Föregående avsnitt: Åttonde budordspredikan, § 8
Följande avsnitt: Åttonde budordspredikan, § 10
§. 9.
När nu således är bevist, at man kan begå tjufnad på sin egen egendom, må vi då närmare förklara huru så
dant sker. Älskade i Herranom, det sker förnämligast på fyrahanda sätt; nemligen 1) genom lättjan, då man försummar at förvärfva; 2) genom en vårdslös hushållning, då man ej bemödar sig at förvara; 3) genom slöseri, då man sysslosätter sig at förstöra sin egendom, och 4) genom karghet, då man undandrager sin egen kropp dess nödtorfter. Hvardera måste litet närmare utredas.Vi räknade redan i det föregående en lat och arbetsför tiggare ibland tjufvar i anseende därtil, at de utan betalning beröfva sin nästa dess rätt- och lagfångna egendom. Nu tala vi om alla lata i gemen, så vida de försumma at använda de dem af Gudi förlänta kropps- och sinnes-krafter til förvärfvande af egna behof, och en loflig förökning på sin egendom. Konung Salomo beskrifver märkeligen deras förhållande: Den late säger: Det är et ungt lejon på vägenom, och et lejon på gatone, Ordspr. B. 26:13,14,15,16. så at jag icke vågar mig ut, at förrätta mina sysslor, det vil så mycket säga, den lata har så många hinder: stundom tycker han det är för varmt, stundom för kalt, nu är det än för bittida,1 nu passar det sig illa, nu är det snart gjordt, nu åter för svårt, och intet långt til är det redan för sent. En later vänder sig i sängene, lika som en dör på döra-järnen. Den late gömmer sina hand i barmen och det varder honom tungt, at han skal bära henne åt munnen. En later tycker sig visare vara, än sju som seder lära. Men så afmålar han icke mindre lämpeligen deras sjelf ådragna öde, då han således tiltalar den lata. Huru länge ligger du later? När vil du upstå af dinom sömn? Ja såf ännu litet: tag der ännu en sömn före: lägg ännu litet händerna tilhopa, at du må såfva: Så skal fattigdomen med en hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man, Cap. 6:9,10,11.
2) Bedrifver man tjufnad emot sig sjelf, genom en vårdslös hushållning; den består däruti, när man icke tager noga vara på sina inkomster eller utgifter, icke eftersinnar huru de förra må på lofligt sätt förökas, och de sednare förebyggas: när man håller ingen tilsyn öfver sit folk, deras föda och arbete: när man ej gör sig bekymmer därom, at alt må i rättan tid skaffas in och i sin ordning alt utbetalas, at det inkomna väl förvaras och rätt användas, och i synnerhet, at inkomster och utgifter jämföras med hvarandra, utan låter sin hushållning gå blindtvis i flere år, då man ofta ovetandes i lång tid lefvat af sin nästas välfångna egen2 och tager sig til vara för synder, Syr. 18:25,27.
dom. Då man mätt är, säger Syrach, skal man likväl tänka, at man åter hungra kan, och då man rik är, när man tyckes hafva fullt upp uti händerna, skal man tänka, at man åter fattig varda kan. En vis människa är uti allo desso omhogse,3) Sker det med värkeligit slöseri, som intet annat är, än då en människa, utan omtanka på sin förmögenhet sysslosätter sig hufvudsakeligen därmed, at efter sina egna begär i onödigheter och fåfänga använda sina egodelar, eller andras dem man har uti sina händer. Vår tid gifver beklageligen många exempel på sådana. Men hvar och en slöser på sit sätt. Den ena dukar sitt bord med pragt och förser det med dyrbara rätter och viner til stort öfverflöd, och säger med den rika fråssaren: Ät och drick min själ, var glad och gör dig goda dagar, Luc. 12:93. En annan gör det icke allenast sjelf, utan samlar sig ock många vänner och sällskaps bröder, at deltaga med honom i detta nöjet och uphöja det. Somliga äro uptända af fylleris lustar, så at de äro bittida uppe om morgonen, til at beflita sig om dryck, och sitta in til nattena, at de af vin hete varda skola, Es. 5:11. De nöjas icke heller därmed, at förtära det allena: de komma flera tilsammans, at roa hvarandra, at dricka i kapp och visa sina hjelte bragder i drycker. Ja de hafva väl Harpor, Psaltare,4 Trummor, Pipor5 och Vin i deras colationer,6 v. 12. Men allas smak är åter icke i fråssande och dryckenskap; man slöser icke mindre i kostbara hus och dyrbara husgeråd, i präktiga kläder med mångfalliga ombyten, dyra hästar, kostsamma resetyg7 och en vidlöftig betjening. Mången förtär sin egendom med skökor, på baler, skådespel, stora sällskaper, vidlöftiga lustresor och annat sådant. Och änteligen gifvas äfven de, som igenom et lättsinnigt lånande til alla som begära något af dem, utan hopp och anstalt, at få något tilbaka, förstöra sin af förfäderna samlade förmögenhet. Sådana slösare tiltalar Herren hårt, och säger: I regeren med öfvervåld, och liggen i Elphenbens sängar, och prålen på edra tapeter, och äten det bästa af hjordenom, och det gödda af kalvar, och spelen på Psaltare, och dickten visor, och dricken vin utur skålar, och smörjen eder med balsam, och bekymren eder intet om Josephs skada;8 Därföre hotar Herren dem, at de skulle gå främst ibland dem som fångne bortförde varda, och låfvar at de prålares slösande skulle återvända,9 och säger vidare: Mig förtryter Jacobs högfärd, och är deras Palatsom gramse,10 Amos 6:3,4,5,6,7,8.
4) Sker det änteligen genom en nästan omännisklig karghet, när någon på andra sidan fattat en så stor kärlek för egodelar, at han ej näns göra sin egen kropp godt, utan fördärfvar sig til krafter, hälsa och lif, och röfvar bort födan för sin egen kropp. Såsom Syrach märkeligen beskrifver en sådan: Den sig sjelfvom intet godt gör, hvad godt skulle han göra androm? Han hafver aldrig någon glädje af sit gods. Ingen skändeligare ting är, än at en unner sig icke sjelfvom godt: och det är den rätta plågan för hans ondsko, Syr. 14:5,6.
Föregående avsnitt: Åttonde budordspredikan, § 8
Följande avsnitt: Åttonde budordspredikan, § 10
Platser: Egypten (Aegypten, Ægypten)
Personer: David Jakob (Jacob) (GT) Jesus Syrak (Syrac, Syrach) Josef (Joseph) (GT) Salomo (Salomon)
Bibelställen:
Teman: