Kootut teokset | Samlade skrifter | Selected Works
Skrift: Predikningar Öfver Tio Guds Bud: VIII. Predikan

Åttonde budordspredikan, § 13

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Textstorlek: A A A A


Visningsalternativ:

§. 13.

Änteligen och för det 4) befaller Gud i detta budet, at en och hvar af oss bör vara förnögd med sin del. Rätta källan til all tjufnad ligger ofelbart i det missnöje vi hafve innom oss öfver vårt stånd, och det oordenteliga begär, som däraf upkommer, at på lofligt eller olofligit sätt söka förbättra det. Skal altså denna vederstyggeliga lasten hämmas, så måste ursprunget hvarifrån det flyter äfven motas. Man tror i allmänhet, at detta missnöje upkommer hos oss af någon värkelig brist, men det är icke så; då borde missnöjet vara altid i samma mån större eller mindre, alt som vi värkeligen mera eller mindre saknade oumgängeliga behof: däremot öfvertygar oss förfarenheten, at den giriga med tunnor guld är ofta mera missnögd och knotande, än mången tiggare, som ej äger en matbit, at släcka sin hunger, eller kläder at skyla sin kropp; orsaken därtil måste således sökas annorstädes, nemligen i eget hjerta; och där bör missnöjet rätteligen dämpas. Därtil bidraga i synnerhet följande stycken: nemligen 1) at under en rätt Christelig ödmjukhet anse sig sjelf aldeles ovärdig alt godt, och altid säja med Patriarcken Jacob: Jag är för ringa til all den barmhertighet Gud hafver gjordt mig, 1 Mos. 32:10. 2) At tilvänja vår natur, at vara nögd med litet, det är strida dageligen emot våra begär, och dämpa dem; ty de hafva sannerligen annors inga gränsor. 3) Altid anse andras yppigheter med en upriktig afsky, och 4) tilförse oss uti de svåraste omständigheter med en barnslig tilförsigt och förtröstan den milda och visa Försynens styrelse och hjelp. Ty at vara Gudelig och låta sig nöja säger Apostelen Paulus är vinning nog, ty vi hafve intet fört in i verldena; derföre är det klart, at vi icke heller kunne något föra här ut: utan då vi hafve födo och kläder, så låtom oss dermed nöja. Hvaremot han säger: at de som vilja rike varda falla uti frästelse och i snaro, och i många dåraktig och skadelig begärelse, de der sänka människorna uti fördärf och fördömelse, 1 Tim. 6:6,7,8,9. I denna öfning hade samma Apostel för sin egen del gådt långt då han berättar om sig sjelf: Jag hafver lärt ibland dem jag umgår låta mig nöja. Jag kan låg vara, jag kan ock hög vara. Allestädes och i all ting är jag skickelig, både mätt och hungrig vara, både nog hafva och nöd lida, Phil. 4:121.


  1. bör vara Fil 4:11–12

Föregående avsnitt:

Följande avsnitt:

Platser:

Personer:

Bibelställen:

Teman: