Föregående avsnitt: Finska lantbrukets upphjälpande, § 4
Följande avsnitt: Finska lantbrukets upphjälpande, § 6
§ 5.
Nu blifver då frågan: Hvilcka må då de författningar vara, som synas ligga idogheten i vägen? Hit höra 1:o alla Skrå Privilegier där Mästare i Städerna ensamma äga rättigheter, at hvar ock en i sina handtvärk ei allenast förse städerna med sina tilvärkningar, utan ock i flera handtvärk hela landet omkring sig, såsom Koppar Mässings och Bläckslagare, Färgare, med flera, hvarigenom allmogen afhålles från allehanda slögde öfningar, dem de för långt drägeligare kunde föryttra til städerna, än våra skråmästare kunna eller vilja tilvärcka dem. Ty varor utan afsättning få uppå sig en svartstämpel, med den bedröfveliga påskrift: Förlorad möda,1 och kunna derföre aldrig tilvärckas. Idogheten uptäncker ett eller annat medel til sin förkofring, men här möta förbåd2 på alla håll, och då förfaller hogen. I vår tid tyks ei mera böra frågas om möjeligheten för andra at kunna tilvärcka dugeliga slögder än Skråmästare, då man ser de finaste Snickare arbeten, ända til Skatull makeri,3 Läder beredningar, Mässings slageri med flera, kunna tilvärckas på landet, genom hvilcka menigheter af menniskor kunde i synnerhet under våra långa vintrar hafva sitt uppehälle, om friheten at införa alt til Städerna vore allmän, och afsättningen på landet vore fri. Jag känner väl Allmogens friheter at få hålla några få slags handtvärckare på Landet, men sådana äro aldeles förbudna, at afsätta något uti Städerna, och flera slag äro aldeles förbudna at tilvärckas på Landet. Man säger väl at en Landtman bör ju syslosätta sig med jorden och hemmans bruk, men man strider emot naturen och hindrar flera tusende menniskor at få ärligen föda sig, hvilcka derföre måste fly en olyckelig fosterbygd, eller stiäla eller dö af svält, och sådant alt vålla våra Skrå författningar.
Föregående avsnitt: Finska lantbrukets upphjälpande, § 4
Följande avsnitt: Finska lantbrukets upphjälpande, § 6
Platser:
Personer:
Bibelställen:
Teman: