Fjärde budordspredikan, § 3

§. 3.

Blotta förnuftet, som icke en gång kunnat visa oss beskaffenheten af en rätt Gudadyrkan, kan lika så litet leda oss fram i dessa frågor; ehuru det i alla fall måste billiga1rättfärdiga, erkänna riktigheten av alt hvad uppenbarelsen härutinnan lärer oss: men at mycken tid måste nödvändigt åtgå til et så vigtigt företagande, och at det ingalunda är bestält med en eller annan kort stunds användande härtil, därom lämnar en sund eftertanka, om man aldrig så litet ser in i vidden af saken, den fullkomligaste öfvertygelse; ty skal Gud dyrkas af menniskor, så måste de med mycken flit och möda undervisas, at lära känna denne sin Skapare och Välgörare til sin eviga varelse och sina höga egenskaper; de måste läras, at vörda347 Hans stora välgärningar i skapelsen, återlösningen och helgelsen; ty annars veta de icke hvarföre Han skal dyrkas: de få ej vara okunniga om Hans hämd öfver de ogudaktiga, och den stora nådelön Han gifver sine barn i tid och i evighet, om de skola hafva någon drifkraft at förmå sig til denna sin Herres tjenst. Men som de ej heller af förnuftet, och aldraminst utan flitig undervisning känna sättet huru Han af dem vil blifva tilbeden, eller i hvad ordning de kunna blifva Hans rätte tilbedjare, fordras äfven därtil både tid och möda. När nu därtil kommer, at all denna kunskapen måtte af rätta Christna ställas i en lefvande utöfning, så mycket oftare, som de dageligen af sin Gud åtnjuta stora välgärningar i lekamlig och andelig måtto, om hvilka de behöfva ofta påminnas, såsom ock om sina skyldigheter emot sin Gud, nästan och sig sjelfve, om de ej i anseende til vår mensklighet skola lämnas i förgätenhet,2lämnas i förgätenhet: glömmas bort och änteligen, at vi til en sådan lefvande Gudsdyrkan, i anseende til vår naturliga tröghet och kallsinnighet, behöfve tidt och ofta upmuntras; då säger jag, lärer en och hvar ovedersägeligen finna, at til alt sådant måste fordras mycket arbete och en stor del af vår lefnads tid därtill upgå. Mine Åhörare!348 hvem af Eder måste då icke billiga, och i högsta måtton vörda vår Guds heliga och visa inrättning, som i det tredje budet af Herrans lag befalt helgandet af hvar sjunde dag til et så välsignat ändamål? Lät oss då i Herrans Namn med bön och åkallan til den Aldrahögste om nåd och välsignelse, skynda oss, at med andakt betrakta det samma.

1. rättfärdiga, erkänna riktigheten av
2. lämnas i förgätenhet: glömmas bort