[1]
GCarleby d:n 13 Maji 1794.
S.T. Min Wärdaste Bror.
En med syslor och mångfalliga göromål öfwerhopad Wän och Slächtinge wil jag ei betunga med min Correspondance, men då jag har något synnerligit kan jag wist intet hålla mig ifrån at öpna mitt hierta, för den som sielf äger det.
Ett allmänt rykte i hela landet säger at Du min Bror söker eller täncker söka Nerpis Pastorat efter Doct. Laihiander,1 hwilcket nog länge welat falla mig otroligt, men änteligen har fleras försäkringar om sanningen[2] deraf satt mig i farhoga, at sådant kunde äga grund, och det är för at afråda Min Bror från ett sådant beslut, som jag tagit til pennan, ehuru misströstande at dermed kunna något wärcka hos en Man af egen diup efter tancka som ei rusar i förhastade steg. Jag känner skälen som kunde förmå dig at affectera Nerpes. En rik utkomst wid ett stort Pastorat, en stilla och förnöjande landtlefnad, en egen Församling hwars siäla wård man hade tilfälle at antaga sig med alfware, och ett gladt hopp at derigenom få skörda en kärlek af sina Åhörare som bör anses för en stor belöning af den som för sin Frälsares skull älskar sina får, med mera dylikt, och derigenom slippa det oändeligen trägna Academiska grälet2 och cabalerna3 i Consistorierna. Emot hwilcka skäl jag kunde andraga många bijsaker som borde afråda dig från ett sådant beslut, såsom Pastoratets delning i 2:ne eller 3 Pastorater, etc. Men de wore allenast skäl at ei söka Nerpes, men wäl andra stora Pastorater. Men Mitt rätta skäl är det at du wid wår Academie och i synnerhet Consistorium[3] Ecclesiasticum eller wårt Finska Zion4 är omistelig. Din egen modestie5 hindrar dig wäl at tilwälla dig et sådant prædicament,6 men det är doch sanning, som af alla redeliga, för Fosterland och Församlingen nitiska med full öfwertygelse ärkännas, derföre måste du tro det; ty när jag tager Prof. Porthan och dig undan; hwad är wår Academie, båda Österbotningar. Hwem skall lära wår ungdom, at i Religion och wetenskaper täncka redigt och förnuftigt? Hwem skall handleda dem i den practiska Christendomen? Hwem uptända det nit hos wåra Prästcandidater för Jesu lära, som är för dem så oumgängelig och den wisdom som i wåra tider är oumbärlig wid förandet af Herdastafwen? Hwem utom Dig kan där säga med Paulo Act: 20:35. Alting hafwer jag wist eder, at så måste man arbeta?7 eller hwem i lära och lefwerne wara dem til eftersyn? Gud har gifwit dig ett pund,8 at med lätthet arbeta, skall det nedgräfwas? du swarar: mig tilkommer ei sådant beröm. Men det är och blir sanning. Jag är säger du för mycket öfwerhopad, och står ei ut därmed, jag will komma i roo. Du är skapt, du är beqwäm at arbeta, och de få lediga ögnablecken äro så mycket mera förnöjande, och tro aldrig at de längre lediga stunder gifwa en hundrade del af den förnöjelse. Jag hindras, tror du, genom det academiska arbetet från at rätt wårda mina Församlingar.9 Du hinner doch mycket; och hwad jämförelse at sköta twå församlingar emot det at likt en sol sprida lius och wärma til flera hundrade, det blir wäl ei så synbart på hela widden men du bör känna i gen det der af med hwad kärlek för dig och enthusiasme för sitt ämbete dina elever lika solens strålar sprida sig kring hela Finland. Om någon likt afl. Prost Stenbäck10 som bekläder en[4] lägre sysla sade, den är för liten för mitt pund wore det en förmäten egenkärlek, men då jag bekläder en mera widsträkt, at wid bästa år göra en indragning wore för någon som äger lärdom snille werld och hierta ett brott emot Staten hwars medlem man är och Församlingen hwars wächtare man blifwit. Du har ju läst hwad den stora Atheisten K. Fred: den 2:dra i Preussen11 skrifwer i en piece om Kärleken til Fädernes landet12 deruti han söker förmå en af sina Herrar, som retirerat sig, at åter träda i Fädernes landets tienst, han citerar per ridicule13 äfwen deruti bibelen. Non nobis sed patriæ, sed ecclesiæ vivimus.14 Han bewisar starkt wår förbindelse at tiena det fosterland som utöst på oss sina wälgiärningar. Då Försynen ledt dig in uti ett Förmynderskap för Församlingen och dess lärare, gifwit dig lärdom gåfwor och förfarenhet at förestå det, säg med hwad hierta skall du nedlägga det och gräfwa ditt pund i en wrå som war ämnat at leda flera hundrade Zions sänningebud.15 Du kunde ju wid din flyttning til Nerpis eller Wasa, etc. hedrad med studenternas förtroende och om famnad med tårar ei undgå den förebråelse innom dig sielf, för mitt eget nöje och roo öfwergifwer jag eder åt eget öde, och jag tror wäl at Bror wid ett ömt afsked af fler kunde läsa i någon längre tänkt eleves upsyn samma beskyllning, at din ömhet ei måtte warit uprichtig mot dem, då du utan hunger utan torst, utan nöd blott för egen beqwämlighet öfwergifwer dem. Men din beswärliga Påst är ei eller utan sin belöning. Ett allmänt förtroende i Stiftet försäkrar dig äfwen om ett rum på Förslaget efter Biskop Gadolin,16 och om den tiden skickelighet och förtienst än äga något afsende i Swerige kunde du ock blifwa utnämd, och med en Pontoppidan17 sätta Dig i tilfälle at med alfware waka öfwer wårt Finska Zion: Dessa enfalliga men i min tancka ouplösliga skäl öfwerlämnar jag til Din högre efter tancka och är med hierta och Siäl Min Wärdaste Brors ödmiukaste tienare
And: Chydenius.
P.S. At så mycket mera förwissa Bror Samul R.18 om Perhå har jag fogat den anstalt, at han i dag reser dit upp härifrån at under vacancen19 predika i Perho, då ingen annan utwäg war at emedlertid förse dem med Guds tienst. Han hälsade och bad, at terminerna20 til de nya profpredikningarna skulle expedieras från Consistorium ju förr dess hälre, at saken kunde blifwa afgiord. Om Alcenius21 ei affecterar det så är Samul säker. Fru Hedberg22 tournerade emot23 Samul i wintras starkt, men jag har doch med försichtighet giordt slag i saken.