehölt jag mig rörande detta granlaga3 mål få med mina särskildta tanckar til Riksens Höglofl: Ständers Plena inkomma. Som nu uti Höglofl: Bergs Deputations project til en Förordning4 i detta målet ratio Legis5 eij egenteligen äger rum, och Riksens Höglofl: Ständer derigenom til äfwentyrs kunde få mindre tilfälle, at granska de skiähl som kunnat förmå Höglofl: Deputationen til bewiljande af dylika Smidens flyttningar, har jag trodt min skyldighet fordra, at först anmärcka ett eller annat, som i Höglofl: Deputationens project tycks fordra Riksens Höglofl: Ständers upmärksamhet, och sedan anföra de skiäl, som förmått mig, at i detta ämne wara med Deputationen af en stridig tancka.

1:o I ingressen har Deputationen ansedt detta project blott såsom en förklaring eller närmare stadgande om flyttningar af smiden och Hammar­skatt,6 då likwäl mig witterligen intet några författningar derom förut ­finnas utfärdade, utan hwar och en, som härd eller Hammare ­welat flytta, har dertil måst, sedan behöriga utsyningar etc. gåt för sig, med Höglofl: Kongl: Bergs Collegii privilegio förses.

Wid 1:a och 2:dra §:§: bör anmärkas, at Bergslagen genom dem i ansende til andra provincier i Riket, får ett wist slags privilegium exclusivum, at ingen får flytta djt, men hwem som will derifrån, sina hamrar och härdar, som med tiden måste ofelbart hafwa den wärkan, at Bruks handteringen nästlar sig mer och mer in uti andra provincier, och förwandlar dem til en Bergslag, Landtbruket och andra näringar til hinder.

I 3:die §: bewiljas wid Härd el:r Hammar flyttningar utom Bergslagen frihet, at tillika flytta flera härdars undersmide7 til den nya hammaren, som gör at Kongl. Maij:t och Kronan wid nya hamrar och härdar på lång tid komme at förlora af dess Lagliga Hammar skatt, för det wid dem utsmidde stång jerns qvantum, som komme på undersmidets conto at afskrifwas.

4:de §: lemnar indirecte låf, då flyttning sker af hammare eller härd ifrån Bergslagen at få i wissa fall wid förra Bruks inrättningen behålla den flyttade hammarens smide; hwarigenom ett wist slags skadeligit öfwer smide8 kan existera, eller förökande af hamrar och härdar wid de utom Bergslagen befintelige Bruk, utan at smidet i samma mån innom den samma minskas.

5:te §: bewiljar tydeligen eij allenast flyttning af de härd eller Hammar bygnader, som nu wärkeligen äro i gång, utan ock alla som antingen icke äro utdömde eller i hela 20 åren eij warit aldeles nedlagda. Hwarigenom flera Hamrar komme at inrättas, än nu wärkeligen äro uti rörelse, ehuru de til äfwentyrs på mindre riktiga och waraktiga grunder wore priviligierade.

6:te §: synes obilligt tillägga frälse frihet för det smide som flyttas från skatte- på frälse grund, oaktadt derwid til större delen kan nyttias skatte skogar.9

Änteligen10 finner jag ingen andledning hwarföre enligit 7:de §: Bergsmans11 Hamrars och Härdars flyttning skal wara mera inskränkt, än andra Bruksägares, i det deras flyttnings frihet kommer att bero på Kongl: Bergs Collegii gotfinnande, då likwäl det blifwer owedersäijeligit at missbruk och underslef12 lika wäl af Bruks Patroner som Bergsmän kan föröfwas, och derföre begge i lika casu13 synas berättigade, at få niuta enahanda rätt til godo.

Utom dessa särskildta anmärkningar, som jag wid projectet funnit nödiga at gjöra, får jag nu närmare yttra mig i hufwudsaken.

Ändamålet af en sådan förordning måste ofelbart wara den, at conservera de så kallade ädlare wärken,14 befordra Tackjerns blåsningar och spara de i Bergslagen under Bruken lydande skogar: Men om sådant härigenom winnes eller eij, blifwer nödigt at närmare undersöka. Höglofl: Deputationen tillåter här en dubbel flyttning af Bruk, dels innom, dels utom Bergslagen. Hwad nu det förra beträffar heter det i slutet af 3:die §: at när en Bruks ägare hafwer twänne eller flera Hammar wärk, som gränsa til hwarandra, eller ifrån samma skogar hafwa gemensamt Kålfång,15 så blifwer dem tillåtit, at wid det ena eller andra wärket återtaga, hwad wid de öfriga kunnat brista i fulla smidet efter Hammarskatten. Som nu sådana wärk kunna snarast träffas innom Bergslagen, måste ofelbart hända at skogen genom ett sådant smidets flyttning mera än annors i sielfwa Bergslagen måste tilgripas. Och emedan innehafwaren til de wid ädlare wärken utom eller innom Bergslagen befintelige skogar lika wäl efter detta project behålla sin ägande rätt, blifwer tydeligit, at ehwad skogen besparas eller icke, länder den likwäl de ädlare wärken til als ingen nytta, utan måste en:l 7 §: anwändas til Tackjerns blåsning.

Men hwad som i detta project farligast förekommit mig, är flyttnings friheten af Hamrar och Härdar från Bergslagen til alla andra med skogar försedda Lands orter, såsom ock från den ena Lands orten til den andra.

At lägga denna sak och dess fölgder för Riksens Högl: Ständer i sin fulla dag, bör jag först anmärka, at det i synnerhet äro tränne hufwudgrunder hwarpå alla Hamrar och Härdar äro priviligierade, hwilcka så snart de uphöra, sielfwa privilegium äfwen måste ofelbart af sig sielf förfalla.

Det första är en tilräckelig Kålfångst, antingen af egna skogar el:r omliggande hemmans brukares och skogs ägares, som på något sätt åtagit sig at förse wärket, med nödiga Kål, och ej warit några andra wärk anslagna.

Det andra är tilgång på tackjern, antingen af egne grufwor, el:r wissa dertil anslagna bergsmanshyttor, el:r ock Kronans tijonde tackjern.16

Det tredie är ett tienligit wattufall, at drifwa wärket med.

Innan nu någon kunnat erhålla Privilegier, til en eller flera Hamrars inrättande äro alla dessa omständigheter Lagligen pröfwade i en framtid ofelbart wara tilräckelige, til ett wist qvantum stångjerns utsmide, hwarefter på samma wärk ett wist qvantum i Hammar skatt blifwit ålagt.

Tryta nu någondera af dessa, så blifwer det ofelbart, at ägaren til ett sådant wärk, antingen förskaffat sig detta privilegium på en oriktig grund, el:r idkat den förflutna tiden ett märkeligit öfwersmide, Kronan til känbar förlust uti sina inkomster, hwilket man har så mycket större anledning at tro, som derpå aldeles ingen Controll för än i Stapel Stads wågarne17 kunnat hållas, och utom dess ansenliga påster til inrikes behof af årliga smidet kunnat aflåtas.

Hwilcken dera som hälst af dessa nu händt, ty endera har nödwändigt måst hända, då antingen under smidet på flera år ej kunnat återtagas, el:r Bruket aldeles afstadnat, hafwer Bruksägaren gjort sig sitt privilegium, det han antingen på obehörig grund fått, el:r olagligen nyttiat, med rätta förlustig,18 eij heller tillägger det innehafwaren af ett Bruk någon större rät, om han redan innehafwer det utur 4:de el:r 5:te mans hand,19 emedan Kiöpe skillingen derföre aldrig blifwit erlagd efter de wid Bruket befinteliga förmåner, men ingalunda efter det denna projecterade förordning slika privilegiers innehafware wil tillägga.

När altså det är bewist, at Bruks Privilegierna endast äro grundade på de wid samma wärk befinteliga förmåner, och eij bestå uti några Personliga rättigheter, som kunna Transporteras ifrån det ena stället til det andra, så at man kunde nyttia samma privilegium at först inrätta en Hammare i Bergs­lagen, och sedan i Öster el:r wästerbottn, och sidst nederst i Finland, utan endast på det ställe hwarpå privilegium är stäldt, torde det äfwen blifwa handgripeligit, med hwad billighet ett bruk kan flyttas, som i sielfwa wärket intet annat är, än at den, som engång förwärfwat sig en Bruks egendom, sedan han utödt sin skog på det ena stället, skal niuta rättighet, at fara fram på lika sätt uppå ett annat, el:r ock få sälja för en betydande penninge summa det privilegium til en annan, som han sielf förwärkat eller gjordt onyttigt på det ställe hwarå det war afgifwit, el:r, at ännu tydeligare uttrycka min mening, så undfå Bruksägare genom denna projecterade Förordning ett nytt privilegium, at utom Bergslagen få anlägga Stångjerns smiden, utan widare lof, på hwad ställe innom Riket de behaga, så fort de hunnit utöda skogen på det ställe hwarå Kongl: Bergs Collegii privilegium warit stäldt, och på det andra hunnit förskaffa sig någon egendom. Och derigenom utestänga alla öfriga Rikets undersåtare från en rättighet, som en och hwar bör äga frihet at Lagligen förwärfwa sig, och hwartil den, som samma frihet missbrukat efter all billighet bör äga minsta rätt. Men det är eij allenast denna obillighet, som bragt mig at i detta ämne med Deputationen wara af en stridig tancka: Fölgderna af detta project hafwa äfwen förekommit mig för Riket i gemen i högsta måtton farliga, och synas förtiäna Riksens Högl: Ständers ömmaste upmärksamhet.

Hwarje Bruks idkare äger under sitt Bruk ett större el:r mindre antal hemman, som antingen aldeles lyda under Bruket, el:r efter Contracter och Privilegier böra förse det samma med Kål och dags wärken; när nu Hammar rättigheten blifwer flyttad i en långt derifrån belägen ort, och Kål tilwärkningen på det förra stället blifwer onödig, kan samma rättighet af Bruks ägaren snart förwandlas i en annan, och understödd af Brukens wanliga förmåns rättigheter, gjöra lika så stora inkräktningar på det nya, utan at förlora något på det gamla. Jag nämde med flit förmåns rätter, ty genom dem äger Bruks innehafwaren eij allenast lof at börda in alla til Bruket stötande Krono hemman,20 utan ock, blifwer wärkelig innehafware af Kronans rätt, at inropa alla skatte hemman, som försäljas utom börd:21 och finner utom dess flera utwägar at för de angränsande hemman åtaga sig räntan til Kronan22 i penningar, den han likwäl sielf upbär af allmogen in natura, el:r förwandlar til en Kål ränta23 el:r dags wärke för ett ringa wärde.

När nu Bruks ägaren på detta sättet satt sig i posession af stora egendomar och rättigheter, nyttiat och utödt de derwid liggande skogar, förswagat Landsbygden deromkring, och fördrifwit dertil stötande Krono hemmans åboer ifrån sina Lagliga besittningar, så blifwer han efter Högl: Bergs Deputations project i stånd, at flyttia sina Hamrar och Härdar på det tredie stället, och lika wäl behålla alt hwad han på sådant sätt kunnat draga under sig.

Om altså 20. el:r 30. Jern wärk på detta sättet blefwe flyttade från Bergs­lagen til andra orter, och efter någon tids förlop derifrån åter ömsades24 på nya ställen, så blifwer eij allenast ett på Bergslagen i fordna tider meddelt privilegium nyttiat omkring hela Riket, utan ock Rikets egendomar och tilhörigheter komma efter någon tid at stadna i Bruks Patroners händer.

Jämte dessa olägenheter bör eij eller förbigås den förlust, som Kronan genom under smidets flyttning skulle få widkännas, då Bruksägarne enligit Högl: Deputations project få på det nya stället återtaga, el:r som är det samma, utan ringaste afgift utsmida det på gamla Bruket åsamkade undersmide, hwartil de likwäl wid en ny Hammare eij den ringaste rättighet äga. Hwaremot ifall någon annan kunde Lagligen winna rättighet, at på samma ställe inrätta ett jern wärk, wore Kronan til Hammarskatten för hela utsmidet berättigat.

I anledning af alt detta, kan jag eij annat, än wördsammast afstyrcka Riksens Högl: Ständer från bifal til detta project, såsom förknippat med flera i mitt tycke farliga fölgder för wårt allmenna. Den priswärda nit för allment wäl, som upeldar Riksens Högl: Ständer, kan aldrig tillåta, at några medborgare få utwidga ett privilegium öfwer hela Riket, som på ett enda ställe är meddelt, och bana wägen til en privilgii handel för dem, som genom missbruk redan gjort sig dem förlustiga.

Baltzar Freitag25

Stockholm d. 10 Martj26 1766.


  1. Särskildt Votum: avvikande åsikt eller mening
  2. Hamrars eller Härdars flyttning: flyttning av hammarsmedjor, ugnar och vidhängande anläggningar i vilka metallen vid hög temperatur renades och bearbetades från tackjärn till stångjärn
  3. viktiga
  4. Bergs Deputations project til en Förordning: Riksens ständers bergs deputations betänkande angående smidesflyttningar, mars 1766, Bergsdeputationen, Protokoll och expeditioner 1766, R 3307, fol. 1458r–1459r, Frihetstidens utskottshandlingar, SRA. Förslaget till en förordning hade fastslagits vid protokolljusteringen 19.2.1766.
  5. ratio Legis: lat. lagens motivering
  6. Skatt som erlades av hammarverken för den taxerade årliga tillverkningen.
  7. benämning på den del av stångjärnstillverkningen som ägaren av stångjärnshammaren enligt privilegiet skulle ha haft rätt att tillverka men som av en eller annan orsak inte hade tillverkats
  8. öfwer smide: den mängd järn, som bruksägaren tillverkade utöver det, som han enligt privilegierna hade rätt att tillverka
  9. För varje 100 skeppund stångjärn som tillverkades betalade bruksägaren 1 skeppund i så kallad hammarskatt. På frälsegrund kunde man dock producera 115 skeppund utan att skatten steg (”frälsefrihet”). Enligt § 6 i förslaget till ny förordning angående smidesflyttningar skulle en flyttning av ett hammarverk från skattegrund till frälsegrund inte innebära att man fick producera mera, däremot nog att man beviljades 15 procents avslag på hammarskatten. Project til förordning angående smidesflyttningar, § 6, Bergsdeputationen, Protokoll och expeditioner 1766, R 3307, fol. 1464v–1465r, Frihetstidens utskottshandlingar, SRA.
  10. slutligen
  11. Bergsmännen, som ofta hörde till allmogen, ansvarade för brytningen av malmen och tillverkningen av tackjärn inom en viss bergslags område. I vissa fall hade bergsmännen även rätt att tillverka stångjärn i sina hammarsmedjor.
  12. fusk
  13. lat. fall
  14. ädlare wärken: gruvorna och smältverken där ädla metaller som guld och silver bröts och utvanns, men också sådana där andra metaller som var dyrare än järn, t.ex. koppar, bly, tenn och kvick­silver, utvanns
  15. produktion av eller tillgång på träkol
  16. Kronans tijonde tackjern: De som tillverkade tackjärn, d.v.s. bergsmännen, betalade kronan tionde som ersättning för rätten att bryta malm. Tiondet betalades i så kallat tiondejärn som utgjorde en bestämd andel av tillverkningen. Kronan sålde sedan tiondejärnet till ­bruksägarna, ofta på auktion.
  17. Controll för än i Stapel Stads wågarne: I och med att den avgift för varje skeppund järn som Jernkontoret inkasserade uppbars i stapelstäderna kunde man vid stapelstadsvågarna i teorin kontrollera i vilken grad järnbruken fyllde de produktionskvoter som de hade tilldelats.
  18. hafwer [...] gjort sig [...] förlustig: har gått miste om
  19. om han ... innehafwer det utur 4:de el:r 5:te mans hand: om besittningsrätten till bruket tillfallit honom via fyra eller fem mellanhänder
  20. börda in alla til Bruket stötande Krono hemman: lösa in alla kronohemman som gränsar till bruket
  21. försäljas utom börd: försäljs till någon annan än en släktmedlem
  22. åtaga sig räntan til Kronan: åtaga sig att betala skatten till kronan
  23. Kål ränta: en till jordeboksräntan hörande grundskatt som ursprungligen erlades i träkol (i Bergslagen och i vissa andra bruksdistrikt)
  24. här: flyttades
  25. Baltzar Freitag: om Baltzar Freitags roll i sammanhanget, se kommentaren s. 234–236
  26. 10 Martj: Palmén (Chydenius 1880, s. LXXXIX), tolkar dagen som den 20 mars, men om man jämför ettan i ”10” med ettan i ”1766”, torde det stå klart att det är den 10 mars som avses. Enligt Palmén (Chydenius 1880, s. LXXXV) lämnades Flyttning av järnbruk in 18.3.1766.

Originaldokument

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: